Gips – eller när jag fixade hela världen på en dag

Anna Woltz
Lilla piratförlaget 2021
Hcg
200 sidor

Förra året kom Anna Woltz för första gången ut på svenska med Alaska och fick genomgående väldigt fina recensioner. Själv läste jag den högt för en mellanåldersunge i min närhet och den kom oss så nära att jag nästan ångrade mitt tilltag. Blev det för nära, för starkt? Skulle det göra ont? Men nej. Bra litteratur har den fantastiska egenskapen att den möter varje barn, varje människa, där den är.

I Alaska mötte vi två familjer i kris och det gör vi också här, eller det är faktiskt tre familjer mitt i avgörande skeden i livet, vars öden flätas samman en väldigt snöig dag på ett sjukhus. Huvudpersonen Fitz familj är nyskild. Men eftersom en olycka sällan kommer ensam inleds den första pappadagen i den nya lägenheten med en avskuren fingertopp. Det är inte Fitz fingertopp som åker av, utan lillasyster Bentes. Sedan blir det en lång dag i det mikrokosmos som ett sjukhus kan utgöra.

Fitz träffar Adam som har en inte helt färdig lillebror i en kuvös och Primula som fått en ny hjärtklaff. Utanför faller snön allt tätare. Fitz tänker att sjukhuset är som en snöglob fast tvärt om, det är på utsidan snön faller. Där inne pågår sjukhuslivet precis som vanligt. Folk äter, sover, blir kära eller träffar nya vänner. Utanför faller till sist mörkret över den igensnöade världen.

Hela världen är kanske inte fixad när Fitz så småningom åker hem från sjukhuset på kvällen. Men hennes egen värld är betydligt mer hel, skilsmässan till trots. Och det gäller även för flera av de personer hon möter under dagen. Vi läsare har fått ett spännande äventyr i kammarspelsformat och kärlek på lasarett, vem kan önska sig mer?

Översättningen till svenska flyter smidigt och sjukhusmiljöerna känns realistiska. Gips… kom ut innan Alaska på originalspråk. Jag hoppas att Lilla Piratförlaget hittar fler böcker på av Anna Woltz att översätta så att hon kan bli en lika känd och älskad författare här som hon är i hemlandet Holland. Passar fyran till sjuan och gärna som högläsning.

Förvildade

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.

Annie, flickan från havet

David Almondannie-flickan-fran-havet
Illustratör: Beatrice Alemanga
Berghs 2020
Hcg
60 sidor

I den här lite sällsamma och väldigt vackert illustrerade berättelsen får vi träffa Annie som inte känner sig som de andra. I skolan funkar det inte och hon lider av någon slags anfall som får henne att svimma och försvinna från världen. Helst av allt vill hon simma i det kalla havet som finns utanför hennes och mammas hus i norra England. Annies mamma målar stenar, gör små konstverk de säljer till turister och sjunger sjömansvisor på puben. Hon säger att allting har en historia, en berättelse. Men vilken är Annies berättelse? Var kommer hon ifrån, vem är hennes pappa och kan hon kanske vara en varelse från havet?

Jag tänker att detta är en på samma gång övertydlig och lite snårig berättelse om att vara utanför normen eller känna sig annorlunda. Om att träda över gränsen från barndom till vuxenliv. Om att finna sig själv och sin identitet.  De fina bilderna kan kanske hjälpa den att hitta sina läsare, men samtidigt är anslaget i både text och bild lite barnsligare än 9-12 som anges som bokens målgrupp, även om innehållet kräver sin läsare. En svår placerad bok, med andra ord.

Landet som icke är

Kristina Sigunsdotterlandet-som-icke-ar
Illustrationer. Clara Dackenberg
Förlaget 2020
Hcg
Grafisk prosalyrik

Landet som icke är är namnet på Edit Södergrans sista och postumt publicerade diktsamling. Förmodligen skrev hon den är hon insjuknat i tuberkulos för andra gången, en sjukdom som tog hennes liv, endast 31 år gammal. Föreliggande bok, som lånat namn från denna diktsamling, är en prosalyrisk konstbilderbok för ovanliga läsare.

Berättelsen utgår från en flicka på ett sanatorium. Om natten vaknar hon ur en feberdröm och träder in i ett drömland. Det är Landet som icke är och Huset med de tolv rummen. En lyckokatt visar henne vägen. Sen träffar hon också sin syster som hon leker med i de olika rummens världar. Men ett mörker vilar över allt, det är Tärningskasterskan som alla varnar flickan för.

Det här är en text som inte väjer för det svåra, varken i ämne, struktur, ordval eller ordvändningar. Förutom att ha hämtat inspiration från Edit Södergrans liv och verk kan man finna influenser från exempelvis Alice i Underlandet och Allrakäraste syster. Illustrationerna är dova i sina färger. Fantasifulla men ödesmättade.

Flickan måste till slut möta sitt öde, Tärningskasterskan, men kärleken övervinner ondskan. Boken får ändå inget helt lyckligt slut, för korpen som bygger sitt bo flickans bröst finns kvar och ska snart föra henne vidare till Landet som icke är.

Kristina Sigunsdotter är också aktuell med den Augustprisnominerade Humlan Hanssons hemligheter. Clara Dackenberg har tidigare gjort en dryg handfull bilderböcker, däribland den mycket uppmärksammade Hemma hos Harald Henriksson. Klassning av en sådan här bok är svårt. Nu har den fått signumet Hcg vilket inte säger mycket om innehållet. Jag skulle vilja kalla det lyrik. Kanske passar den bäst som högläsning eller för försigkomna läsare från tio-elva år och uppåt. Den passar också utmärkt för vuxna.

Det svarta regnet

Stina Nilssondet-svarta-regnet
Bonnier Carlsen 2020
Hcg
190 sidor

I en framtid inte alls långt ifrån oss är naturen sjuk och människorna har flytt eller är döda. Kvar i en stuga utan för Falun (gissar jag) finns Liv, hennes lillasyster Frida, mamma och pappa. Det är ett hårt liv. I synnerhet sedan pappa blev sjuk och ligger inlåst i sovrummet måste Liv hjälpa till mycket. Mjölka det sista geten har att ge, sköta grönsakslandet, hämta vatten ur brunnen. När Livs väns familj ger sig av i en gammal ombyggd bil dragen av två hästar, är hennes familj den sista kvar. Liv börjar också längta bort. Bara en sista viner, sedan ska de väl också ge sig av? För att bara överleva är inte att leva.

Detta är vinnaren i Bonnier Carlsens stora manustävling och det är en spännande dystopi debutanten Stina Nilsson fått ihop. Men. För det finns ett men. Eller rättare sagt väldigt många. Minst en gång på varje sida inleder Nilsson en mening med ”Men,”. Ofta två eller tre gånger. Det blir så irriterande att jag har svårt att ta till mig berättelsen. Hur har det kunnat gå igenom på ett rutinerat förlag som Bonnier Carlsen?

Berättelsen är mörk men slutar med en strimma ljus, som kanske kanske kan leda vidare till en uppföljare. Men, ska jag ta mig igen om den krävs en tuffare redaktör. Passar mellanstadiet.

Alaska

Anna Woltzalaska
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
212 sidor

Skolan börjar och vi får följa två elever i den nya högstadieklassen. Båda är barn mitt i en livskris. Det är Parker, vars familj har utsatts för ett väpnat rån som hon också var vittne till och som dessutom blivit tvingad att skiljas från sin älskade hund Alaska, nu när hon behövt henne som bäst. Och det är Sven, som nyligen fått en mycket svår form av epilepsi och nu måste vänja sig vid att vara den som när som helst kan braka i golvet och få kramper, att ständigt vara övervakad av oroliga föräldrar, att sluta med sin favoritsport, simning. Och dessutom måste han vänja sig vid sin nya assistanshund, Alaska.

De två protagonisterna kommer på kant med varandra redan första dagen. Sven försöker positionera sig genom att reta Parker och när parker lite senare upptäcker att den i hennes ögon elake Sven är den som fått ta över Alaska bestämmer hon sig för att göra något åt saken.

Det här är en bok som kommer smärtsamt nära känslan av att vara annorlunda och utsatt. Monstret, miffot, den som inte är som alla de andra. Men den erbjuder också en slags försoning till slut: även om vi har olika stora plågor att bära så är vi alla någon gång miffot från mars, den som är konstigast av alla. Jag tyckte mycket om den och jag tyckte också om att läsa en bok från Holland eftersom vi inte får så mycket böcker översatta därifrån.

Den passar goda läsare från fyran och är även utmärkt som högläsning.

Röd zon

Magnus Nordinrod-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc
119 sidor

Så spännande det blir när Varelserna-duon Nordin och Gabel återigen slår sina påsar ihop för att skriva dystopi. Och hur rätt i tiden landar den inte, mitt i pågående pandemi! Precis som Familjen av Cecilia Lidbeck som jag skrev om för ett tag sedan är detta en bok som plötsligt fått en helt ny och skrämmande aktualitet.

Jag tror att böcker om pandemier kan fungera på två sätt nu. Dels som ett sätt att förstå samtiden, men också som ett sätt att relativisera eländet. Och med Röd zon blir det som i det senare fallet, för så illa som Joel har vi det trots allt inte. Han är ensam överlevande kvar i den karantänzon som kallas Zon B och som består av Vasastan och Norrmalm. För allt han vet kan han vara den enda överlevande i hela Stockholm eller i hela världen och i snart ett år har han klarat sig själv på de övergivna affärernas varulager och den oändliga boksamlingen i stadsbiblioteket på Sveavägen.

Men en dag förändras allt. En röd ballong svävar överbarriären från Zon B, Östermalm och Gärdet. Det finns någon mer som lever.

Särskilt spännande är boken att läsa för mig eftersom den utspelar sig i mina nya hemkvarter. Joel bor i ett ”studenthotell”, jag föreställer mig att det är Generator i närheten av stationen där jag själv bott. Han hänger Vanadislunden som ligger ett stenkast från min arbetsplats Matteusskolan. Han bunkrar Stephen King-böcker i ”Vasa bookstore” som inte finns än, men i framtiden.

Jag tror dock inte att man behöver bo i Stockholm för att roas av denna nya serie där Röd zon är första delen. Allt talar för att den kommer att bli minst lika populär som föregångaren Varelserna, som älskades av läsare långt utanför skådeplatsen Gotland. Den är, åtminstone denna första bok, betydligt mindre splatterblodig än Varelserna. Precis som Varelserna är den nya serien tonårsklassad men jag tror att den kan läsas från fyran och uppåt. Den kommer också att vara ett fint tillskott som lättläst på högstadiet.