Blynätter

Anna Jakobsson Lund
Annorlunda Förlag 2019
uHc
417 sidor

När man får en bok av en författare man aldrig hört talas om, från ett förlag man inte tidigare kände till, hett rekommenderad av någon vars smak man litar på, blir man nyfiken. Och, om jag ska vara ärlig, också lite skeptisk. Varför hade jag inte hört talas om den här författaren, som uppenbarligen gett ut en hel hög böcker, om det nu är så väldigt bra?

Ja, det kan man fråga sig. Förmodligen har det att göra med att det inte är lätt att tränga igenom när man ger ut böcker på eget förlag, i den väldiga ström av litteratur som kommer ut varje år i Sverige. Men roligare än att fundera över det är att konstatera att mina fördomar kom helt på skam. För Blynätter, den första delen i ”Metallsviten”, var precis så sjukt bra som de som rekommenderade den påstod.

Vi får träffa Jeroen, Finn, Unni och Elsa, som omväxlande står i centrum i berättelsen. Deras öden vävs samman genom en intrikat planerad komplott, där Unni med hjälp av Jeroen vill förändra samhället och de ser Finn och Elsa som sina redskap. Samhället de vill ställa på ända, den värld Jacobsson Lund så förtjänstfullt diktat ihop, är mix mellan medeltida och tidigt industriell, där ortsnamn och miljöer vagt påminner om norra Sverige. De fyra huvudpersonerna står på två olika ändar av samhällsstegen. Unni och Jeroen representerar den yttersta makten, folkdomarna. Finn och Elsa tillhör samhällets bottenskrap, rövarna som lever på att stjäla och smuggla åt vem som än kan betala.

Blynatten är den mörkaste av nätter. Just då korsas rövarnas vägar med folkdomarnas. Inte helt oavsiktligt, kan man lägga till. Unni och Jeroen har omsorgsfullt riggat sin snara som ska göra Finn beroende av dem, eftersom de är beroende av honom för att få ihop sitt uppror. Elsa är den som är Finns köl i världen och hon knyts till Finn av en blodsskuld. Kring dessa fyra personers beroenden, behov, önskningar, viljor och rädslor knyter författaren skickligt ihop sin historia. Hon får mig att till hundra procent tro på de karaktärer hon presenterar, känna med dem och om inte sympatisera med dem, så åtminstone förstå deras intentioner.

Världsbygget, nästan den viktigaste ingrediensen i en bra fantasyroman, är också verkligt bra genomfört. Detaljerna är fina och det känns alltigenom trovärdigt. Lägg till det en spännande historia, så har jag inte varit så här begistrad över en ny fantasybekantskap sedan jag läser Siri Petersens ”Korpringarna”.

Tvåan, Silvergryning, finns redan att köpa (hurra, gissa om jag har beställ den!). En tredje del, Järndagar är också aviserad, sedan är serien avslutad. Blynätter är klassad som ungdomsbok, men passar lika bra för vuxna.

Den femte ringen

Helen Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
271 sidor
andra delen i ”Silverringarna”

Äntligen har jag läst fortsättningen om Lux äventyr i ett magiskt Malmö som påbörjades i Den andra staden. I denna bok, som avslutar Ekeroths tonårsduologi, ska Lux och Dimo bege sig till hans version av Malmö. De vill återöppna portalerna mellan städerna för att återställa balansen av magi. Om den åter får flöda fritt mellan de parallella städerna hoppas de på att kunna rädda Dimos stad från undergång.

Jag trodde, när jag läste första boken, att Dimos Malmö skulle vara vårt Malmö. Så jag blev förvånad när hans stad är en mörk dystopisk version av staden. Ännu mörkare än Lux’ som ändå är ganska mörk med auktoritärt styre, magisk dimma och monster i kanalen, I Dimos värld är styret ännu mer auktoritärt med korrumperad polis, byggnader förstörda av uppror och kraveller, kalla slitna hus och ständig elbrist. Luftföroreningar har smutsat ner husen och det finns varken fåglar eller andra djur (förutom råttor). Dricksvattnet är ransonerat och Västra hamnen översvämmad. Torson står som ett fyrtorn omgivet av vatten.

Även Lux får sig en överraskning i Dimos stad. Här finns nämligen Adrian, som kanske inte är så mycket expojkvän till Dimo som Lux hade önskat.

Språket är bra och miljöbeskrivningarna ger fina bilder av de bägge städerna. Men det fortsätter att vara lite rörigt och svårt att hänga med i turerna i den här serien. Jag gilla Malmöskildringen och liksom med den förra boken är det den stora behållningen.

Passar högstadiet.

Skuggan av en kung

Leigh Bardugo
Gilla böcker 2022
uHc
524 sidor

Jag har älskat Leigh Bardugos Grisha-värld sedan jag läste första boken i Grishatrilogin, I ljusets makt. Det var en fröjd att återbesöka en annan del av det i Högst spel. I Netflixserien Harts and Bones blandar manusförfattarna på ett förtjänstfullt sätt de två bokserierna. Denna nya serie från Grishaverse, som tar vid där trilogin slutar, ska precis som kråkböckerna bli två till antalet.

Den unge kungen Nikolai sitter på Ravkas tron och har enat landet efter det uppslitande inbördeskriget. Han regerar med stöd av tremannarådet, där bland annat Zoya ingår, numera general. Men freden är bräcklig och landet fattigt. När Nikolais inre demon tar allt mer plats ställs allt på spel. Zoya bestämmer att kungen behöver gifta sig för att säkra stabilitet och tronföljd. Samtidigt genomfars landet av en serie oförklarliga mirakel. Alina, solbringaren, är helgonförklarad och en mystisk sekt dyker upp och kräver även Skuggmästaren ska kanoniseras. Nikolai ser sig tvungen att ge sig ut på en pilgrimsfärd för att finna en lösning.

Samtidigt befinner sig Nina, grishan vi första gången mötte i Högt spel i fiendeland, i Fjerda, på hemligt uppdrag för att befria grishor som fortfarande jagas som villebråd här.

Det är driv, spänning och också en del humor, från första sidan till sista i denna lättslukade tegelsten. Passar högstadiet och uppåt.

Uppdrag i Gasklockorna

Mårten Sandén
Illustratör: Lisa Medin
Bonnier Carlsén 2022
Hcg
137 sidor
andra boken om Dogstars

Anna har precis hunnit inse att hundar kan tala, brumerna vill värma uppvärlden, att hon själv kan flyga och är en Dogstar och att hon har en tvillingbror, Sandro, som också han är en Dogstar med den magiska gåvan att kunna göra sig osynlig. Nu är det redan dags att kasta sig in i nästa äventyr: deras första gemensamma uppdrag.

Mårten Sandéns nya mellanåldersserie fortsätter precis som den började: med fart, spänning, fantasifulla lösningar och humor. Anna och Sandro måste bege sig till Gasklockorna, stans farligaste område, för att få information om Rimfrost, brumernas ondskefulle ledare. På vägen får de med sig Rufus, alltiallo på Centralen (hundarnas högkvarter) och Atjo, Annas explikator i form av en liten hamster som hon har i fickan. Explikatorn kommer väl till pass när Anna (eller läsaren) behöver få obegripliga saker i sitt nya liv förklarat för sig. Tyvärr är Atjo ofta urladdad när man behöver den som bäst, eller lägger sig i helt i onödan när man vill det som minst. På vägen får Anna också några ledtrådar till sin egen historia.

Dogstars passar alla slukarläsare från trean och uppåt. Språket och berättelsen är tillräckligt avancerade för att locka även lite äldre läsare, eller för att funka fint som högläsning. Precisa som den förra boken utspelar sig den här berättelsen under en enda dag i Annas liv.

Buktalarens docka

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
189 sidor

Vi har kommit till tredje delen i Lundberg Hahns fantastiska serie ”Rymlingarna” (Tankeläsarna och Cirkusbjörnen). Det börjar våras och Alba och Elio ska efter att ha spenderat vintern i Altevall bege sig ut på sin första turné med Cirkus Caselli. Direktören grumsar för att björnen är borta och ersatts med en tam kråka, de behöver något mer nummer, något som kan locka till skratt. Alba kommer att tänka på Skolläraren och hans buktalardocka, kanske kan de lockas med till cirkusen?

Första stoppet blir hamnstaden Greeborg där tvillingarnas rika släkting bor, han som tror att de är bedragare och avslöjade för Dunker var de fanns, något som nästan kostade dem livet.

Det är spännande, lättslukat och välskrivet. Det finns all potential för de här böckerna att bli lika populära som Martin Olczaks Jack-böcker, även om dessa innehåller färre magiska inslag än dem. Det jag framförallt gillar är världsbygget som Lundberg-Hahn snickrat ihop så oerhört väl. Och jag tycker verkligen att det är synd att det är sista boken, det finns mycket potential och mycket kvar att utforska i Greeborg och Dymmelmark med omnejd.

Passar för mellanstadiet och är också en utmärkt högläsningsbok.

Kyssparadoxen

Isabell Rådestad
Ekström & Garay 2022
uHc
205 sidor

Maxine och Miguel bor i olika delar av Stockholm och har väldigt olika förutsättningar. Men de förenas i det att de bägge har en mamma som drabbats av en stroke tidigt i livet. De får kontakt med varandra genom ett diskussionsforum och finner tröst i den gemensamma chatten.

Som läsare förstår man snart att något inte stämmer och ganska snart börjar det skava även för Maxine och Miguel. De misstänker bägge den andra för att ljuga, att utge sig för att vara någon annan. Och när de bestämmer träff blir båda enormt besviken på den andre för att den inte dyker upp. Så vad är det som har hänt?

Ja, för den som vill ha spänningsmomentet kvar kan det vara läge att sluta läsa nu.
Men Miguel och Maxine har alltså fått kontakt med varandra genom ett veck i tiden. Maxines tid är åtta år längre fram än Miguel och när det väl står klart för ungdomarna uppstår också situationer de då de inte kan motstå att manipulera saker.

Det är en ganska underhållande berättelse av en barnboksdebutant. Rådestad är till vardag jurist och fick inspiration till berättelsen när hennes syster drabbades av en stroke. Och bokens värde ligger kanske framförallt i att det är en berättelse om ett angeläget ämne, hur en familj kan hamna i kris när en mamma drabbas av av en svår sjukdom. Själv blir jag extremt förbannad på Maxines pappa som lägger väldigt mycket ansvar på Maxine, och ömmar för Miguel som blir väldigt ensam när hans ensamstående mamma blir sjuk.

Jag har dock svårt för den delen av berättelsen som utgörs av kärlekshistorien mellan Maxine och den vuxne Miguel. Det är en sak att ungdomarna blir kära över nätet, men allt blir väldigt konstigt när Miguel både träffar Maxine som litet barn, sen ”väntar” på henne tills hon blir 16 och han 24 och de kan bli tillsammans.

Kan passa på högstadiet och möjligen i ettan på gymnasiet.

Frejas svärd

Elisabeth Östnäs
Illsutratör: Lina Nejdestam
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
289 sidor
Andra delen i serien Asynja

Äntligen har jag läst andra delen av den spännande berättelsen om Disa, i sin tvillingbror Odds skepnad och hennes äventyr på Björkö under vikingatiden. Första delen, Kungens grav, kan ni läsa om här.

Den här berättelsen börjar med att Sunna, Iskungens dotter som var medberättare i förra boken, drömmer en märklig dröm, skildrad enbart i Neidestams snygga, otäcka och skickliga bilder. Sen är det dags för höstblot. Det är Sunna som genomför det eftersom völvan Heid är försvunnen. Under blotet ser Disa en grupp gamlingar som glor konstigt på henne. På natten efter blotet blir hon bortförd, kidnappad.

Som vanligt med Östnäs är det effektivt berättat utan något som helst slarv med detaljerna. Vikingatidens färger, kyla, mat, traditioner och vanor träder tydligt fram. I den här boken är det Idris, Disa/Odds pojksoldatkompis, som är medberättare. Idris och Odd kom varandra nära i den förra boken och kallar varandra bröder. Idris och de andra rävungarna ska iväg på en övning, men han vill också ta reda på vad som hänt Odd. En sak som gör mig förbryllad är att Disa, som berättar sina kapitel i första person, gör det i förfluten tid. Idris kapitel berättas i andra person, vilket inte är så konstigt, detta är ju Disas berättelse, men också i presens. Varför?

Jag älskar de snygga omslagen, de coola och lite otäcka illustrationerna och det generösa formatet. Enda tråkiga är att det ju bara är en del kvar i denna spännande vikingaskröna. I den här berättelsen fick man lära känna Idris lite mer, det ska bli intressant att se vem vi får veta mer i i nästa del. Som jag skrev i boktipset om Kungens grav fattas det inte intressanta karaktärer att spinna vidare på. Den här passar precis som ettan övre delen av mellanstadiet och uppåt.

De överblivnas armé

Gustav Tegby
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor
Första delen i serien Bortbytingar

När Dorians syster dör tror han att det är hans fel. Hans sista ord till systern var riktigt elaka och nu är han full av ånger och sorg. Men snart får han även andra bekymmer. På begravningen börjar det regna tårar inne i kyrkan. När han störtar därifrån blir han upplockad av en extremt liten och deppig taxiförare som har ett minst sagt skumt förhållande till döden och presenterar sig som representant för ”Väsenverket”. Hon bjuder in Dorian till en obligatorisk grundkurs för bortbytingar.

Detta är alltså den första delen i en tänkt trilogi med namnet ”Bortbytingar”. Författaren Gustav Tegby är en ny bekantskap för mig. Han har tidigare medverkat i några antologier samt gav ut en ungdomsbok på Rabén & Sjögren förra året. I De överblivnas armé har han hittat en ton som närmst får mig att tänka på Rick Riordan. Även upplägget påminner om Riordans böcker: barn växer upp och känner sig annorlunda, i tonåren upptäcker han att han tillhör en mytologisk värld och kastas in i absurda äventyr. I Tegbys universum är det inte halvgudar, men väl olika varelser ur den nordiska mytologin vi möter. Dorian visar sig vara en älva, den truliga taxichaffisen en myling. Senare dyker även vittror (troll), rån och vättar upp.

Funkar det då? Japp, riktigt bra! Så bra att jag önskar att man spelat mer på ”en svensk Riordan” i formgivning och bindning. Det i och för sig i min smak snygga omslaget kunde varit tuffare och ett danskt band i stället för hårda pärmar hade förmodligen lockat fler läsare. Jag önskar också att man vågat strunta i listan över väsen i början av boken och litat på att läsarna lite mer istället.

Det här är en bok för alla som vill ha en fantasifull och rolig bok med actionspäckade äventyr. För de som skulle ha uppskattat Riordan men inte riktigt är där läsmässigt ännu. Berättelsen slutar med en rejäl cliff hanger som genast gör läsaren sugen på nästa del. Den får man vänta på tills i maj 2023, men det är det värt!

Cirkusbjörnen

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
208 sidor

Det är inte så ofta som jag unnar mig att läsa del två i en serie, eftersom jag för att hinna måste fokusera på allt nytt som kommer. Men när det gäller Kerstin Lundberg Hahns serie “Rymlingarna” om de tankeläsande tvillingarna Alba och Elio gör jag ett undantag. Jag tycket väldigt mycket om ettan, Tankeläsarna och andra delen gör mig inte besviken.

Alba och Elio tillbringar vintern i Altevall med Cirkus Caselli där de funnit ett nytt hem. Deras elake styvfar Dunker tror att de är döda så de är fria från honom. Men vilka ska bli deras uppgifter på cirkusen? De övar upp ett nummer som bygger på deras förmåga att läsa tankar, men Alba som har god hand med den gamla cirkusbjörnen Silverklo funderar också på om hon kan bli björntämjare. När Silverklo dör måste en ny björnunge fångas in och dömas till ett liv i fångenskap, kan Alba medverka till det? Och är tvillingarna verkligen kvitt sitt förflutna? Är de skyddade från Dunker och hans ondska?

Fint, välskrivet och spännande med korta kapitel och härligt läsdriv. Passar trean till sexan.

Glasskampen

Lena Arro
Illustrationer: Anna Westin
Opal 2022
Hcf
59 sidor

Detta är en berättelse i serien om Hermera Nattdotter som är konsult. Hon flyger runt i sin animakopter som drivs av ”tusen döda fåglars själar” och försöker tjäna en slant på vad som kommer i hennes väg. Med sig har hon Vendela och Tore som är praktikanter. I Glasskampen tar de på sig ett uppdrag som går ut på att få ut tre stycken väldigt ondsinta snögubbar ur IsKalles glassbil.

Hermera är lite av en Karlsson på taket-typ, övertygad om sin egen förträfflighet och inte sen att ta åt sig äran av andras idéer. Hon tycker inte att det gör något om de hemska snögubbarna, som verkligen är otäcka, de bits och kastar jättehårda snöbollar, smälter bort. Men hennes praktikanter vill hellre hitta en lite snällare lösning.

Jag gillar den gränslösa fantasin i den här boken. Att Hermeras luftskepp drivs av döda fåglar är både läskigt och fantasieggande. Och riktigt stygga snögubbar är det inte ofta man stöter på i barnlitteraturen. Vad jag inte är helt förtjust i är de murriga illustrationerna, men det är bara en smaksak i en annars skojig berättelse.

Texten är inte helt lätt även om boken är tunn, men jag tror att den kan passa duktiga läsare från tvåan.