Nattkorpen

Johan Rundberg
Natur & Kultur 2021
Hcg
184 sidor

Det börjar med ett spädbarn som lämnas bort att tas hand om av andra. Men det är egentligen inte det som får mig att tänka på Philip Pullmans nya trilogi ”Boken om stoft” när jag läser Johan Rundbergs första bok i serien ”Månvind och Hoff”. Det är istället det helhetsgrepp om berättelsens universum som gör att man som läsare känner sig helt trygg i berättarens händer.

Kanske är det också i viss mån Mika. En huvudperson som lever lite utanför samhället, en flicka som blivit kvar på barnhuset på Drottninggatan och som nu jobbar där. En flicka som är klok och snabbtänkt, som lärt sig att lägga märke till detaljer för att överleva i en värld där hon är villebråd för vem som helst.

Barnet som lämnas är den gåta som man tror att man ska få svar på i den här berättelsen, men istället leder inlämnandet av bebisen till helt andra spår. Mika får kontakt med polisen Waldemar Hoff, som inser att han har nytta av Mikas förmåga att lägga märke till detaljer och dra slutledningar. De två blir ett osannolikt par som löser kriminalfall i ett historiskt, vintrigt Stockholm.

Förutom det osannolika i att en polis skulle slå sig ihop med en barnhusunge är de historiska detaljerna fint återgivna. Nöden, hungern, våldet är ständigt närvarande i Mikas Stockholm. Förutom spädbarnet som inleder berättelsen läggs andra trådar ut som borgar för fler spännande berättelser om Månvind och Hoff.

Passar mellanstadiet, ypperlig som högläsning.

Slutstation

Mia Öströmslutstation
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
219 sidor

Mia Öströms tredje bok i mysrysargenren träffar ännu mer rätt än den förra, Dödsbo. Den blandar klassiska ingredienser som övergivna hus, regnig svensk sommar, en mörk hemlighet, med en historisk berättelse från den tiden då de tyska transittågen forslade nazistsoldater genom Sverige. Dessutom finns här en oberäknelig bonuspappa och en mamma som liksom glider iväg, inte längre ser Iris, utan bara bejakar sin nya mans infall. Och frågan är om inte det är än mer skrämmande än det förfallna stationshuset med sin ruvande gåta. I sin ensamhet talar Iris med Siri i telefonen, men träffar sedan som tur är Elis, den några år äldre grannpojken som sommarjobbar i affären och han blir den trygga plats som behövs när allting annat svajar.

Spännande slukbok för alla som är på väg att växa ifrån Ingelin Angerborn.

Blod i gruset

Mats Jonssonblod-i-gruset
Alfabeta 2019
Hcg
186 sidor

Mats Jonsson är nog mest känd som serietecknare, även om han tidigare skrivit några böcker för yngre läsare. Den här boken, som handlar om Ådalen 1931, är hans första för mellanåldern. Eftersom den behandlar ett allvarlig ämne, är det också en ganska allvarlig bok, som tar i tu med dels den historiska händelsen i Lunde, dels vad hemska minnen och dåliga handlingar gör med oss människor och hur de kan forma våra liv.

Mats Jonsson skriver ofta självbiografiska böcker. I den här har han lånat vissa saker från sin egen barndom och diktat annat. Huvudpersonen heter Mats och växer precis som författaren upp i Stensäter på 1970- och 80-talet. Hans bästa vän är en äldre kvinna, i boken kallad Ing-Mari. Men sen skiljer sig berättelsen från verkligheten. Ing-Maris man Lasse har sjunkit allt djupare in i demens och plötsligt verkar ångestskapande minnen från ungdomen tränga upp till ytan. ”Blod i gruset” yrar han gång på gång.

Samtidigt från Mats i uppgift i skolan att intervjua en äldre människa om dennas ungdom och beskriva hur samhället såg ut då. Mats börjar intressera sig för händelserna i Ådalen 1931 och misstänka att Lasses hemska minnen har något med det att göra.

Både för sitt skolprojekt, men mest för att han vill hjälpa Ing-Mari, börjar han forska i vad som hände. Det visar sig dock att det inte bara är Lasse som har hemska och bortträngda minnen.

Den här boken passar som högläsning och egen läsning från fyran till sexan. Mats i boken går vårterminen i femman, men med tanke på innehållet tycker jag att den kan läsas av lite äldre barn också.

De dödas resa

Lena Arrode-dodas-resa
Opal 2020
Hcg
96 sidor

Jag känner mest Lena Arro som bilderboksförfattare, men hennes andra stora författargren är spökhistorierna. Till exempel i serien om Mirja och Marie. 2017 kom Från Döda fallet till Ales stenar : platser med (spök)historia och detta är en bok som är lite grann i samma anda. Den bygger på ”verkliga” skrönor och faktiska platser, men kring det väver Arro en ruskig spökberättelse om en ung person som en natt av kärlekssorg råkar förirra sig ner i Färjekarlens eka och blir utskickad på uppdrag i tid och rum av honom. Det ena värre än det andra.

Det blir aldrig mer än lagom läskigt och jag tror att den kan passa goda läsare från trean.

Dömda kvinnor – förbryterskor i Sveriges historia

Elin Häggdomda-kvinnor---forbryterskor-i-sveriges-historia
OPAL 2020
uOe
83 sidor

Elin Hägg har precis som många andra inspirerats av Godnattsagor för rebelltjejer i skrivandet av sin bok. Men istället för att presentera fler och ännu mer fantastiska kvinnliga förebilder har hon tänkt tvärt om: alla andra då? De helt vanliga? De som inte var exceptionellt lyckade och som inte levde ett liv som kan inspirera andra? Om man drar den tanken till sin extrem hamnar man hos de dömda kvinnorna. De som kämpat med alla möjliga kanske helt normala saker i sina liv, men som på grund av tidens krav och konventioner förvandlades till förbryterskor.

Omslaget är suggestivt murrigt i svart och grått och i hela boken finns snygga och stämningsfulla illustrationer av författaren, etnologen Elin Hägg som här författardebuterar. Hon har valt 13 verkliga livsöden, från 1475 då Hustru Ärmgard åker fast för äktenskapsbrott till 1962 då Britt Wadner döms för att ha sänt piratradio.

Vissa brott är med nutidens glasögon helt harmlösa, som till exempel att klä sig i manskläder, vara lesbisk eller att sända reklamradio. Men även fasansfulla brott tas upp, som Hilda Nilsson, den kända änglamakerskan i Helsingborg. Gemensamt för alla berättelserna är att Hägg sätter in dem i tidens kontext och gör brotten, eller de i vissa fall påstådda och aldrig riktigt bevisade brotten, begripliga. Många brott är kopplade till den kvinnliga sexualiteten och flera berättelser skildrar naturligt nog upp barnamord eller fosterfördrivning.

Det finns en referensförteckning längst bak. Jag tycker att det hade varit trevligt med en innehållsförteckning också. Boken passar från femman och uppåt och kommer att utgöra en fin motvikt mot alla klämkäcka framgångssagor i genren.