Mitt käraste gyllene barn

Christina Wahldén
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
114 sidor

Mitt käraste gyllene barn är den tredje och (tror jag) avslutande delen i den svit mellanåldersböcker av Christina Wahldén som utspelar sig under och kring Andra världskriget. Alla bygger på ett i olika mån fiktionaliserat återberättande av faktiska livsöden. När det gäller den här följer vi Kaja Finklers öden, genom hennes egna berättelse, ganska precist. Wahldén har tillåtit sig färre egna tillägg än i till exempel Tulpanpojken.

Vi följer Kaja från 1942 då hon som sjuåring smugglas ut ur Warszawas getto, via en tid i en mindre stad, olika koncentrationsläger, befrielsen, vistelsen på olika anstalter för återhämtning i Sverige tills hon slutligen återförenas med sina mamma i Stockholm och reser med henne till New York där hennes morfar bor. Då är hon 11 år och har aldrig gått i skolan. Berövad hela sin barndom ska hon nu börja om i ett nytt land. Och inte heller det blir enkelt.

Det är verkligen en förskräcklig berättelse. Likväl måste vi vara tacksamma för att någon berättar den. För att den vuxna Kaja orkar dela med sig och att Wahldén skriver ner det. Hur kan något sånt här ha hänt? För inte så länge sedan?

Men det har ju hänt, och vi måste försöka förstå det.

Förstå Kajas resa från ett priviligierat liv som rabbinens dotter med skinnmuff och en omhuldande mamma, till att klara sig helt själv som litet barn under de värsta umbäranden i ett dödsläger. Förstå människans förmåga till anpassning, på gott och på ont. Förstå hur förfärliga saker strax blir normala, som att se döda ligga framför en på gatan (och senare i travar i lägret), men också förstå hur någon lyckas överleva, ta sig igen om och återanpassa sig till ett normalt liv efter det Kaja är med om.

Den här är märkt Hcg, det vill säga 9-12. Den kan absolut rekommenderas i åk 7-9 också, särskilt för de som behöver lättare läsning. Det finns inget alls barnsligt över tilltalet här och Wahldén har också inkluderat en del brev och tidningsartiklar som gör läsningen lite svårare. Jag skulle rekommendera den från 11 år och uppåt, gärna som högläsning.

Jordgubbsbarnen

jordgubbsbarnen

Sara Olausson
Rabén & Sjögren 2019
Hcf

Vad finns på andra sidan den där pappskivan med en bön om hjälp till barnen i hemlandet? På andra sidan den utsträckta pappmuggen eller den framsträckta handen? I Sara Olaussons Jordgubbsbarnen får vi träffa de som blir lämnade hemma, de som längtar. De som kallas just jordgubbsbarn, eftersom föräldrarna är i Sverige och plockar jordgubbar.

Maria och Gabriel är inte tvillingar men nästan, de är syskon födda samma år. De bor i en vanlig by där det bor storkar i lyktstolparna, de går i skolan, längtar efter sommarlovet och drömmer om framtiden. ”Är vi fattiga?” frågar Gabriel mamma. ”Vi har så vi klarar oss” säger mamma. Men inget oförutsett får hända, då går det inte längre.

Det är vackert och lättsamt berättat, helt ur Marias perspektiv och på ett språk som är läsvänligt även för yngre. Sara Olausson har med den här berättelsen plockat upp stafettpinnen från Katarina Taikon och skrivit en bok helt i hennes anda. En bok för att förstå den andre och för att krossa fördomar, men också en bok som är läsvärd helt för sin egen skull. För den spännande och sorgliga berättelsen om fiffiga barn, djur och snälla vuxna.

Passar som högläsning på lågstadiet.

En fe på badhuset

Baek Heenaen-fe-pa-badhuset
Trasten 2020
Hcf
Bilderbok

Efter att det stod klart att den Syd Koreanska bilderbokskonstnären Baek Heena fått Priset till Astrid Lindgrens minne, ALMA, har hennes svenska förlag Trasten gjort sitt jobb och gett ut ytterligare två av hennes böcker på svenska (Sen innan fanns Molnbullar, i år kom också Magiska godiskulor). Båda dess nya böcker är gjorda i den för henne karakteristiska men lite ovanliga tekniken av fotograferade tredimensionella scener, befolkade av detaljerade lerfigurer i noggrant uppbyggda miljöer.

En fe på badhuset besöker Dukji ett traditionellt badhus med sin mamma, såsom de brukar göra. Idag dyker det upp en gammal kvinna när Dukji leker i kallvattenbasängen. Gumman säger att hon är en fe och de leker tillsammans.

De kärleksfullt gestaltade nakna kropparna, de omsorgsfullt iscensatta bilderna, de träffande minspelen, allt gör att man vill titta i boken om och om igen. Passar på förskolan och lågstadiet, men som alla bra bilderböcker även mycket längre upp i åldrarna.

Den riktiga solen

Peimaneh Mollazehiden-riktiga-solen
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
174 sidor

Salman har drömt att få åka på semester utomlands hur länge som helst. Och nu ska det äntligen hända! Pappa och mamma har sparat och bokat biljetter till en resa till Spanien. Salman räknar dagarna. Men innan han hunnit räkna riktigt klart ändras plötsligt planerna. Salmans moster i Iran är i knipa och hans pappa måste åka dit för att hjälpa henne. Det är en farofylld resa, men efter en hel del dividerande hit och dit bestäms det att också mamma och Salman ska följa med. Det blir ingen sememester i Spanien, men ändå en resa till den riktiga solen i Baluchistan.

Det här är en modern äventyrsberättelse på liv och död hämtad ur verkliga livet. Kontrasterna mellan Salmans lugna trygga liv i Sverige med skola och kompisar och kusinernas liv i den lilla byn, där det inte finns någon skola och man kan tjäna lite pengar på att hyra ut en fotboll till dem som ingen har, är stora. Hemma är Salman rädd för ormar, men här finns det många värre saker att vara rädd för. Att dansa eller skratta på fel plats, eller att kämpa för en skola i sin by, kan vara farligt. Men det finns också mycket att känna igen sig i, det språk och den kultur Salman lärt känna genom sina föräldrar i Sverige, att äntligen få uppleva det på riktigt och att förstå poängen med att lära sig baluchiska. Och så finns det en hel del att lära sig, om mod och påhittighet.

Passar mellanstadiet, gärna som högläsning.