Kärleken är att jag vill att du finns

Oskar Kroon
Brombergs 2021
uHce
254 sidor

En bil kraschar in i en flock vildsvin en vacker sommarkväll i Skåne. En pappa hamnar i koma och en hund springer bort. Utan pappa och utan hund är det liksom ett helt nytt liv, nya förutsättningar. Det känns om efter Big Bang. Allt måste startas om i Werners liv. När skolan börjar känns allt poserande och alla tuffa roller helt passé. Allt känns meningslöst. Åtminstone tills Zadie dyker upp. Eller dyker upp och dyker upp. Hon har nog funnits där hela tiden, men hon har aldrig någonsin intresserat sig för Werner. Han har ju varit likadan som alla andra. Men nu har något hänt.

Det är så få ungdomsböcker som kommer ut i dessa dagar. Jag lyfter dem som rara klenoder och hoppas att de ska ge mig det jag vill ha: en äkta berättelse som håller hela vägen genom stämningar, tonfall och känslor. Det gör det tyvärr inte här. Det blir lite tjatigt, Werner tuggar om saker för många gånger, man förstår aldrig ungdomarnas passion för varandra eftersom ingen av dem framställs som särskilt attraktiv. Porträttet av mamman bottnar aldrig, hon blir mest en tokig filur i kanten som döpt alla i sin närhet (hunden och alla sina tre barn) efter poeter och som tror att allt kan åtgärdas med poesi. Werners förhållande med henne känns lika kärlekslöst som det med de två tvillingsyrrorna som aldrig blir något annat än skärmberoende bifigurer.

Boken har fått beröm i recensioner för sina realistiska sexskildringar. men jag vet inte jag. Jag tycker mest att sexet känns frånstötande, som något man verkligen inte vill hålla på med. Men det kanske är realistiskt för någon.

Detta är en bok för verkligen läsvana och känsliga ungdomar i högstadieåldern.

Det värsta har redan hänt

Marta Söderberg
Gilla böcker 2021
uHc
102 sidor

Vad är det värsta som kan hända? Och vad tar man sig till när det redan hänt? Marta Söderbergs nya bok skälver av återhållna känslor.

Bianca tar sommarjobb på en städfirma. Hon hamnar i arbetslag med John som till en början är skeptisk till flickan från villaförorten. Bianca är bortkopplad från allt: mamma och pappa, vänner, skolan. Det enda hon känner är skuld över ett mörker som det inte går att prata om.

Marta Söderberg debuterade med Sista chansen 2009 och detta är hennes femte ungdomsbok. Det är närmast en kortroman, men trots den ringa textmängden lyckas författaren få in oerhört mycket mellan (de för övrigt väldigt snygga) pärmarna. Berättelsens huvudtema är förlusten av ett syskon och avgrunden av sorg som det skapar i familjen. Biancas känsla av skuld – det var hon som skulle passat sin lillebror. Hennes tankar kring att vara adopterad, ett andrahandsval, en som inte passar in och inte är lik. Dessutom ett triangeldrama som slutar i mord som Bianca studerar från håll och som blir en katalysator för hennes egen sorg och skuld. Och den spirande vänskapen mellan henne och John och den läkningen som det för med sig att få sätta ord på sina känslor.

Passar högstadier och gymnasiet.

Recept på galenskap

Dita Zipfel
Lilla piratförlaget 2021
uHce
192 sidor

Lucie är i desperat behov av pengar eftersom hon vill rymma till Berlin för att bo hos sin mammas före detta sambo Bernie som hon saknar. Dessutom har det blivit helt olidligt hemma sedan mammans nuvarande sambo Michie flyttat in med sina visdomsord, mjukisbrallor och veganism. Därför blir hon glad när hon hittar någon som vill betala 20 euro i timmen för hundpromenader. Och eftersom läget är desperat drar hon inte heller öronen åt sig när det visar att det inte finns någon hund. Uppdraget verkar istället vara att skriva ner några konstiga recept åt den halv- (eller hel-)galna gubben Klinge.

Det här är en högs originell och lite tokig bok med spretiga illustrationer och handtextade inslag som bryter av texten. Den tar upp teman som att få vara sig själv att bejaka galenskapen i livet. Den skildrar också hur barn påverkas av föräldrars val och kan hamna ganska mycket i kläm på grund av dem. Berättelsen följer Lucies tankegångar och ibland kastas vi hastigt hit och dit i texten, det kan kanske vara lite klurigt att hänga med, så den är trots det nätta omfånget och illustrationerna inget för den läsovane.

Ett klart plus är de roliga recepten som finns med, jag hade gärna sett fler av dem. Jag tänker provlaga både Ghoulacamole och Livets/Dödens Rösti. Passar läsare på högstadiet som är hyfsat läsvana och öppna för galenskap.

Ensamvargar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Det är någonting som drar i mig

Elin Persson
Bonnier Carlsen 2021
uHc
121 sidor

Andréa har växtvärk. Inte fysiskt, men själsligt. Hon växer ur sitt barnjag, sin uppväxtort, sin barndomsvän. Plötsligt ser hon på saker med andra ögon. Längtar bort från det sjaviga hemmet där hennes sjukskrivna mamma sitter instängd bland damm och odiskade filskålar. Och plötsligt är skillnaden mellan vad bästisen Anja har: nya kläder, smycken, öppen planlösning, för mycket att stå ut med. Hon dras bort från Anja och mot hennes bror Danne. Han är äldre och spännande. Kanske är det han som kan se henne. Att hon är speciell och en alldeles egen person. Hon träffar också Alex som är några år äldre och drar runt i en epa.

Det är en tunn liten bok fylld av mörker som Elin Person gett ut efter succén med De afghanska sönerna 2020. Bokhandelns rekommendation är 15+, men huvudpersonen Andréa verkar snarare vara en förvirrad tjej i 12-13 årsåldern, så jag tycker att den passar bättre i sexan-sjuan. Det är diskbänksrealism i småstadsmiljö. Tiden är troligtvis 80-tal, det är strassörhängen som skvallrar om det. Och så klart avsaknaden av mobiltelefoner och sociala medier.

Det är en helt okej ungdomsbok som Persson har skrivit. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: varför just den här? När jag vet vilket oerhört smalt nålsöga det är att bli utgiven på ett stort förlag som Bonnier Carlsen, och vet vilka travar av ungdomsböcker som aldrig blir utgivna. Det är så klart fel av mig, orättvist att bedöma en bok på de premisserna. Men för mig är detta en typisk mellanbok, inget särskilt, inget jag inte hade kunnat vara utan. Inget som världen inte hade kunnat vara utan. Så jag är nyfiken på hur resonemanget gick när man valde att de ut just denna, när just den passerade nålsögat.

Koppla ner

Keren Davidkoppla-ner
Argasso 2020
uHce
130 sidor

Esther är väl varken mer eller mindre beroende av sin mobiltelefon än andra i hennes omgivning. Enda skillnaden är kanske att hon har sin syster och sin pappa i USA och mobilen är en viktig länk för att kunna kommunicera med dem. När det dyker upp en lite  mystisk entreprenör på skolans morgonsamling och utmanar hela Esthers årskurs att klara sig utan sina telefoner i sex veckor antar hon utmaningen. Priset är 10 000 kronor och Esther behöver pengarna för att kunna åka och hälsa på systern och pappan i New York. Men att klara sig utan mobilen innebär så mycket mer än att inte kunna messa och ringa (faktum är att de får en enkel inbytesmobil för att kunna göra just det), det innebär att lämnas utanför hela det sociala spelet på skolan. Färre än väntat vågar vara med och avhoppen duggar tätt. Ska Esther uthärda? Och vad har entreprenören egentligen i kikaren?

Jag tycker att detta var en lättsam och inkännande berättelse om hur denna lilla manick, mobiltelefonen, blivit allt mer essentiell i våra liv. Den borde också kunna ge upphov till vidare diskussioner och reflektioner av ens eget beteende kring mobilen och sociala medier. Det är inte bara ungdomarnas mobilberoende som problematiseras i boken, utan även Esthers mammas ständiga uppkoppling. Och boken tar också upp de positiva sidorna med sociala medier: till exempel att på ett enkelt sätt kunna ha kontakt med en nära släkting i ett annat land. Argasso skriver lättlästa böcker och den här passar från årskurs 5  eller 6 upp till nian.