Resebyrån främmande världar

L.D. Lapinski
Modernista 2021
Hcg
347 sidor

Flick flyttar från stan till ett hus i ett mindre samhälle med sin familj bestående av mamma, pappa och en ganska ny lillebror. Hon är inte precis glad över flytten, men när hon lyckas smita ut och undan plikterna hemma, som att packa upp och hjälpa till med bebisen, gör hon en spännande upptäckt. I en dammig gammal butikslokal finns en udda resebyrå, Resebyrån Främmande världar.

På Främmande världar finns Jonathan, en ganska ensam pojke eller ung man som helt plötsligt blivit huvudförvaltare för ett hemligt sällskap. Han upptäcker Flicks förmåga att se det magiska och bjuder in henne som medlem. Han inviger henne i den övernaturliga samling resväskor, som allihopa är portaler till parallella världar och tar med henne på hennes första resor.

Men så klart finns ett orosmoment. Att resa mellan världar är farligt. Jonathans mamma försvann under en expedition när han var liten och nu är hans pappa, det riktige huvudförvaltaren, borta. Jonathan vägrar att tro att han är död och han och Flick ger sig av för att leta efter honom.

Det är ett fantasikittlande och spännande äventyr det här. Jag gillar verkligen idén med att man fångat glipor till främmande värdar i resväskor, så att man kan förflytta sig genom att kliva ner i en väska. Sen drar man i handtaget, stänger väskan och bär den med sig, så att man när som helst kan öppna den och hoppa tillbaka till sin värld. ”Tappa inte bort bagaget!” är inte för inte Sällskapet Främmande världars viktigaste regel.

Så småningom hamnar Flick och Jonathan i Femlykta stad. Där är något väldigt mycket på tok och det finns onda makter som är ute efter Sällskapets resväskor. Både vänskap och mod sätts på prov innan äventyret är slut i denna fösta del i en serie som enlighet förlaget ”har gjort stor succé världen över”.

Och det är som sagt ett underbart upplägg och en spännande historia. En anmärkning är att språket känns lite styltigt, om det beror på översättningen eller något annat kan jag inte svara på, men står man ut med det har man ett härligt läsäventyr framför sig. Passar trean till sexan.

The Dragon Prince: Måne

Aaron Ehasz och Melanie McGanney Ehasz
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
285 sidor

När jag läser första boken om ”The Dragon Prince” tänker jag hela tiden att det känns som att någon har försökt skriva som en tecknad film. Berättandet känns stolpigt och i dialogerna riktigt hör jag hur detta hade låtit med de lätt gapiga dubbade röster vi vant oss vid i just teckande filmer och tv-serier. Så jag känner mig lite dum när jag först vid efterordet fattar att det faktiskt är precis det jag har läst. Dragon Prince är en tv-serie på Netflix som boken följer ganska noga, första boken återger den första säsongen på nio avsnitt.

Jag vet att den här typen av böcker kan vara utmärkta för att locka barn till läsning, men någon stor litteratur är det inte. Äventyret i sig är det inget alls fel på. Vi följer två bröder och en alvflicka som försöker rädda ett drakägg och på så sätt skapa fred mellan folken i världen Xandia. Mot sig har de den maktlystna övermagikern Viren som skickar sina två barn efter dem.

Men, och detta känns ju bittert att konstatera för en som vill förespråka läsning, i det här fallet är filmen bättre än boken. Det är sällan lyckat att överföra en berättelse direkt från ett medium till ett annat. Boken är sin konstform, filmen ett annat. Bra adaptioner tar hänsyn till mediets specifika egenskaper, istället för att göra en direkt avskrift. Risken är att böcker som denna ger läsningen dåligt rykte, filmen är ju bättre. Eller så är det det enda vi kan få någon unga människa att läsa och den exakta igenkänningen från tv-serien kommer att hjälpa barnet att ta sig igenom texten med framgång och då har den ju ändå gjort lite nytta. Passar åk 4-6.

Fredagsmys

Författare och illustratör: Lina Jansson
Opal 2021
Hcf
Bilderbok

Lou och Ellis blir utkörda hemifrån för att mamma och pappa ska ha fest. På gården mellan höghusen är det tomt och tråkigt, alla andra är inne och har fredagsmys. Deras ”Hallå!” ekar tomt och ödsligt, och alldeles för högt visar det sig. En arg gubbe skriker på dem från balkongen. Då beger de sig istället ut i den närliggande skogen. Där hittar de ett spännande spår som de följer…

Det är tuff socialrealism i den här bilderboken som passar bäst för lite äldre barn, från sex år och uppåt kanske. Det blir något av en omvänd Hans och Greta-saga, där barnen följer ett spår i skogen istället för att lämna ett.

Bilderna är fantastiska i Lina Janssons debutbok. Spretiga linjer och väl valda detaljer i stora färgfält i dova, jordiga färger, avbrutna av varm gult ljus från hemmafönstren, lysande rosa himlar eller det skarpa skenet från en ficklampa.

Texten på rim flyter däremot inte helt väl. Vers som ska högläsas är en svår konst att bemästra och här tynger de ner bildberättandet snarare än lyfter det. Bilderna är halsbrytande, texten lite banal.

Passar förskoleklass och uppåt.

Jag heter Beata


Katarina Kieri
Illustrationer Anna Sandler
Lilla Piratförlaget, 2018
Hcf

I Katarina Kieris Jag heter Beata dallrar dramatiken precis under ytan, precis som det ofta göra hos Kieri. Det är inte den stora dramatiken dock, utan vardagsdramatiken. Familjedramatiken, kompisdramatiken. Jag blir påmind om Födelsedagsmamman från 2003 där spänningen kretsar kring hur två barn ska lyckas uppvakta sin ensamstående mamma på morgonen med allt vad det innebär: sätta klockan, koka kaffe.

I Beatas berättelse får vi följa henne några veckor innan jul. Vi får veta att hon är åtta år, har en bror som är död, två kompisar som heter Lina och Saga, önskar att hon hade glasögon, gillar att spela bordtennis och är kär i sin kusin. Hon går i skolan, leker med sina kompisar, gruffas med sin storebror och åker och hälsar på sin mormor och sin kusin. Sen händer det inte så mycket mer i den här berättelsen, utan det som är viktigt i boken tar plats inne i Beatas huvud. Hon tänker mycket och ganska mycket på den döda brodern, Sven, som dog när han var ett år, flera år innan Beata föddes. Men hemma är det ingen som pratar om Sven och Beata har så många frågor som hon inte vågar ställa. Kieri lyckas med Beatas röst få till ett tilltal som är direkt och barnnära och hon lyckas visa på de avgrunder av oro som kan öppna sig när man inte vågar fråga eller när man råkar säga fel sak. Små gester, stora tankar.

Passar duktiga läsare på lågstadiet, eller som högläsning.

Jordgubbsbarnen

jordgubbsbarnen

Sara Olausson
Rabén & Sjögren 2019
Hcf

Vad finns på andra sidan den där pappskivan med en bön om hjälp till barnen i hemlandet? På andra sidan den utsträckta pappmuggen eller den framsträckta handen? I Sara Olaussons Jordgubbsbarnen får vi träffa de som blir lämnade hemma, de som längtar. De som kallas just jordgubbsbarn, eftersom föräldrarna är i Sverige och plockar jordgubbar.

Maria och Gabriel är inte tvillingar men nästan, de är syskon födda samma år. De bor i en vanlig by där det bor storkar i lyktstolparna, de går i skolan, längtar efter sommarlovet och drömmer om framtiden. ”Är vi fattiga?” frågar Gabriel mamma. ”Vi har så vi klarar oss” säger mamma. Men inget oförutsett får hända, då går det inte längre.

Det är vackert och lättsamt berättat, helt ur Marias perspektiv och på ett språk som är läsvänligt även för yngre. Sara Olausson har med den här berättelsen plockat upp stafettpinnen från Katarina Taikon och skrivit en bok helt i hennes anda. En bok för att förstå den andre och för att krossa fördomar, men också en bok som är läsvärd helt för sin egen skull. För den spännande och sorgliga berättelsen om fiffiga barn, djur och snälla vuxna.

Passar som högläsning på lågstadiet.

Poet X

Elisabeth Acevedo
Vox 2020
uHce
371 sidor

Xiomara är i allt sin tvillingbrors motsats. Stor, högljudd, stridbar. Smart – ja – men inte så smart som Tvilling som går på en elitskola. Ändå håller de ihop i vått och torrt i en ofta ordlös men ändå omutlig gemenskap. Till deras trojka hör också Caridad, from men obrottsligt lojal.

De tillhör den dominikanska gruppen i Harlem och tvillingarnas mamma är djupt troende. Den form en flicka ska stöpas i för att vara passande är trång och skavig. Passar dåligt för en som är lika stor i käften och som i kroppen och är sprängfylld av känslor och revolution. En krock är oundviklig, och den kommer.

Acevedo, vars första bok på svenska det här är, låter Xiomara berätta själv, på svängande prosalyrik, i fin översättning av Yolanda Aurora Bohm Ramiez.

Den här boken passar bra i till exempel diskussioner om hederskulturer, poesi eller kulturkrockar på högstadiet och gymnasiet.

Gravplaneten

Oskar Källnergravplaneten
Illustrationer: Karl Johnsson
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
237 sidor

Tredje delen av Sci-fi-serien Imperiets arvingar är här. Den tar vid precis där den förra slutade, och läsningen mår absolut bäst av att man har läst de båda första innan. Rymdskeppet Stillheten har precis kraschat på den gåtfulla gravplaneten Umbezra. Alice och Elias och den övriga besättningen har fått sällskap av Chelie som de räddade i förra boken. Nu fortsätter jakten på att finns barnens mamma. Men deras fiender är dem hack i häl och faror lurar bakom varje hörn.

Det är spännande, en snyggt sammansatt värld, roliga karaktärer, coola illustrationer i färg och allmänt fartfyllt. Passar från trean till sexan.

Lindormars land

Frida Nilssonlindormars-land
Natur & Kultur 2020
Hcf
416

Lindormars land är den tredje boken Frida Nilsson skriver i vad som skulle kunna ses som en svit av romaner om barn som tvingas ut på äventyr för att föra en svår kamp i sällsamma land. Den första, Ishavspirater kom 2015, den andra, Det tunna svärdet 2017. Medan Ishavspirater var en helt fascinerande läsupplevelse var Det tunna svärdet något av en mellanbok. Men nu är Nilsson tillbaka på banan med ett riktigt läsäventyr.

Samuel och hans lillebror Mortimer är fosterbarn hos den elaka tant Tyra. Där får de slita från morgon till kväll med att putsa nysilver. Ingen tid finns över till lek och maten är knapp, kärleken obefintlig. När en talande råtta plötsligt dyker upp och erbjuder bröderna att följa med honom ner i ett hål  marken för att bli barn åt den goda drottning Indra tvekar först Samuel. Men då Tyra bär hand på Mortimer flyr bröderna och beger sig till Lindormars land.

Till en början är livet i slottet fantastiskt. Husjungfrun är en liten tokig räv som dammar av bröderna med dammvippa och skurar dem med rotborste. De får sova i mjuka våningssängar i sidenpyjamas, det finns gott om mat även om den är lite konstig och de har hur mycket leksaker som helst. Men så småningom smyger sig en skevhet in i tillvaron. Är det inte så att Indra tycker mer om Mortimer och knappt ser Samuel?  Och vad är det för hemlighet den skräckinjagande skogvaktaren vill visa bröderna i skogen?

När Frida Nilson är som bäst, och det är hon här, har hon den där särskilda kvaliteten som skapar magi för läsaren. Den där närmast Astrid-Lindgrenska kvaliteten som ger oss böcker med berättarkraft utöver det vanliga. Likt till exempel Karin Erlandssons Pärlfiskaren har de den där både högstämda och lite svårmodiga poetiska stämningen som griper tag i hela läsare och suger in oss i berättelsen.

Det är en omfångsrik bok och för Hcf-ålderna kan den bara fungera som högläsning. Men jag tror att den fungerar bra för Hcg-spannet också för de som gillar äventyr och fantasy, till exempel för de som gillar Legenden om Ögonstenen.

Vi måste rädda julen

Ellen Karlssonvi-maste-radda-julen
Illustrationer. Cecilia Heikkilä
Rabén & Sjögren 2020
Hcf
102 sidor

Julböckerna börjar drälla in på min bibbla nu och den första jag hunnit läsa är Rabéns klassiska 24-kapitelsbok som de nu ger ut i samma stora fina format med färgillustrationer för åttonde året i rad. Först ut var Jul i Stora Skogen av Stark/Eriksson (2012). Några av de andra böckerna kan man läsa om här. Min favorit är fortfarande God jul Lilla Lök, men årets bok är också fin.

Huvudperson är Sam som börjar förskoleklass och blivit bästis med Vivi som helt plötsligt slutar för hon fick plats på den skolan där hennes föräldrar egentligen ville att hon skulle gå. Sam har inte direkt fått någon ny bästis efter det. Nu är det 1 december och fröken bestämmer att deras almanacka är magisk och alla barn ska få dra en lapp fram till jul, för de är precis 24 barn i klassen. Men sen råkar fröken säga att om julaftonslappen kommer bort, då blir det ingen jul på riktigt.

Sam älskar julen. Den enda som älskar julen mer än han är hans pappa, de är julmyskramare av rang båda två. Men mest av allt gillar de julen för att Eva, Sams vuxna storasyster som bor i Australien, kommer hem och hälsar på då.

Nu händer något som inte får hända. Julaftonslappen kommer på vift och det är utan tvekan Sams fel. Åtminstone till en början. In från sidan glider då Esme. En handlingskraftig och modig vän, precis en sådan man behöver när man blir tvungen att rädda julen.

Julmys och barnångest blandas friskt i denna högläsningsbok som passar bäst i f-klass.

Vardagshjältarna och trollkarlen Tyst

Elaine Eksvärdvardagshjaltarna-och-trollkarlen-tyst
Illustratör: Emily Ryan
Bonnier Carlsen 2020
100 sidor

Maya blir retad i skolan och storebror Max vågar inte ingripa. Lillasyster Monique känner att stämningen är dålig men ingen vill berätta för henne. På kvällen är föräldrarna stressade och inte lyhörda för sina barn och när de sedan sitter var och en på sina rum önskar de att föräldrarna ska försvinna eftersom de ändå inte bryr sig om sina barn. Just den här kvällen puffar Trollkarlen Tyst omkring i skogen bakom deras hus och hör deras önskemål. Trollkarlen Tyst avskyr när man talar med varandra så han tar tillfället i akt och trollar bort föräldrarna. Nu måste barnen ge sig ut på jakt för att få tillbaka dem i trollkarlens sagoskog där de vinner insikter och mod, befriar föräldrarna och kommer tillbaka som bättre människor.

Detta är en bok med ett ärende. Eksvärd, som tillvardags är retoriker, gör här barnboksdebut. Fem kronor per bok går till organisationen Tre ska bli noll, en ideell förening vars ansikte utåt Eksvärd är och som jobbar för att motverka sexuella övergrepp mot barn. I slutet av boken finns förslag på diskussionsfrågor som ska hjälpa till att bryta tystnaden och hjälpa barn att prata om sånt som är svårt och på förlagets hemsida finns en lärarhandledning till boken.

Jag tyckte att boken var rörig i handlingen och hade ett tråkigt språk. Men för de som vill använda den som ett pedagogiskt verktyg eller diskussionsunderlag kan den säkert vara till nytta i vissa situationer. Passar lågstadiet.