Kungens grav

Elisabeth Östnäs
Illustratör: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
309 sidor
Första delen i serien Asynja

I Östnäs och Neidestams gemensamma projekt Asynja befinner vi oss i vikingatid med en touch av magi. Berättelsen börjar riktigt otäckt, med unga män som offrar sitt ena öga för att bli krigare. Sen får vi omväxlande följa Sunna, völva- och konungadotter, som själv ska bli völva och gifta sig med en blivande kung. Och Disa, vars liv börjar i Uppåkra som dotter till en småkung, men får en helt annan riktning när hela hennes familj slaktas av Sunnas fars folk. Disa klipper av sig håret och beger sig till Björkö för att försöka bli en av Björkökungens soldater. Sen ska hon finna ett tillfälle att hämnas sin familj.

Språket är precis som i serien om Elisabeth Östnäs trilogi ”Sagan om Turid”, avskalat och näst intill korthugget, vilket skapar autenticitet och driv. Turid-böckrna är lite som en storasyster till den här nya serien. Och precis som i dem känner man av författarens bakgrund som religionshistoriker i omsorgen i detaljerna.

Det är våldsamt, skitigt och hårt i Östnäs vikingavärld. Men det finns också kamratskap, stolthet och kärlek. Berättelsen är snyggt medberättad i Neidestams illustrationer som är både rikliga och tillför rejält med spänning. Förutom Sunna och Disa finns ett brett och fantasieggande persongalleri med flera mångbottnade karaktärer. Berättelsen är oförutsägbar och det känns på det hela taget spännande att få se vart den här serien ska ta vägen. Jag hoppas på att få veta mer både om Sunna och Disa, och om Idris och Tumme och de andra Rävungarna, som kungens yngsta krigare kallas. Men också om den mystiska völvan Heid och flera andra. Kungens grav borde finna många läsare bland dem som gillat Pax och Imperiets arvingar och kanske även Halvdan viking. Passar övre delen av mellanstadiet och uppåt.

Mitt käraste gyllene barn

Christina Wahldén
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
114 sidor

Mitt käraste gyllene barn är den tredje och (tror jag) avslutande delen i den svit mellanåldersböcker av Christina Wahldén som utspelar sig under och kring Andra världskriget. Alla bygger på ett i olika mån fiktionaliserat återberättande av faktiska livsöden. När det gäller den här följer vi Kaja Finklers öden, genom hennes egna berättelse, ganska precist. Wahldén har tillåtit sig färre egna tillägg än i till exempel Tulpanpojken.

Vi följer Kaja från 1942 då hon som sjuåring smugglas ut ur Warszawas getto, via en tid i en mindre stad, olika koncentrationsläger, befrielsen, vistelsen på olika anstalter för återhämtning i Sverige tills hon slutligen återförenas med sina mamma i Stockholm och reser med henne till New York där hennes morfar bor. Då är hon 11 år och har aldrig gått i skolan. Berövad hela sin barndom ska hon nu börja om i ett nytt land. Och inte heller det blir enkelt.

Det är verkligen en förskräcklig berättelse. Likväl måste vi vara tacksamma för att någon berättar den. För att den vuxna Kaja orkar dela med sig och att Wahldén skriver ner det. Hur kan något sånt här ha hänt? För inte så länge sedan?

Men det har ju hänt, och vi måste försöka förstå det.

Förstå Kajas resa från ett priviligierat liv som rabbinens dotter med skinnmuff och en omhuldande mamma, till att klara sig helt själv som litet barn under de värsta umbäranden i ett dödsläger. Förstå människans förmåga till anpassning, på gott och på ont. Förstå hur förfärliga saker strax blir normala, som att se döda ligga framför en på gatan (och senare i travar i lägret), men också förstå hur någon lyckas överleva, ta sig igen om och återanpassa sig till ett normalt liv efter det Kaja är med om.

Den här är märkt Hcg, det vill säga 9-12. Den kan absolut rekommenderas i åk 7-9 också, särskilt för de som behöver lättare läsning. Det finns inget alls barnsligt över tilltalet här och Wahldén har också inkluderat en del brev och tidningsartiklar som gör läsningen lite svårare. Jag skulle rekommendera den från 11 år och uppåt, gärna som högläsning.

Odusseus pojke

Annika Thorodysseus-pojke
Illustrationer Ishtar Bäcklund Dakhil
Bonnier Carlsen 2020
Hcg
334 sidor

Berättelserna om Odysseus irrfärder på hemvägen från kriget i Troja tillhör de verkligen klassiska klassikerna i vår kultur. De flesta av oss har hört eller känner till dem i olika mån. Om den trojanska hästen, den skräckinjagande cyklopen, Sirenernas sång och den troget väntande och vävande Penelope till exempel. Det är berättelse om hjältedåd, klurighet och våld och de berättas i sitt ursprung ur den manliga hjälten perspektiv.

Men hur kändes det egentligen att vara den som lämnats hemma att vänta och undra i alla dessa år? Hur känns det att vara spädbarnet som lades framför plogen när pappa Odysseus försökte spela galen? Och hur känns det att se upp till en pappa man inte minns utan bara känner genom berättelser och drömmar?

Det här är Telemakos, Odysseus sons, berättelse. Vi får höra hur livet på ön faktiskt fungerar ganska bra utan Odysseus. Mamma Penelope sköter allt på ett klokt sätt. Ända tills männen på ön börjar bli otåliga vill säga, och gör anspråk på makten genom att fria till den övergivna drottningen. Vi får höra hur det är att växa upp i skuggan av en nästan gudomlig hjälte utan att själv få lära sig allt det som en pappa skulle lärt en.

Annika Thor har lagt sig vinn om att skildra de mytologiska hjältarna mänskligt. I den här berättelsen gråter både män och kvinnor när det behövs och de våndas över våldet. Men för en man med Odysseus öde kan det också bli så att våldet blir en vardag. Telemakos konstaterar i slutet att inget blev som han hade tänkt när hans pappa kom hem. Han kom aldrig hem från kriget, utan tog kriget med sig hem. Men det skymtar ändå en annan och ljusare framtid för Odysseus pojke.

Illustrationerna i svartvitt är oerhört snygga. De påminner lite om Jacob Wegelis i stilen, men mest på minner de mig om de i en av min barndoms favoriter, Gudar och hjältar i grekisk mytologi. 

Den här boken passar fantastiskt bra för högläsning. Det är en allåldersbok som går att läsa från lågstadiet och uppåt.