Silvermannen

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Extra allt!

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
207 sidor

I Extra allt! får vi träffa Bea som bor med sin pappa, en avdankad rocker. Ibland dyker det upp flickvänner hemma, den ena värre än den andra. Just nu är det Karin – eller var det Kajsa?- som tar över pappas liv. Beas mamma bor i Berlin och är en berömd konstnär. Henne längtar Bea efter hela tiden och nu kanske kanske hon ska få åka dit och hälsa på över påsk.

Bea hänger med bästisarna Immanuel och Lykke. De är sinsemellan ganska olika och ibland kan det vara svårt att kombinera de två vännerna. Med Immanuel kan Bea drömma om hundarna de ska ha när de blir vuxna och paxa supersöta hundkläder de ska köpa till dem. Med Lykke kollar hon på realityserier om världens värsta fängelser, äter glass till mellis och får nästan helt nya kläder som Lykke inte längre vill ha eftersom hon hela tiden får nytt.

Jag har skrivit det förut, men Cecilia Lidbeck är expert på att hitta den där alldeles egna tonen åt sina huvudpersoner. Bea är rapp och rolig, en som kan klä av vuxenvärlden dess poser med en enda blick. I alla fall när det gäller alla utom mamma, mamma finns på avstånd, är saknad och spännande.

Konstnärsmamman har en historia av att lova mer än hon håller, inte komma till skott eller få andra planer i sista minuten. Men nu verkar det äntligen som att det ska bli av att Bea får åka helt själv och hälsa på mamma. Så trots att Bes liv blir rätt tillkrånglar när Kajsakarins lillebror helt plötsligt flyttar i hos henne och pappa, och att Bea dessutom råkar svika Immanuel, ser allt ganska ljust ut.

Vuxenvärldens svek, i synnerhet genom en opålitlig mamma, är ett tema Lidbeck ofta tagit upp tidigare, och som återkommer här. Det lite klatschiga omslaget kanske signalerar mer ”rolig bok” än vad det här egentligen är. Missförstå mig inte, det ÄR roligt, jag skrattade högt flera gånger, men det är också en mörk botten, om än inte så mörk som i De försvunna eller Familjen.

Även om påskresan blir av, så blir den så klart inte alls som Bea tänkt sig. Och då visar det sig vara bra att ha trogna bästisar.

Passar trean-sexan.

Uppdrag i Gasklockorna

Mårten Sandén
Illustratör: Lisa Medin
Bonnier Carlsén 2022
Hcg
137 sidor
andra boken om Dogstars

Anna har precis hunnit inse att hundar kan tala, brumerna vill värma uppvärlden, att hon själv kan flyga och är en Dogstar och att hon har en tvillingbror, Sandro, som också han är en Dogstar med den magiska gåvan att kunna göra sig osynlig. Nu är det redan dags att kasta sig in i nästa äventyr: deras första gemensamma uppdrag.

Mårten Sandéns nya mellanåldersserie fortsätter precis som den började: med fart, spänning, fantasifulla lösningar och humor. Anna och Sandro måste bege sig till Gasklockorna, stans farligaste område, för att få information om Rimfrost, brumernas ondskefulle ledare. På vägen får de med sig Rufus, alltiallo på Centralen (hundarnas högkvarter) och Atjo, Annas explikator i form av en liten hamster som hon har i fickan. Explikatorn kommer väl till pass när Anna (eller läsaren) behöver få obegripliga saker i sitt nya liv förklarat för sig. Tyvärr är Atjo ofta urladdad när man behöver den som bäst, eller lägger sig i helt i onödan när man vill det som minst. På vägen får Anna också några ledtrådar till sin egen historia.

Dogstars passar alla slukarläsare från trean och uppåt. Språket och berättelsen är tillräckligt avancerade för att locka även lite äldre läsare, eller för att funka fint som högläsning. Precisa som den förra boken utspelar sig den här berättelsen under en enda dag i Annas liv.

Ett nytt hopp

Mårten Sandén
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
139 sidor

Tänk om jorden egentligen är en semesterplanet för hundar, som bara kommer hit för att vila upp sig och bli bortskämda hos sina resurspersoner? Och tänk om deras fristad nu hotas av en ondskefull art, som på grund av att de ständigt fryser vill ha ett varmare klot, nu börjar få framgång? Så ser i alla fall grundpremissen ut för Mårten Sandéns nya bokserie ”Dogstars”.

Anna bor i familjehem och har det jobbigt med lite av varje. En dag på vägen till skolan, då hon är sen som vanligt, blir hon jagad av sin grannes boxer. Då visar det sig plötsligt att hon kan flyga. Hon lyfter och svävar iväg. Och kommer bara yttepytte för sent till skolan. Det är ju naturligtvis jättemärkligt, men långt ifrån det märkligaste som händer denna dag. För strax efter första lektionen knuffar Horace, klassens smartaste kille, in henne i ett skåp. De åker genom lufttryckstuber till en underjordisk central där hon får veta att grannens boxer är en drottning och det är bara början på att hela Annas världsbild måste stöpas om.

Så när hon somnar den kvällen – för Ett nytt hopp utspelar sig under en enda dag – har hon fått veta att hon är en efterlängtad ny medlem i Dogstars, en grupp som med tack vare sina specialförmågor ska hjälpa hundarna att sätta stop för Rimfrost och brumernas förfärliga plan att värma upp jorden och förstöra den.

Det är mycket välkommet att Mårten Sandén nu är tillbaka med en ny slukarserie, efter att några år ha ägnat sig åt lite mer svår tillgängliga böcker i en slags svensk-magisk-realism-noir-genre. Detta gör han dock utan att förenkla; Sandéns tilltro till att de unga läsarna hänger med på både avancerade resonemang, snabba skämt och svåra ord är intakt. Det hela är dessutom lockande förpackat med klatschigt omslag och snygga illustrationer av Lisa Medin.

Det här kommer att passa slukarläsarna från trean och uppåt.

Kärleken är att jag vill att du finns

Oskar Kroon
Brombergs 2021
uHce
254 sidor

En bil kraschar in i en flock vildsvin en vacker sommarkväll i Skåne. En pappa hamnar i koma och en hund springer bort. Utan pappa och utan hund är det liksom ett helt nytt liv, nya förutsättningar. Det känns om efter Big Bang. Allt måste startas om i Werners liv. När skolan börjar känns allt poserande och alla tuffa roller helt passé. Allt känns meningslöst. Åtminstone tills Zadie dyker upp. Eller dyker upp och dyker upp. Hon har nog funnits där hela tiden, men hon har aldrig någonsin intresserat sig för Werner. Han har ju varit likadan som alla andra. Men nu har något hänt.

Det är så få ungdomsböcker som kommer ut i dessa dagar. Jag lyfter dem som rara klenoder och hoppas att de ska ge mig det jag vill ha: en äkta berättelse som håller hela vägen genom stämningar, tonfall och känslor. Det gör det tyvärr inte här. Det blir lite tjatigt, Werner tuggar om saker för många gånger, man förstår aldrig ungdomarnas passion för varandra eftersom ingen av dem framställs som särskilt attraktiv. Porträttet av mamman bottnar aldrig, hon blir mest en tokig filur i kanten som döpt alla i sin närhet (hunden och alla sina tre barn) efter poeter och som tror att allt kan åtgärdas med poesi. Werners förhållande med henne känns lika kärlekslöst som det med de två tvillingsyrrorna som aldrig blir något annat än skärmberoende bifigurer.

Boken har fått beröm i recensioner för sina realistiska sexskildringar. men jag vet inte jag. Jag tycker mest att sexet känns frånstötande, som något man verkligen inte vill hålla på med. Men det kanske är realistiskt för någon.

Detta är en bok för verkligen läsvana och känsliga ungdomar i högstadieåldern.

Ensamvargar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Vandraren

Jesper Danielsson
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
297 sidor

Ett litet frö av något, en varelse, ett väsen eller i alla fall någon slags livsform, ligger i dvala i årmiljoner i rymdens oändlighet. Men av slumparnas slump följer det här fröet, eller vad det nu är, med en liten sten ner i en fjällsjö utanför Kiruna. Där befinner sig sedan en sommar Jet på sin första fjällvandring med pappa och farfar. Med finns också hennes älskade hund Banjo. ”Fröet”, som i boken får namnet Vandraren, har tagit över nått litet djur och börjat vakna till liv och utvecklas. Det tar sig sedan vidare till en fisk och utvecklas lite till. Och när Banjo dricker ur fjällsjön flyttar Vandraren vidare till honom. Intet ont anande har Jet och pappa med sig en alien med mål att ta över planeten när de återvänder till Stockholm efter fjällsemestern.

Som nu kan läsa är premisserna för den här boken riktigt riktigt spännande. Hur spännande det hade kunnat bli får vi tyvärr inte veta. Jesper Danielsson kör tyvärr i diken när han låter Vandraren själv berätta i vart annat kapitel om hur den genomgår sina utvecklingssteg, läser in koder från värddjuret och vad den nu håller på med. Det blir tjatigt och långtråkigt. Dessutom börjar Jet snart få drömsyner, en stor del av berättelsen utspelar sig i hennes drömmar (som hon själv inte tolkar som drömmar utan som budskap från någon, vilket de också visar sig vara) med långa och upprepande beskrivningar av en planet med blå sand och de varelser som lever där. Dessa syner är också det som leder fram till slutet som är av ”deus ex machina”-slag och åtminstone för den här läsare lämnar en hel del övrigt att önska.

Så ”Andlöst spännande” som baksidestexten utlovar blir det tyvärr inte efter de två första kapitlen.

När jag har bokklubb med mina elever brukar jag fråga dem vem de tycker ska läsa den boken de pratat om. Om jag skulle ställa mig själv den frågan nu är svaret någon med mycket egen fantasi, som kan spinna vidare på den otroligt obehagliga och spännande ursprungspremissen i den här boken. Och någon med god läsförmåga och bra tålamod som kan ta sig igenom alla Vandrarens oändliga kopiering av koder utan att tappa intresset.

Tjuven på Highland Falcon

M. G. Leonard, Sam Sedgman
Illustrationer Elisa Paganelli
Opal 2021
Hcg
307 sidor

Harrison, kallad Hal, måste följa med sin farbror på en jobbresa för att vara ur vägen när hans mamma ska in på sjukhus för att föda hans lillasyster. Hal vill inte åka ifrån sin familj. Han är inte säker på om han ens vill ha en lillasyster heller faktiskt.

Hals farbror är journalist och tågentusiast, och resan han tar med sin brorson på är inte vilken som helst, utan ångtåget Highland Falcons allra sista tur. En exklusiv tur runt England, Skottland och Wales med kungligheter och kändisar ombord. Och där det finns dyrbarheter finns det tjuvar, så det dröjer inte länge innan den första stölden äger rum, en exklusiv diamantbrosch försvinner. Ganska snart står det klart att det finns en diamattjuv på tåget. Och inte bara det, dessutom finns det en fripassagerare och en massa gulliga hundar.

Hur allt hänger ihop kan vi som läsare kanske gissa eller ana, men lösningen kommer inte förrän i nästa sista kapitlet. Då löser Hal gåtan och avslöjat tjuvens minst sagt okonventionella metoder i bästa Agatha Christiestil. Men innan dess har vi fått oss ett härligt läsäventyr, rikligt illustrerat med Paganellis fina pennteckningar.

Boken är den första i serien om ”Det stora tågäventyret” och fortsättes av Kidnappningen på California Comet (kommer i vår), Mordet på Safari Star (kommer i höst tror jag) och Hotet vid Dödmanspasset (2022). Passar som högläsning eller egen läsning i trean till femman.

Magiska godiskulor

Baek Heenamagiska-godiskulor
Trasten 2020
Hcf
Bilderbok

Årets Alma-mottagare Baek Heena har nu tre böcker på svenska. En fe på badhuset som jag skrev om för ett par dagar sedan och den här, Magiska godiskulor är bägge gjorda i samma teknik. Noggrant uppbyggda scener med omsorgsfullt modellerade lerfigurer som är fotograferade. Fotografierna täcker ibland hela sidorna och är ibland mindre, allt efter vad berättelse kräver. I den här boken leker Heena också med texten på ett nytt sätt, den går in och ut ur illustrationerna och utgör ibland en del av dem. Det är fint överfört till svenska från koreanska tecken.

Berättelsen påminner om den i Heenas första bok på svenska, Molnbullar. Barn äter något som försätter dem i ett magiskt tillstånd. I Molnbullar var det kattsyskonen som började sväva och i den här boken är det en pojke som köper magiska godiskulor hos handlaren på hörnet. Alla kulorna är olika och var och en hjälper honom att höra sådan han inte kunnat höra innan. det hjälper honom att komma vidre, att gå lite utanför sitt invanda och till slut få en ny vän.

Här är Beverly

Kate Di Camillohar-ar-beverly
Lilla piratförlaget 2020
Hcg
220 sidor

Här är Beverly är boken som avslutar trilogin om de tre flickorna som blir vänner för livet på Ida Nees drillskola. Första boken, Raymie Nightingales stora plan har som man förstår Raymie i centrum. Bok två som heter Louisianas väg hem berättar Lousianas historia och nu är det alltså den arga, upproriska, starka Beverlys tur.

Det är när Beverly har begravt Ludde, hunden de fritar från djurhemmet i bok ett, som Beverly får totalt nog av människor som ger sig av, försvinner eller inte bryr sig och bestämmer sig för att ge sig av själv. Hon hamnar i den närbelägna kustorten Tamary Beach där hon hittar ett jobb och en tillflyktsort hos den ensamma tanten Iola.

Man känner igen sig i Kate Di Camillos universum. Det är utkantsamerika, genomfartsleder, stora vägskyltar, vinddrivna existenser och övergivna barn. Men också gott om hjälpande händer, främlingar som ser och litar på folk och så den där stillsamma humorn som gör det lättare att läsa om det som egentligen är väldigt sorgligt.

Beverly är sviken av så många. Nu är det hon själv som sviker, ger sig av utan ett ord. Men mot sin vilja blir hon ganska snabbt en del av den väv av medmänsklighet som bygger ett samhälle. Innan hon vet ordet av strejkar hon med sina nya arbetskamrater och firar jul i juli (fast i augusti) med veteranföreningen.

Tråkigt att ha nått sista boken i trilogin. Jag undrar hur det går för Raymie när både Louisiana och Beverly gett sig av? Visst vore det underbart att få återse henne? Men samtidigt har tiden gått, Beverly är här fjorton år och flickorna börjar växa ur Hcg-facket. Som de tidigare delarna, och nästan alla Di Camillos böcker, är detta en underbar högläsningsbok. Passar mellanstadiet.