Underjordingen

Peder Nääs Sundemyr
B. Wahlströms 2021
Hcg
186 sidor

2019 debuterade Peder Nääs Sundemyr med Den svarta boken och nu är han tillbaka med ännu en rysare för mellanåldern. Den här berättelsen bygger på ett klassiskt barnbokstema: ensamt barn tvingas med till halvsunkig sommarstuga, sen börjar mystiska saker hända. Även i den här boken väver Nääs Sundemyr in övernaturliga inslag i en annars socialrealistisk omgivning. Skillnaden från debuten är att i Den svarta boken var det magin, det övernaturliga, som gjorde det hela riktigt läskigt. I Underjordingen är det människorna som faran. Det övernaturliga här är ett kanske opålitligt, men i det stora hela snällt väsen.

Rufus och hans mamma har lånat en fritidsstuga i en sommaröde skidort i norra Sverige av en kollega till mamman. Redan på vägen dit blir det konstigt, bilen skakas av en kraftig jordbävning. Sen uppträder djuren i den omkringliggande naturen på ett otäckt, övernaturligt sätt. I trakten finns ett gruvbolag som prospekterar gruvdrift. Kusligt lika, kostymklädda män dyker upp i byn och ställer frågor på ett obehagligt sätt. Men det mest otäcka i mitt tycke är att i allt detta osäkra, är Rufus mamma en opålitlig vuxen. Hon får inte oroas, hon vill inte att Rufus lämnar henne ensam, hon sover halva dagarna, klagar sedan när Rufus träffar några nya vänner han börjar umgås med och beter sig på det hela taget oberäkneligt.

Det visar sig att gruvbolagsmännen är undercover. Det de verkligen är ute efter är ett mystiskt underjordiskt väsen, en ”gnom” Och just denna gnom, eller ”underjordingen” som Rufus kallar den, har Rufus mött och i hastigt mod räddat från kostymmännen.

Nu blir även Rufus föremål för gruvbolagsmännens jakt. Dessutom dyker en anonym chattare upp i Rufus telefon, någon som också känner till underjordingen och som verkar veta lite väl mycket om Rufus.

Spännande, bra driv och krypande obehagligt. Lite för många konstiga varv i själva upplösningen för min smak, men den kommer att vara perfekt sommarlovsläsning i den hyrda sommarstugan för rastlösa sommarlediga barn i mellanstadieåldern.

Järnulven

Siri Pettersen
B. Wahlströms 2021
uHce
516 sidor

Det finns en sak som är extremt irriterande med Siri Pettersens böcker. Och det är att man vill ha fortsättningen omedelbums. Att vänta ett år eller mer på en uppföljare känns omöjligt när man varit inne i hennes spännande världar under några hetsigt intensiva läsdagar. För mig blir det sådana dagar när jag likt en junkie lever för nästa lässtund och funderar över när jag nästa gång ska kunna smyga mig undan för att öppna boken utan att familjen eller jobbet blir allt för åsidosatt.

På baksidan till Järnulven står det att den ”utspelar sig i samma universum” som Korpringarna. Det är ju en lite komplicerad sak att påstå, eftersom Korpringarna, Pettersens förra fantasytrilogi, utspelar sig i olika världar. Den börjar i Ymslanden men gör också en utflykt till vår värld. Pettersen svingar sig mellan fantasyns olika undergenrer, vad man tar för high fantasy i första boken blir urban fantasy i den andra.

Här är vi i staden Náklar. Vi träffar Juva som är jägare, vargjägare mer bestämt. Hon har funnit sin familj i jaktlaget och gör allt för att komma så långt som möjligt från sin mors familj som är blodläsare. I blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg, hon har plågats av hjärtklappning och oro. Blodläsarna är högt hållna i Náklar och tjänar stora pengar på att läsa folks blod och förutspå deras framtid. Juva ger inte fem öre för de förmågorna, hon har sett tillräckligt under sin uppväxt för att veta att det är påhitt, myter och lögner.

I Náklars centrum finns Náklaringen, portarna som drivs av vargblod och som gör att man snabbt kan resa mellan olika delar av riket. Det är därför vargjägarna behövs. Men en del av vargblodet verkar komma på avvägar och säljs till de som brukar och missbrukar det och i värsta fall drabbas av ulvsjukan och måste dödas. Juva vill ta reda på hur och stoppa det.

När Juvas mamma dör ställs det mesta på ända för henne. Mamman vill att Juva ska ta över, en sanning som Juva försöker mörka, och Juvas lillasyster vill väldig gärna axla maktpositionen som blodläsare. Så ett tag verkar det som att Juva ska få fortsätta med sitt jägarliv som hon så gärna vill. Men ödet vill annorlunda, hennes värld vänds uppochner ner en gång till och hon får veta saker som ändrar vilka val hon kan göra.

Kopplingen till Korpringarna då? Ja, dels börjar den här boken med att kraften börjar strömma in i Juvas värld igen, efter att ha varit borta i århundraden. Något som vi kan misstänka att Hirka är ansvarig för. Dessutom finns en central person, en varelse, som läsare av Korpringarna kommer att känna igen.

Oupphörligt spännande, välskrivet och ett så fint spunnet universum där varje detalj känns trovärdig. Det är en ganska våldsam historia, så allt för unga eller känsliga läsare kanske ska tänka sig för, men jag tycker den kan passa högstadiet och uppåt. Hoppas att den även hittar många vuxenläsare.

Förvildade

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.

Önskebrunnen

bokomslag önskebrunnen


Frances Hardinge
B. Wahlström 2019
uHce

Vad händer när man glider över ut över kanten på sin egen skala, en kant man inte har lagt märke till förut? Det utforskar Frances Hardinge i Önskebrunnen.

Som vanligt blandar Hardinge ett realistiskt universum med fantastiska inslag. Miljön ett någorlunda nutida England som befolkas av hotfulla kringdrivande kundvagnar och hotas av en eskalerande översvämning.

Men berättelsen börjar vid den gamla önskebrunnen i Magwhite. Ryans kompis Josh kommer på den geniala idén att plocka upp några mynt ur den för att få pengar till bussen hem till sig, Ryan och Chelle. Men önskningar, och önskebrunnar, är inget man ska ta lätt på och snart märker de tre barnen en förändring. De har fått speciella förmågor, som alla ligger i förlängningen av deras normala förmågor. Vad de ska göra med dessa förmågor förstår de snart: de måste betala tillbaka till Brunnshäxan för de mynt de har tagit i form av uppfyllda önskningar. Det verkar som en lek först, ett spännande äventyr. Men ju mer de tre barnen förstår om önskningar, ju mer inser de hur komplicerade de är. Dessutom har de alla tre sina egna hemliga önskningar som stökar till det och de börjar dra åt helt olika håll.

Frances Hardinge använder effektivt genren urban fantasy som en spegel av inre hot i de unga protagonisternas familjer, som på olika sätt verkar vara på väg att splittras. Samtidigt förändras leken till ett farligt äventyr på liv och död där Ryans blick, sättet han ser på världen, sina föräldrar, kompisar och viljor, måste förändras flera gånger om.

Så är exempelvis Josh hjälten i deras lilla trio, både Ryan och Chelle beundrar honom för hans mod och påhittighet. De litar på att han ska kunna lösa alla situationer. Men en hjälte är också någon som går nära den där kanten på skalan, gränsen för det normala, och vad händer om han går över den? I finalen ser vi en översvämning av bibliska mått, lik den i Philip Pullmans Lyras färd. Kanske är det något i vår klimatupphettade samtid som gör det effektivt att skrämmas med stigande vatten.

Jämfört med Hardinges tidigare böcker på svenska, Lögnernas träd och Gökungen, känns målgruppen för den här boken något yngre. Den passar goda läsare från mellanstadiet och uppåt. Bäst läser man den som ett gemensamt högläsningsäventyr både vuxna och barn tillsammans.

Ett bättre jag – projekt Libra

Carin Gerhardsson och
Petter Lidbeck
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
157 sidor

I andra boken om Amanda och Rasmus fortsätter den skrupelfria Teresa Leboucher sina minst sagt oetiska försök att förbättra mänskligheten. Den här gången är det internationell organhandel som står i centrum och ännu en gång utnyttjar hon välgörenhetsinrättningar och barnhemsbarn för att komma dit hon vill.

Amanda är på semester i Thailand med Rasmus och sin nyfunna tvillingsyster Juanita under överinseende av moster Bim som nu är hennes vårdnadshavare. På vägen hem tvingas planet nödlanda i Dhaka där barnen helt och hållet av en slump kommer Leboucher på spåren igen. Det är den helt osannolika inramningen på Gerhardssons och Lidbecks nya spänningsroman för mellanåldern.

Tills skillnad från den förra boken, som var en road trip genom Europa, utspelar sig nästan hela denna på den klinik i Dhaka där ett fasansfullt brott ska äga rum, med en helt ovetande familj med en cancersjuk pojke och en frisk pojke från Lebouchers barnhem som viktiga spelpjäser. Förutom förspelet på hotellet i Thailand där läsaren får en snabb återblick på vad som hände i förra boken, utspelar sig den under några timmar då barnen i kamp med klockan försöker stoppa det hemska brottet från att äga rum.

Det är fart, spänning, ärkeskurkar och fiffiga hjältar och inte ett dött ögonblick. Dessutom nämns i förbifarten ”Projekt Pisces”, där Leboucher ska ge sig in på att stoppa åldrandet. Gissningsvis blir det nästa bok att längta efter i den här serien. Passar fyran- sexan.

Grön zon

Magnus Nordingron-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc

Grön zon fortsätter science fiction-äventyret som började med Röd zon (Berghs 2020). Vi återfinner Joel, Zahra och Hugo där vi lämnade dem, i den underjordiska organisationen Följarnas gömställe i Gamla stan. Men Joel som är van att klara sig själv har svårt att lita på Magda och de andra Följarna, han ger sig snart av för att återvända hem, til den röda zonen. När Zahra upptäcker att han är borta vill hon leta efter honom. men gamla stan är full av ”svalor”, spiondrönare laddade med giftpilar, AI-väktare och Domarens lojala medborgare. Snart är en jakt på liv och död igång.

Jag tycker kanske att denna boken tappar lite i spänning gentemot den första. Barnen ger sig hela tiden av, blir infångade eller avbrutna eller räddade. På ett sätt realistiskt, att de som barn inte klarar sig själva i den här extremt fientliga miljön, men de framstår samtidigt som lite klantiga. Det är också något mer spretigt med tre berättare istället för två (Hugo kom inte in som berättare förrän precis i slutet av den förra boken). Sen kan jag inte låta bli att bli störd av de oändliga konversationer de hela tiden har mitt under jakter eller när fienden närmar sig i sporrsträck. Håll käften och spring nu, vill jag ropa. Men det är ju å andra sidan ett tecken på att jag blir engagerad.

Kan läsas från fyran och uppåt och passar bra som lättläst på högstadiet.

Den riktiga solen

Peimaneh Mollazehiden-riktiga-solen
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
174 sidor

Salman har drömt att få åka på semester utomlands hur länge som helst. Och nu ska det äntligen hända! Pappa och mamma har sparat och bokat biljetter till en resa till Spanien. Salman räknar dagarna. Men innan han hunnit räkna riktigt klart ändras plötsligt planerna. Salmans moster i Iran är i knipa och hans pappa måste åka dit för att hjälpa henne. Det är en farofylld resa, men efter en hel del dividerande hit och dit bestäms det att också mamma och Salman ska följa med. Det blir ingen sememester i Spanien, men ändå en resa till den riktiga solen i Baluchistan.

Det här är en modern äventyrsberättelse på liv och död hämtad ur verkliga livet. Kontrasterna mellan Salmans lugna trygga liv i Sverige med skola och kompisar och kusinernas liv i den lilla byn, där det inte finns någon skola och man kan tjäna lite pengar på att hyra ut en fotboll till dem som ingen har, är stora. Hemma är Salman rädd för ormar, men här finns det många värre saker att vara rädd för. Att dansa eller skratta på fel plats, eller att kämpa för en skola i sin by, kan vara farligt. Men det finns också mycket att känna igen sig i, det språk och den kultur Salman lärt känna genom sina föräldrar i Sverige, att äntligen få uppleva det på riktigt och att förstå poängen med att lära sig baluchiska. Och så finns det en hel del att lära sig, om mod och påhittighet.

Passar mellanstadiet, gärna som högläsning.

Blixtbarn

David Renklintblixtbarn
B. Wahlströms 2020
Hcg
280 sidor

David Renklint har tidigare skrivit skräck för vuxna och Blixtbarn är hans barnboksdebut. Den handlar om Eli som vaknat upp efter att hela hennes hus brunnit ner som följd av ett blixtnedslag. Bägge föräldrarna dog i branden  men själv har hon blivit räddad till livet med en förkolnad armstump och brännskador i ansiktet. Nu blir hon inlämnad på stadens barnhem, komplett med überelak, sadistisk föreståndare, grymma barn, svält och hårt arbete. Hon väntar och längtar efter moster Glispa, äventyraren, ska komma tillbaka och rädda henne. Samtidigt hopar sig marorna, en samling zombielika spöken, kring byn och fler och fler flyr norrut för att söka skydd.

Det är en habil äventyrsfantasy för den lite mer vana läsaren som Renklint har skrivit ihop. Den innehåller klassiska ingredienser som ett utvalt (föräldralöst) barn, en farofylld resa, kampen mellan ont och gott och glömda myter och legender. Men den har liksom inget extra, inget av den skimrande magi som finns i till exempel Karin Erlandssons Pärlfiskarserie eller för den delen (eftersom de arktiska miljöerna uppmuntrar till jämförelsen) Pullmans Den mörka materian.

Berättelsen slutar innan äventyret är klart, så uppföljare borde vara att vänta. Passar duktiga läsare på mellanstadiet.

Kråkorna

Anders Fagerkrakorna
Illustrationer: Peter Bergting
Natur & Kultur
Hci

Någon återvänder genom skogen till ett övergivet hus. Där vilar en historia av misstro och lögner. Över platsen vakar fåglarna. Inne i huset är det fullt av lappar med budskap. Varningar, uppmaningar. Den som återvänder har ärvt huset, historian, sorgen och mörkret som ruvar där. Men varför vill hen återvända?

Det är en dunkel, snårig och sårig berättelse Anders Fager ger oss. Om en relation byggd på svek och familjeband av sorg och hat. Peter Bergtings illustrationer är ödesmättade, vackra och dolska. Man tingas tyda en smal, otillgänglig skrift, som hemliga budskap krafsade i marginalen, på samma sätt som huvudpersonen försöker förstå vad som hänt, vilka minnen platsen döljer och varför hen blev den hen blev.

Förlagets rekommendation på 12-15 år tycker jag är ganska rimlig, men även en äldre målgrupp kan ha stort utbyte av den hr berättelsen som tar upp mycket svåra ämnen som utanförskap och rasism.

Slutstation

Mia Öströmslutstation
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
219 sidor

Mia Öströms tredje bok i mysrysargenren träffar ännu mer rätt än den förra, Dödsbo. Den blandar klassiska ingredienser som övergivna hus, regnig svensk sommar, en mörk hemlighet, med en historisk berättelse från den tiden då de tyska transittågen forslade nazistsoldater genom Sverige. Dessutom finns här en oberäknelig bonuspappa och en mamma som liksom glider iväg, inte längre ser Iris, utan bara bejakar sin nya mans infall. Och frågan är om inte det är än mer skrämmande än det förfallna stationshuset med sin ruvande gåta. I sin ensamhet talar Iris med Siri i telefonen, men träffar sedan som tur är Elis, den några år äldre grannpojken som sommarjobbar i affären och han blir den trygga plats som behövs när allting annat svajar.

Spännande slukbok för alla som är på väg att växa ifrån Ingelin Angerborn.