Tidernas djur

Elin Ruuth
Illustratör: Johanna Magoria

Om djur i historien handlar denna lite annorlunda rimmade bilderbok av Elin Ruuth och Johanna Magoria. Djuren är historiska på lite olika sätt. Några är kända, som hunden Laika, hästen Marocco, lammet Dolly eller späckhuggaren Keiko. Andra är historiska i betydelsen utdöda, som dronten och pungvargen. Ytterligare ett gäng är mer kända som viktiga under en särskild tidsperiod, dit hör till exempel de loppspridande pestråttorna och Egyptens mumifierade katter.

Varje djur får ett uppslag med helsidesillustration och en dikt i två strofer. Rimmen ligger riktigt fint i munnen och är lätta att läsa högt. Illustrationerna är utsökta, i fylliga, lite dova färger.

Passar främst på lågstadiet, även om ämnet kan fascinera också äldre elever.

Farväl

Anders Holmer
Natur & Kultur 2021
Hcf
Bilderbok

Framsidan på den här boken ger inte på länga vägar när en rättvis bild av det universum som ryms i den. Och det kommer inte den här texten att göra heller. Jag hade fått skriva en roman för att komma i närheten.

Farväl är Anders Holmers fjärde bilderbok. Han debuterade med Allting händer 2017 som följdes upp av Inget händer 2019 och däremellan kom Regn 2018. Allting händer med dikter med inslag av nonsensvers och absurdism beskrev jag som en hyllning till lekfullheten och fantasin. I Regn hade stilen stramats upp till haiku, orden blivit färre och allvaret kanske lite större. I den här boken har orden försvunnit helt och illustrationerna får stå helt för sig själva och även om det fortfarande är en hyllning till fantasin är ämnet gravallvarligt.

Jag deltog i en diskussion på Twitter för ett tag sedan om vad vi ska kalla den här sortens böcker. Svenska barnboksinstitutet använder ”textlösa böcker” och jag har också sett många som använder sig av den engelska beteckningen ”scilent books”, eller en direktöversättning av den, ”tysta böcker”. Diskussionen jag deltog handlade om att de här böckerna knappast kan kallas för tysta, de ger oftast upphov till väldigt mycket ord och samtal. Men att textlösa böcker inte heller känns rätt, eftersom det signalerar en avsaknad av något, att orden borde varit där. Och så är det ju inte heller. Bilderböcker med enbart bilder står oftast väldigt väl för sig själva. De har blivit allt mer omtalade på senare år och används mycket i språkutvecklande arbete. Det mest kända exemplet är kanske Ankomsten av ALMA-pristagaren Shaun Tan.

Anders Holmers berättelse är vad den heter, ett farväl. Till skillnad från hans tidigare böcker finns en sammanhållen berättelse, även om den innehåller en rejäl utflykt i form av ett äventyr i fantasin. Huvudpersonen, ett barn, reser till sitt ”vildingarnas land”, det ställe i fantasin som barn kan bege sig när de behöver ta skydd från en allt för hemsk verklighet. Det är en historia om sorg och acceptans, om att ta hjälp av fantasin och leken för att ta sig igenom det svåra.

Uppslagen fylls av delikata illustrationer i vattenfärg, både sparsmakade och storslagna, med fina detaljer. Här finns som sagt ett helt romanuniversum mellan pärmarna och hur mycket helst att prata om. För den som vågar.

Passar alla åldrar.

Ingenting och ALLT

Naima Chahboun
Illustrationer: Magdalena Cavallin
Rabén & Sjögren 2021
Bilderbok

Det här är en bok som kliar och skaver. En bok full av frågor, som visserligen får svar, men som ändå ger en ännu fler frågor. Hur började allt? Vad betyder oändligt? Hur smakar en dinosaurie? Texten är i form av en dialog mellan ett jag och ett du. Kanske ett barn och en vuxen, kanske mellan två barn som leker. Illustrationerna i detaljrik, näst in till plottrig, kollageteknik ger heller inga svar, utan bara fler frågor.

Vad vill boken? Vem ska läsa den? Vad är den bra för? Det är frågor vi ofta ställer till barnlitteraturen, men Chahboun och Cavallins bilderboksdebut ställer sig ovanför den typen av frågor. Här är det upp till läsare att ta emot det de vill och kan och göra sina egna tolkningar, ställa sina egna frågor och prova sina egna svar.

Kanske är boken en slags uppföljning, fast för barn, till Naima Chabouns diktsamling Äpplen och päron från 2019. Jag har inte läst den, men den beskriv med ord som även kan passa in på Ingenting och ALLT, den spänner ”bågen mot vetandets och förnuftets horisont”.

Den här boken kan passa barn som är i åldern för de stora frågorna, de som är nyfikna på dinosaurier och rymden. Men den passar lika bra att läsa med äldre barn. Alla som är redo att öppna sitt sinne för ett rejält ”mind fuck”, som min 12-årige medläsare kallade det.

Fredagsmys

Författare och illustratör: Lina Jansson
Opal 2021
Hcf
Bilderbok

Lou och Ellis blir utkörda hemifrån för att mamma och pappa ska ha fest. På gården mellan höghusen är det tomt och tråkigt, alla andra är inne och har fredagsmys. Deras ”Hallå!” ekar tomt och ödsligt, och alldeles för högt visar det sig. En arg gubbe skriker på dem från balkongen. Då beger de sig istället ut i den närliggande skogen. Där hittar de ett spännande spår som de följer…

Det är tuff socialrealism i den här bilderboken som passar bäst för lite äldre barn, från sex år och uppåt kanske. Det blir något av en omvänd Hans och Greta-saga, där barnen följer ett spår i skogen istället för att lämna ett.

Bilderna är fantastiska i Lina Janssons debutbok. Spretiga linjer och väl valda detaljer i stora färgfält i dova, jordiga färger, avbrutna av varm gult ljus från hemmafönstren, lysande rosa himlar eller det skarpa skenet från en ficklampa.

Texten på rim flyter däremot inte helt väl. Vers som ska högläsas är en svår konst att bemästra och här tynger de ner bildberättandet snarare än lyfter det. Bilderna är halsbrytande, texten lite banal.

Passar förskoleklass och uppåt.

Fastrarna

fastrarna



Text och bild: Ebba Forslind
Urax 2018
Bilderbok

Ni vet den där känslan när man måste följa med och hälsa på en äldre släkting, fast man inte vill och allting är konstigt och tråkigt där? Maten är inte god och leksakerna gamla och trasiga. Och ingen verkar egentligen bry sig om en för man är inte lika gullig som småsyrrorna. Om det handlar Ebba Forslinds nya bilderbok.

Ebba Forslind skriver i Fastrarna ur barnets perspektiv, med barnets språk och låter flickan berätta sin berättelse själv. Det handlar om varannanveckasliv och syskonskap, vardagsnära teman med hög igenkänningsfaktor. Läsaren bjuds in i berättelsen redan på försättsbladen, där vi möts av leopardmönstrade insidor som signalerar att något spännande, kanske utmanande, är på gång trots vardagsinramningen.

Debuten Jättejättebråttom kom i fjol och fick ett fint mottagande för sin förmåga att fånga känslor och igenkänning i bilderna. I Fastrarna är illustrationerna förment enkla och lätt naivistiska, men lyckas verkligen med just det, att förmedla känslor. Till exempel de lätt höjda axlarna som signalerar motviljan i flickkroppen som går ner för trappan, trots att hon hellre vill vara hemma själv, för det kan hon. Blicken och det lilla knipet med munnen när ingen vill läsa det slitna exemplaret av Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin för henne. Det är inga stora gester men ett effektivt bildberättande.

När allt verkar som tråkigast händer det något. Någon ropviskar i dörren till köket och vill prata på allvar. Det är mammas killes småsyrror som tittar fram i dörröppningen. De är systrarnas fastrar och de frågar om de får bli också jagberättarens fastrar ”om du behöver några, och om du vill ha alltså?” Hon har ju inga, så det går bra. De tre fastrarna, uppdaterade versioner av Beskows tanter, hurrar och jublar.

Ni vet den där känslan när man blir tagen på allvar av någon som är äldre och spännande? Den känslan gör att man växer och klarar av lite allt möjligt. Om det handlar också Ebba Forslinds nya bok. Det är vardagsdramatik och känslor som går rakt in i hjärtat.

Magiska godiskulor

Baek Heenamagiska-godiskulor
Trasten 2020
Hcf
Bilderbok

Årets Alma-mottagare Baek Heena har nu tre böcker på svenska. En fe på badhuset som jag skrev om för ett par dagar sedan och den här, Magiska godiskulor är bägge gjorda i samma teknik. Noggrant uppbyggda scener med omsorgsfullt modellerade lerfigurer som är fotograferade. Fotografierna täcker ibland hela sidorna och är ibland mindre, allt efter vad berättelse kräver. I den här boken leker Heena också med texten på ett nytt sätt, den går in och ut ur illustrationerna och utgör ibland en del av dem. Det är fint överfört till svenska från koreanska tecken.

Berättelsen påminner om den i Heenas första bok på svenska, Molnbullar. Barn äter något som försätter dem i ett magiskt tillstånd. I Molnbullar var det kattsyskonen som började sväva och i den här boken är det en pojke som köper magiska godiskulor hos handlaren på hörnet. Alla kulorna är olika och var och en hjälper honom att höra sådan han inte kunnat höra innan. det hjälper honom att komma vidre, att gå lite utanför sitt invanda och till slut få en ny vän.

En fe på badhuset

Baek Heenaen-fe-pa-badhuset
Trasten 2020
Hcf
Bilderbok

Efter att det stod klart att den Syd Koreanska bilderbokskonstnären Baek Heena fått Priset till Astrid Lindgrens minne, ALMA, har hennes svenska förlag Trasten gjort sitt jobb och gett ut ytterligare två av hennes böcker på svenska (Sen innan fanns Molnbullar, i år kom också Magiska godiskulor). Båda dess nya böcker är gjorda i den för henne karakteristiska men lite ovanliga tekniken av fotograferade tredimensionella scener, befolkade av detaljerade lerfigurer i noggrant uppbyggda miljöer.

En fe på badhuset besöker Dukji ett traditionellt badhus med sin mamma, såsom de brukar göra. Idag dyker det upp en gammal kvinna när Dukji leker i kallvattenbasängen. Gumman säger att hon är en fe och de leker tillsammans.

De kärleksfullt gestaltade nakna kropparna, de omsorgsfullt iscensatta bilderna, de träffande minspelen, allt gör att man vill titta i boken om och om igen. Passar på förskolan och lågstadiet, men som alla bra bilderböcker även mycket längre upp i åldrarna.

Skilsmössan

Måns Gahrtonsonja-och-skilsmossan
Illustrationer: Johan Unenge
Bonnier Carlsen 2020
Bilderbok

Sonjas föräldrar har flyttat isär. Hos pappa är kartongbergen fortfarande höga ouppackade berg. Och plötsligt har hösten kommit. Vinden drar i pappas halsduk och i Sonjas hår i Johan Unenges fantastiska akvareller, som breder ut sig över uppslagen. Löven speglar sig i den regnvåta marken och det är tydligt att Sonja behöver en mössa. Pappa gräver i kartongerna och hittar en. En som mamma stickat. För länge sedan, i en lyckligare tid. Sonja vill ha den och pappa blir glad, för honom väcker den fina minnen.

Så blir det mammavecka. Hos mamma är kartongerna uppackade, hemmet redan stylat och hemtrevligt. Hon har gått vidare, vill inte bli påmind om det gamla. Hon köper en ny mössa åt Sonja.

Till en början fogar sig Sonja, så som barn gör, i varannanveckasboende och annat deras föräldrar hittar på. Randig mössa när det är pappavecka, ny mössa när det är mammavecka. Tills det bara inte går längre.

I den här berättelsen säger bilderna så mycket att orden gott kunde ha varit färre. Johan Unenge firar helt nya triumfer i lövens alla färger, i hösthimlen som börjar skymma när pappa hämtar på eftermiddagen, i skuggorna över den nyfallna snön, utan att för den skull förlora den känsla av snabbhet i penna och pensel som skvallrar om hans bakgrund som serietecknare.

Rekommenderas till alla förskolor!

Stora och lilla AaBbCc

Elin Ruuthstora-och-lilla-aabbcc
Illustrationer: Saga Bergebo
Modernista 2020
Bilderbok

ABC-böcker är en klassisk genre. Den här är ett glatt tillskott i generöst format. Vi bjuds på fina fyrraradersrim, en sida per uppslag med färgmättade illustrationer i oftast lite jordiga färger som breder ut sig över hela sidorna.

Bäst tycker jag om sidorna för Qq och Rr där vi får se två rum i en lägenhet från olika håll. Den typen av fiffighet inbjuder till noggrant studerande av bilderna. Och gör man det, studerar bilderna noga, finns mycket att prata om till varje bild.

Elin Ruuth har tidigare skrivit i en sagoantologi utgiven av den Malmöbaserade teatergruppen Banditsagor, men detta är hennes första egna barnbok. Saga Bergebo har tidigare illustrerat Marjan Svabs Stjärnorna ser likadana ut överallt.

Passar i alla skolbibliotek som har ett lågstadium.

Larson har en dålig dag

StefanCastalarson-har-en-dalig-dag
Illustratör: Anna Lagerström
Opal 2020
Bilderbok

Det första som händer Larson när han vaknar är att han trillar huvudstupa av pinnen. Det är ingen bra start. Sen fortsätter dagen i samma stil. Han sätter i halsen, tappar bort en höna och snubblar på en mask. På hans inte längre så tålmodiga hönor kan man ana att detta kanske ändå inte är en engångsföreteelse. Om det beror på att Larson passerat bäst-före-datum, eller om han helt enkelt alltid varit en drummel kan vi bara gissa oss till. Hönorna, med vackra namn som Dolores, Mirabelle och Jasmin fnissar, stönar, suckar och ilsknar till.

Börjar våra barnboksgiganter, Gustavsson i När Prinsessor går på äventyr och nu Casta, lacka ur på patriarkatet? Jag anar en trend. passar för bilderboksälskare från tre år och uppåt.