Så länge citronträden växer

Zoulfa Katouh
B. Wahlströms
uHce
401 sidor

Salama studerar till apotekare när kriget i Syrien bryter ut. Kenan älskar animé och drömmer om att bli filmare. För båda ungdomarna innebär krigsutbrottet att deras planer måste ändras.

Eller är det ett krig? Här är det även ett krig om orden; en revolution vill Kenan hellre kalla det. Salama hamnar på sjukhuset där det finns en skriande brist på läkare och hon för läras upp efter hand som skadade väller in till att sy och göra andra kirurgiska ingrepp. Kenan för sin del börjar filma demonstrationerna och lägga upp dem för världen att se vad som pågår.

De har båda förlorat hela eller delar av sina familjer. Salama har istället fått Khawf som följeslagare. En demon som dyker upp och plågar hanne med syner av det hon allra helst vill glömma.

De unga tus vägar möts, tycke uppstår. Salama kämpar med viljan att stanna och göra nytta för sitt land och att fly och sätta sig och sin gravida svägerska i trygghet. Kenan tar ensam hand om sina småsyskon och Salama försöker övertala honom att ta ansvar för dem och fly med henne, samtidigt som hon själv tyngs av dåligt samvete över att överge sjukhuset och sitt arbete där.

Det är i sanning inga lätta ämnen Zoulfa Katouh tar upp i sin debutroman. Dels är det en bitvis blodig skildring inifrån den grymma revolutionen i Homs, dels är det det extremt svåra beslutet att stanna eller ge sig av. Och om man ger sig av, hur? Och till vilket pris?

Det är en väldigt ordrik prosa, med ett språk som målar så det nästan skvätter. ”Oron sprider sig likt klätterväxter som slingrar sig runt skelettet…Skuggorna sluter sig om mina steg och i halsgropen sitter hjärtat och flaxar som en liten fågelunge”. Det blir för mycket för min smak. Jag är ju för visso inte den primära målgruppen, men även kärlekshistorien som författaren själv beskriver som ”halal” och något som skulle kunna återfinnas hos Jane Austen, ger mig lite spader: ”En nyfunnen längtan vaknar i mig, jag vill röra vid hans kinder, dra honom närmare… Han sänker sin smaragdgröna blick och ser på mina läppar under ett par sekunder, sedan tittar han bort.”

För någon annan kanske detta är det vackraste de har läst. Och som skildring inifrån ett krig (eller en revolution), med alla kval man kan uppleva kring att stanna, fly, vad det innebär att ge sig av, det förfärliga i att förlora familjemedlemmar och hur hela ens vardag färgas av trauman, så är det ändå en bok som fyller sin palts i skolbibliotekshyllan. Dessutom är det en skildring av en muslimsk erfarenhet som vi inte ser så ofta i svensk eller översatt ungdomslitteratur, vilket också gör att den fyller ett hål. Passar högstadiet och gymnasiet.

Landet som icke är

Kristina Sigunsdotterlandet-som-icke-ar
Illustrationer. Clara Dackenberg
Förlaget 2020
Hcg
Grafisk prosalyrik

Landet som icke är är namnet på Edit Södergrans sista och postumt publicerade diktsamling. Förmodligen skrev hon den är hon insjuknat i tuberkulos för andra gången, en sjukdom som tog hennes liv, endast 31 år gammal. Föreliggande bok, som lånat namn från denna diktsamling, är en prosalyrisk konstbilderbok för ovanliga läsare.

Berättelsen utgår från en flicka på ett sanatorium. Om natten vaknar hon ur en feberdröm och träder in i ett drömland. Det är Landet som icke är och Huset med de tolv rummen. En lyckokatt visar henne vägen. Sen träffar hon också sin syster som hon leker med i de olika rummens världar. Men ett mörker vilar över allt, det är Tärningskasterskan som alla varnar flickan för.

Det här är en text som inte väjer för det svåra, varken i ämne, struktur, ordval eller ordvändningar. Förutom att ha hämtat inspiration från Edit Södergrans liv och verk kan man finna influenser från exempelvis Alice i Underlandet och Allrakäraste syster. Illustrationerna är dova i sina färger. Fantasifulla men ödesmättade.

Flickan måste till slut möta sitt öde, Tärningskasterskan, men kärleken övervinner ondskan. Boken får ändå inget helt lyckligt slut, för korpen som bygger sitt bo flickans bröst finns kvar och ska snart föra henne vidare till Landet som icke är.

Kristina Sigunsdotter är också aktuell med den Augustprisnominerade Humlan Hanssons hemligheter. Clara Dackenberg har tidigare gjort en dryg handfull bilderböcker, däribland den mycket uppmärksammade Hemma hos Harald Henriksson. Klassning av en sådan här bok är svårt. Nu har den fått signumet Hcg vilket inte säger mycket om innehållet. Jag skulle vilja kalla det lyrik. Kanske passar den bäst som högläsning eller för försigkomna läsare från tio-elva år och uppåt. Den passar också utmärkt för vuxna.

Skuggbilder

Malin Stehn
Opal 2020skuggbilder
Hcg
214

Nicki har ett ovanligt nära band till sin morfar, kanske för att hennes pappa dog innan hon föddes och Nicki och hennes mamma bor nära mormor och morfar. Hon har alltid varit mycket hos dem när mamma jobbat och varit i deras stuga på landet hela sommaren.

Den här sommaren ska hon få följa med sin bästis Saga till husvagnscamping på Öland vilket båda ser fram emot så mycket. Men inget blir som de tänkt sig. Strax innan skolavslutningen dör Nickis morfar plötsligt i sömnen, Saga och Nicki blir ovänner och istället för att åka till Öland får hon åka med mamma och mormor och röja upp i morfars stuga inför försäljning.

I en garderob hittar Nicki ett foto som avslöjar en lögn som är lika obegriplig som oväntad. Tillsammans med sin kusin Elias, som också kommit för att hjälpa till att röja och städa, börjar hon rota i det förflutna. Varför ljuger de vuxna? Vad är det de inte vill berätta? Och kan det ha någon koppling till den otäcka mardröm som förföljt Nicki hela livet?

Malin Stehn har skrivit en mycket fängslande sommardeckare för slukarbarn. Här klarar vi oss helt utan ödehus och spöken, för ibland kan levande människors handlingar, svek och lögner vara desto mer skrämmande. Passar årskurs tre till sex.