Överallt och ingenstans

Oskar Kroon
Illustrationer: Joanna Hellgren
Brombergs 2020
Hcf
134 sidor

Alla som levt vardagslivet med en familj vet att det sällan är så som i barnböckerna. Där alla är bästisar, fredagsmyset perfekt och om något blir fel säger man genast förlåt och blir sams igen. Tvärt om kan det vara så att småsyskon skriker, pappa tror inte på fredagsmys, mamma vill helst inte hälsa på farmor, man blir osams med sin bästis, förlåt är ens allra svåraste ord och pappa blir sjukskriven för att han tappat bort sig själv.

I Oskar Kroons bok från förra året är det Liselott, som alla utom farmor kallar Sillen, som är huvudperson. Hon är bästis med Nikolaj. Han är väldigt intresserad av naturvetenskap. Sillen är mer intresserad av sporttabeller, men de är bästisar ändå och hänger jämt ihop. Ibland sysslar var och en med sitt, men det är ändå roligare när Nikolaj är med tycker Sillen. Men när båda två är stolta och envisa kan vad som verkar som ett litet missförstånd bli ett enormt drama. Sen dör farmor också och pappa slutar städa.

I den här stillsamt högdramatiska skildringen av vardagslivet – så som det oftast inte ter sig i barnböckerna – bjuds inte på några sockersöta försoningsscener. Visserligen kommer pappa upp ur sängen, Sillen och Nikolaj blir vänner och det blir en vit jul. Men Kroon slänger ändå in en skidsemester med kräksjuka i epilogen för att inte ge oss några falska förhoppningar om att familjelivet skulle vara rosenrött.

Detta är en bok för högläsning med lågstadiebarn. Kanske också som läsegruppsbok i trean med goda läsare.

De förlorade orden

bokomslag de_forlorade_orden_omslag_inb_0

Robert Macfarlane
Illustrationer: Jackie Morris
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Modernista 2018
Poesi

Är det så att vissa naturord håller på att försvinna ur vårt språk? Det fruktar i alla fall den här bokens upphovsmän. I den här praktvolymen har de samlat bilder och texter om växter och djur för att åter ”frambesvärja dessa förlorade ord”. Det här är naturlyrik för ordkramare.

Lite av originalakvarellernas prakt med guldfolierade bakgrunder har gått förlorad i trycket, men bilderna förmedlar ändå känslan av naturens skönhet på ett alldeles eget sätt. Det är bilder man stannar upp över och betraktar länge. Några är detaljerade som skolboksplanscher, andra visar djuren i sitt naturliga landskap och däremellan kommer uppslag där bokstäverna flyter eller regnar över sidorna tillsammans med stiliserade utsnitt av naturen.

Texten är rimmad vers i en översättning som flyter fint. Macfarlaine leker med tanken på att dikterna kan fungera som trollformler som kan väcka drömmar och fantasi till liv. Språket är inte barnanpassat alls utan innehåller tvärt om många härligt besvärliga ord. Hägern ”bidar sin tid”, kungsfiskaren beskrivs som ”strömdröm, fladderflamma” och maskrosen är en ”gräsmattsmarodör”. Här finns alltså alla chanser att förlora sig i lyckan över språkets magi och i glädjen av att lära sig nya ord.

Visst är det sant att dagens barn kan rabbla färre arter än sina mor- och farföräldrar men jag undrar ändå lite över urvalet. Hur många förskolebarn känner inte till kastanjer, skator och björnbär? Jag delar inte författarens oro där. Några ovanligare arter finns också med, som till exempel gärdsmyg. Det är också några fall där bokens engelska ursprung förvirrar sikten. Bilden på tårpilen liknar mer en skånsk hamlad pil och bilden på snoken liknar faktiskt mer en huggorm – eller är det en hasselsnok, en art som är sällan förekommande i Sverige? Och vattenödlan kanske kunde fått heta vattensalamander. Men med det sagt är detta en underbart vacker bok för både natur- och lyrikälskare.

Isaks universum

bokomslag isaks

Anna Ehring
Bonnier Carlsen 2019
Hcg

Isaks mamma är doktor i kemi och hon har berättat att ingenting försvinner, allting sprider sig. I vattnet känner Isak att det är sant, han blir något mer än armar och ben, kanske en säl eller en späckhuggare. Det är i vatten hans kropp helst vill vara.

Det är därför Isak vill förklara när Blenda säger att han ”bara” låg och flöt i bassängen. Det handlade ju om kolatomer och universum, inte bara om att flyta. Isaks bästis Albin kan inte följa med till badhuset för han får eksem och astma av kloret. Men annars är de tillsammans så mycket de kan. Det är Albin som tycker att de måste få Blenda att förstå, vilket blir upptakten till ett ödesdigert missförstånd.

Anna Ehring är en av de där författarna som har en förmåga att röra lätt vid det tunga, det visade hon redan med genombrottsromanen Syltmackor och oturslivet. Att barn har förmågan att tänka och utforska komplicerade och tunga tankar, det vet Anna Ehring och hon litar på sina läsare. Isaks mamma, som pratar om kolatomer med sin son, vet nog egentligen det också, men så drabbas hon av vuxenängsligheten och börjar behandla Isak som att han inte förstår någonting, vilket är jobbigare för Isak än det faktum att föräldrarnas förhållande knakar. Då är det tur att Albin finns. Men när Albin blir sjuk och inte längre finns där, då vacklar Isaks universum.

Språket i denna berättelse, som både öppnar mot rymden och livets outgrundliga mysterier och mot de tunga vardagsproblemen, är trots de stora frågorna enkelt och direkt. Passar mycket bra som högläsning på mellanstadiet.

Från apa till Sapiens – mänsklighetens historia

Bengt-Erik Engholmfran-apa-till-sapiens-mansklighetens-historia
Jonna Björnstje
rna
Natur & Kultur
Faktabok
167 sidor

Duon bakom Riktiga vikingar är tillbaka med ett nytt imponerande samarbete. Den här boken marknadsförs som ”en Sapiens för barn” med syftning på Yuval Noah Hararis bestseller Sapiens – en kort historik över mänskligheten och det är väl i stora drag vad det är. Eller en Sapiens för alla som inte vill läsa en fackbokstegelsten på väl över 400 sidor.

Boken kombinerar korta avsnitt av Engholms trevliga och lättillgängliga berättarstil med Björnstjernas humoristiska illustrationer. Bilderna i Björnstjernas oefterhärmliga manér finns på alla sidor och berättar inte sällan något lite annat än det texten säger och gärna med en rolig twist eller en absurd detalj. Precis som boken om vikingarna är det här en lite tyngre volym än Engholms andra faktabilderböcker, något som förklaras av det omfångsrika ämnet. Den är till och med dubbelt upp mot vad Riktiga vikingar var. Men det gör inget för det är oavbrutet intressant och underhållande.

Den passar att sträckläsas (vilket jag gjorde) eller att läsas i enskilda avsnitt. Det finns en fin och diger innehållsförteckning och boken avslutar med en praktisk tidslinje. Jag kan bara avsluta med att citera vad jag skrev om duons förra bok: ”Given bland faktaböckerna i skolbiblioteket och perfekt som högläsning. Passar all åldrar” för det stämmer väldigt väl in på Från apa till Sapiens också.