Furan

Lisen Adbåge
Rabén & Sjögren
Hcf
Bilderbok

En familj med två barn och nybyggarambitioner fäller några väldiga furor för att bygga sitt drömhus på sin drömtomt. Fram med motorsågen, här ska det bli en nystart. Men träden gör motstånd, de blöder, de barrar och krafsar på fönstren även efter att de huggits ner och hyvlats till plank. Det är nog till och med så att de spökar. går igen. hämnas och vill ta tillbaka det som var deras.

Färgerna är vackert naturnära, sandgult, brunt och grönt, men blir allt dovare ju närmre det hemska slutet vi kommer. De fina spretiga små detaljerna som vi förknippar med Lisen Adbåge finns med i viss mån, men det är i det stora hela ett mer avskalat intryck som hon bjuder på här.

Lisen Adbåges syster Emma Adbåge kom ut som civilisationskritiker redan i Gropen från 2018 och i Naturen från förra året tog hon den ett steg längre. Det är svårt att inte jämföra Furan med Naturen alldeles oavsett om de är skapade av två tvillingsystrar eller ej. Båda verken sätter människans relation till naturen i centrum och sätter strålkastarljuset på det ojämlika i förhållandet. Människan tvingar naturen till anpassning, men i ingen av dessa böckerna låter naturen sig kväsas. I Furan går författaren ett steg längre och låter naturen bli ond och hämndlysten. Naturen tvingar tillbaka det som till den hör. Det blir landsbyggdsgotik, en riktigt otäck skräckhistoria för förskolebarn, att läsa inte allt för nära sänggående.

Bleke Karl

Helena Dahlgren
Nypon 2021
Hcg, lättläst
33 sidor

Linnéa vill helst se gulliga klipp om kattungar. Bella gillar att bli riktigt skrämd. Men när hon ska visa Linnéa ”det läskigaste som finns” är hon noga med att man inte får se klippet tre gånger för då…

Det är ju ett tag sen skräcken på nätet flyttade in i litteraturen. Helena Dahlgrens korta skräckis Bleke Karl leker med myten om att något hemskt ska hända om man ser ett skräck-klipp fler än x antal gånger. Lite som att upprepa ”Svarta madam, kom fram!” i mörkret framför en spegel.

Den fungerar som snabbläst bok eller som en spökhistoria att läsa högt för en orädd grupp. Den kan också vara bra som ingång till samtal om vad man väljer att se på nätet och varför och om varför det är klokt att göra medvetna val där. Passar fyran-sexan.

Harpa

A. Audhild Solbergharpa
B. Wahlströms 2020
uHce
207 sidor

Solberg är mest känd på svenska för sin serie om superbithcarna. Detta är något hel annat. Visserligen finns en liten del relationsroman med här också, men i första hand är det en äventyrsberättelse. Författaren själv har sagt att den är skriven utifrån hennes egen värsta mardröm och förlaget lanserar den som thriller eller skräck. För mig blir det aldrig riktigt så läskigt, men boken vann en stor bokhandelskedjas barnbokspris i Norge förra året och folk försvinner, dör eller skadas för livet i denna skröna, så visst har den potential för den som är sugen på skräck.

Den handlar om Agnes som ska vara hos sin morbror på landet på höstlovet (det är ju i Norge, där har de uppenbarligen inte läslov). Hon ser inte fram emot att byta Oslo mot byhåla Elverdal. Dels har hon noll och inget gemensamt med sin jämnåriga kusin Sindre, dels har hon varit med om en obehaglig och oförklarlig upplevelse senast hon var där.

Det börjar med att Agnes väcks en tidig morgon av jaktlaget som är på väg ut. Lite senare på morgonen kommer hennes morbror tillbaka med en av jägarna som blivit allvarligt skadad. Han har blivit attackerad av… ja vad? En duvhök säger läkarna på sjukhuset. ett lodjur med skabb tror någon annan. Agnes morfar har sin egen teori. Det är Harpa, ett legendomspunnet väsen som sedan urminnes tider sått skräck i skogarna kring Elverdal. Och när Agnes hör om Harpa inser hon att hon själv sett den. Men varför vägrar hennes mamma att prat om det?

I korta kapitel och under fyra dagar får vi följa händelseutvecklingen i Elverdal. Det är inte bara Agnes perspektiv vi följer utan även hennes kusin Sindres, och hans jämnåriga kompisar Ben och Tyra. Det är ganska mycket text men ett gott driv i berättandet. Kan passa från femman och uppåt.