De tar allt ifrån mig

Linda Jones
Bonnier Carlsen 2023
uHc
307 sidor

Jag älskar inledningsvis Linda Jones nya ungdomsbok. Den tar oss till en gudsförgäten håla någonstans i Norrlands inland. Där är allt utom affären och äldreboendet nedlagt. Jones skildrar effektivt, med precis formuleringar läget på orten. Norr om byn bor ”de som är lite för glada i spriten”, mitt i byn är husen övergivna och söder om bor ”de som försöker”. Till dem hör Frida och hennes mamma Jorun. Årets höjdpunkt är den årliga älgjakten. I år har Frida äntligen åldern inne och ska få vara med för första gången. Boken inleds med att hon och Jorun, som också är ledare för jaktlaget, skjutövar och Frida är riktigt bra.

Det är inget finlir här. Dialogen är rapp och grov, jargongen mellan Frida och hennes bästis Emmy är rå men hjärtlig. Allt rullar på som det brukar, för som Frida noterar: ”har det en gång blivit på ett viss sätt kommer det vara så för evigt, amen.”

Men inte i år, tydligen. För folk som Länsstyrelsen dyker upp. De har noterat något i skogen, en ovanlig art, de kallar den ”korsningen” och de ställer in älgjakten. Sen dyker det upp i en ny kille i klassen, Frej. Han bor norr på byn. Och dessutom blir det lite för mycket fylla och väldigt fel på en fest. Alla tre sakerna sätter samhället i gungning rejält.

Det är här jag inte riktigt älskar boken lika mycket. Jag tycker att det blir lite för många problem som ska redas ut på en gång. Den inställda älgjakten är, för den här byn, drama nog. Boken behöver inte utförsäkrade pappor och sexuella övergrepp också. Jag är inte heller helt förtjust i det fantastiska inslaget. (Korsningen är ett närmast mytologiskt djur, med vilket Frida för en särskild kontakt.) Jag hade föredragit en med realistisk anledning till inställd älgjakt. En ovanlig fågel, eller utrotningshotad mossa som Länsstyrelsen vill värna, det hade blivit mer effektivt i mina ögon.

Men med detta sagt är Linda Jones andra roman ändå en underbar glesbygdsskildring, väl värd att läsa för de mustiga karaktärsskildringarna och den underhållande dialogen.

Passar högstadiet och eventuellt etta på gymnasiet (Frida och Emmy går i nian).

Ingen kommer levande härifrån

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Jobbiga tjejer

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbeck, Sara Ohlsson
Lilla piratförlaget 2021
uHc
327 sidor

Efter Fula tjejer kommer Jobbiga tjejer. För trots den feministiska framgången när tjejgruppen lyckades sätta dit personen bakom Insta-kontot Fula tjejer, så har Frejaskolan i Gnesta en lång väg kvar att gå när det gäller jämställdhet. Och kanske har något av det som händer i klassrum och korridorer sipprat vidare till de vuxna, för när vårterminen inleds annonseras det att skolan ska jobba med just jämställdhet som ett tema under terminen. Men projektet läggs snabbt på is eftersom all fokus på skolan riktas mot det som händer kvällen innan skolan ska börja, nämligen att hela idrottshallen brinner ner till grunden.

En lokal Facebookgrupp publicerar ett foto av Eleni när hon är ute med hunden och snart är rykten i svang: Det är Eleni som är pyromanen.

För Eleni, Yasmin och Freja finns bara en sak att göra. Nämligen att finna den skyldiga för att rentvå Eleni. Och om inte skolan kan genomföra ett jämställdhetsprojekt så får tjejerna i chattgruppen göra ett eget. De bestämmer sig för att göra en aktion och claima en toalett. Väldigt jobbigt beteende, tycker vissa på skolan.

Det här är precis som föregångaren underhållande, rappt och träffande. Och en fiffig sak med bägge de här böckerna är det inbyggda mysteriet som håller spänningen uppe hela vägen. Som läsare vill man ju veta. Vem var det? Man gissar och spekulerar tillsammans med Eleni, Jasmin och Tilde.

Passar femman-sexan och hela vägen upp till högstadiet.

Humlan Hanssons hemligheter

Kristina Sigunsdotterhumlan-hanssons-hemligheter
Illustrationer: Ester Eriksson
Natur & Kultur 2020
Hcg
108 sidor

Jag blir både chockad, fnissig och sorgsen av att läsa Sigunsdotters Augustprisnominerade mellanåldersbok. Jag slök den på en kväll. Texten är luftig och varvas rikligt med illustrationer, men innehållet är blytungt. Och roligt, som sagt.

Grundplotten är enkel. Humlan är sjuk i ett par veckor. När hon kommer tillbaka har hennes bästis Nour lierat sig med de ondskefulla (och också lite galna) hästtjejerna. Humlan blir helt ensam, förutom den svettluktande och ganska konstiga Vanten, som uppvaktar henne men som hon helst inte vill ha något att göra med. Hemma berättar hon inget. Inte heller något om att hon i smyg besöker sin faster Fanny på psyket där hon är intagen för depression. Och hon har fler hemligheter, Humlan. Som att hon ibland går ut mitt i natten och gör dåliga saker, som att sparka på lyktstolpar till de slocknar.

Boken genomforsas av en kärlek till den förlorade Nour. Allt hon är bra på, och allt roligt de brukade göra tillsammans. Alla hemligheter som bara Nour vet. Nu kanske de är inte längre säkra, när Nour är med hästtjejerna som ”…galloperade över skolgården i bara trosorna, skrattade och gnäggade”. Men då kan jag inte låta bli att lite chockat beundra de där farliga tjejerna. Gjorde de verkligen det? I bara trosorna? Inget är entydigt i den här boken. Det är ju Humlans dagbok vi läser. Hon kan skriva vad hon vill.

Den här berättelsen rymmer trots sitt ganska ringa omfång så mycket. Vi får små spår av en förälders olyckliga kärlekshistoria, svärtan som tar faster Fanny från Humlan, hierarkierna i skolan. Och vi får trots tyngden och mörkret ett ljust och sagolikt slut.

Det här är en svårplacerad bok, eftersom den är lättillgänglig textmässigt men inte innehållsmässigt. De svartvita illustrationerna är gjorda så att de ska kunna var Humlans egna, men de är också krävande i sin spretiga naivism. Humlan själv går i femman, så mogna läsare från trean och uppåt kan läsa. Men ännu hellre som gruppläsningsbok, för här finns hur mycket som helst att diskutera.

Vardagshjältarna och trollkarlen Tyst

Elaine Eksvärdvardagshjaltarna-och-trollkarlen-tyst
Illustratör: Emily Ryan
Bonnier Carlsen 2020
100 sidor

Maya blir retad i skolan och storebror Max vågar inte ingripa. Lillasyster Monique känner att stämningen är dålig men ingen vill berätta för henne. På kvällen är föräldrarna stressade och inte lyhörda för sina barn och när de sedan sitter var och en på sina rum önskar de att föräldrarna ska försvinna eftersom de ändå inte bryr sig om sina barn. Just den här kvällen puffar Trollkarlen Tyst omkring i skogen bakom deras hus och hör deras önskemål. Trollkarlen Tyst avskyr när man talar med varandra så han tar tillfället i akt och trollar bort föräldrarna. Nu måste barnen ge sig ut på jakt för att få tillbaka dem i trollkarlens sagoskog där de vinner insikter och mod, befriar föräldrarna och kommer tillbaka som bättre människor.

Detta är en bok med ett ärende. Eksvärd, som tillvardags är retoriker, gör här barnboksdebut. Fem kronor per bok går till organisationen Tre ska bli noll, en ideell förening vars ansikte utåt Eksvärd är och som jobbar för att motverka sexuella övergrepp mot barn. I slutet av boken finns förslag på diskussionsfrågor som ska hjälpa till att bryta tystnaden och hjälpa barn att prata om sånt som är svårt och på förlagets hemsida finns en lärarhandledning till boken.

Jag tyckte att boken var rörig i handlingen och hade ett tråkigt språk. Men för de som vill använda den som ett pedagogiskt verktyg eller diskussionsunderlag kan den säkert vara till nytta i vissa situationer. Passar lågstadiet.

Sånger från hjärtat

Kasie WestSanger_fran_hjartat_omslag_plano-1000x1462
Lavender Lit 2020
uHce
340 sidor

Lily avskyr kemi och älskar musik. För att fördriva tiden på kemilektionen klottar hon en sångtext på bänken och nästa gång hon kommer dit har någon fortsatt där hon slutade. Lilly, som inte trodde att någon på skolan hade samma udda musiksmak som hon känner att hon fått en själsfrände. Från klotter på bänken växer utbytandet av tankar mellan henne och den anonyma skolkamraten till en brev som de fäster under bänken.

Parallellt med brevväxlingen får vi följa Lilys liv i en stor stökig familj och som en lite udda fågel på sin High School, där hennes bästis Isabel försöker fixa ihop henne med en kille och hon själv drömmer om att ställa upp i en låtskrivartävling.

Detta är småputtrig highschool-feelgood, enligt förlaget ”för alla som gillar Jenny Han och Sarah Dessen”. Jag kan hålla med även om jag håller framförallt Jenny Han högre. Jag hade personligen svårt att komma in i boken men den växte under läsningens gång och bjöd i alla fall på någon lite oväntad vändning. Passar högstadiet.

Fula tjejer

Lisa Bjärbo , Johanna Lindbäck , Sara Ohlssonfula-tjejer
Gilla böcker 2020
uHc
252 sidor

När Sveriges ungdomsbokselit, de författarna jag själv tycker har absolut bäst tonträff i sina ungdomsböcker, går samman för att skriva en gemensam roman. Då är förväntningarna högt ställda.

Plotten är som följer: På ett högstadium i Gnesta startar någon ett anonymt Instagramkonto med namnet ”Fula tjejer”. Vi följer skeendet ur tre tjejers perspektiv. Det ät Tilde som är ganska ny i Gnesta och aldrig riktigt kommit in och fått kompisar. Hon är en av de första att hamna på ”Fula tjejer”. Det är Jasmine, den populära, bombnedslaget, hon med den snygga pojkvännen som aldrig trodde att hon skulle komma i fråga för ”Fula tjejer”, för Jasmine är snygg, det tycker alla, men som ändå hamnar där. Och det är Eleni, ”professorn”, den tysta, smarta. Hon som iakttar och drar slutsatser. Hon som är för ointressant (och presumtivt ofarlig) för att någonsin komma i fråga för att konto som ”fula tjejer”.

Det kusliga med ett sådant här konto, som hänger ut folk enbart baserat på en enda sak, de råkar vara tjejer, är inte – och det illustreras väldigt väl i den här berättelse – vad det gör med den enskilda individen. För så klart är det obehagligt att någon anonym publicerar en fulbild på dig. Nej, det riktigt otäcka är hur det påverkar hela gruppen av tjejer på Frejaskolan i Gnesta. Hur de omärkligt börjar välja kläder för att inte sticka ut, hur de ständigt passar på sina ansiktsuttryck eller poser. Hur de förminskar sig själva och snävar in sina möjligheter. Allt för att någon finns, någonstans, som plötsligt kan ta ett smygfoto och stämpla dem som ”fula”.

Berättarperspektivet växlar mellan de tre huvudpersonerna och det, plus att romanen är skriven i presens, gör att det blir ett enormt driv i läsandet. Allt utom att sträckläsa känns omöjligt. Passar från sexan (kanske femman  för mogna läsare och de här problemen finns ju långt ner i åldrarna) och hela högstadiet.

Rick

Alex Ginorick
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
206 sidor

Rick börjar sexan, ny skola och lite grann ett nytt skede i livet. Han är fortfarande bästis med Jeff, men något med hans gamla vän börjar skava. Eftersom hans storasyster givit sig av till college är han enda barnet kvar hemma, och det blir hans uppgift att ta över söndagsträffarna med farfar, något som han inte alls ser fram emot eftersom han inte känner sin farfar speciellt väl.

Rick är uppföljaren till George, som handlar om en transtjej. Och Ricks bästis Jeff är ingen mindre än den elake mobbaren i George. I den här boken hamnar Melissa (som inte använder namnet George längre) och Rick i samma klass och Rick börjar, utan att våga säga något till Jeff, hänga med på tisdagsmötena på Regnbågen, en elevförening för hbtqia+ -rättigheter. Han börjar fundera på var han själv står och står för, vem han själv är och identifierar sig som.

Det här är en bok med ett ärende, en som man läser mer för att öka förståelsen för sin och andra människors livssituation och för värdegrundsdiskussioner än för dess litterära värde, och inget ont om det. Själv blir jag lite villrådig över alla dessa tolvåringar med så tvärsäkra övertygelser om sin sexuella identitet. En del barn är säkert väldigt säkra, så tidigt, men är alla det? I den här boken uttrycker Alex en del tvivel och hans farfar förklarar att nu är det så här, senare kan det vara på ett annat sätt, saker förändras, identiteter kan skifta. Det är en bra motvikt mot de säkra barnen i Regnbågsklubben. Jag har själv inte läst George, den här boken går bra att läsa helt fristående. Den passar för mellanstadiet och fungerar fint som högläsning.

Allas vän

Emi Gunerallas-van
Illustratör: Maja Säfström
Natur & Kultur
Hcg
152 sidor

Den första boken om Paola Persson Peroni är en väldigt trösterik vardagsberättelse om det förvirrande livet på mellanstadiet. När makten och populariteten obegripligt nog hamnar hos den mest otrevliga. När man av oklara skäl glider ifrån sin bästis. När man har så mycket funderingar på hjärtat men bara inte kan prata med sin mamma. När situationer är pinsamma utan att man riktigt vet varför. När man gillar svåra ord, men får höra att man är ”lillgammal” och önskar att skolan var bara lektioner, för det där emellan är så himla krångligt.

Maja Säfströms illustrationer förhöjer berättelsen på ett lågmält humoristiskt sätt. Den passar för tvåan till femman och gärna som högläsning.

Blod i gruset

Mats Jonssonblod-i-gruset
Alfabeta 2019
Hcg
186 sidor

Mats Jonsson är nog mest känd som serietecknare, även om han tidigare skrivit några böcker för yngre läsare. Den här boken, som handlar om Ådalen 1931, är hans första för mellanåldern. Eftersom den behandlar ett allvarlig ämne, är det också en ganska allvarlig bok, som tar i tu med dels den historiska händelsen i Lunde, dels vad hemska minnen och dåliga handlingar gör med oss människor och hur de kan forma våra liv.

Mats Jonsson skriver ofta självbiografiska böcker. I den här har han lånat vissa saker från sin egen barndom och diktat annat. Huvudpersonen heter Mats och växer precis som författaren upp i Stensäter på 1970- och 80-talet. Hans bästa vän är en äldre kvinna, i boken kallad Ing-Mari. Men sen skiljer sig berättelsen från verkligheten. Ing-Maris man Lasse har sjunkit allt djupare in i demens och plötsligt verkar ångestskapande minnen från ungdomen tränga upp till ytan. ”Blod i gruset” yrar han gång på gång.

Samtidigt från Mats i uppgift i skolan att intervjua en äldre människa om dennas ungdom och beskriva hur samhället såg ut då. Mats börjar intressera sig för händelserna i Ådalen 1931 och misstänka att Lasses hemska minnen har något med det att göra.

Både för sitt skolprojekt, men mest för att han vill hjälpa Ing-Mari, börjar han forska i vad som hände. Det visar sig dock att det inte bara är Lasse som har hemska och bortträngda minnen.

Den här boken passar som högläsning och egen läsning från fyran till sexan. Mats i boken går vårterminen i femman, men med tanke på innehållet tycker jag att den kan läsas av lite äldre barn också.