Jordängel

Pascale Vallin Johansson
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
215 sidor

Barn-tvingas-flytta-och-mystiska-saker-händer är ett väl beprövat tema i barnlitteraturen. I Pascale Vallin Johanssons nya mellanåldersbok är det riktigt bra genomfört och kan absolut tålas att läsas ännu en gång.

Det är Solveig som flyttar från Söder i Stockholm till Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset som nu är omgjort till bostäder. Det är sommar, varmt och öde. De flesta är bortresta, men Solveig, mamma och Antonio kan inte resa någonstans, för mamma har tvillingar i magen och eftersom de ofta kommer för tidigt måste de hålla sig hemma.

I tristessen önskar sig Solveig något spännande, kanske ett spöke. “Var försiktig med vad du önskar”, säger mormor, för ibland får man det man ber om. Först är det mest måsar som dyker upp. I drömmen, ovanför gården, vid ingången till badhuset. Solveig går i sömnen, och en gång vaknar hon upp utomhus mitt i natten. Men sen är det faktiskt någon som söker kontakt från andra sidan. Någon som vill ha Solveigs hjälp att få någon slags upprättelse. Hon vågar inte berätta för mamma. Tur att hon träffar Daniel utanför simhallen och kan berätta för honom.

Så ligger mamma plötsligt på hallgolvet och blöder. Var det spöket som Solveig manade fram som gjorde det? Är det hennes fel? Mamma och Antonio hamnar på sjukhuset, helt uppslukade av två för tidigt födda lillebrorsor och Solveig får bo med mormor. Mormor som inte alltid är så lätt att förstå och som verkar bära på en stor hemlighet.

Ännu en Hcg som passar bäst för det övre segmentet, kanske femman till åttan. Solveig är en intressant karaktär att följa, både snabbtänkt och rolig, klok och ologisk, snäll och egoistisk, som de flesta människor. Hon drar en lögn när hon behöver det och skäms lagom mycket. Vi får följa hennes berättelse i jag-form. De historiska inslagen om Beckomberga passar också bättre för lite äldre läsare.

Varför är det ett så ofta valt tema, detta med den påtvingade flytten (alternativt ofrivillig semester i skruttig stuga) i kombination med det övernaturliga, i synnerhet i Hcg? Jag har bara de senaste veckorna läst två böcker på det temat (Glasfågelns grav och Disablotet på Valborg), men man skulle verkligen kunna räkna upp hur många titlar som helst. Det kunde tänkas att det är svårt att göra något nytt eller vara spännande och angelägen när man som författare slår in på den vältrampade vägen. Är det barnets utsatthet i de vuxnas beslut som manifesteras? Eller är det bara en berättartekniskt oemotståndligt tacksam situation att placera sin protagonist i? Den frågan låter jag vara obesvarad, men kan konstatera att det trots allt är ett tema som håller i den här boken.

Vi ska ju bara cykla förbi

Ellen Strömberg
Rabén & Sjögren 2022
uHc
248 sidor

Manda och Malin är bästisar. De bor på en liten ort någonstans norrut i Finland. Vi får följa dem från påsklov till sommarlov sista terminen i grundskolan.

Rösten som berättar är Amandas, eller Manda, som hon föredrar att bli kallad. Hon är den som följer, Malin är den som leder. I skolan är de lite udda fåglar. De enda som alltid cyklar istället för att köra moppe och de som inte bryr sin om att vara de tuffa gängen till lags, utan vill något annat. Manda drömmer om livet i New York, efter studenten. Malin vill bli punkare som Pugg som hon har spanat in. I övrigt försöker de bli bjudna på fester, smygsuper och gör upp konstiga planer om hur de ska få de killar de vill, samtidigt som Manda råkar hångla med helt fel kille och Pugg mest verkar tycka att Malin är liten och gullig.

Det är en härlig berättelse med både humor, vemod och allvar. På många sätt känner jag igen min egen högstadietid och det är just där jag blir tveksam: hur mång av dagens barn kommer att känna igen sin högstadietid? Visserligen finns mobiltelefoner och sociala medier i den här skildringen, men det känns lite som något författaren lagt till för att få en skildring av tonåren som de var för henne, att passa in i den tid som är nu. Å andra sidan är författaren väldigt mycket yngre än jag, så kanske ligger det snarare en skillnad i lagsbyggd-stad och spökar här. Det jag dock verkligen gillar med boken är Mandas tilltal som känns ärligt och rakt.

Passar högstadiet.

H som i Harriet

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2022
Hcg
247 sidor

Att skriva fram en alldeles speciell stämning är något Cecilia Lidbeck förfinat till expertnivå i sin senaste mellanåldersbok H som i Harriet. Vi möter Harriet som lever ett flackande liv med sin mamma och den kombinerade hushållerskan och barnflickan Daisy. Ömsom bor de i “huset vid havet”, ömsom på Rivieran. På vintrarna bor de i Madrid där Harriet går i skolan. De reser också kring mellan storstäder där Harriet ställer upp i olika pianotävlingar. Det är så hon har träffat Moira, hennes bästa och enda vän. Nu är det sommar. Mamma och Harriet spenderar dagarna vid poolen eller åker på lyxiga utflykter.

I den här lättjefulla tillvaron är det något som skaver. Mamma kan tala om Harriet, och hur hon var när hon var liten, på ett sätt som Harriet inte känner igen sig i. “Du log jämt.” ”Du älskade konst” säger mamma. Eller: “Du älskar ju musik”. Det gör inte Harriet. Hon spelar piano flinkt men lite mekaniskt, för att hon kan det snarare än för att hon älskar det. Därför är det aldrig hon som vinner någon av pianotävlingarna. Det gör däremot Moira ibland, hon älskar pianospelandet på riktigt. Men om Harriet frågar något om det förgångna tiger mamma som muren.

Vad är det som mamma döljer? När Daisy plötsligt skickas bort efter en olycka och försvinner ur Harriets liv utan att ens säga hejdå, vänds Harriets tillvaro upp och ner. Plötsligt måste hon veta vilka familjehemligheter som mamma ruvar på.

Detta är så sjukt bra! Alla måste läsa! Varje ord känns som vägt på guldvåg och stämningen är bitvis så tät att man kippar efter andan. Passar nog bäst för den övre delen av Hcg-spannet och uppåt. Harriet fyller 12 i boken om man bara kan bortse från den åldersmarkören kan den läsas på högstadiet och gymnasiet också. Och även av vuxna!

Bad girls

Jennifer Mathieu
Gilla böcker 2022
uHce
350 sidor

Bad girls är en tonårsroman extra allt: ett drama om vänskap, kärlek, hemligheter, mord och ond bråd död. Det är en Romeo-Julia-berättelse och en berättelse om klass. En bok om sociala skillnader, om att våga gå sin egen väg och att vilja välja sitt eget liv.

När Evies syster flyttar hemifrån för att gifta sig med en kille som hon knappt känner för att hon råkat bli med barn, händer något med Evie. Hon ifrågasätter det liv hennes mamma och mormor stakat ut åt henne, som i stort sätt går ut på att hitta en man “som inte sticker” att gifta sig med. Hon börjar umgås med områdets “bad girls”. De som sminkar sig och har lite för korta kjolar. De som områdets mammor varnar sina döttrar för: “bli inte som hon”. De som områdets pojkar drömmer om och deras mammor fruktar. De som skolkar och använder fula ord.

Och man kan kanske tro att det handlar om smink, coola kläder och attityd. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att få vara vem man vill. Om vänskap och benhård lojalitet. Om att stå upp för sin rätt även om man är från fel sida stan.

Jennifer Mathieu, som är känd i verdigris för Moxie – dags att slå tillbaka , en bok som också blivit en Netflix-film, är tillbaka med en riktig fullträff. Tematiskt finns vissa gemensam drag, till exempel tjejers frigörelse och styrkan i att tillhöra en grupp och dessutom utspelar sig båda i Texas, USA, men Bad girls är förlagd till 60-talet medan Moxie är nutid.

En underbar bladvändare som passar högstadiet och gymnasiet.

Om du lämnar mig här

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Berätta tre saker

Callum Bloodworth
Bonnier Carlsen 2022
uHc
360 sidor

Precis i början av pandemin, när folk i Stockholm en masse kom hem med smitta från alpsemenstrar, börjar den här boken.

Liv bor i en garderob omgjord till sovrum hemma hos sin syster Bonnie. Hennes mamma har dött nyligen och sorgen är fortfarande ett öppet sår. Hennes pappa har övergett sina barn och rasat ner i en egen sorg där han är okontaktbar. Bonnie, eller “Sister Satan” som Liv kallar henne, är desperat över att få Liv ut ur lägenheten, leva någon slags liv och träffa lite kompisar, därför tvingar hon iväg henne till en fest. På sagda fest finns Leo som råkar kyssa henne och dagen efter insjuknar i det nya viruset. Liv smittspåras och får husarrest, Bonnie flyttar hem till sin pojkvän.

Det är då det hörs konstiga dunsar utanför Livs (eller egentligen Bonnies) lägenhetsdörr. Det visar sig vara Dag. Hur och varför han hamnat utanför just Livs dörr är han förtegen med, men Dag har en dålig dag och Liv har ju inte heller så kul, så de börjar prata. En vänskap och så småningom romantik börjar spira.

Det här är ett försök att skriva något i stil med John Green eller Nicola Yoon på svenska. Det är som att författaren, med det spännande namnet Callum Bloodworth, tagit den amerikanska ungdomsromanen och trätt den över en svensk kontext. Han har skapat älskansvärda karaktärer och bitvis förtjusande dialoger. Men resultatet är ändå att det amerikaniserade tilltalet tillför en ovälkommen verfremdung. I en amerikansk bok köper vi sammanhang som påminner om tv-serier och highschool-filmer, medan det direktöverflyttat till svenska förhållanden känns overkligt.

Det här är författarens ungdomsbokdebut. Tidigare har Bloodworth, som har en bakgrund som journalist, skrivit feelgood för vuxna. Berätta tre saker passar högstadiet och gymnasiet.

Glasskampen

Lena Arro
Illustrationer: Anna Westin
Opal 2022
Hcf
59 sidor

Detta är en berättelse i serien om Hermera Nattdotter som är konsult. Hon flyger runt i sin animakopter som drivs av ”tusen döda fåglars själar” och försöker tjäna en slant på vad som kommer i hennes väg. Med sig har hon Vendela och Tore som är praktikanter. I Glasskampen tar de på sig ett uppdrag som går ut på att få ut tre stycken väldigt ondsinta snögubbar ur IsKalles glassbil.

Hermera är lite av en Karlsson på taket-typ, övertygad om sin egen förträfflighet och inte sen att ta åt sig äran av andras idéer. Hon tycker inte att det gör något om de hemska snögubbarna, som verkligen är otäcka, de bits och kastar jättehårda snöbollar, smälter bort. Men hennes praktikanter vill hellre hitta en lite snällare lösning.

Jag gillar den gränslösa fantasin i den här boken. Att Hermeras luftskepp drivs av döda fåglar är både läskigt och fantasieggande. Och riktigt stygga snögubbar är det inte ofta man stöter på i barnlitteraturen. Vad jag inte är helt förtjust i är de murriga illustrationerna, men det är bara en smaksak i en annars skojig berättelse.

Texten är inte helt lätt även om boken är tunn, men jag tror att den kan passa duktiga läsare från tvåan.

Rädda sköldpaddorna!

Jen Marlin
Illustrationer: Izzy Burton
Berghs 2022
Hcf
105 sidor

Max ska iväg och fiska med sin farfar. På väg ut till båten på bryggan ser Max en tjej som får sin glass stulen av en fiskmås. Eftersom Max har glass i frysväskan ger han henne en ny. Tjejen heter Sofia och tillsammans upptäcker de att måsen som snodde glassen har fiskelina som fastnat i foten. När de ska hjälpa fågeln, hittar de ett skeppsvrak som visar sig ha magiska egenskaper och plötsligt seglar iväg med dem till Hawaii där de gör en aktion för att rädda nykläckta havssköldpaddsungar.

Det här är en bok i svartvitt och isglassgrönt med ungefär lika mycket substans som sockervadd. Underhållande för stunden – ja visst, och med sitt miljöaktivistiska budskap kanske behjärtansvärd – men inte mer än så. Boken ingår i serien ”Stormseglarna”.

Passar lågstadiet.

Katten som kom in från kylan

Anja Gatu
Illustrationer: Anna Nilsson
B. Wahlströms 2022
Hcf
117 sidor

Samira Karlsson, kattspion, fortsätter sina äventyr på Rosengård i Malmö i denna tredje bok i serien. Här inleds boken med en förfärlig scen där en igelkottsmamma blir slaktad av… något. Kvar lämnas ett gäng igelkottsungar och ett mysterium. Vem (eller vad?) dödade igelkotten?

Berättelserna om kattspionerna på Rosengård är både gulliga och spännande. De kräver lite mer av sin läsare än till exempel ”Lasse-Maja”. Till skillnad från dem är det också bra att läsa dem i rätt följd, eftersom äventyren delvis bygger på varandra. Böckerna tar upp verkliga problem och händelser, som till exempel att vissa vill så split mellan grupper genom att sprida desinformation. Eller hur förödande robotgräsklippare kan vara för igelkottar. Dessa problem placeras sedan i den färgglada och fantasieggande kattspionvärlden. Det är både snyggt och smart.

Passar låg- och mellanstadiet, men kanske med en liten triggervarning för den brutala igelkottslakten.

Kanske är det längtan

Malin Fjellborg
Vox 2022
uHc
284 sidor

Åh Viola, som jag känner igen din situation! Inte från mina egna erfarenheter direkt, men som mamma till två unga vuxna döttrar. Att längta bort, att försöka leva sin dröm, men att upptäcka att den inte är en dröm rakt igenom och känna sig ensam och liten. Eller att som medveten medveten ung kvinna känna att man måste sälja ut sina ideal för att man vill ha närhet och kärlek. Att upptäcka att feminism, genustänk och andra fina ord kan vara en accessoar bland andra som är betydligt svårare att leva upp till än att skylta med.

Viola har följt sina drömmar om att komma bort från den lilla orden i norr genom att flytta till Stockholm. I en andrahandslägenhet i en förort ska hennes nya liv börja. Det är ju bara det att hon inte känner någon än. Har inga sammanhang. Stockholm är stort, kallt, ensamt och inte alls hennes. Hon jobbar på Coop och mår kasst. Det är då hon ser lappen om en bokcirkel som hon anmäler sig till. Där träffar hon Olof och tycke uppstår nästan genast.

Olof är feminist, rolig, har bra åsikter och är kul att prata med. De börjar hänga mer och mer, Viola blir kär och så småningom övergår vänskapen i något mer. Allt är härligt tills Olof berättar att han redan har en flickvän. Hon heter Linnea och pluggar i Umeå. ”Jag trodde verkligen att du förstod” säger Olof.

Trots flickvännen hänger Viola kvar vid Olof. Dels är hon ju kär och dels är han det enda sammanhang hon har i sin nya stad. I varje glipa som skymtar försöker hon komma in. Få tillbaka det de hade. Fastän hon vet att de bara ska vara vänner, nu när hon vet att Linnea finns.

Malin Fjällborg, som debuterar med den här ungdomsboken, skriver väldigt fint om ungdomens olidliga tyngd. Om våndan av att inte kunna leva som man lär. Om den dubbla skuld som Viola känner eftersom hon ger efter för Olof och stannar fastän hon vet att hon inte borde. Om hur hon bär både hans skuld och hennes för att de bedrar hans flickvän. Dessutom är detta en mycket fin berättelse om vänskap. För bara en telefonlur, ett chattfönster eller ett videosamtal bort finns Melanie. Fina Melanie, Violas bästis från hemorten. Med henne för hon en ständig dialog kring ensamheten, problemen, kärleken, livet, drömmarna.

Det här är en knubbig bok i trevligt format med korta kapitel och bara lässug. Passar gymnasiet och uppåt. Och jag har sagt det förut, men fler vuxna borde läsa ungdomsböcker för att påminnas om och känna hur det är – och var – att vara ung, nu eller då.