Vänskap

Silvermannen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Med sådana vänner

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Meg Rosoff
Gilla böcker 2023
uHc
238 sidor

Det är sommaren 1983 och det är hett i New York när Beth anländer för att göra sommarpraktik på en stor tidning. Hon inkvarterar sig i en sunkig lägenhet i The Village som hon delar med sin kompis syster och dennes pojkvän. Det är fyra ungdomar som ska göra praktik tillsammans, två tjejer och två killar, och den andra tjejen, Edie tar genast Beth under sitt beskydd. Edie är världsvan, framåt, är från New York och hennes släkt har jobbat inom nyhetsbranschen sen generationer. Edie vet vart man ska gå, hur man ska le, hur man hittar, hur man ska klä sig och vem man ska prata med. Beth, som är en betydligt mer eftertänksam typ ”från förorten”, ser och lär och lyder. Ganska snart erbjuder Edie henne att flytta in i familjens (luftkonditionerade!) lägenhet på Upper West Side, vilket är en dröm jämfört med den kackerlacksinvaderade stekugnen i The Village.

Alltid när jag läser Meg Rosoff blir jag helt betagen av hennes huvudpersoner. Beth utgör inget undantag. Och man kommer henne så nära. Man kommer också rakt in i den bullriga heta storstaden och får lov att leva där med Beth den här sista sommaren innan college. Hon är vidöppen för intryck, såsom man är i den åldern. Och brist på intryck råder det inte, kan man säga. Beth hinner bli både rånad och utsatt för våldtäktsförsök, men det som ändå gör allra mest intryck, och tillfogar henne djupast sår, är vänskapen och sveket från den hon litat på.

Liksom i Gudars like är det några sommarveckor som är tidsrymden och det livsförändrande mötet mellan människor som står i centrum. Edie är den som glöder, leder, manipulerar, drar i trådar och med sitt mantra ”man måste börja någonstans” får sommaren att hända. Precis som Gudars like är detta en sann allåldersbok. Förlaget annonserar den som vuxenbok, men biblioteken verkar klassa den som ungdomsbok. Själv tycker jag att den är mindre vuxenbok är Jonathan bortom all kontroll men mer vuxenbok än Så har jag det nu. Den passar gymnasiet och uppåt. Det är en vacker bok som är både rörande och upplyftande.

Extra allt!

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
207 sidor

I Extra allt! får vi träffa Bea som bor med sin pappa, en avdankad rocker. Ibland dyker det upp flickvänner hemma, den ena värre än den andra. Just nu är det Karin – eller var det Kajsa?- som tar över pappas liv. Beas mamma bor i Berlin och är en berömd konstnär. Henne längtar Bea efter hela tiden och nu kanske kanske hon ska få åka dit och hälsa på över påsk.

Bea hänger med bästisarna Immanuel och Lykke. De är sinsemellan ganska olika och ibland kan det vara svårt att kombinera de två vännerna. Med Immanuel kan Bea drömma om hundarna de ska ha när de blir vuxna och paxa supersöta hundkläder de ska köpa till dem. Med Lykke kollar hon på realityserier om världens värsta fängelser, äter glass till mellis och får nästan helt nya kläder som Lykke inte längre vill ha eftersom hon hela tiden får nytt.

Jag har skrivit det förut, men Cecilia Lidbeck är expert på att hitta den där alldeles egna tonen åt sina huvudpersoner. Bea är rapp och rolig, en som kan klä av vuxenvärlden dess poser med en enda blick. I alla fall när det gäller alla utom mamma, mamma finns på avstånd, är saknad och spännande.

Konstnärsmamman har en historia av att lova mer än hon håller, inte komma till skott eller få andra planer i sista minuten. Men nu verkar det äntligen som att det ska bli av att Bea får åka helt själv och hälsa på mamma. Så trots att Bes liv blir rätt tillkrånglar när Kajsakarins lillebror helt plötsligt flyttar i hos henne och pappa, och att Bea dessutom råkar svika Immanuel, ser allt ganska ljust ut.

Vuxenvärldens svek, i synnerhet genom en opålitlig mamma, är ett tema Lidbeck ofta tagit upp tidigare, och som återkommer här. Det lite klatschiga omslaget kanske signalerar mer ”rolig bok” än vad det här egentligen är. Missförstå mig inte, det ÄR roligt, jag skrattade högt flera gånger, men det är också en mörk botten, om än inte så mörk som i De försvunna eller Familjen.

Även om påskresan blir av, så blir den så klart inte alls som Bea tänkt sig. Och då visar det sig vara bra att ha trogna bästisar.

Passar trean-sexan.

Yani

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Nora Khalil
uHc
Natur & Kultur 2022
189 sidor

Det tar mig tjugo sidor in i Nora Khalils Yani innan jag förstår att huvudpersonen är en kille. Korkat av mig så klart, det är tre killar på omslaget, Ryan, Caspian och Amir, som står i centrum av berättelsen. Men jag luras av att det är en kvinnlig författare.

I första kapitlet får Amir chockbeskedet: hans ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och han ska utvisas till Irak. Rayan, Caspian och fritidsledaren Sebbe startat en kampanj för att stoppa utvisningen. De gör ett instagramkonto, samlar in namnunderskrifter och målar banderoller.

Samtidigt pågår livet som vanligt. Skolan, familjen, kompisar. Stora och små bekymmer samsas i den här verklighetsnära berättelsen. När Raynas vän Wahidas, hon som alltid drar igång feministiska diskussioner vid varje möjligt tillfälle, bror blir skjuten är det totalt mörker, men livet går vidare också då. Det hängs på fritidsgården, drivs med en soctant, tjafsas om det ena och det andra. Vi får följa gänget kring Rayan under vårterminen, fram till skolavslutningen i nian, genom vardag och sorg.

Nora Khalil är poet och författare och detta är hennes debut. Hon lyckas skapa det där man älskar i en ungdomsbok: ett gäng som det är gött att hänga med. Trots att boken har ett tungt innehåll har jag roligt när jag läser och jag lär mig en massa nya ord och uttryck. I år kommer uppföljaren, Abow, då vi får följa Rayans väg in på gymnasiet. Yani passar högstadiet.

Flickan med det magiska håret

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Tolá Okogwu
B Wahlströms 2023
Hcg
299 sidor

Jag har hört någonstans att kvinnor med afrikanskt ursprung nojar lika mycket över sitt hår som vita kvinnor nojar över sin vikt. I Flickan med det magiska håret får vi möta Onyeka som är 12 år och bor med sin ensamstående mamma, vars enorma hårsvall alltid setts som ett problem. Något som måste tuktas, göras om eller döljas. Hon har alltid känt sig utanför, uttittad, inte passat in och den enda som älskar henne kravlöst är bästisen Cheyenne.

Äventyret tar sig avstamp i en olycka på badhuset då Cheyenne är nära att drunkna. Onyekas hår börjar plötslig leva sitt eget liv och rycket ut och räddar kompisen. Därefter beslutar Onyekas mamma att ta med sig dottern tillbaka till Nigeria för att leta reda på hennes pappa och ta reda på med om Oyekas ursprung och magiska arv.

Nigeria har hunnit ovanligt långt i grön och hållbar teknologi och är världens främsta producent av solel. Här får Onyeka gå på ”Solens akademi” och träffa andra barn med magiska gåvor.

Men det vilar en mörk hemlighet över akademin, som också visar sig ha med Onyekas pappas försvinnande att göra.

Det finns så mycket att älska med den här boken! Att afrohåret får blomma ut och gå från att vara en svaghet till att bli en styrka. Att det är en svart tjej med superkrafter som är huvudperson. Att den utspelar sig i Nigeria, som skildras som ett framgångsrikt land. Att den ger en möjlighet till spegling för alla brunhyade barn som så sällan får se någon som ser ut som dem i litteraturen. Att den ger oss andra en fin inblick i Nigeriansk kultur.

Sen skaver det lite här och var för mig, men det kan det få göra när grundpremissen är så bra tycker jag. Till exempel köper jag inte förhållandet mellan Onyeka och hennes mamma och tonträffen generellt är inte hundra procent, om det är översättning eller kulturkrockar som orsakar det kan jag inte avgöra. Jag tror som sagt att den ändå är ett välkommet tillskott på alla skolbibliotek. Passar mellanstadiet, eller duktiga läsare från tvåan.

Låt skogen leva!

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Nora Dåsnes
Alfabeta 2023
uHci
grafisk roman

Nora Dåsnes är tillbaka med en grafisk roman där vi återser gänget från Vita lögner, röda hjärtan. Här är det Bao, den av kompisarna som var mest för att röja runt i skogen, som står i centrum. Tuva som var huvudperson i den förra boken är fortfarande tillsammans med Miriam och Linnéa är den som är mer intresserad av annat, som killar och sociala medier. Men de har hittat någon sorts balans där man kan få vara både och.

Det är dock fortfarande Bao som är mest dedikerad lekarna i skogen, och nu kommer annat till. Det regnar väldigt mycket, bäcken svämmar över och Bao, som vill engagera sig, sitter med i elevrådet. Då får hon veta att skolan vill röja bort en del av skogen för att bygga en ny parkering. Bao kan inte fatta att de som bestämmer inte ser sambandet mellan ökat bilkörande och extremväder och hon blir vansinnig när vuxenvärlden inte lyssnar.

Det talas ju en del om ungas klimatångest och om hur barn kan påverka. Den här boken blir ett exempel på hur man kan gå till väga för att göra en civilt motstånd på ett fredligt sätt. Den avslutas också med några uppslag med tips för den som vill påverka och engagera sig på riktigt.

Dåsnes visar på ett fint sätt hur det för Bao blir både ett hinder och en tillgång att ha ett hetsigt humör. Hennes envishet gör att hon inte släpper taget, utan orkar kämpa vidare. Men samtidigt skrämmer hennes ilska iväg folk och hindrar henne att lyssna på andra. Dessutom visar berättelsen hur fint det är att ha många olika förmågor i gruppen, Tuvas skills på sociala medier kommer till exempel väl till pass under deras aktion.

Precis som förra boken är det driv i berättandet, snyggt tecknat och naturbilderna är härliga. Den passar trean till sexan.

De tar allt ifrån mig

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Linda Jones
Bonnier Carlsen 2023
uHc
307 sidor

Jag älskar inledningsvis Linda Jones nya ungdomsbok. Den tar oss till en gudsförgäten håla någonstans i Norrlands inland. Där är allt utom affären och äldreboendet nedlagt. Jones skildrar effektivt, med precis formuleringar läget på orten. Norr om byn bor ”de som är lite för glada i spriten”, mitt i byn är husen övergivna och söder om bor ”de som försöker”. Till dem hör Frida och hennes mamma Jorun. Årets höjdpunkt är den årliga älgjakten. I år har Frida äntligen åldern inne och ska få vara med för första gången. Boken inleds med att hon och Jorun, som också är ledare för jaktlaget, skjutövar och Frida är riktigt bra.

Det är inget finlir här. Dialogen är rapp och grov, jargongen mellan Frida och hennes bästis Emmy är rå men hjärtlig. Allt rullar på som det brukar, för som Frida noterar: ”har det en gång blivit på ett viss sätt kommer det vara så för evigt, amen.”

Men inte i år, tydligen. För folk som Länsstyrelsen dyker upp. De har noterat något i skogen, en ovanlig art, de kallar den ”korsningen” och de ställer in älgjakten. Sen dyker det upp i en ny kille i klassen, Frej. Han bor norr på byn. Och dessutom blir det lite för mycket fylla och väldigt fel på en fest. Alla tre sakerna sätter samhället i gungning rejält.

Det är här jag inte riktigt älskar boken lika mycket. Jag tycker att det blir lite för många problem som ska redas ut på en gång. Den inställda älgjakten är, för den här byn, drama nog. Boken behöver inte utförsäkrade pappor och sexuella övergrepp också. Jag är inte heller helt förtjust i det fantastiska inslaget. (Korsningen är ett närmast mytologiskt djur, med vilket Frida för en särskild kontakt.) Jag hade föredragit en med realistisk anledning till inställd älgjakt. En ovanlig fågel, eller utrotningshotad mossa som Länsstyrelsen vill värna, det hade blivit mer effektivt i mina ögon.

Men med detta sagt är Linda Jones andra roman ändå en underbar glesbygdsskildring, väl värd att läsa för de mustiga karaktärsskildringarna och den underhållande dialogen.

Passar högstadiet och eventuellt etta på gymnasiet (Frida och Emmy går i nian).

Det allra viktigaste

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Hannah Arnesen
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
189 sidor

Sista terminen innan Leyla och Soraya byter skola för att börja högstadiet måste de verkligen passa på att vara barn. Leka, klättra, spela king. På högstadiet blir de tonåringar och deras barndom är slut. Det är inget som något av dem längtar efter.

När det genom en magisk glipa i verkligheten blir möjligt för de två flickorna att förvandla sig till vuxna känner Leyla att hon måste passa på att göra viktiga saker. Rädda klimatet till exempel, det är ju det allra viktigaste. Eftersom folk lyssnar på vuxna men inte på barn, trots att barnen egentligen verkar veta bättre när det gäller just miljön, de vuxna verkar ju inte bry sig alls, så måste de verkligen passa på när de fått den här möjligheten.

Men är det verkligen bara det allra viktigaste Leyla vill utnyttja sin magiska möjlighet till? Vill hon inte hellre imponera på den äldre Ali som hon är förtjust i? Få honom att se henne?

Lite på samma tema som Jessica Schiefauers Pojkarna är Hannah Arnesens kapitelboksdebut. Tidigare har hon gjort fantastiska bilderböcker, till exempel På natten flyger vi och Tågresan. Det är svårt att inte sakna illustratören Arnesen här, där hon bara gjort det trolska omslaget.

Vad jag verkligen gillar med den här boken är den annorlunda berättelsen. Den blandar hudnära realism med ett magiskt inslag som, om man köper premissen (vilket vissa barn inte kommer att göra), ger att intressant perspektivskifte. Passar femman-sexan.

Pärlbäraren

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Maria Hellbom
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
354 sidor

Maria Hellbom är tillbaka med en andra bok i serien om Klara och Älgkungen och alla andra i Vidås. Om detta ska vara ”den besvärliga andra boken”, så märks det verkligen inte. Tvärt om! Hellbom har lyckat skriva en uppföljare som håller på alla sätt. Den är en bra bit tjockare än ettan, men det gör inget. Berättelsen är spännande hela vägen.

Precis som i Älgkungen vävs den Värmländska mytologin samman med sagoinslag och nutida problem. I förra boken var det skogarna som brann, i den här är det främlingsfientlighet och rasism som stör livet i Vidås, dit nu både Klara och Aron flyttat permanent. Älgkungen är inte lika närvarande i den här boken. Det blir höst och så småningom vinter och Älgkungen drar upp i skogarna där älgar hålls på vintern. Men Aud kommer tillbaka och så klart Sara, som nu är installerad i Björngården som faster Sunees fru. Dessutom dyker det upp en ny präst och Anna, en flera hundra år gammal vette som båda spelar en avgörande roll i den här boken.

Hellbom lyckas vidmakthålla den där tonen som jag gillade så mycket med den andra boken. På grund av tjockleken kan den kanske passa bäst som högläsning, men liksom den förra kan den också slukas av goda läsare från trean till sexan.

Blynätter

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Anna Jakobsson Lund
Annorlunda Förlag 2019
uHc
417 sidor

När man får en bok av en författare man aldrig hört talas om, från ett förlag man inte tidigare kände till, hett rekommenderad av någon vars smak man litar på, blir man nyfiken. Och, om jag ska vara ärlig, också lite skeptisk. Varför hade jag inte hört talas om den här författaren, som uppenbarligen gett ut en hel hög böcker, om det nu är så väldigt bra?

Ja, det kan man fråga sig. Förmodligen har det att göra med att det inte är lätt att tränga igenom när man ger ut böcker på eget förlag, i den väldiga ström av litteratur som kommer ut varje år i Sverige. Men roligare än att fundera över det är att konstatera att mina fördomar kom helt på skam. För Blynätter, den första delen i ”Metallsviten”, var precis så sjukt bra som de som rekommenderade den påstod.

Vi får träffa Jeroen, Finn, Unni och Elsa, som omväxlande står i centrum i berättelsen. Deras öden vävs samman genom en intrikat planerad komplott, där Unni med hjälp av Jeroen vill förändra samhället och de ser Finn och Elsa som sina redskap. Samhället de vill ställa på ända, den värld Jacobsson Lund så förtjänstfullt diktat ihop, är mix mellan medeltida och tidigt industriell, där ortsnamn och miljöer vagt påminner om norra Sverige. De fyra huvudpersonerna står på två olika ändar av samhällsstegen. Unni och Jeroen representerar den yttersta makten, folkdomarna. Finn och Elsa tillhör samhällets bottenskrap, rövarna som lever på att stjäla och smuggla åt vem som än kan betala.

Blynatten är den mörkaste av nätter. Just då korsas rövarnas vägar med folkdomarnas. Inte helt oavsiktligt, kan man lägga till. Unni och Jeroen har omsorgsfullt riggat sin snara som ska göra Finn beroende av dem, eftersom de är beroende av honom för att få ihop sitt uppror. Elsa är den som är Finns köl i världen och hon knyts till Finn av en blodsskuld. Kring dessa fyra personers beroenden, behov, önskningar, viljor och rädslor knyter författaren skickligt ihop sin historia. Hon får mig att till hundra procent tro på de karaktärer hon presenterar, känna med dem och om inte sympatisera med dem, så åtminstone förstå deras intentioner.

Världsbygget, nästan den viktigaste ingrediensen i en bra fantasyroman, är också verkligt bra genomfört. Detaljerna är fina och det känns alltigenom trovärdigt. Lägg till det en spännande historia, så har jag inte varit så här begistrad över en ny fantasybekantskap sedan jag läser Siri Petersens ”Korpringarna”.

Tvåan, Silvergryning, finns redan att köpa (hurra, gissa om jag har beställ den!). En tredje del, Järndagar är också aviserad, sedan är serien avslutad. Blynätter är klassad som ungdomsbok, men passar lika bra för vuxna.