Så länge citronträden växer

Zoulfa Katouh
B. Wahlströms
uHce
401 sidor

Salama studerar till apotekare när kriget i Syrien bryter ut. Kenan älskar animé och drömmer om att bli filmare. För båda ungdomarna innebär krigsutbrottet att deras planer måste ändras.

Eller är det ett krig? Här är det även ett krig om orden; en revolution vill Kenan hellre kalla det. Salama hamnar på sjukhuset där det finns en skriande brist på läkare och hon för läras upp efter hand som skadade väller in till att sy och göra andra kirurgiska ingrepp. Kenan för sin del börjar filma demonstrationerna och lägga upp dem för världen att se vad som pågår.

De har båda förlorat hela eller delar av sina familjer. Salama har istället fått Khawf som följeslagare. En demon som dyker upp och plågar hanne med syner av det hon allra helst vill glömma.

De unga tus vägar möts, tycke uppstår. Salama kämpar med viljan att stanna och göra nytta för sitt land och att fly och sätta sig och sin gravida svägerska i trygghet. Kenan tar ensam hand om sina småsyskon och Salama försöker övertala honom att ta ansvar för dem och fly med henne, samtidigt som hon själv tyngs av dåligt samvete över att överge sjukhuset och sitt arbete där.

Det är i sanning inga lätta ämnen Zoulfa Katouh tar upp i sin debutroman. Dels är det en bitvis blodig skildring inifrån den grymma revolutionen i Homs, dels är det det extremt svåra beslutet att stanna eller ge sig av. Och om man ger sig av, hur? Och till vilket pris?

Det är en väldigt ordrik prosa, med ett språk som målar så det nästan skvätter. ”Oron sprider sig likt klätterväxter som slingrar sig runt skelettet…Skuggorna sluter sig om mina steg och i halsgropen sitter hjärtat och flaxar som en liten fågelunge”. Det blir för mycket för min smak. Jag är ju för visso inte den primära målgruppen, men även kärlekshistorien som författaren själv beskriver som ”halal” och något som skulle kunna återfinnas hos Jane Austen, ger mig lite spader: ”En nyfunnen längtan vaknar i mig, jag vill röra vid hans kinder, dra honom närmare… Han sänker sin smaragdgröna blick och ser på mina läppar under ett par sekunder, sedan tittar han bort.”

För någon annan kanske detta är det vackraste de har läst. Och som skildring inifrån ett krig (eller en revolution), med alla kval man kan uppleva kring att stanna, fly, vad det innebär att ge sig av, det förfärliga i att förlora familjemedlemmar och hur hela ens vardag färgas av trauman, så är det ändå en bok som fyller sin palts i skolbibliotekshyllan. Dessutom är det en skildring av en muslimsk erfarenhet som vi inte ser så ofta i svensk eller översatt ungdomslitteratur, vilket också gör att den fyller ett hål. Passar högstadiet och gymnasiet.

Vintersång

Jean-Claud Mourlevat
Gilla böcker 2022
uHce
396 sidor

Jag måste erkänna att jag, när jag läst Jefferson, hade lite svårt att förstå den då nya ALMA-mottagarens storhet. Visst, det var en originell berättelse och inte minst starka scener av den typen som här målades upp inifrån ett slakteri, är något man sällan ser i barnlitteratur, men i övrigt kändes den småputtrig och lite bagatellartad.

Mourlevats senaste bok på svenska erbjuder något helt annat, och här kan man se att han kan vara en berättare av den dignitet som belönas med världens finaste pris ALMA.

I ett auktoritärt samhälle bor Helen på ett flickinternat. Reglerna är hårda, men flickorna är obrottsligt lojala med varandra. Detta utnyttjas av systemet. Om en flicka avviker, sätts en annan flicka i en fängelsehåla tills hon återvänder. Men var händer om hon aldrig gör det?

En kväll redan i oktober känner Helen att hon inte står ut en sekund till, hon bara måste få besöka sin trösterska. På vägen möter Helena och hennes följeslagare och bästa vän Milena två pojkar från det närbelägna pojkinternatet. Det blir ett möte som förändrar allt och som blir upptakten på ett äventyr som innehåller flykt, revolution, kamp på liv och död, livsfarliga hundmänniskor och trofasta hästmänniskor, överjordiskt vacker sång, kärlek och trofast vänskap.

Det är en berättelse med doft av saga, men med stråk av brutal verklighet inunder. Landet där Helen bor har tagits över av de hårdföra Falangisterna. De är maktlystna, föraktar svaghet och hyllar våld. Hur kunde de komma till makten? Folk var rädda, förklarar Milenas pojkvän Bart. Dessutom: ”trodde de att Falangen inte var så farlig, att de skulle skapa ordning och reda i landet, att man fick vänta och se.” Och nu har de väntat och sett och det är dags att göra motstånd.

Kanske är Vintersång en otidsenlig ungdomsroman, men den ligger ändå mitt i prick i vår samtid. Vi måste stanna upp och fundera på vem vi ger makten till i vår längtan efter ordning och reda, helst innan det går så långt att det behövs en revolution för att ta tillbaka den.

Passar högstadier och gymnasiet. Fin som högläsning.

En familj av lögnare

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.”

Så skriver Cadence i inledningen av Kanske är det allt du behöver veta (nu även utgiven med titeln Vi var lögnare). Nu låter E. Lockhart oss återbesöka familjens ö Beechwood Island utanför kusten i Massachusetts. Vi får följa Cadence moster Carrie, vars son Jonny är död men kommer till henne som ett spöke. För Johnny berättar hon vad som hände på ön nästan 30 år innan den sommar vi möter Cadence där. Vi får veta exakt hur viktig den markerade käklinjen är för en Sinclaire, att ond bråd död drabbat Beechwood långt tidigare och att familjen alltid sluter upp, finner en väg igenom och bevarar varandras hemligheter. Det är en berättelse om gamla pengar – smutsiga pengar – om traditioner, kärlek och svek, att vara ”en tillgång för familjen” och om att alltid, alltid bevara ytan intakt. Oavsett om ens ”inre är gjort av saltvatten, skevt trä och rostiga spikar”, som Carrie skriver.

Detta är alltså en prequel till Kanske är det allt du behöver veta / Vi var lögnare, men En familj av lögnare läses ändå bäst efter att man läst den. För premissen är ett Johnny är död, det är för att Carrie förlorat sin son som hon rotar i sitt förflutna, för att hon är skyldig honom en förklaring, en chans att förstå sin familj bättre. Och det vill man helst inte veta när man läser Kanske är det allt du behöver veta.

Som vanligt berättar Lockhart skickligt, ger oss en bok vi inte vill släppa förrän vi läst klart. Hon är en mästare på att bevara spänningen hela vägen, på att inte avslöja hemligheterna förrän på slutet, att ge oss en chock men samtidigt få oss att inse att hon lagt ut ledtrådar hela vägen.

Det jag inte tycker om med boken är de sagor som författaren lägger in i form av berättelser som Carrie läser för sin döda syster Rosemary och som hon refererar till på olika sätt. De blir ett sätt för Carrie att visa att det finns olika sätt att se på hjälten eller skurken i en saga. Att man kan vara både och samtidigt. Men jag tror att läsaren är – hade varit – smart nog att fatta det ändå. Men det är en liten anmärkning i en i övrigt mycket bra roman. Läs den! Men om du fortfarande inte läst Kanske är det allt du behöver veta, unna dig att läsa den först.

Passar åttan och uppåt.

Bad girls

Jennifer Mathieu
Gilla böcker 2022
uHce
350 sidor

Bad girls är en tonårsroman extra allt: ett drama om vänskap, kärlek, hemligheter, mord och ond bråd död. Det är en Romeo-Julia-berättelse och en berättelse om klass. En bok om sociala skillnader, om att våga gå sin egen väg och att vilja välja sitt eget liv.

När Evies syster flyttar hemifrån för att gifta sig med en kille som hon knappt känner för att hon råkat bli med barn, händer något med Evie. Hon ifrågasätter det liv hennes mamma och mormor stakat ut åt henne, som i stort sätt går ut på att hitta en man “som inte sticker” att gifta sig med. Hon börjar umgås med områdets “bad girls”. De som sminkar sig och har lite för korta kjolar. De som områdets mammor varnar sina döttrar för: “bli inte som hon”. De som områdets pojkar drömmer om och deras mammor fruktar. De som skolkar och använder fula ord.

Och man kan kanske tro att det handlar om smink, coola kläder och attityd. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att få vara vem man vill. Om vänskap och benhård lojalitet. Om att stå upp för sin rätt även om man är från fel sida stan.

Jennifer Mathieu, som är känd i verdigris för Moxie – dags att slå tillbaka , en bok som också blivit en Netflix-film, är tillbaka med en riktig fullträff. Tematiskt finns vissa gemensam drag, till exempel tjejers frigörelse och styrkan i att tillhöra en grupp och dessutom utspelar sig båda i Texas, USA, men Bad girls är förlagd till 60-talet medan Moxie är nutid.

En underbar bladvändare som passar högstadiet och gymnasiet.

Om du lämnar mig här

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Blackout

Angie Thomas, Ashley Woodfolk,
Nicola Yoon, Nic Stone,
Tiffany D. Jackson, Dhonielle Clayton

Vox 2022
uHce
260 sidor

Ett stort strömavbrott mörklägger hela New York. Tunnelbanan ligger nere och trafiken kör ihop sig i avsaknad av trafikljus. Mitt i detta kaos befinner sig ett antal afroamerikanska ungdomar mitt i sitt eget kaos, sin egen omvälvande vardag. Det är JJ som råkar befinna sig på tunnelbanan med Tremaine, som han inte bara är hemligt förtjust i, utan även har en lång och komplicerad historia med. Det är Nella, som befinner sig på ett äldreboende för att hälsa på sin morfar då Joss dyker upp i mörkret, tjejen som hon hört så mycket om. Det är Lana som måste komma loss och berätta en viktig sak för Tristán, hennes bästis sedan evigheter. Det är Kayla som är på skolresa från Mississippi och dessutom mitt i ett triangeldrama. Och det är Tammi och Kareem, vars lång promenad genom den nedsläckta staden ramar in hela berättelsen.

Det är inte bara strömavbrottet och hudfärgen som förenar ungdomarna i boken. De hänger även ihop på andra vis, genom släktskap eller vänskap eller annat och då och då skymtar de till i utkanten av varandras berättelser. Alla färdas de dessutom på mer eller mindre krokiga vägar mot ett blockparty i Brooklyn, där boken avslutas.

Den här berättelsen föddes som ett pandemiprojekt, när de isolerade författarna behövde något som förenade i isoleringen. Det är kanske symptomatiskt att berättelsen i så stor utsträckning handlar om mänskliga möten, ofta slumpartade, allt det som människor i lockdown saknade som mest. Strömavbrottet skulle också kunna vara en metafor för pandemin. Men samtidigt är det en helt annan sorts kris, en som driver folk ut på gatorna, tvingar dem att mötas istället för att isoleras.

Det här är en feelgood om och kärlek och vänskap som passar från femman-sexan och upp till gymnasiet. Boken ska bli en miniserie för Netflix.

Recept på galenskap

Dita Zipfel
Lilla piratförlaget 2021
uHce
192 sidor

Lucie är i desperat behov av pengar eftersom hon vill rymma till Berlin för att bo hos sin mammas före detta sambo Bernie som hon saknar. Dessutom har det blivit helt olidligt hemma sedan mammans nuvarande sambo Michie flyttat in med sina visdomsord, mjukisbrallor och veganism. Därför blir hon glad när hon hittar någon som vill betala 20 euro i timmen för hundpromenader. Och eftersom läget är desperat drar hon inte heller öronen åt sig när det visar att det inte finns någon hund. Uppdraget verkar istället vara att skriva ner några konstiga recept åt den halv- (eller hel-)galna gubben Klinge.

Det här är en högs originell och lite tokig bok med spretiga illustrationer och handtextade inslag som bryter av texten. Den tar upp teman som att få vara sig själv att bejaka galenskapen i livet. Den skildrar också hur barn påverkas av föräldrars val och kan hamna ganska mycket i kläm på grund av dem. Berättelsen följer Lucies tankegångar och ibland kastas vi hastigt hit och dit i texten, det kan kanske vara lite klurigt att hänga med, så den är trots det nätta omfånget och illustrationerna inget för den läsovane.

Ett klart plus är de roliga recepten som finns med, jag hade gärna sett fler av dem. Jag tänker provlaga både Ghoulacamole och Livets/Dödens Rösti. Passar läsare på högstadiet som är hyfsat läsvana och öppna för galenskap.

Järnulven

Siri Pettersen
B. Wahlströms 2021
uHce
516 sidor

Det finns en sak som är extremt irriterande med Siri Pettersens böcker. Och det är att man vill ha fortsättningen omedelbums. Att vänta ett år eller mer på en uppföljare känns omöjligt när man varit inne i hennes spännande världar under några hetsigt intensiva läsdagar. För mig blir det sådana dagar när jag likt en junkie lever för nästa lässtund och funderar över när jag nästa gång ska kunna smyga mig undan för att öppna boken utan att familjen eller jobbet blir allt för åsidosatt.

På baksidan till Järnulven står det att den ”utspelar sig i samma universum” som Korpringarna. Det är ju en lite komplicerad sak att påstå, eftersom Korpringarna, Pettersens förra fantasytrilogi, utspelar sig i olika världar. Den börjar i Ymslanden men gör också en utflykt till vår värld. Pettersen svingar sig mellan fantasyns olika undergenrer, vad man tar för high fantasy i första boken blir urban fantasy i den andra.

Här är vi i staden Náklar. Vi träffar Juva som är jägare, vargjägare mer bestämt. Hon har funnit sin familj i jaktlaget och gör allt för att komma så långt som möjligt från sin mors familj som är blodläsare. I blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg, hon har plågats av hjärtklappning och oro. Blodläsarna är högt hållna i Náklar och tjänar stora pengar på att läsa folks blod och förutspå deras framtid. Juva ger inte fem öre för de förmågorna, hon har sett tillräckligt under sin uppväxt för att veta att det är påhitt, myter och lögner.

I Náklars centrum finns Náklaringen, portarna som drivs av vargblod och som gör att man snabbt kan resa mellan olika delar av riket. Det är därför vargjägarna behövs. Men en del av vargblodet verkar komma på avvägar och säljs till de som brukar och missbrukar det och i värsta fall drabbas av ulvsjukan och måste dödas. Juva vill ta reda på hur och stoppa det.

När Juvas mamma dör ställs det mesta på ända för henne. Mamman vill att Juva ska ta över, en sanning som Juva försöker mörka, och Juvas lillasyster vill väldig gärna axla maktpositionen som blodläsare. Så ett tag verkar det som att Juva ska få fortsätta med sitt jägarliv som hon så gärna vill. Men ödet vill annorlunda, hennes värld vänds uppochner ner en gång till och hon får veta saker som ändrar vilka val hon kan göra.

Kopplingen till Korpringarna då? Ja, dels börjar den här boken med att kraften börjar strömma in i Juvas värld igen, efter att ha varit borta i århundraden. Något som vi kan misstänka att Hirka är ansvarig för. Dessutom finns en central person, en varelse, som läsare av Korpringarna kommer att känna igen.

Oupphörligt spännande, välskrivet och ett så fint spunnet universum där varje detalj känns trovärdig. Det är en ganska våldsam historia, så allt för unga eller känsliga läsare kanske ska tänka sig för, men jag tycker den kan passa högstadiet och uppåt. Hoppas att den även hittar många vuxenläsare.

Andetag

Jennifer Niven
Gilla böcker 2021
uHce
400 sidor

Jennifer Niven har haft stor framgång i Sverige med Som stjärnor i natten och Vända världen rätt, bägge bladvändare om unga människor, stora känslor, kärlek och avgörande skeden i livet. I nya boken, Andetag, återvänder hon till teman från Vända världen rätt såsom att våga vara den man är och att våga tro på sig själv och sina möjligheter.

När boken börjar är det åtta dagar kvar till examen. Åtta dagar tills resten av livet börjar. Claudine och hennes bästis Saz planerar sin roadtrip, oroar för när de kommer att ha sex första gången och för att de inte ska gå på samma college till hösten. Det görs planer, det finns visserligen oro, men framtiden är ljus.

Istället händer detta: Sju dagar innan examen kommer Claudes pappa in på hennes rum och berättar att han och hennes mamma ska skiljas. Golvet rycks undan under Claudes fötter. Istället för att åka på roadtrip med Saz får hon åka till en ö långt ifrån allt med sin mamma, för att de inte kan var kvar i huset hos pappan längre. Dessutom bestämmer hennes föräldrar att hon inte får berätta om skilsmässan för någon, vilket gör att hon inte kan förklara för Saz varför hon sviker.

På ön väntar vild natur, spännande möten, i princip noll mobiltäckning och, så klart, den stora kärleken.

Som vanligt är man konfunderad över många saker som svensk läsare av amerikansk ungdomslitteratur. Hur kan föräldrarna bestämma så mycket över barnen? Claude är dessutom 18, men har inget att säga till om när det gäller var hon ska bo, vem hon får prata med och hennes mamma tvingar henne att vara hemma kl 1. Det hade inte funkat i Svedala, kan man säga. Men Nivens berättelse är delvis byggd på självupplevda händelser och hon förmedlar som vanligt sin huvudpersons tankar och känslor med stor närvaro och trovärdighet. Oavsett kulturskillnader är detta Claudes känslor här och nu, och vi känner dem när vi läser.

Sammantaget en härlig bladvändare, perfekt sommarläsning (om ni kan vänta så länge) för stranden eller hängmattan. Eller varför inte under täcket regniga dagar. Passar högstadiet och gymnasiet.

Förvildade

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.