Jordängel

Pascale Vallin Johansson
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
215 sidor

Barn-tvingas-flytta-och-mystiska-saker-händer är ett väl beprövat tema i barnlitteraturen. I Pascale Vallin Johanssons nya mellanåldersbok är det riktigt bra genomfört och kan absolut tålas att läsas ännu en gång.

Det är Solveig som flyttar från Söder i Stockholm till Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset som nu är omgjort till bostäder. Det är sommar, varmt och öde. De flesta är bortresta, men Solveig, mamma och Antonio kan inte resa någonstans, för mamma har tvillingar i magen och eftersom de ofta kommer för tidigt måste de hålla sig hemma.

I tristessen önskar sig Solveig något spännande, kanske ett spöke. “Var försiktig med vad du önskar”, säger mormor, för ibland får man det man ber om. Först är det mest måsar som dyker upp. I drömmen, ovanför gården, vid ingången till badhuset. Solveig går i sömnen, och en gång vaknar hon upp utomhus mitt i natten. Men sen är det faktiskt någon som söker kontakt från andra sidan. Någon som vill ha Solveigs hjälp att få någon slags upprättelse. Hon vågar inte berätta för mamma. Tur att hon träffar Daniel utanför simhallen och kan berätta för honom.

Så ligger mamma plötsligt på hallgolvet och blöder. Var det spöket som Solveig manade fram som gjorde det? Är det hennes fel? Mamma och Antonio hamnar på sjukhuset, helt uppslukade av två för tidigt födda lillebrorsor och Solveig får bo med mormor. Mormor som inte alltid är så lätt att förstå och som verkar bära på en stor hemlighet.

Ännu en Hcg som passar bäst för det övre segmentet, kanske femman till åttan. Solveig är en intressant karaktär att följa, både snabbtänkt och rolig, klok och ologisk, snäll och egoistisk, som de flesta människor. Hon drar en lögn när hon behöver det och skäms lagom mycket. Vi får följa hennes berättelse i jag-form. De historiska inslagen om Beckomberga passar också bättre för lite äldre läsare.

Varför är det ett så ofta valt tema, detta med den påtvingade flytten (alternativt ofrivillig semester i skruttig stuga) i kombination med det övernaturliga, i synnerhet i Hcg? Jag har bara de senaste veckorna läst två böcker på det temat (Glasfågelns grav och Disablotet på Valborg), men man skulle verkligen kunna räkna upp hur många titlar som helst. Det kunde tänkas att det är svårt att göra något nytt eller vara spännande och angelägen när man som författare slår in på den vältrampade vägen. Är det barnets utsatthet i de vuxnas beslut som manifesteras? Eller är det bara en berättartekniskt oemotståndligt tacksam situation att placera sin protagonist i? Den frågan låter jag vara obesvarad, men kan konstatera att det trots allt är ett tema som håller i den här boken.

Alex och den magiska…

Alex och den magiska fotbollströjan
Alex och den magiska matchen
Alex och det magiska skottet
Alex och den magiska brassetröjan

Martin Palmqvist
Nypon 2019-2022
Hcg
35-44 sidor

Martin Palmqvist har skrivit en serie om Alex som spelar i BK Flagg. Det går så där, han är inte jättebra på fotboll. Tills hans farmor rotar fram en gammal fotbollströja som tillhört Alex farfar. Han var en begåvad fotbollsspelare och detta var hans turtröja.

Trots att den är sliten och skabbig tar Alex på den när laget ska möte Malmö FF. Och det som händer då är nästan magiskt – ja, det är magiskt! Det är som att tröjan tar beslut åt Alex och styr hans steg på planen. Till exempel börjar Alex skjuta med vänstern, det har han inte gjort förut.

Den magiska tröjan tar Alex vidare till MFF och till P15-landslaget. Att han är så beroende av tröjan orsakar problem: en gång håller den på att brinna upp, en annan hamnar hans väska med tröjan i på avvägar till exempel. Hans farmor försöker säga att det nog handlar mer om självförtroende än om magi, men Alex känner att det inte är så, tröjan är något mer. Magisk helt enkelt.

Den här serien är välskriven och lättläst och förutom det magiska inslaget och Alex spikraka fotbollskarriär känns det trovärdigt. Den passar låg-och mellanstadiet.

Fallet med den farliga dimman

Kristina Ohlsson
Illustratör: Moa Wallin
Bonnier Carlsen 2022
Hcf
112 sidor

Det här är tredje boken om Spökbyrån som inleddes med Fallet med den rysliga skuggan 2021. Precis om tidigare delar inleds den med en karta över Dimdalen, en liten ”faktaruta” om Spökbyrån och porträtt av de som förekommer i boken. Allt i flödiga färgillustrationer av Moa Wallin. Inbjudande och läsvänligt.

Elsa och Kalle driver Spökbyrån i det Gula Slottet i Dimdalen, handledda av morfar Nikodemus som i övrigt mest steker hamburgare och serverar milkshakes, går runt i morgonrock och vill lägga sig tidigt. Den här gången ringer Roberto från Regngården. Hans häst är utsatt för spökerier. Varje gång det är dimma är det någon (eller något?) som tar ut henne ur hagen hagen och rider henne i full fart upp till ett vattenfall i skogen. Ett klart fall för Spökbyrån!

Kristina Ohlsson är Sveriges mesta mysrysdrottning vid sidan av Ingelin Angerborn. Det är kul att se henne skriva för en lite yngre målgrupp och också roligt att berättelserna är så snyggt och lockande förpackade. Den här serie kommer att bli en succé på lågstadiet i alla skolbibliotek. Delarna kan läsas i vilken ordning som helst.

Blackout

Angie Thomas, Ashley Woodfolk,
Nicola Yoon, Nic Stone,
Tiffany D. Jackson, Dhonielle Clayton

Vox 2022
uHce
260 sidor

Ett stort strömavbrott mörklägger hela New York. Tunnelbanan ligger nere och trafiken kör ihop sig i avsaknad av trafikljus. Mitt i detta kaos befinner sig ett antal afroamerikanska ungdomar mitt i sitt eget kaos, sin egen omvälvande vardag. Det är JJ som råkar befinna sig på tunnelbanan med Tremaine, som han inte bara är hemligt förtjust i, utan även har en lång och komplicerad historia med. Det är Nella, som befinner sig på ett äldreboende för att hälsa på sin morfar då Joss dyker upp i mörkret, tjejen som hon hört så mycket om. Det är Lana som måste komma loss och berätta en viktig sak för Tristán, hennes bästis sedan evigheter. Det är Kayla som är på skolresa från Mississippi och dessutom mitt i ett triangeldrama. Och det är Tammi och Kareem, vars lång promenad genom den nedsläckta staden ramar in hela berättelsen.

Det är inte bara strömavbrottet och hudfärgen som förenar ungdomarna i boken. De hänger även ihop på andra vis, genom släktskap eller vänskap eller annat och då och då skymtar de till i utkanten av varandras berättelser. Alla färdas de dessutom på mer eller mindre krokiga vägar mot ett blockparty i Brooklyn, där boken avslutas.

Den här berättelsen föddes som ett pandemiprojekt, när de isolerade författarna behövde något som förenade i isoleringen. Det är kanske symptomatiskt att berättelsen i så stor utsträckning handlar om mänskliga möten, ofta slumpartade, allt det som människor i lockdown saknade som mest. Strömavbrottet skulle också kunna vara en metafor för pandemin. Men samtidigt är det en helt annan sorts kris, en som driver folk ut på gatorna, tvingar dem att mötas istället för att isoleras.

Det här är en feelgood om och kärlek och vänskap som passar från femman-sexan och upp till gymnasiet. Boken ska bli en miniserie för Netflix.

Mörkret

Mia Öström
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
252 sidor

Vid världens ände, i det som kallas Plåtstaden, bor Nita med morfar och lillasyster Vo. Morfar jobbar i gruvan. Nita och Vo håller sig inomhus. Det är middagsmörker och bitande kallt. En dag kommer inte Morfar ur sängen. Han hostar blod och läkaren på hospitalet säger att det finns svarta fläcka på hans lungor och inget att göra.

Så kommer fler och fler in på hospitalet med svarta fläckar på lungorna och de som kommer gråter och gråter otröstligt. Läkaren tycker att de kan skärpa sig, vuxna människorna. Men Nita får höra någon tala om Mörkret, inte det vanliga mörkret, som finns överallt vid världen ände hela vinterhalvåret, utan en annan sort. En som äter sig in i folk och gör dem sjuka. Alla som bor i plåtstaden ska evakueras, men Nita och Vo tror att de har en lösning. Något som kan rädda morfar. Därför rymmer de iväg och ger sig ut på en väldigt farlig expedition. Rakt in i berget och det helt okända för att hitta motsatsen till mörker, det riktiga ljuset.

Två mellanåldersböcker om föräldralösa barn i en gruvby på samma läslov, vad är oddsen för det? Kertsin Lundbarg Hahns Tankeläsarna som jag skrev om innan idag är en klassisk äventyrsberättelse. Mörkret är mer av ett äventyr i sagostil, där de små överlistar makten, möter prövningar och trotsar faror. Den är också riktigt bra, med snyggt omslag. Passar mellanstadiet.

Ensamvargar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Alma Freng och solfångarna

Alma Freng lever i ett auktoritärt samhälle där Storminister Gabriella Grubel detaljstyr innevånarnas vardag och kontrollerar polisväsendet. Hon och hennes pappa flyttar ofta, aldrig hinner hon få några vänner. Och nu är det dags igen. De flyttar från storstaden till en stillsam liten ö. Men tillvaron där blir allt annat än stillsam för Alma. Det som händer är att hennes farmor Elionora dyker upp. Hon avslöjar för Alma att hon tillhör ett magiskt folk som kan styra tiden och flyga med solstrålar. Almas pappa har tagit avstånd från livet som solfångare och vägrar träffa sin mamma. Alma börjar dock träffa Elionorna i smyg för att steg för steg bli en av dem. Men det är farligt, inte mist för att Gabriella Grubel hatar solfångarna.

”perfekt för alla som älskar Harry Potter” står det på omslaget och jag måste säga att få böcker tjänar på att jämföras med denna klassiker, inte Alma Freng och solfångarna heller, men det är ett spännande och originellt äventyr. Farmor Elionora är skillrad som en ganska brysk person, ingen gullefarmor precis, och Alma hamnar i flera riktigt skrämmande situationer. Jag tror den passar bra i fyran-sexan och även som högläsning.

Överallt och ingenstans

Oskar Kroon
Illustrationer: Joanna Hellgren
Brombergs 2020
Hcf
134 sidor

Alla som levt vardagslivet med en familj vet att det sällan är så som i barnböckerna. Där alla är bästisar, fredagsmyset perfekt och om något blir fel säger man genast förlåt och blir sams igen. Tvärt om kan det vara så att småsyskon skriker, pappa tror inte på fredagsmys, mamma vill helst inte hälsa på farmor, man blir osams med sin bästis, förlåt är ens allra svåraste ord och pappa blir sjukskriven för att han tappat bort sig själv.

I Oskar Kroons bok från förra året är det Liselott, som alla utom farmor kallar Sillen, som är huvudperson. Hon är bästis med Nikolaj. Han är väldigt intresserad av naturvetenskap. Sillen är mer intresserad av sporttabeller, men de är bästisar ändå och hänger jämt ihop. Ibland sysslar var och en med sitt, men det är ändå roligare när Nikolaj är med tycker Sillen. Men när båda två är stolta och envisa kan vad som verkar som ett litet missförstånd bli ett enormt drama. Sen dör farmor också och pappa slutar städa.

I den här stillsamt högdramatiska skildringen av vardagslivet – så som det oftast inte ter sig i barnböckerna – bjuds inte på några sockersöta försoningsscener. Visserligen kommer pappa upp ur sängen, Sillen och Nikolaj blir vänner och det blir en vit jul. Men Kroon slänger ändå in en skidsemester med kräksjuka i epilogen för att inte ge oss några falska förhoppningar om att familjelivet skulle vara rosenrött.

Detta är en bok för högläsning med lågstadiebarn. Kanske också som läsegruppsbok i trean med goda läsare.

Frallan möter Frallan

Sara Ohlsson
Illustrationer Lisan Adbåge
Lilla Piratförlaget 2021
Hcf

När första Frallanboken (Frallan är bäst) kom 2018 föll hela bibliotekariesverige pladask. Två år senare kom uppföljaren, Frallan räddar världen och vi var i stort sett lika nöjda. I de böckerna mötte vi mest Frallan hemma, med mamma och mormor och lite med mormors kille Klaus. Sen har det kommit två Frallanböcker till, Frallan har en hemlighet och Frallan och kärleken och i de har Frallan förflyttat sig ut i världen, börjat skolan och fått en bästis.

I nyaste Frallanboken börjar en ny elev i Frallans och Esters klass. En pojke som också kallas Frallan.
Först tänker Frallan att det kan vara kul med en till Frallan, hon har aldrig förr känt en annan Frallan. Men det känns konstigt. Och den nya Frallan är skrytig och inte särskilt snäll.

Det blir så klart bra till slut, och ska jag klaga på något i denna i övrigt helt härliga bok, så är det kanske att slutet blir lite väl sockersött. Men å andra sidan: i den bästa av världar är de dumma bara ensamma och osäkra och ett snack med en frejdlig mormor löser världens alla problem. Och kanske ska vi bara låta Frallan och Frallan vara där: i den bästa av världar.

Passar för högläsning för f-1.

Livets hårda skola

Emma Karinsdotterlivets-harda-skola
Illustrationer: Agnes Jakobsson
Bonnier Carlsen2020
253 sidor

Här kommer andra boken om Lisbet och hennes farmor Sambakungen. När den börjar har Lisbet precis börjat skolan. Sambakungen har svårt att förlika sig med det. Hon dyker upp på skolan, låser in fröken Majlis, ljuger och sabbar undervisningen.

När jag läste första boken Lisbet och Sambakungen var jag ganska positiv. Jag drog paralleller till Loranga, Loranga som jag älskar och såg boken som ”full av absurd humor och fri fantasi”. Nu är jag inte lika road. Jag har i princip vridit mig av feelbad boken igenom. Jag tycker så synd om Lisbet, upplever Sambakungen som sinnessjukt gränslös och elak och vill helst sluta läsa.

Det är sällan jag tar mig tid att skriva om böcker jag inte tycker om, men nu känner jag att jag vill reda ut var skon klämmer. Har jag blivit för gammal? Är det svårare att acceptera en gränslös vuxen om denna är en kvinna (jämfört med Loranga som jag förlåter allt)? Eller är jag bara allmänt pandemideppig? Vad är det som gör att det jag upplevde som festligt i första boken inte längre är det i denna?

Det jag kommit fram till är att jag tror att det är Lisbets utsatthet när hon kommer i kläm mellan att vara Sambakungen till lags och vara Majlis/samhället till lags som gör så fruktansvärt ont. I första boken är det bara Lisbet och Sambakungen i deras festliga fantasifulla bubbla, precis som Loranga och Masarin i sina hus i skogen. Nu, när Sambakungens värderingar och levnadssätt kontrasteras mot det riktiga samhällets, det som ett barn måste förhålla sig till när det börjar skolan, upplevs inte Sambakungen längre som festlig utan som sjuk.

TIll bokens fördel får sägas att Karinsdotter bjuder på ett försonande slut. Fröken och Sambakungen gör upp över äschsoppa och pangkakor och även Lisbet får chansen att släppa ut sina känslor. Men mina finns kvar. Jag har fått nog av Sambakungen och tror inte att jag kommer att läsa fler böcker om henne. De får vara hur normkreativa och skojiga som helst, för mig krävs det mer än äschsoppa på torsdagen, om inte Sambakungen vill förändras så får hon vara för min del.