
Laurie Halse Andersen
Natur & Kultur 2023
uHce
238 sidor
När Laurie Halse Andersen fick årets ALMA hade jag redan läst Skärvor av minnen, som jag tyckte väldigt mycket om. Det är trots allt inte så ofta man redan läst något av en ALMA-mottagare, så det var roligt. Sen hade jag den stora glädjen att lyssna på henne när hon besökte Litteralund nu på våren. Där överraskade hon alla med att prata flytande danska och golvade salongen med ett enormt känslomässigt och kokt samtal. Ingen gick därifrån utan den största längtan att läsa alla hennes böcker.
Så roligt då att Natur & Kultur nu kommer med en nyutgåva av hennes Säg något, som kom på svenska på Rabén & Sjögren 2001 men inte funnits att köpa på ett tag. Berättelsen finns också som grafisk roman på engelska i en mycket fin tolkning som man kan läsa om här.
Vi möter Melinda fösta dagen på High School. Redan på skolbussen står det klart att något allvarligt har hänt. Hennes gamla kamrater pratar inte längre med henne. Under samlingen i aulan har hon ingen att sitta med. Hon är en utstött. Det som hänt Melinda har berövat henne hennes röst. Hon är övertygad om att ingen ändå vill eller kan lyssna på henne, så hon talar allt mindre. Istället gnager hon på sin underläpp så att den blir allt mer sårig, suger den och sin röst in i sig själv.
Den enda som intresserar sig för Melinda är Heather, hon är ny och har inga andra vänner. Att bli vän med Melinda visar sig vara ett dåligt val för Heather. Dels är Melinda väldigt deppig. Dels är hon ju en utstött. Sånt smittar av sig.
Melinda, som tidigare varit duktig i skolan, börjar nu strunta i skolan och skolka. Det blir möten med föräldrar och kuratorer, men ingen frågar henne vad som hänt, hur hon mår och varför hon gör som hon gör. I stället är de irriterade över att hon inte pratar, vill att hon ska skärpa sig.
Det enda ämnet där betygen inte dalar är bild. Där har hon fått en uppgift som består i allt jobba med en enda sak hela läsåret: träd. Melinda stångas och lider under den underliga uppgiften, men den blir ändå till slut hennes räddning. Möjligheten att få tillbaka sin röst.
Det låter kanske som en deppig historia? Och visst är den sorglig. Men den är också, det allvarliga ämnet till trots, en riktigt rolig bok. För precis som Hayley i Skärvor av minnen är Melinda en rolig och smart tjej. Hon granskar och sågar high school-dynamiken och vuxenvärlden med en rejäl portion humor och ironi, läsningen är oavbrutet underhållande. Passar åtta och uppåt.