Mysrys

Vilse

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Text och bild: Elin Sandström
Rabén & Sjögren 2023
Hcf
Bilderbok

När Agnes ska gå hem genom skogen känner hon plötsligt inte igen sig. Hon möter en flicka som också är vilse och hjälper henne att hitta några stenar hon tappat. Men det är något som är konstigt med flickan, hon har tappat minnet. Efter hand som som de hittar stenarna kommer flickans minne tillbaka. Vem är hon? Och ska Agnes hitta hem igen?

Elin Sandström har hitintills gett ut en handfull titlar i egenskap av illustratör. Det är en mystisk och spännande handling i hennes första egna bok. Och även om det inte är något fel på varken den eller språket, så är det ändå helt klart illustrationerna som är den riktigt stora behållningen i den här bilderboken för lite äldre barn.

Vi följer Agnes genom skogen där ljuset går från sen eftermiddag, via skymning till mörker. Naturen är trolsk, men utan att vara insmickrande. Det är vilt, lite farligt och spretigt, men väldigt vackert. Månen kommer upp, följer de två flickorna och kastar dramatiska skuggor över deras väg. Perspektiven skiftar och är ibland hisnande och drastiska. Färgerna är både dova och lysande. Det märks att detta är en berättelse av någon med stor kärlek både till naturen och till fantasin.

6-9 år säger förlagets rekommendationer. Jag skulle vilja påstå att detta är en bok som läser bäst från tvåan till femman – sexan. Det är inte så mycket text, men den har ett lite vuxen tilltal och och bilderna är också av det lite mer krävande slaget. Den passar perfekt för alla som gillar mys-rys och som gärna vill ha illustrationer till det lästa. Kan också fundera som högläsning om alla kan se illustrationerna.

Jordängel

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Pascale Vallin Johansson
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
215 sidor

Barn-tvingas-flytta-och-mystiska-saker-händer är ett väl beprövat tema i barnlitteraturen. I Pascale Vallin Johanssons nya mellanåldersbok är det riktigt bra genomfört och kan absolut tålas att läsas ännu en gång.

Det är Solveig som flyttar från Söder i Stockholm till Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset som nu är omgjort till bostäder. Det är sommar, varmt och öde. De flesta är bortresta, men Solveig, mamma och Antonio kan inte resa någonstans, för mamma har tvillingar i magen och eftersom de ofta kommer för tidigt måste de hålla sig hemma.

I tristessen önskar sig Solveig något spännande, kanske ett spöke. “Var försiktig med vad du önskar”, säger mormor, för ibland får man det man ber om. Först är det mest måsar som dyker upp. I drömmen, ovanför gården, vid ingången till badhuset. Solveig går i sömnen, och en gång vaknar hon upp utomhus mitt i natten. Men sen är det faktiskt någon som söker kontakt från andra sidan. Någon som vill ha Solveigs hjälp att få någon slags upprättelse. Hon vågar inte berätta för mamma. Tur att hon träffar Daniel utanför simhallen och kan berätta för honom.

Så ligger mamma plötsligt på hallgolvet och blöder. Var det spöket som Solveig manade fram som gjorde det? Är det hennes fel? Mamma och Antonio hamnar på sjukhuset, helt uppslukade av två för tidigt födda lillebrorsor och Solveig får bo med mormor. Mormor som inte alltid är så lätt att förstå och som verkar bära på en stor hemlighet.

Ännu en Hcg som passar bäst för det övre segmentet, kanske femman till åttan. Solveig är en intressant karaktär att följa, både snabbtänkt och rolig, klok och ologisk, snäll och egoistisk, som de flesta människor. Hon drar en lögn när hon behöver det och skäms lagom mycket. Vi får följa hennes berättelse i jag-form. De historiska inslagen om Beckomberga passar också bättre för lite äldre läsare.

Varför är det ett så ofta valt tema, detta med den påtvingade flytten (alternativt ofrivillig semester i skruttig stuga) i kombination med det övernaturliga, i synnerhet i Hcg? Jag har bara de senaste veckorna läst två böcker på det temat (Glasfågelns grav och Disablotet på Valborg), men man skulle verkligen kunna räkna upp hur många titlar som helst. Det kunde tänkas att det är svårt att göra något nytt eller vara spännande och angelägen när man som författare slår in på den vältrampade vägen. Är det barnets utsatthet i de vuxnas beslut som manifesteras? Eller är det bara en berättartekniskt oemotståndligt tacksam situation att placera sin protagonist i? Den frågan låter jag vara obesvarad, men kan konstatera att det trots allt är ett tema som håller i den här boken.

Parasiten

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Petter Lidbeck
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
151 sidor

Parasiten innehåller 12 korta rysare för barn i 9-12- årsåldern. Det är exempelvis en pappa som bara skrattar och skrattar åt allt, långt efter att det slutat vara roligt, det är en fröken som utsätter sin elev för ett elakt experiment, en Youtuber som ”går genom ruten” på helt fel sätt, en synsk blyertspenna och så klart den obligatoriska mentalpatienten på rymmen. Gemensamt för berättelserna är att de börjar i det vardagliga, det igenkännbara och trygga. Det kan vara hemmet, familjen, skolan eller bland kompisarna. Och när det trygga vardagliga plötsligt blir opålitligt, det är ju då det blir riktigt läskigt, eller hur?

Samtidigt blir det aldrig för läskigt, inte ens för en fegis som jag. Berättelserna funkar för duktiga läsare från trean och det otäcka omslaget kommer att locka många läsare.

Glasfågelns grav

klaraonnerfalt1 kommentar

Katrina Génar
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
200 sidor

Tyra har flyttat till det nybyggda området Idyllen med sin mamma, pappa och lillasyster Sigrid. Hon hade väl egentligen hellre stannat i lägenheten i stan. Men det är fint i Idyllen, det är det. I närheten har det legat ett glasbruk och intill ligger herrgården där brukspatron en gång bodde. Men mamma och pappa jobbar ofta sent och har inte tid att hämta Sigrid på dagis, så det gör Tyra. En dag på väg hem ser de något rött som lyser i en grop strax bakom herrgården, där de ska bygga ännu fler nya bostäder. Tyra drömmer om det där röda på natten och på morgonen efter måste hon gå dit och kolla. Det visar sig att det är en liten glasfågel som ligger där och som Tyra tar hand om.

Samtidigt får de en uppgift i skolan: de ska intervjua en gammal person om hur det var förr i tiden. Tyra känner inga gamla. Men kanske att det finns någon på ålderdomshemmet som ligger i Idyllen?

Detta är Katarina Génar, en av våra queens inom mysrys, så vi vet att det kommer att börja hända mystiska saker. Och ingen Génarfantast blir besviken här: ljuslågor fladdrar, kalla stråk går genom rummet, drömsyner dyker upp och en gammal oförrätt behöver sonas.

Och det är bra och välskrivet, lagom långt och lagom läskigt. Det som kanske är lite nytt och uppfriskande här är att spökena inte huserar i ett övergivet hus på landet, utan att det är i en nybyggd villamatta som det övernaturliga tar plats.

Passar från årskurs 2-5.

Ingen kommer levande härifrån

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Dockspelaren

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Rabén & Sjögren
Hcg
243 sidor

Det är mardrömslik stämning i Mårten Sandéns nya mellanåldersbok. Precis som i Ett hus utan speglar är det ett stort hus med många vindlingar och världar bakom väggarna som utgör berättelsens spelplats. Men den här gången är det ett hotell, Hotell Terminus. Dit kommer Merimée med sin lillasyster Valetta och deras höggravida mamma. Familjen har kommit på obestånd, pappan sitter i fängelse efter att ha förskingrat pengar. De är utblottade och utlämnade, men har blivit kontaktade av Fru Saks, en avlägsen släkting, och hon har bjudit in dem att komma och bo på hotellet.

Trots att det är mycket som är bra i det nya livet, som till exempel att Merimée för första gången får kompisar i skolan, så är det saker som skaver och är skeva. Det är till exempel svårt att veta vem som bor på hotellet och vem som jobbar där. Och alla som bor där är gamla. Ingen av dem rör sig någonsin utanför kvarteret där hotellet ligger. Men värst av allt är att mamman är sjuk och det finns ingen riktig doktor att gå till, utan de får hålla tillgodo med örtdekokter som två lastgamla tvillingsystrar som bor på hotellet kokar ihop. Och sen är det också den mystiske Samuel Bauer, som Valetta börjar spionera på, med sina konstiga glasögon och klirrande silverlänk.

Som vanligt när jag läser Mårten Sandén tänker jag på en krönika han skrev på Svenska Barnboksakademins webb. Titeln var ”Ursäkta, var är hyllan för svårläst?” och den handlade om barns behov av att ibland få tugga i sig en litterär kost som inte är lättläst, tillrättalagd, anpassad. Här är Sandén tillbaka i den ”mysrys-noir” där ovan nämnda Ett hus utan speglar platsar, men också Sju förtrollade kvällar och Bergets hjärta. Det är böcker som kräver lite mer av sin läsare än till exempel Ingelin Angerborns eller Kerstin Lundberg Hahns. Men det är också böcker som ger lite mer tillbaka: mer originalitet, fler svårt ord, och lite mer av riktigt mörker.

Passar mellanstadiet, gärna som högläsning.

Hjärta av mörker

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Ingelin Angerborn
Rabén och Sjögren 2021
Hcg
216 sidor

Hjärta av mörker är en fristående fortsättning på Hjärta av damm (2014) och Hjärta av sten (2019). I den förstnämnda är det Bella som är huvudperson, i den andra är det Nellie som kan se spöken som är centralgestalten. Nu, i Hjärta av mörker, finns fortfarande teatergänget från första boken med, men det är Hilding, Bellas pojkvän, som är berättare.

Hildings pappa är regissör och nu ska hans grupp spela friluftsteater vid en nerlagd gruva. Hilding, Bella, Shirin och Mårten är med som barnskådespelare och de ska få bo i ett hus som finns i anslutning till Gruvmuseet som också finns på platsen. När det börjar hända oförklarliga saker är det till en början bara Mårten som lägger märke till dem. Och ingen vill heller tro på Mårten, han ställde ju till en massa spratt för de andra i förra boken, Hjärta av mörker. Och Nellie, den som kan se och kommunicera med spöken, är inte med den här gången så de kan inte heller så säkert veta vad som är på riktigt och vad eventuellt Mårten kan ha hittat på.

Vid en visning i den gamla gruvan får de höra om Gruvfrun. Kan det vara hon som vill barnen något? Vill hon dem något ont, är hon arg? Eller vill hon bara varna barnen så som hon varnade gruvarbetarna i äldre tider?

Ingelin Angerborn är ett fullblodsproffs. Hon har skrivit mysrysare för mellanåldern sedan För alltid… 2009. Ja, frågan är om det inte är hon som helt och hållet är upphovet till genren mysrys i modern svensk barnlitteratur. Och det märks. Hon kan sitt hantverk. Det är välskrivet, trevligt och småläskigt. Inramningen med teatersällskapet och uppsättningen i den nedlagda gruvan funkar också mycket bra, relationen mellan barnen och de vuxna är liksom precis lagom. Det var längesedan jag läste en av Angerborns böcker, det behövs liksom inte, de säljer sig själva i skolbibblan utan att jag pratar om dem, men jag blev inte besviken på återseendet.

Salen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Nina och Willem Källmodin
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
187 sidor

När skolan börjar efter sommarlovet är det utlovade skolbiblioteket inte klart. Bygget verkar ha stannat av mitt i och rektorn uttrycker sig svävande om orsakerna. Lo, som är berättare i den här boken, och hens kompisar är besvikna. Inte bara hade de sett mycket fram emot att äntligen få ett skolbibliotek på sin skola, utan dessutom är de berövade sitt hängställe i den gamla bokskrubben. Nu börjar de utforska den övergivna byggarbetsplatsen som finns bakom ett plastskynke bredvid matsalen, och upptäcker snart något skumt. Bakom en hylla som är fastnaglad i golvet, verkar det finnas ett dolt rum. En gömd skolsal, mellan toaletterna och skolans bakre vägg. Nu vill de gå vidare och ta reda på vad som finns bakom den stängda dörren, men då börjar otäcka saker hända.

Samtidigt får de i uppdrag att göra ett projekt om skolans historia och får tillgång till en del dokument som ger dem vissa ledtrådar. Någon, eller kanske snarare något, verkar var instängt i den gömda salen. Något som vill ut.

Nina Källmodin är bibliotekarie och författare. Salen är hennes barnboksdebut som hon skrivit tillsammans med sin son Willem. Boken vann andra pris i den manustävling där Det svarta regnet fick förstapriset. Det är en habil spökhistoria i skolmiljö, skriven av två författare som känner skolans värld bra, vilket gör berättelsen trovärdig och spökerierna lagom läskiga. Passar mellanstadiet.

Slutstation

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mia Öströmslutstation
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
219 sidor

Mia Öströms tredje bok i mysrysargenren träffar ännu mer rätt än den förra, Dödsbo. Den blandar klassiska ingredienser som övergivna hus, regnig svensk sommar, en mörk hemlighet, med en historisk berättelse från den tiden då de tyska transittågen forslade nazistsoldater genom Sverige. Dessutom finns här en oberäknelig bonuspappa och en mamma som liksom glider iväg, inte längre ser Iris, utan bara bejakar sin nya mans infall. Och frågan är om inte det är än mer skrämmande än det förfallna stationshuset med sin ruvande gåta. I sin ensamhet talar Iris med Siri i telefonen, men träffar sedan som tur är Elis, den några år äldre grannpojken som sommarjobbar i affären och han blir den trygga plats som behövs när allting annat svajar.

Spännande slukbok för alla som är på väg att växa ifrån Ingelin Angerborn.