Elin Säfström
Nypon förlag 2020
Hcg
41 sidor
Det skrivs ju ofta från författares håll om att det är så mycket svårare att skriva lättläst är ”vanligt”. Från min sida av saken så tror jag att det stämmer eftersom det är mer sällan jag läser något lättläst som jag tycker är riktigt bra. Men det tyckte jag om Elin Säfströms lättlästdebut.
Säftröm har tidigare skrivit en fantasytrilogi som börjar med En väktares bekännelse (från 2016, som jag var så besviken på för att den, tvärt emot vad omslaget lät påskina, inte utspelade sig i Lund). Men det här är något helt annat. En finstämd berättelse om Danne som själv tycker att han är feg. Han vågar inte hoppa från den höga trampolinen, han vågar inte säga ifrån när Micke och Abdul retar honom för det, och framförallt, han vågar inte säga en pip när Katja som han gillar är i närheten. Än mindre titta på henne. Annat är det med hans bästis Emil. Han är både modig och skränig. Men så en dag dyker det upp en hemligt brev i Dannes skåp, som sätter hans mod på prov. Dessutom händer det lite andra saker som får honom att ifrågasätta vad mod är egentligen, och får honom själv att göra saker han innan inte hade vågat innan.
Den här boken kan användas som lättläst/snabbläst i från fyran och uppåt. Den går också fint att använda som novell för högläsning. Språket är enkelt utan avkall på kvaliteten.
Klara pratar böcker 