Humlan Hanssons hemligheter

Kristina Sigunsdotterhumlan-hanssons-hemligheter
Illustrationer: Ester Eriksson
Natur & Kultur 2020
Hcg
108 sidor

Jag blir både chockad, fnissig och sorgsen av att läsa Sigunsdotters Augustprisnominerade mellanåldersbok. Jag slök den på en kväll. Texten är luftig och varvas rikligt med illustrationer, men innehållet är blytungt. Och roligt, som sagt.

Grundplotten är enkel. Humlan är sjuk i ett par veckor. När hon kommer tillbaka har hennes bästis Nour lierat sig med de ondskefulla (och också lite galna) hästtjejerna. Humlan blir helt ensam, förutom den svettluktande och ganska konstiga Vanten, som uppvaktar henne men som hon helst inte vill ha något att göra med. Hemma berättar hon inget. Inte heller något om att hon i smyg besöker sin faster Fanny på psyket där hon är intagen för depression. Och hon har fler hemligheter, Humlan. Som att hon ibland går ut mitt i natten och gör dåliga saker, som att sparka på lyktstolpar till de slocknar.

Boken genomforsas av en kärlek till den förlorade Nour. Allt hon är bra på, och allt roligt de brukade göra tillsammans. Alla hemligheter som bara Nour vet. Nu kanske de är inte längre säkra, när Nour är med hästtjejerna som ”…galloperade över skolgården i bara trosorna, skrattade och gnäggade”. Men då kan jag inte låta bli att lite chockat beundra de där farliga tjejerna. Gjorde de verkligen det? I bara trosorna? Inget är entydigt i den här boken. Det är ju Humlans dagbok vi läser. Hon kan skriva vad hon vill.

Den här berättelsen rymmer trots sitt ganska ringa omfång så mycket. Vi får små spår av en förälders olyckliga kärlekshistoria, svärtan som tar faster Fanny från Humlan, hierarkierna i skolan. Och vi får trots tyngden och mörkret ett ljust och sagolikt slut.

Det här är en svårplacerad bok, eftersom den är lättillgänglig textmässigt men inte innehållsmässigt. De svartvita illustrationerna är gjorda så att de ska kunna var Humlans egna, men de är också krävande i sin spretiga naivism. Humlan själv går i femman, så mogna läsare från trean och uppåt kan läsa. Men ännu hellre som gruppläsningsbok, för här finns hur mycket som helst att diskutera.

Vardagshjältarna och trollkarlen Tyst

Elaine Eksvärdvardagshjaltarna-och-trollkarlen-tyst
Illustratör: Emily Ryan
Bonnier Carlsen 2020
100 sidor

Maya blir retad i skolan och storebror Max vågar inte ingripa. Lillasyster Monique känner att stämningen är dålig men ingen vill berätta för henne. På kvällen är föräldrarna stressade och inte lyhörda för sina barn och när de sedan sitter var och en på sina rum önskar de att föräldrarna ska försvinna eftersom de ändå inte bryr sig om sina barn. Just den här kvällen puffar Trollkarlen Tyst omkring i skogen bakom deras hus och hör deras önskemål. Trollkarlen Tyst avskyr när man talar med varandra så han tar tillfället i akt och trollar bort föräldrarna. Nu måste barnen ge sig ut på jakt för att få tillbaka dem i trollkarlens sagoskog där de vinner insikter och mod, befriar föräldrarna och kommer tillbaka som bättre människor.

Detta är en bok med ett ärende. Eksvärd, som tillvardags är retoriker, gör här barnboksdebut. Fem kronor per bok går till organisationen Tre ska bli noll, en ideell förening vars ansikte utåt Eksvärd är och som jobbar för att motverka sexuella övergrepp mot barn. I slutet av boken finns förslag på diskussionsfrågor som ska hjälpa till att bryta tystnaden och hjälpa barn att prata om sånt som är svårt och på förlagets hemsida finns en lärarhandledning till boken.

Jag tyckte att boken var rörig i handlingen och hade ett tråkigt språk. Men för de som vill använda den som ett pedagogiskt verktyg eller diskussionsunderlag kan den säkert vara till nytta i vissa situationer. Passar lågstadiet.

Sånger från hjärtat

Kasie WestSanger_fran_hjartat_omslag_plano-1000x1462
Lavender Lit 2020
uHce
340 sidor

Lily avskyr kemi och älskar musik. För att fördriva tiden på kemilektionen klottar hon en sångtext på bänken och nästa gång hon kommer dit har någon fortsatt där hon slutade. Lilly, som inte trodde att någon på skolan hade samma udda musiksmak som hon känner att hon fått en själsfrände. Från klotter på bänken växer utbytandet av tankar mellan henne och den anonyma skolkamraten till en brev som de fäster under bänken.

Parallellt med brevväxlingen får vi följa Lilys liv i en stor stökig familj och som en lite udda fågel på sin High School, där hennes bästis Isabel försöker fixa ihop henne med en kille och hon själv drömmer om att ställa upp i en låtskrivartävling.

Detta är småputtrig highschool-feelgood, enligt förlaget ”för alla som gillar Jenny Han och Sarah Dessen”. Jag kan hålla med även om jag håller framförallt Jenny Han högre. Jag hade personligen svårt att komma in i boken men den växte under läsningens gång och bjöd i alla fall på någon lite oväntad vändning. Passar högstadiet.

Fula tjejer

Lisa Bjärbo , Johanna Lindbäck , Sara Ohlssonfula-tjejer
Gilla böcker 2020
uHc
252 sidor

När Sveriges ungdomsbokselit, de författarna jag själv tycker har absolut bäst tonträff i sina ungdomsböcker, går samman för att skriva en gemensam roman. Då är förväntningarna högt ställda.

Plotten är som följer: På ett högstadium i Gnesta startar någon ett anonymt Instagramkonto med namnet ”Fula tjejer”. Vi följer skeendet ur tre tjejers perspektiv. Det ät Tilde som är ganska ny i Gnesta och aldrig riktigt kommit in och fått kompisar. Hon är en av de första att hamna på ”Fula tjejer”. Det är Jasmine, den populära, bombnedslaget, hon med den snygga pojkvännen som aldrig trodde att hon skulle komma i fråga för ”Fula tjejer”, för Jasmine är snygg, det tycker alla, men som ändå hamnar där. Och det är Eleni, ”professorn”, den tysta, smarta. Hon som iakttar och drar slutsatser. Hon som är för ointressant (och presumtivt ofarlig) för att någonsin komma i fråga för att konto som ”fula tjejer”.

Det kusliga med ett sådant här konto, som hänger ut folk enbart baserat på en enda sak, de råkar vara tjejer, är inte – och det illustreras väldigt väl i den här berättelse – vad det gör med den enskilda individen. För så klart är det obehagligt att någon anonym publicerar en fulbild på dig. Nej, det riktigt otäcka är hur det påverkar hela gruppen av tjejer på Frejaskolan i Gnesta. Hur de omärkligt börjar välja kläder för att inte sticka ut, hur de ständigt passar på sina ansiktsuttryck eller poser. Hur de förminskar sig själva och snävar in sina möjligheter. Allt för att någon finns, någonstans, som plötsligt kan ta ett smygfoto och stämpla dem som ”fula”.

Berättarperspektivet växlar mellan de tre huvudpersonerna och det, plus att romanen är skriven i presens, gör att det blir ett enormt driv i läsandet. Allt utom att sträckläsa känns omöjligt. Passar från sexan (kanske femman  för mogna läsare och de här problemen finns ju långt ner i åldrarna) och hela högstadiet.

Rick

Alex Ginorick
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
206 sidor

Rick börjar sexan, ny skola och lite grann ett nytt skede i livet. Han är fortfarande bästis med Jeff, men något med hans gamla vän börjar skava. Eftersom hans storasyster givit sig av till college är han enda barnet kvar hemma, och det blir hans uppgift att ta över söndagsträffarna med farfar, något som han inte alls ser fram emot eftersom han inte känner sin farfar speciellt väl.

Rick är uppföljaren till George, som handlar om en transtjej. Och Ricks bästis Jeff är ingen mindre än den elake mobbaren i George. I den här boken hamnar Melissa (som inte använder namnet George längre) och Rick i samma klass och Rick börjar, utan att våga säga något till Jeff, hänga med på tisdagsmötena på Regnbågen, en elevförening för hbtqia+ -rättigheter. Han börjar fundera på var han själv står och står för, vem han själv är och identifierar sig som.

Det här är en bok med ett ärende, en som man läser mer för att öka förståelsen för sin och andra människors livssituation och för värdegrundsdiskussioner än för dess litterära värde, och inget ont om det. Själv blir jag lite villrådig över alla dessa tolvåringar med så tvärsäkra övertygelser om sin sexuella identitet. En del barn är säkert väldigt säkra, så tidigt, men är alla det? I den här boken uttrycker Alex en del tvivel och hans farfar förklarar att nu är det så här, senare kan det vara på ett annat sätt, saker förändras, identiteter kan skifta. Det är en bra motvikt mot de säkra barnen i Regnbågsklubben. Jag har själv inte läst George, den här boken går bra att läsa helt fristående. Den passar för mellanstadiet och fungerar fint som högläsning.

Allas vän

Emi Gunerallas-van
Illustratör: Maja Säfström
Natur & Kultur
Hcg
152 sidor

Den första boken om Paola Persson Peroni är en väldigt trösterik vardagsberättelse om det förvirrande livet på mellanstadiet. När makten och populariteten obegripligt nog hamnar hos den mest otrevliga. När man av oklara skäl glider ifrån sin bästis. När man har så mycket funderingar på hjärtat men bara inte kan prata med sin mamma. När situationer är pinsamma utan att man riktigt vet varför. När man gillar svåra ord, men får höra att man är ”lillgammal” och önskar att skolan var bara lektioner, för det där emellan är så himla krångligt.

Maja Säfströms illustrationer förhöjer berättelsen på ett lågmält humoristiskt sätt. Den passar för tvåan till femman och gärna som högläsning.

Blod i gruset

Mats Jonssonblod-i-gruset
Alfabeta 2019
Hcg
186 sidor

Mats Jonsson är nog mest känd som serietecknare, även om han tidigare skrivit några böcker för yngre läsare. Den här boken, som handlar om Ådalen 1931, är hans första för mellanåldern. Eftersom den behandlar ett allvarlig ämne, är det också en ganska allvarlig bok, som tar i tu med dels den historiska händelsen i Lunde, dels vad hemska minnen och dåliga handlingar gör med oss människor och hur de kan forma våra liv.

Mats Jonsson skriver ofta självbiografiska böcker. I den här har han lånat vissa saker från sin egen barndom och diktat annat. Huvudpersonen heter Mats och växer precis som författaren upp i Stensäter på 1970- och 80-talet. Hans bästa vän är en äldre kvinna, i boken kallad Ing-Mari. Men sen skiljer sig berättelsen från verkligheten. Ing-Maris man Lasse har sjunkit allt djupare in i demens och plötsligt verkar ångestskapande minnen från ungdomen tränga upp till ytan. ”Blod i gruset” yrar han gång på gång.

Samtidigt från Mats i uppgift i skolan att intervjua en äldre människa om dennas ungdom och beskriva hur samhället såg ut då. Mats börjar intressera sig för händelserna i Ådalen 1931 och misstänka att Lasses hemska minnen har något med det att göra.

Både för sitt skolprojekt, men mest för att han vill hjälpa Ing-Mari, börjar han forska i vad som hände. Det visar sig dock att det inte bara är Lasse som har hemska och bortträngda minnen.

Den här boken passar som högläsning och egen läsning från fyran till sexan. Mats i boken går vårterminen i femman, men med tanke på innehållet tycker jag att den kan läsas av lite äldre barn också.

Vi skulle varit lejon

Line Baugstövi-skulle-varit-lejon
Hcg
Opal 2020
139 sidor

När Leona börjar i klassen hoppas Malin i smyg på att de ska kunna bli kompisar. Hon går i sjuan och har hamnat lite utanför sedan hennes bästis Emma kommit lite före i utvecklingen. Nu försöker Emma hänga med de populäraste i klassen och säger att Malin är barnslig. Och att hon ser ut som en kille.

Leona verkar nästan ännu blygare än Malin. Tyst och försiktig. Och efter gympan klär hon om i någons slags hemsytt tält, ett lakan med en dragsko kring halsen som hon kan dölja sig i.

Men Malin bryr sig inte så mycket om det, eller om att hon upptäcker att Leona ljugit om varför de var tvungna att flytta från Nordnorge där hon bodde innan. Hon är mest glad att Leona faktiskt verkar vilja vara hennes vän och de har det roligt ihop.

Tjejerna i klassen klarar dock inte av någon som beter sig så annorlunda. En dag efter gympan åker skynket av med våld och det blir tydligt vad det är Leona döljer. Katastrofen är ett faktum och medan Leona flyr står Malin där handfallen. Istället för att försvara Leona går hon med de andra tjejerna och säger att hon vet att Leona ljuger.

Malin är nämligen inget lejon, inte hon och inte Leona heller. Men det borde de varit. Alla som är lite eller mycket annorlunda behöver lejonmod för att överleva i högstadiet.

Jag tyckte mycket om den här berättelsen som är rakt och konkret berättad om livet i sjunde klass. Om det där som på avstånd kan verka så enkelt men som när man är mitt uppe i det är en balansgång och ibland ett helvete. Den är förhållandevis lättläst och jag tror att den skulle kunna passa från femman till sjuan. Men omslaget. Vad är det för omslag? Hur ska jag få någon att låna den här boken?

Säg nåt då!

Ida Ömalm Ronvallsag-nat-da
B. Wahlströms 2020
uHc

Kan man göra slut med en kompis? Om man känner att kompisen är en belastning, ett hinder i vägen för andra vänner? Frågan har problematiserats tidigare i ungdomslitteraturen till exempel i Åsa Asptjärns Konsten att ha sjukt låga förväntningar där huvudpersonen Emanuel försöker ta en paus från sin bästis Tore. Här kommer en skildring från andra hållet, från den som blir dumpad,

Ida Ömalm Ronvall debuterade förra året tillsammans med Johanna Schreiber med ungdomsromanen  Inte som du som fick fin kritik. Nu är hon tillbaka med en ny ungdomsbok på egen hand. Här är skådeplatsen Örnsköldsvik och högstadieskolan med den klaustrofobiska känslan där alla har sina givna roller. Adrian, som berättar historien, har rollen av den konstige, den utstötte. Men nu är det ju bara ett år kvar, sen kommer gymnasiet. Det kan bli en nystart. Och bakom sig har Adrian en sommar med språkresa då han och han enda vän Emma varit helt vanliga ungdomar. Umgåtts som två i gänget, utan att vara retade eller utanför. Det är som en försmak på hur det skulle kunna bli.

Men då, precis innan skolan ska börja, dumpar Emma Adrian. Hon säger att ”det kanske är bäst” om de två inte hänger så mycket.

Och Emma lyckas ta sig in bland de normala, men Adrian faller. Djupt ner i ensamhet, självförakt och tystnad. Han inser med stigande panik att det inte finns några som helst garantier för att gymnasiet blir något annat. Varför skulle det bli det? Ö-vik är litet, det är samma ungdomar.

Vändpunkten blir ett besök hon morfar i Luleå dit Adrian åkt underförevändning att spendera tid med morfar sedan mormor nyligen dött. Men egentligen är det bara för att slippa hänga ensam i Ö-vik hela höstlovet. Då dyker Vega upp. En annan ensam, men mycket modigare person.

Jag tycker att detta var en mycket bra ungdomsbok. Passar perfekt för högstadiet, som tröst för alla ensamma eller för alla som vill fundera kring detta med roller, de vi väljer eller tilldelas och hur vi är mot varandra. Boken utvecklas också till en väldigt fin kärlekshistoria och ger även några, om inte tips så kanske modeller, för hur man kan ta eget ansvar för att kliva ur eller ta avstånd från pålagda roller och inkörda hjulspår.

Min supersmarta mobil

Linda Skuggemin-supersmarta-mobil
Hcg
B.Wahlströms
136 sidor

Min supersmarta mobil är andra boken i serien ”Junos vlogg” (första delen Kaos och katastrofer kom 2019 och det kommer en till del, Sjukt pinsamt, i år). Jag har dragit mig lite för att hugga in på serien för jag var inte så förtjust i Skugges Hcf-serie om konståkningsklubben, även om jag sympatiserar med idén om en bokserie om konståkningstjejer. Nåväl. Detta är väl lite i samma stil: lättsam och snabbläst underhållningslitteratur med mycket nutidsigenkänning. Bärande teman är föräldrar som vill ha mobilförbud, känslan av att vara annorlunda och missförstådd och närheten till en bästa vän.

I den här boken är det dag-sommarkollo på 4H-gården. Juno och Fairy trotsar lägrets mobilförbud och vloggar i smyg. Insprängt i texten finns dels vloggarna i manusform med mer eller mindre obegripliga kommentarsfält på slutet och några recept att frestas av och baka.

Passar från trean till femman.