uHc

Med sådana vänner

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Meg Rosoff
Gilla böcker 2023
uHc
238 sidor

Det är sommaren 1983 och det är hett i New York när Beth anländer för att göra sommarpraktik på en stor tidning. Hon inkvarterar sig i en sunkig lägenhet i The Village som hon delar med sin kompis syster och dennes pojkvän. Det är fyra ungdomar som ska göra praktik tillsammans, två tjejer och två killar, och den andra tjejen, Edie tar genast Beth under sitt beskydd. Edie är världsvan, framåt, är från New York och hennes släkt har jobbat inom nyhetsbranschen sen generationer. Edie vet vart man ska gå, hur man ska le, hur man hittar, hur man ska klä sig och vem man ska prata med. Beth, som är en betydligt mer eftertänksam typ ”från förorten”, ser och lär och lyder. Ganska snart erbjuder Edie henne att flytta in i familjens (luftkonditionerade!) lägenhet på Upper West Side, vilket är en dröm jämfört med den kackerlacksinvaderade stekugnen i The Village.

Alltid när jag läser Meg Rosoff blir jag helt betagen av hennes huvudpersoner. Beth utgör inget undantag. Och man kommer henne så nära. Man kommer också rakt in i den bullriga heta storstaden och får lov att leva där med Beth den här sista sommaren innan college. Hon är vidöppen för intryck, såsom man är i den åldern. Och brist på intryck råder det inte, kan man säga. Beth hinner bli både rånad och utsatt för våldtäktsförsök, men det som ändå gör allra mest intryck, och tillfogar henne djupast sår, är vänskapen och sveket från den hon litat på.

Liksom i Gudars like är det några sommarveckor som är tidsrymden och det livsförändrande mötet mellan människor som står i centrum. Edie är den som glöder, leder, manipulerar, drar i trådar och med sitt mantra ”man måste börja någonstans” får sommaren att hända. Precis som Gudars like är detta en sann allåldersbok. Förlaget annonserar den som vuxenbok, men biblioteken verkar klassa den som ungdomsbok. Själv tycker jag att den är mindre vuxenbok är Jonathan bortom all kontroll men mer vuxenbok än Så har jag det nu. Den passar gymnasiet och uppåt. Det är en vacker bok som är både rörande och upplyftande.

De tar allt ifrån mig

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Linda Jones
Bonnier Carlsen 2023
uHc
307 sidor

Jag älskar inledningsvis Linda Jones nya ungdomsbok. Den tar oss till en gudsförgäten håla någonstans i Norrlands inland. Där är allt utom affären och äldreboendet nedlagt. Jones skildrar effektivt, med precis formuleringar läget på orten. Norr om byn bor ”de som är lite för glada i spriten”, mitt i byn är husen övergivna och söder om bor ”de som försöker”. Till dem hör Frida och hennes mamma Jorun. Årets höjdpunkt är den årliga älgjakten. I år har Frida äntligen åldern inne och ska få vara med för första gången. Boken inleds med att hon och Jorun, som också är ledare för jaktlaget, skjutövar och Frida är riktigt bra.

Det är inget finlir här. Dialogen är rapp och grov, jargongen mellan Frida och hennes bästis Emmy är rå men hjärtlig. Allt rullar på som det brukar, för som Frida noterar: ”har det en gång blivit på ett viss sätt kommer det vara så för evigt, amen.”

Men inte i år, tydligen. För folk som Länsstyrelsen dyker upp. De har noterat något i skogen, en ovanlig art, de kallar den ”korsningen” och de ställer in älgjakten. Sen dyker det upp i en ny kille i klassen, Frej. Han bor norr på byn. Och dessutom blir det lite för mycket fylla och väldigt fel på en fest. Alla tre sakerna sätter samhället i gungning rejält.

Det är här jag inte riktigt älskar boken lika mycket. Jag tycker att det blir lite för många problem som ska redas ut på en gång. Den inställda älgjakten är, för den här byn, drama nog. Boken behöver inte utförsäkrade pappor och sexuella övergrepp också. Jag är inte heller helt förtjust i det fantastiska inslaget. (Korsningen är ett närmast mytologiskt djur, med vilket Frida för en särskild kontakt.) Jag hade föredragit en med realistisk anledning till inställd älgjakt. En ovanlig fågel, eller utrotningshotad mossa som Länsstyrelsen vill värna, det hade blivit mer effektivt i mina ögon.

Men med detta sagt är Linda Jones andra roman ändå en underbar glesbygdsskildring, väl värd att läsa för de mustiga karaktärsskildringarna och den underhållande dialogen.

Passar högstadiet och eventuellt etta på gymnasiet (Frida och Emmy går i nian).

Den femte ringen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Helen Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
271 sidor
andra delen i ”Silverringarna”

Äntligen har jag läst fortsättningen om Lux äventyr i ett magiskt Malmö som påbörjades i Den andra staden. I denna bok, som avslutar Ekeroths tonårsduologi, ska Lux och Dimo bege sig till hans version av Malmö. De vill återöppna portalerna mellan städerna för att återställa balansen av magi. Om den åter får flöda fritt mellan de parallella städerna hoppas de på att kunna rädda Dimos stad från undergång.

Jag trodde, när jag läste första boken, att Dimos Malmö skulle vara vårt Malmö. Så jag blev förvånad när hans stad är en mörk dystopisk version av staden. Ännu mörkare än Lux’ som ändå är ganska mörk med auktoritärt styre, magisk dimma och monster i kanalen, I Dimos värld är styret ännu mer auktoritärt med korrumperad polis, byggnader förstörda av uppror och kraveller, kalla slitna hus och ständig elbrist. Luftföroreningar har smutsat ner husen och det finns varken fåglar eller andra djur (förutom råttor). Dricksvattnet är ransonerat och Västra hamnen översvämmad. Torson står som ett fyrtorn omgivet av vatten.

Även Lux får sig en överraskning i Dimos stad. Här finns nämligen Adrian, som kanske inte är så mycket expojkvän till Dimo som Lux hade önskat.

Språket är bra och miljöbeskrivningarna ger fina bilder av de bägge städerna. Men det fortsätter att vara lite rörigt och svårt att hänga med i turerna i den här serien. Jag gilla Malmöskildringen och liksom med den förra boken är det den stora behållningen.

Passar högstadiet.

Kyssparadoxen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Isabell Rådestad
Ekström & Garay 2022
uHc
205 sidor

Maxine och Miguel bor i olika delar av Stockholm och har väldigt olika förutsättningar. Men de förenas i det att de bägge har en mamma som drabbats av en stroke tidigt i livet. De får kontakt med varandra genom ett diskussionsforum och finner tröst i den gemensamma chatten.

Som läsare förstår man snart att något inte stämmer och ganska snart börjar det skava även för Maxine och Miguel. De misstänker bägge den andra för att ljuga, att utge sig för att vara någon annan. Och när de bestämmer träff blir båda enormt besviken på den andre för att den inte dyker upp. Så vad är det som har hänt?

Ja, för den som vill ha spänningsmomentet kvar kan det vara läge att sluta läsa nu.
Men Miguel och Maxine har alltså fått kontakt med varandra genom ett veck i tiden. Maxines tid är åtta år längre fram än Miguel och när det väl står klart för ungdomarna uppstår också situationer de då de inte kan motstå att manipulera saker.

Det är en ganska underhållande berättelse av en barnboksdebutant. Rådestad är till vardag jurist och fick inspiration till berättelsen när hennes syster drabbades av en stroke. Och bokens värde ligger kanske framförallt i att det är en berättelse om ett angeläget ämne, hur en familj kan hamna i kris när en mamma drabbas av av en svår sjukdom. Själv blir jag extremt förbannad på Maxines pappa som lägger väldigt mycket ansvar på Maxine, och ömmar för Miguel som blir väldigt ensam när hans ensamstående mamma blir sjuk.

Jag har dock svårt för den delen av berättelsen som utgörs av kärlekshistorien mellan Maxine och den vuxne Miguel. Det är en sak att ungdomarna blir kära över nätet, men allt blir väldigt konstigt när Miguel både träffar Maxine som litet barn, sen ”väntar” på henne tills hon blir 16 och han 24 och de kan bli tillsammans.

Kan passa på högstadiet och möjligen i ettan på gymnasiet.

Svaga tjejer

klaraonnerfalt1 kommentar

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson
Lilla Piratförlaget 2022
uHc
318 sidor

När vi får träffa Tilde, Eleni och Jasmine på Frejaskolan i Gnesta för allra sista gången har det hunnit bli vårtermin. Det är inte så långt till sommarlovet och den härliga succén med tjejtoan börjar blekna. Toaletten är utsatt för ständigt sabotage, Jasmine har börjat få obehagliga lappar i sitt skåp och Tilde har fokus någon helt annanstans, för hon är kär. Tillsammans för första gången. Energin och orken börjar halta i tjejgänget. Några vill bara sluta hålla på och bråka om allting, det blir bara jobbigt, och se på hur det gått med toan, den är ändå förstörd nu.

Från att ha blivit uthängda som Fula tjejer, till att ha gjort protest och reclaimat skolan som Jobbiga tjejer möter vi nu ett gäng ganska trötta ungdomar i Svaga tjejer. För hur länge ska man orka hålla på och kämpa liksom?

Men jo, de orkar faktiskt. De sluter upp bakom Jasmine och bestämmer sig för att ta reda på vem som trakasserar henne. Och det fina med den här boken är att den slutar med att visa att även om man är arg, stark och vill och kan stå upp för sin rätt, så behöver man faktiskt inte göra det själv hela tiden, hela vägen. I den här boken kliver vuxenvärlden i form av föräldrar och andra in och visar var gränserna går.

Språket känns levande och flyter lätt under läsningen. Det är trots allt förjävligt som sker i boken underbart att få hänga med tjejerna igen. Och att få in ett par stråk av spirande kärlek i berättelsen är också härligt. Livsnödvändig läsning för alla från sexan och uppåt.

En familj av lögnare

klaraonnerfaltLämna en kommentar

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.”

Så skriver Cadence i inledningen av Kanske är det allt du behöver veta (nu även utgiven med titeln Vi var lögnare). Nu låter E. Lockhart oss återbesöka familjens ö Beechwood Island utanför kusten i Massachusetts. Vi får följa Cadence moster Carrie, vars son Jonny är död men kommer till henne som ett spöke. För Johnny berättar hon vad som hände på ön nästan 30 år innan den sommar vi möter Cadence där. Vi får veta exakt hur viktig den markerade käklinjen är för en Sinclaire, att ond bråd död drabbat Beechwood långt tidigare och att familjen alltid sluter upp, finner en väg igenom och bevarar varandras hemligheter. Det är en berättelse om gamla pengar – smutsiga pengar – om traditioner, kärlek och svek, att vara ”en tillgång för familjen” och om att alltid, alltid bevara ytan intakt. Oavsett om ens ”inre är gjort av saltvatten, skevt trä och rostiga spikar”, som Carrie skriver.

Detta är alltså en prequel till Kanske är det allt du behöver veta / Vi var lögnare, men En familj av lögnare läses ändå bäst efter att man läst den. För premissen är ett Johnny är död, det är för att Carrie förlorat sin son som hon rotar i sitt förflutna, för att hon är skyldig honom en förklaring, en chans att förstå sin familj bättre. Och det vill man helst inte veta när man läser Kanske är det allt du behöver veta.

Som vanligt berättar Lockhart skickligt, ger oss en bok vi inte vill släppa förrän vi läst klart. Hon är en mästare på att bevara spänningen hela vägen, på att inte avslöja hemligheterna förrän på slutet, att ge oss en chock men samtidigt få oss att inse att hon lagt ut ledtrådar hela vägen.

Det jag inte tycker om med boken är de sagor som författaren lägger in i form av berättelser som Carrie läser för sin döda syster Rosemary och som hon refererar till på olika sätt. De blir ett sätt för Carrie att visa att det finns olika sätt att se på hjälten eller skurken i en saga. Att man kan vara både och samtidigt. Men jag tror att läsaren är – hade varit – smart nog att fatta det ändå. Men det är en liten anmärkning i en i övrigt mycket bra roman. Läs den! Men om du fortfarande inte läst Kanske är det allt du behöver veta, unna dig att läsa den först.

Passar åttan och uppåt.

Kanske är det längtan

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Malin Fjellborg
Vox 2022
uHc
284 sidor

Åh Viola, som jag känner igen din situation! Inte från mina egna erfarenheter direkt, men som mamma till två unga vuxna döttrar. Att längta bort, att försöka leva sin dröm, men att upptäcka att den inte är en dröm rakt igenom och känna sig ensam och liten. Eller att som medveten medveten ung kvinna känna att man måste sälja ut sina ideal för att man vill ha närhet och kärlek. Att upptäcka att feminism, genustänk och andra fina ord kan vara en accessoar bland andra som är betydligt svårare att leva upp till än att skylta med.

Viola har följt sina drömmar om att komma bort från den lilla orden i norr genom att flytta till Stockholm. I en andrahandslägenhet i en förort ska hennes nya liv börja. Det är ju bara det att hon inte känner någon än. Har inga sammanhang. Stockholm är stort, kallt, ensamt och inte alls hennes. Hon jobbar på Coop och mår kasst. Det är då hon ser lappen om en bokcirkel som hon anmäler sig till. Där träffar hon Olof och tycke uppstår nästan genast.

Olof är feminist, rolig, har bra åsikter och är kul att prata med. De börjar hänga mer och mer, Viola blir kär och så småningom övergår vänskapen i något mer. Allt är härligt tills Olof berättar att han redan har en flickvän. Hon heter Linnea och pluggar i Umeå. ”Jag trodde verkligen att du förstod” säger Olof.

Trots flickvännen hänger Viola kvar vid Olof. Dels är hon ju kär och dels är han det enda sammanhang hon har i sin nya stad. I varje glipa som skymtar försöker hon komma in. Få tillbaka det de hade. Fastän hon vet att de bara ska vara vänner, nu när hon vet att Linnea finns.

Malin Fjällborg, som debuterar med den här ungdomsboken, skriver väldigt fint om ungdomens olidliga tyngd. Om våndan av att inte kunna leva som man lär. Om den dubbla skuld som Viola känner eftersom hon ger efter för Olof och stannar fastän hon vet att hon inte borde. Om hur hon bär både hans skuld och hennes för att de bedrar hans flickvän. Dessutom är detta en mycket fin berättelse om vänskap. För bara en telefonlur, ett chattfönster eller ett videosamtal bort finns Melanie. Fina Melanie, Violas bästis från hemorten. Med henne för hon en ständig dialog kring ensamheten, problemen, kärleken, livet, drömmarna.

Det här är en knubbig bok i trevligt format med korta kapitel och bara lässug. Passar gymnasiet och uppåt. Och jag har sagt det förut, men fler vuxna borde läsa ungdomsböcker för att påminnas om och känna hur det är – och var – att vara ung, nu eller då.

Den andra staden

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Helena Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
306 sidor

Man måste bara älska premisserna för den här boken, i synnerhet om man som jag älskar Malmö. I Den andra staden besöker vi ett Malmö som är nästan som vårt. Men det finns magi, på mobiltelefoner går det bara att ringa, på Hipp härska spöken, stadsbiblioteket är låst och vaktas av uråldriga bibliotekarier eftersom böcker är så starkt magiska och om natten kommer stadens statyer till liv inför dem som, likt vår huvudperson Lux, har magi.

Den andra staden är ”vårt” Malmö, en stad som finns bortom portalerna. Lux, som plågas svårt av mardrömmar och är besatt av att få veta vem som mördade hennes farmor, letar efter dessa portaler. Det är så hon hittar Dimo, i en kista hon gräver upp på Östra kyrkogården. Allt tyder på att kistan är en portal och att Dimo kommer från det andra Malmö. Kommer han att kunna hjälpa henne i letandet efter farmorns baneman?

Det är svårt att inte dra paralleller till Nene Ormes underbara, och oavslutade, serie om Udda, ”De sära”, där tredje (avslutande?) delen fortfarande är efterlängtad. Förutom att bägge serierna har ett lite mörkare, magiskt Malmö som spelplats, finns parallellen med mardrömmar, en ensam huvudpersons sökande i staden och olika väsen som tagit sin bostad i ikoniska Malmöbyggnader såsom Torson eller Hipp.

Jag har lite svårt att komma in i den här boken. Bitar av information saknas inledningsvis, jag måste bläddra tillbaka flera gånger gånger för att se om jag missat något. Men det har jag nog inte, stället får jag som läsare får pussla ihop hur personer och situationer hänger ihop själv. Kanske är det ett sätt för Ekeroth att lita på sin läsare, men för mig blir det lite rörigt. Detta till trots är det spännande läsning och jag ser fram emot nästa del, som är den avslutande i serien om ”Silverringarna”. Den femte ringen ska komma till hösten.

Helen Ekeroth har tidigare skrivit Hcg-serien ”Drakberidaren” som inleddes med Skuggan 2019. Den här boken passar fantasyläsare på högstadiet.

Felet med Eden

klaraonnerfaltLämna en kommentar


E. P. Uggla
Bonnier Carlsen 2022
uHc
sidor

Ava vaknar upp i någon slags märklig sjukussal. Detta vet hon: hon har varit nedsövd i ecmo efter en svår influensa. Hennes mamma och lillebror, den enda familj hon bryr sig om förutom bästisen Ellen, är förmodligen döda. Den enda som finns där är Clara, som kanske är någon slags sköterska och hon lotsar så småningom ut Ava i världen utanför, ett märkligt samhälle, eller institution eller vad man nu ska kalla det för, som heter Eden.

Här finns nästan bara barn. Det är inte så konstigt eftersom de flesta över 25 dog i den där influensan. Det som är konstigare är att de är indelade i kaster som tävlar stenhårt både inbördes emellan. Ava hamnar direkt i den högsta kasten, Lustgården. Det väcker ont blod bland de andra som fått tävla sig till sin plats där. Den första tiden i Lustgården blir svår. Hon fattar inte systemet, känner inte till regler, blir misshandlad av en lärare och de andra eleverna är fientliga. Sen blir hon kompis med Yasmin och saker och ting blir lite bättre. Men bara lite.

Det är så mycket som inte går ihop. För de första, var befinner hon sig? Alla pratar svenska, men naturen som syns från fönsterna i den kupolliknande byggnad där hon befinner sig liknar inte svensk. Och all teknologi som finns i Eden, hur kan hon inte ha känt till att den fanns? Det är som att vakna i ett framtidssamhälle, hur länge har hon egentligen legat nersövd? Och vad är egentligen syftet med allt, varför har hon blivit placerad i Lustgården, hon är varken speciellt överintelligent eller fysisk, som de andra eleverna som är där verkar vara. Vad är egentligen felet med Eden?

Inte förrän i sista kapitlet får vi som läsare de svar som Ava Famlar efter, fram till dess är vi lika frågande som hon. Jag får lite associationer till Ursula Poznanskis fantasytrilogi Sveket, Sammansvärjningen och Slutet, även om jag inte tycker att Felet med Eden håller riktigt samma mått. Men liksom där är mänskligheten förpassad till artificiella samhällen där man fostrar en meritokratisk elit.

Felet med Eden är tänkt som första delen i en serie. Det är spännande läsning som passar högstadiet.

Så jävla operfekt

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Charlotte Cederlund
Opal 2021
uHc
266 sidor

I högstadieskolans golgataliknande korridorer bland killar som kommenterar andras kroppar och tjejer som tyglar sina egna strävar Emma på. Hon har blivit övergiven av bästisen Clara för högstatusgänget handbollstjejerna. Nu försöker hon mest stå ut, utan att stå ut så klart, hon gör vad som helst för att inte bli en hackkyckling som Jamila, den enda som är mer hopplös än hon själv, och lever för stunderna med hästen Tucke i stallet.

Men allt förändras när hon hittar en lite lapp på golvet. En liten lapp med rosa text, där det står: ”Du är bra som du är.” Lappen blir den lilla droppen som får vågen att tippa rätt, som sätter saker i rörelse. Plötsligt vill Emma göra uppror. Inte längre lyda klassmobben och inte acceptera att bara de snygga och populära får vara med i Luciatåget. Och någonting är verkligen satt i gungning. För snart dyker fler lappar upp i högstadiets korridorer.

Så jävla operfekt tar upp ständigt det ständigt aktuella ämnet kroppsnormer. Och det gör det i samma tradition som Fula tjejer och Moxie – dags att slå tillbaka, det vill säga genom att tjejer går ihop i solidaritet för att nå förändring. Ensam är inte stark, men kollektivet kan rädda oss.

Passar femman till nian.