Svaga tjejer

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson
Lilla Piratförlaget 2022
uHc
318 sidor

När vi får träffa Tilde, Eleni och Jasmine på Frejaskolan i Gnesta för allra sista gången har det hunnit bli vårtermin. Det är inte så långt till sommarlovet och den härliga succén med tjejtoan börjar blekna. Toaletten är utsatt för ständigt sabotage, Jasmine har börjat få obehagliga lappar i sitt skåp och Tilde har fokus någon helt annanstans, för hon är kär. Tillsammans för första gången. Energin och orken börjar halta i tjejgänget. Några vill bara sluta hålla på och bråka om allting, det blir bara jobbigt, och se på hur det gått med toan, den är ändå förstörd nu.

Från att ha blivit uthängda som Fula tjejer, till att ha gjort protest och reclaimat skolan som Jobbiga tjejer möter vi nu ett gäng ganska trötta ungdomar i Svaga tjejer. För hur länge ska man orka hålla på och kämpa liksom?

Men jo, de orkar faktiskt. De sluter upp bakom Jasmine och bestämmer sig för att ta reda på vem som trakasserar henne. Och det fina med den här boken är att den slutar med att visa att även om man är arg, stark och vill och kan stå upp för sin rätt, så behöver man faktiskt inte göra det själv hela tiden, hela vägen. I den här boken kliver vuxenvärlden i form av föräldrar och andra in och visar var gränserna går.

Språket känns levande och flyter lätt under läsningen. Det är trots allt förjävligt som sker i boken underbart att få hänga med tjejerna igen. Och att få in ett par stråk av spirande kärlek i berättelsen är också härligt. Livsnödvändig läsning för alla från sexan och uppåt.

En familj av lögnare

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.”

Så skriver Cadence i inledningen av Kanske är det allt du behöver veta (nu även utgiven med titeln Vi var lögnare). Nu låter E. Lockhart oss återbesöka familjens ö Beechwood Island utanför kusten i Massachusetts. Vi får följa Cadence moster Carrie, vars son Jonny är död men kommer till henne som ett spöke. För Johnny berättar hon vad som hände på ön nästan 30 år innan den sommar vi möter Cadence där. Vi får veta exakt hur viktig den markerade käklinjen är för en Sinclaire, att ond bråd död drabbat Beechwood långt tidigare och att familjen alltid sluter upp, finner en väg igenom och bevarar varandras hemligheter. Det är en berättelse om gamla pengar – smutsiga pengar – om traditioner, kärlek och svek, att vara ”en tillgång för familjen” och om att alltid, alltid bevara ytan intakt. Oavsett om ens ”inre är gjort av saltvatten, skevt trä och rostiga spikar”, som Carrie skriver.

Detta är alltså en prequel till Kanske är det allt du behöver veta / Vi var lögnare, men En familj av lögnare läses ändå bäst efter att man läst den. För premissen är ett Johnny är död, det är för att Carrie förlorat sin son som hon rotar i sitt förflutna, för att hon är skyldig honom en förklaring, en chans att förstå sin familj bättre. Och det vill man helst inte veta när man läser Kanske är det allt du behöver veta.

Som vanligt berättar Lockhart skickligt, ger oss en bok vi inte vill släppa förrän vi läst klart. Hon är en mästare på att bevara spänningen hela vägen, på att inte avslöja hemligheterna förrän på slutet, att ge oss en chock men samtidigt få oss att inse att hon lagt ut ledtrådar hela vägen.

Det jag inte tycker om med boken är de sagor som författaren lägger in i form av berättelser som Carrie läser för sin döda syster Rosemary och som hon refererar till på olika sätt. De blir ett sätt för Carrie att visa att det finns olika sätt att se på hjälten eller skurken i en saga. Att man kan vara både och samtidigt. Men jag tror att läsaren är – hade varit – smart nog att fatta det ändå. Men det är en liten anmärkning i en i övrigt mycket bra roman. Läs den! Men om du fortfarande inte läst Kanske är det allt du behöver veta, unna dig att läsa den först.

Passar åttan och uppåt.

Kanske är det längtan

Malin Fjellborg
Vox 2022
uHc
284 sidor

Åh Viola, som jag känner igen din situation! Inte från mina egna erfarenheter direkt, men som mamma till två unga vuxna döttrar. Att längta bort, att försöka leva sin dröm, men att upptäcka att den inte är en dröm rakt igenom och känna sig ensam och liten. Eller att som medveten medveten ung kvinna känna att man måste sälja ut sina ideal för att man vill ha närhet och kärlek. Att upptäcka att feminism, genustänk och andra fina ord kan vara en accessoar bland andra som är betydligt svårare att leva upp till än att skylta med.

Viola har följt sina drömmar om att komma bort från den lilla orden i norr genom att flytta till Stockholm. I en andrahandslägenhet i en förort ska hennes nya liv börja. Det är ju bara det att hon inte känner någon än. Har inga sammanhang. Stockholm är stort, kallt, ensamt och inte alls hennes. Hon jobbar på Coop och mår kasst. Det är då hon ser lappen om en bokcirkel som hon anmäler sig till. Där träffar hon Olof och tycke uppstår nästan genast.

Olof är feminist, rolig, har bra åsikter och är kul att prata med. De börjar hänga mer och mer, Viola blir kär och så småningom övergår vänskapen i något mer. Allt är härligt tills Olof berättar att han redan har en flickvän. Hon heter Linnea och pluggar i Umeå. ”Jag trodde verkligen att du förstod” säger Olof.

Trots flickvännen hänger Viola kvar vid Olof. Dels är hon ju kär och dels är han det enda sammanhang hon har i sin nya stad. I varje glipa som skymtar försöker hon komma in. Få tillbaka det de hade. Fastän hon vet att de bara ska vara vänner, nu när hon vet att Linnea finns.

Malin Fjällborg, som debuterar med den här ungdomsboken, skriver väldigt fint om ungdomens olidliga tyngd. Om våndan av att inte kunna leva som man lär. Om den dubbla skuld som Viola känner eftersom hon ger efter för Olof och stannar fastän hon vet att hon inte borde. Om hur hon bär både hans skuld och hennes för att de bedrar hans flickvän. Dessutom är detta en mycket fin berättelse om vänskap. För bara en telefonlur, ett chattfönster eller ett videosamtal bort finns Melanie. Fina Melanie, Violas bästis från hemorten. Med henne för hon en ständig dialog kring ensamheten, problemen, kärleken, livet, drömmarna.

Det här är en knubbig bok i trevligt format med korta kapitel och bara lässug. Passar gymnasiet och uppåt. Och jag har sagt det förut, men fler vuxna borde läsa ungdomsböcker för att påminnas om och känna hur det är – och var – att vara ung, nu eller då.

Den andra staden

Helena Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
306 sidor

Man måste bara älska premisserna för den här boken, i synnerhet om man som jag älskar Malmö. I Den andra staden besöker vi ett Malmö som är nästan som vårt. Men det finns magi, på mobiltelefoner går det bara att ringa, på Hipp härska spöken, stadsbiblioteket är låst och vaktas av uråldriga bibliotekarier eftersom böcker är så starkt magiska och om natten kommer stadens statyer till liv inför dem som, likt vår huvudperson Lux, har magi.

Den andra staden är ”vårt” Malmö, en stad som finns bortom portalerna. Lux, som plågas svårt av mardrömmar och är besatt av att få veta vem som mördade hennes farmor, letar efter dessa portaler. Det är så hon hittar Dimo, i en kista hon gräver upp på Östra kyrkogården. Allt tyder på att kistan är en portal och att Dimo kommer från det andra Malmö. Kommer han att kunna hjälpa henne i letandet efter farmorns baneman?

Det är svårt att inte dra paralleller till Nene Ormes underbara, och oavslutade, serie om Udda, ”De sära”, där tredje (avslutande?) delen fortfarande är efterlängtad. Förutom att bägge serierna har ett lite mörkare, magiskt Malmö som spelplats, finns parallellen med mardrömmar, en ensam huvudpersons sökande i staden och olika väsen som tagit sin bostad i ikoniska Malmöbyggnader såsom Torson eller Hipp.

Jag har lite svårt att komma in i den här boken. Bitar av information saknas inledningsvis, jag måste bläddra tillbaka flera gånger gånger för att se om jag missat något. Men det har jag nog inte, stället får jag som läsare får pussla ihop hur personer och situationer hänger ihop själv. Kanske är det ett sätt för Ekeroth att lita på sin läsare, men för mig blir det lite rörigt. Detta till trots är det spännande läsning och jag ser fram emot nästa del, som är den avslutande i serien om ”Silverringarna”. Den femte ringen ska komma till hösten.

Helen Ekeroth har tidigare skrivit Hcg-serien ”Drakberidaren” som inleddes med Skuggan 2019. Den här boken passar fantasyläsare på högstadiet.

Felet med Eden


E. P. Uggla
Bonnier Carlsen 2022
uHc
sidor

Ava vaknar upp i någon slags märklig sjukussal. Detta vet hon: hon har varit nedsövd i ecmo efter en svår influensa. Hennes mamma och lillebror, den enda familj hon bryr sig om förutom bästisen Ellen, är förmodligen döda. Den enda som finns där är Clara, som kanske är någon slags sköterska och hon lotsar så småningom ut Ava i världen utanför, ett märkligt samhälle, eller institution eller vad man nu ska kalla det för, som heter Eden.

Här finns nästan bara barn. Det är inte så konstigt eftersom de flesta över 25 dog i den där influensan. Det som är konstigare är att de är indelade i kaster som tävlar stenhårt både inbördes emellan. Ava hamnar direkt i den högsta kasten, Lustgården. Det väcker ont blod bland de andra som fått tävla sig till sin plats där. Den första tiden i Lustgården blir svår. Hon fattar inte systemet, känner inte till regler, blir misshandlad av en lärare och de andra eleverna är fientliga. Sen blir hon kompis med Yasmin och saker och ting blir lite bättre. Men bara lite.

Det är så mycket som inte går ihop. För de första, var befinner hon sig? Alla pratar svenska, men naturen som syns från fönsterna i den kupolliknande byggnad där hon befinner sig liknar inte svensk. Och all teknologi som finns i Eden, hur kan hon inte ha känt till att den fanns? Det är som att vakna i ett framtidssamhälle, hur länge har hon egentligen legat nersövd? Och vad är egentligen syftet med allt, varför har hon blivit placerad i Lustgården, hon är varken speciellt överintelligent eller fysisk, som de andra eleverna som är där verkar vara. Vad är egentligen felet med Eden?

Inte förrän i sista kapitlet får vi som läsare de svar som Ava Famlar efter, fram till dess är vi lika frågande som hon. Jag får lite associationer till Ursula Poznanskis fantasytrilogi Sveket, Sammansvärjningen och Slutet, även om jag inte tycker att Felet med Eden håller riktigt samma mått. Men liksom där är mänskligheten förpassad till artificiella samhällen där man fostrar en meritokratisk elit.

Felet med Eden är tänkt som första delen i en serie. Det är spännande läsning som passar högstadiet.

Så jävla operfekt

Charlotte Cederlund
Opal 2021
uHc
266 sidor

I högstadieskolans golgataliknande korridorer bland killar som kommenterar andras kroppar och tjejer som tyglar sina egna strävar Emma på. Hon har blivit övergiven av bästisen Clara för högstatusgänget handbollstjejerna. Nu försöker hon mest stå ut, utan att stå ut så klart, hon gör vad som helst för att inte bli en hackkyckling som Jamila, den enda som är mer hopplös än hon själv, och lever för stunderna med hästen Tucke i stallet.

Men allt förändras när hon hittar en lite lapp på golvet. En liten lapp med rosa text, där det står: ”Du är bra som du är.” Lappen blir den lilla droppen som får vågen att tippa rätt, som sätter saker i rörelse. Plötsligt vill Emma göra uppror. Inte längre lyda klassmobben och inte acceptera att bara de snygga och populära får vara med i Luciatåget. Och någonting är verkligen satt i gungning. För snart dyker fler lappar upp i högstadiets korridorer.

Så jävla operfekt tar upp ständigt det ständigt aktuella ämnet kroppsnormer. Och det gör det i samma tradition som Fula tjejer och Moxie – dags att slå tillbaka, det vill säga genom att tjejer går ihop i solidaritet för att nå förändring. Ensam är inte stark, men kollektivet kan rädda oss.

Passar femman till nian.

En hemlig syster

Ida Ömalm Ronvall
B. Wahlströms 2022
uHc
227 sidor

Livet leker för Isak. Han har blivit tillsammans med Kajsa som han spanat på länge och hans bästis Noel har blivit tillsammans med Kajsas bästis Olivia. Nu planerar de en resa till Åre på påsklovet. Allt kunde varit underbart och fantastiskt om han inte helt oväntat hittar ett papper som hamnat utanför hans pappas skrivbordshurts. Ett intyg om erkännande av faderskap.

Isak har alltså en några år äldre syster som hans pappa hemlighållit för honom. Vet mamman? Tänker de berätta för honom?

Under tiden lever Fanny sitt liv i Stockholm. Det går lite knaggligt just nu. Hennes ensamstående mamma har tagit ett jobb utomlands och nu har Fanny precis blivit dumpad av en kille och förlorat sitt jobb. Hon söker ett nytt jobb på en telefonkundtjänst och bor ihop med sin bästis från högstadiet och gymnasiet, som ärligt talat verkar vara en rätt störig person.

2020 kom Ida Ömalm Ronvall med sin första egna ungdomsbok, Säg nått då!, som jag verkligen gillade. Nu är vi tillbaka i Örnsköldsvik, även om vi förflyttat oss från de klaustrofobiska högstadiekorridorerna till de vidare vidderna i gymnasieskolan. Men Emma, Adrians bästis som dumpade honom i förra boken, dyker upp i en betydande biroll i En hemlig syster.

Jag tycker att titeln är missvisande, eftersom den är helt ur Isaks perspektiv. Det är han som upptäcker en hemlig syster, en familjehemlighet och vars liv ställs på ända eftersom han inte kan förstå hur och varför hans föräldrar har kunnat ljuga på det sättet för honom. Men detta är lika mycket Fannys berättelse som Isaks. För mig var den minst, eller till och med mer, engagerande än Isaks. Här kommer temat ”göra slut med en bästis” igen från Säg nått då! Och Fannys skildring av telefonsupportens jobbvardag är både underhållande och träffsäker, inklusive den helt olidliga teambuildingen med skrattyoga.

Jag tycker att detta också var en riktigt bra bok även om den för mig personligen inte nådde upp till Ömalm Ronvalls förra. Den får också minus för ett tråkigt omslag. Läsåldern är lite trixig eftersom den handlar om Isak som går första året på gymnasiet och Fanny som håller på att navigera sig genom den första tiden i vuxenlivet precis efter studenten. Men jag skulle säga att den kan passa högstadiet och uppåt.

Det värsta har redan hänt

Marta Söderberg
Gilla böcker 2021
uHc
102 sidor

Vad är det värsta som kan hända? Och vad tar man sig till när det redan hänt? Marta Söderbergs nya bok skälver av återhållna känslor.

Bianca tar sommarjobb på en städfirma. Hon hamnar i arbetslag med John som till en början är skeptisk till flickan från villaförorten. Bianca är bortkopplad från allt: mamma och pappa, vänner, skolan. Det enda hon känner är skuld över ett mörker som det inte går att prata om.

Marta Söderberg debuterade med Sista chansen 2009 och detta är hennes femte ungdomsbok. Det är närmast en kortroman, men trots den ringa textmängden lyckas författaren få in oerhört mycket mellan (de för övrigt väldigt snygga) pärmarna. Berättelsens huvudtema är förlusten av ett syskon och avgrunden av sorg som det skapar i familjen. Biancas känsla av skuld – det var hon som skulle passat sin lillebror. Hennes tankar kring att vara adopterad, ett andrahandsval, en som inte passar in och inte är lik. Dessutom ett triangeldrama som slutar i mord som Bianca studerar från håll och som blir en katalysator för hennes egen sorg och skuld. Och den spirande vänskapen mellan henne och John och den läkningen som det för med sig att få sätta ord på sina känslor.

Passar högstadier och gymnasiet.

Ensamvargar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Jobbiga tjejer

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbeck, Sara Ohlsson
Lilla piratförlaget 2021
uHc
327 sidor

Efter Fula tjejer kommer Jobbiga tjejer. För trots den feministiska framgången när tjejgruppen lyckades sätta dit personen bakom Insta-kontot Fula tjejer, så har Frejaskolan i Gnesta en lång väg kvar att gå när det gäller jämställdhet. Och kanske har något av det som händer i klassrum och korridorer sipprat vidare till de vuxna, för när vårterminen inleds annonseras det att skolan ska jobba med just jämställdhet som ett tema under terminen. Men projektet läggs snabbt på is eftersom all fokus på skolan riktas mot det som händer kvällen innan skolan ska börja, nämligen att hela idrottshallen brinner ner till grunden.

En lokal Facebookgrupp publicerar ett foto av Eleni när hon är ute med hunden och snart är rykten i svang: Det är Eleni som är pyromanen.

För Eleni, Yasmin och Freja finns bara en sak att göra. Nämligen att finna den skyldiga för att rentvå Eleni. Och om inte skolan kan genomföra ett jämställdhetsprojekt så får tjejerna i chattgruppen göra ett eget. De bestämmer sig för att göra en aktion och claima en toalett. Väldigt jobbigt beteende, tycker vissa på skolan.

Det här är precis som föregångaren underhållande, rappt och träffande. Och en fiffig sak med bägge de här böckerna är det inbyggda mysteriet som håller spänningen uppe hela vägen. Som läsare vill man ju veta. Vem var det? Man gissar och spekulerar tillsammans med Eleni, Jasmin och Tilde.

Passar femman-sexan och hela vägen upp till högstadiet.