Vi ska ju bara cykla förbi

Ellen Strömberg
Rabén & Sjögren 2022
uHc
248 sidor

Manda och Malin är bästisar. De bor på en liten ort någonstans norrut i Finland. Vi får följa dem från påsklov till sommarlov sista terminen i grundskolan.

Rösten som berättar är Amandas, eller Manda, som hon föredrar att bli kallad. Hon är den som följer, Malin är den som leder. I skolan är de lite udda fåglar. De enda som alltid cyklar istället för att köra moppe och de som inte bryr sin om att vara de tuffa gängen till lags, utan vill något annat. Manda drömmer om livet i New York, efter studenten. Malin vill bli punkare som Pugg som hon har spanat in. I övrigt försöker de bli bjudna på fester, smygsuper och gör upp konstiga planer om hur de ska få de killar de vill, samtidigt som Manda råkar hångla med helt fel kille och Pugg mest verkar tycka att Malin är liten och gullig.

Det är en härlig berättelse med både humor, vemod och allvar. På många sätt känner jag igen min egen högstadietid och det är just där jag blir tveksam: hur mång av dagens barn kommer att känna igen sin högstadietid? Visserligen finns mobiltelefoner och sociala medier i den här skildringen, men det känns lite som något författaren lagt till för att få en skildring av tonåren som de var för henne, att passa in i den tid som är nu. Å andra sidan är författaren väldigt mycket yngre än jag, så kanske ligger det snarare en skillnad i lagsbyggd-stad och spökar här. Det jag dock verkligen gillar med boken är Mandas tilltal som känns ärligt och rakt.

Passar högstadiet.

Om du lämnar mig här

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Mitt slime lever

Katie Schenke
Illustrationer: Juan Calle
Nypon 2022
uHci
44 sidor

För inte så länge sedan var slime allt barn i lågstadieåldern kunde tänka på. Helst att göra eget för hutlöst dyra ingredienser enligt olika Youtube-tutorials. Jenna som är huvudperson i den är korta och lättlästa serien från Nypon, är överlycklig, för hennes pappor har köpt allt som behövdes för att göra precis lika läskigt slime som Andy. Det är bara ett aber. Först måste hon städa.

I underbara färger och med ett effektivt bildberättande skildrar Schenke och Calle med tre-fyra rutor per sida, hur Jenna, efter att ha städat lite, bestämmer sig för att strunta i vad papporna säger och göra sitt slime i halvtid, så att säga. Det är bara ett problem: papporna har tagit receptet i beslag, det får hon först när hon är klar. Så istället googlar hon upp ett annat recept, det finns ju massor. Men tyvärr är inte detta slimet som andra…

Det är spännande och fartfyllt, men inte för otäckt. Förlagets rekommendation är 9-12, men min gissning är att den kommer att roa serieläsare från ettan och uppåt.

Disablotet på valborg

Madeleine Bäck
Illustrationer Robert Vallmark
Bokförlaget Hedvig 2022
Hcg
104 sidor

Tvillingarna Lucia och Albin tvingas flytta från Stockholm till den lilla orten Disaberg. Medan Albin är glad att får börja om är Lucia förtvivlad över att lämna sina vänner. Men Mamma Carmen har fått ett nytt bra jobb på kommunen och mamma Ella som är konstnär ska äntligen få en egen stor ateljé.

Det börjar inte heller bra i Disaberg. Deras granne verkar jättekonstig, jag rent ut sagt läskig, och folk beter sig allmänt konstigt kring den stundande valborgshögtiden. Medan Albin genast får vänner i skolan går det dåligt även där för Lucia.

Madeleine Bäck har tidigare skrivit en skräckserie för tonåringar, en trilogi som inleddes med Vattnet drar (2016). Och det utvecklar sig raskt åt skräckhållet även här. Den här boken är en del ett i en lättläst serie, ”De seende”, och det visar sig att Lucia och Albin, är just ”seende”. De kan se väsen och övernaturligheter, vilket man gör extra lätt i Disaberg, där gränsen mellan världarna är ovanligt tunn. Enligt baksidestexten ska serien kretsa kring de svenska högtiderna, så kanske blir nästa del om midsommar.

Passar från trean upp tillhögstadiet för de som behöver lättläst.

Blackout

Angie Thomas, Ashley Woodfolk,
Nicola Yoon, Nic Stone,
Tiffany D. Jackson, Dhonielle Clayton

Vox 2022
uHce
260 sidor

Ett stort strömavbrott mörklägger hela New York. Tunnelbanan ligger nere och trafiken kör ihop sig i avsaknad av trafikljus. Mitt i detta kaos befinner sig ett antal afroamerikanska ungdomar mitt i sitt eget kaos, sin egen omvälvande vardag. Det är JJ som råkar befinna sig på tunnelbanan med Tremaine, som han inte bara är hemligt förtjust i, utan även har en lång och komplicerad historia med. Det är Nella, som befinner sig på ett äldreboende för att hälsa på sin morfar då Joss dyker upp i mörkret, tjejen som hon hört så mycket om. Det är Lana som måste komma loss och berätta en viktig sak för Tristán, hennes bästis sedan evigheter. Det är Kayla som är på skolresa från Mississippi och dessutom mitt i ett triangeldrama. Och det är Tammi och Kareem, vars lång promenad genom den nedsläckta staden ramar in hela berättelsen.

Det är inte bara strömavbrottet och hudfärgen som förenar ungdomarna i boken. De hänger även ihop på andra vis, genom släktskap eller vänskap eller annat och då och då skymtar de till i utkanten av varandras berättelser. Alla färdas de dessutom på mer eller mindre krokiga vägar mot ett blockparty i Brooklyn, där boken avslutas.

Den här berättelsen föddes som ett pandemiprojekt, när de isolerade författarna behövde något som förenade i isoleringen. Det är kanske symptomatiskt att berättelsen i så stor utsträckning handlar om mänskliga möten, ofta slumpartade, allt det som människor i lockdown saknade som mest. Strömavbrottet skulle också kunna vara en metafor för pandemin. Men samtidigt är det en helt annan sorts kris, en som driver folk ut på gatorna, tvingar dem att mötas istället för att isoleras.

Det här är en feelgood om och kärlek och vänskap som passar från femman-sexan och upp till gymnasiet. Boken ska bli en miniserie för Netflix.

Tankeläsarna

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
208 sidor

I en by där det mesta kretsar kring gruvan bor tvillingarna Alba och Elio hos sin ilske och brutale styvfar Dunker. Deras pappa är sedan länge död i en gruvolycka och deras mamma dog i barnsäng efter att hon gift sig med Dunker. Nu sköter Elio matlagningen åt Dunker medan Alba försöker dra in pengar genom att sälja slevar och andra träsniderier.

En dag kommer ett brev adresserat till barnens döds mor. Det är skrivet med så snirklig och fin skrivstil att Alba och Elio, som bara gått ett par år i skolan, inte kan läsa det. När de visar det för Dunker läser han bara början, lägger sedan hastigt undan det och säger att det var någon släkting som ville beklaga sorgen. Som (vuxen) läsare undrar man så klart genast varför någon som vill beklaga sorgen adresserar brevet till den döda, och även Alba blir så småningom misstänksam. Hon upptäcker att Dunker har långtgående planer på att göra sig av med Elio, som är född med kortare armar och ben och tar sig fram med hjälp av en hemsnickrad kärra. Han vill sätta ”missfostret” på barnhem. De bägge barnen börjar drömma om att rymma med cirkusen som är på besök i grannbyn. Dunker spärrar in dem för att förhindra att de ger sig av, trots att han vill bli av med Elio. Då upptäcker tvillingarna, som alltid haft en förmåga att känna av varandras känslolägen och följa varandras tankar, att de blivit ännu bättre på att läsa varandras tankar vilket visar sig vara till stor hjälp.

Det här är så spännande och bra! Kerstin Lundberg Hahn skriver alltid bra och här har hon dessutom lyckats skapa en mycket fantasieggande och spännande värld som fond för sin berättelse. Miljöerna, som påminner om ett Sverige brytpunkten till den industriella eran, är sitt helt egna universum med helt egna ortsnamn och topografi. Förutom det snygga omslaget har boken tapeter som är fint illustrerade med en karta över Gruvbyn där äventyret börjar och världen runt omkring där det så småningom fortsätter. Tankeläsarna är den första delen i trilogin ”Tankeläsarna”. Jag ser verkligen fram emot kommande delar!

Detta är typisk mellanåldersläsning, men på grund av att äventyret är så spännande och att Alba och Elio faktisk är 13 år, skulle jag tro att läsning upp i åtminstone sjuan funkar fint.

Poet X

Elisabeth Acevedo
Vox 2020
uHce
371 sidor

Xiomara är i allt sin tvillingbrors motsats. Stor, högljudd, stridbar. Smart – ja – men inte så smart som Tvilling som går på en elitskola. Ändå håller de ihop i vått och torrt i en ofta ordlös men ändå omutlig gemenskap. Till deras trojka hör också Caridad, from men obrottsligt lojal.

De tillhör den dominikanska gruppen i Harlem och tvillingarnas mamma är djupt troende. Den form en flicka ska stöpas i för att vara passande är trång och skavig. Passar dåligt för en som är lika stor i käften och som i kroppen och är sprängfylld av känslor och revolution. En krock är oundviklig, och den kommer.

Acevedo, vars första bok på svenska det här är, låter Xiomara berätta själv, på svängande prosalyrik, i fin översättning av Yolanda Aurora Bohm Ramiez.

Den här boken passar bra i till exempel diskussioner om hederskulturer, poesi eller kulturkrockar på högstadiet och gymnasiet.

Livets hårda skola

Emma Karinsdotterlivets-harda-skola
Illustrationer: Agnes Jakobsson
Bonnier Carlsen2020
253 sidor

Här kommer andra boken om Lisbet och hennes farmor Sambakungen. När den börjar har Lisbet precis börjat skolan. Sambakungen har svårt att förlika sig med det. Hon dyker upp på skolan, låser in fröken Majlis, ljuger och sabbar undervisningen.

När jag läste första boken Lisbet och Sambakungen var jag ganska positiv. Jag drog paralleller till Loranga, Loranga som jag älskar och såg boken som ”full av absurd humor och fri fantasi”. Nu är jag inte lika road. Jag har i princip vridit mig av feelbad boken igenom. Jag tycker så synd om Lisbet, upplever Sambakungen som sinnessjukt gränslös och elak och vill helst sluta läsa.

Det är sällan jag tar mig tid att skriva om böcker jag inte tycker om, men nu känner jag att jag vill reda ut var skon klämmer. Har jag blivit för gammal? Är det svårare att acceptera en gränslös vuxen om denna är en kvinna (jämfört med Loranga som jag förlåter allt)? Eller är jag bara allmänt pandemideppig? Vad är det som gör att det jag upplevde som festligt i första boken inte längre är det i denna?

Det jag kommit fram till är att jag tror att det är Lisbets utsatthet när hon kommer i kläm mellan att vara Sambakungen till lags och vara Majlis/samhället till lags som gör så fruktansvärt ont. I första boken är det bara Lisbet och Sambakungen i deras festliga fantasifulla bubbla, precis som Loranga och Masarin i sina hus i skogen. Nu, när Sambakungens värderingar och levnadssätt kontrasteras mot det riktiga samhällets, det som ett barn måste förhålla sig till när det börjar skolan, upplevs inte Sambakungen längre som festlig utan som sjuk.

TIll bokens fördel får sägas att Karinsdotter bjuder på ett försonande slut. Fröken och Sambakungen gör upp över äschsoppa och pangkakor och även Lisbet får chansen att släppa ut sina känslor. Men mina finns kvar. Jag har fått nog av Sambakungen och tror inte att jag kommer att läsa fler böcker om henne. De får vara hur normkreativa och skojiga som helst, för mig krävs det mer än äschsoppa på torsdagen, om inte Sambakungen vill förändras så får hon vara för min del.

Annie, flickan från havet

David Almondannie-flickan-fran-havet
Illustratör: Beatrice Alemanga
Berghs 2020
Hcg
60 sidor

I den här lite sällsamma och väldigt vackert illustrerade berättelsen får vi träffa Annie som inte känner sig som de andra. I skolan funkar det inte och hon lider av någon slags anfall som får henne att svimma och försvinna från världen. Helst av allt vill hon simma i det kalla havet som finns utanför hennes och mammas hus i norra England. Annies mamma målar stenar, gör små konstverk de säljer till turister och sjunger sjömansvisor på puben. Hon säger att allting har en historia, en berättelse. Men vilken är Annies berättelse? Var kommer hon ifrån, vem är hennes pappa och kan hon kanske vara en varelse från havet?

Jag tänker att detta är en på samma gång övertydlig och lite snårig berättelse om att vara utanför normen eller känna sig annorlunda. Om att träda över gränsen från barndom till vuxenliv. Om att finna sig själv och sin identitet.  De fina bilderna kan kanske hjälpa den att hitta sina läsare, men samtidigt är anslaget i både text och bild lite barnsligare än 9-12 som anges som bokens målgrupp, även om innehållet kräver sin läsare. En svår placerad bok, med andra ord.

Magiska godiskulor

Baek Heenamagiska-godiskulor
Trasten 2020
Hcf
Bilderbok

Årets Alma-mottagare Baek Heena har nu tre böcker på svenska. En fe på badhuset som jag skrev om för ett par dagar sedan och den här, Magiska godiskulor är bägge gjorda i samma teknik. Noggrant uppbyggda scener med omsorgsfullt modellerade lerfigurer som är fotograferade. Fotografierna täcker ibland hela sidorna och är ibland mindre, allt efter vad berättelse kräver. I den här boken leker Heena också med texten på ett nytt sätt, den går in och ut ur illustrationerna och utgör ibland en del av dem. Det är fint överfört till svenska från koreanska tecken.

Berättelsen påminner om den i Heenas första bok på svenska, Molnbullar. Barn äter något som försätter dem i ett magiskt tillstånd. I Molnbullar var det kattsyskonen som började sväva och i den här boken är det en pojke som köper magiska godiskulor hos handlaren på hörnet. Alla kulorna är olika och var och en hjälper honom att höra sådan han inte kunnat höra innan. det hjälper honom att komma vidre, att gå lite utanför sitt invanda och till slut få en ny vän.