Säg något

Laurie Halse Andersen
Natur & Kultur 2023
uHce
238 sidor

När Laurie Halse Andersen fick årets ALMA hade jag redan läst Skärvor av minnen, som jag tyckte väldigt mycket om. Det är trots allt inte så ofta man redan läst något av en ALMA-mottagare, så det var roligt. Sen hade jag den stora glädjen att lyssna på henne när hon besökte Litteralund nu på våren. Där överraskade hon alla med att prata flytande danska och golvade salongen med ett enormt känslomässigt och kokt samtal. Ingen gick därifrån utan den största längtan att läsa alla hennes böcker.

Så roligt då att Natur & Kultur nu kommer med en nyutgåva av hennes Säg något, som kom på svenska på Rabén & Sjögren 2001 men inte funnits att köpa på ett tag. Berättelsen finns också som grafisk roman på engelska i en mycket fin tolkning som man kan läsa om här.

Vi möter Melinda fösta dagen på High School. Redan på skolbussen står det klart att något allvarligt har hänt. Hennes gamla kamrater pratar inte längre med henne. Under samlingen i aulan har hon ingen att sitta med. Hon är en utstött. Det som hänt Melinda har berövat henne hennes röst. Hon är övertygad om att ingen ändå vill eller kan lyssna på henne, så hon talar allt mindre. Istället gnager hon på sin underläpp så att den blir allt mer sårig, suger den och sin röst in i sig själv.

Den enda som intresserar sig för Melinda är Heather, hon är ny och har inga andra vänner. Att bli vän med Melinda visar sig vara ett dåligt val för Heather. Dels är Melinda väldigt deppig. Dels är hon ju en utstött. Sånt smittar av sig.

Melinda, som tidigare varit duktig i skolan, börjar nu strunta i skolan och skolka. Det blir möten med föräldrar och kuratorer, men ingen frågar henne vad som hänt, hur hon mår och varför hon gör som hon gör. I stället är de irriterade över att hon inte pratar, vill att hon ska skärpa sig.

Det enda ämnet där betygen inte dalar är bild. Där har hon fått en uppgift som består i allt jobba med en enda sak hela läsåret: träd. Melinda stångas och lider under den underliga uppgiften, men den blir ändå till slut hennes räddning. Möjligheten att få tillbaka sin röst.

Det låter kanske som en deppig historia? Och visst är den sorglig. Men den är också, det allvarliga ämnet till trots, en riktigt rolig bok. För precis som Hayley i Skärvor av minnen är Melinda en rolig och smart tjej. Hon granskar och sågar high school-dynamiken och vuxenvärlden med en rejäl portion humor och ironi, läsningen är oavbrutet underhållande. Passar åtta och uppåt.

Silvermannen

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Så länge citronträden växer

Zoulfa Katouh
B. Wahlströms
uHce
401 sidor

Salama studerar till apotekare när kriget i Syrien bryter ut. Kenan älskar animé och drömmer om att bli filmare. För båda ungdomarna innebär krigsutbrottet att deras planer måste ändras.

Eller är det ett krig? Här är det även ett krig om orden; en revolution vill Kenan hellre kalla det. Salama hamnar på sjukhuset där det finns en skriande brist på läkare och hon för läras upp efter hand som skadade väller in till att sy och göra andra kirurgiska ingrepp. Kenan för sin del börjar filma demonstrationerna och lägga upp dem för världen att se vad som pågår.

De har båda förlorat hela eller delar av sina familjer. Salama har istället fått Khawf som följeslagare. En demon som dyker upp och plågar hanne med syner av det hon allra helst vill glömma.

De unga tus vägar möts, tycke uppstår. Salama kämpar med viljan att stanna och göra nytta för sitt land och att fly och sätta sig och sin gravida svägerska i trygghet. Kenan tar ensam hand om sina småsyskon och Salama försöker övertala honom att ta ansvar för dem och fly med henne, samtidigt som hon själv tyngs av dåligt samvete över att överge sjukhuset och sitt arbete där.

Det är i sanning inga lätta ämnen Zoulfa Katouh tar upp i sin debutroman. Dels är det en bitvis blodig skildring inifrån den grymma revolutionen i Homs, dels är det det extremt svåra beslutet att stanna eller ge sig av. Och om man ger sig av, hur? Och till vilket pris?

Det är en väldigt ordrik prosa, med ett språk som målar så det nästan skvätter. ”Oron sprider sig likt klätterväxter som slingrar sig runt skelettet…Skuggorna sluter sig om mina steg och i halsgropen sitter hjärtat och flaxar som en liten fågelunge”. Det blir för mycket för min smak. Jag är ju för visso inte den primära målgruppen, men även kärlekshistorien som författaren själv beskriver som ”halal” och något som skulle kunna återfinnas hos Jane Austen, ger mig lite spader: ”En nyfunnen längtan vaknar i mig, jag vill röra vid hans kinder, dra honom närmare… Han sänker sin smaragdgröna blick och ser på mina läppar under ett par sekunder, sedan tittar han bort.”

För någon annan kanske detta är det vackraste de har läst. Och som skildring inifrån ett krig (eller en revolution), med alla kval man kan uppleva kring att stanna, fly, vad det innebär att ge sig av, det förfärliga i att förlora familjemedlemmar och hur hela ens vardag färgas av trauman, så är det ändå en bok som fyller sin palts i skolbibliotekshyllan. Dessutom är det en skildring av en muslimsk erfarenhet som vi inte ser så ofta i svensk eller översatt ungdomslitteratur, vilket också gör att den fyller ett hål. Passar högstadiet och gymnasiet.

Hjärnhotellet

Marja Baseler, Annemarie van den Brink
Illustrationer: Tjarko van der Pol
Alfabeta 2023
Faktabilderbok

Hjärnkontoret har vi ju alla hört talas om, men nu är det dags för Hjärnhotellet. Dit beger sig hela familjen Stein för att fira ett guldbröllop. I firandet ingår en skattjakt för barnen där de får utforska hotellet och leta efter ledtrådar. På så sätt guidas vi också som läsare genom hjärnans olika delar och funktioner och i slutet av skattjakten avslöjas också en familjehemlighet för Steinarna.

Detta är som om Så funkar du mött Vår trädkoja med 13 våningar. Formatet är stort och texten är lättillgänglig och interfolierad med faktarutor och chattbubblor där barnen skriver till varandra. Det finns mycket att titta på och upptäcka i illustrationerna av den brokiga släkten och det lustiga hotellet. Perfekt att sätta i händerna på de barn som vill lära sig något när de läser.