Felet med Eden


E. P. Uggla
Bonnier Carlsen 2022
uHc
sidor

Ava vaknar upp i någon slags märklig sjukussal. Detta vet hon: hon har varit nedsövd i ecmo efter en svår influensa. Hennes mamma och lillebror, den enda familj hon bryr sig om förutom bästisen Ellen, är förmodligen döda. Den enda som finns där är Clara, som kanske är någon slags sköterska och hon lotsar så småningom ut Ava i världen utanför, ett märkligt samhälle, eller institution eller vad man nu ska kalla det för, som heter Eden.

Här finns nästan bara barn. Det är inte så konstigt eftersom de flesta över 25 dog i den där influensan. Det som är konstigare är att de är indelade i kaster som tävlar stenhårt både inbördes emellan. Ava hamnar direkt i den högsta kasten, Lustgården. Det väcker ont blod bland de andra som fått tävla sig till sin plats där. Den första tiden i Lustgården blir svår. Hon fattar inte systemet, känner inte till regler, blir misshandlad av en lärare och de andra eleverna är fientliga. Sen blir hon kompis med Yasmin och saker och ting blir lite bättre. Men bara lite.

Det är så mycket som inte går ihop. För de första, var befinner hon sig? Alla pratar svenska, men naturen som syns från fönsterna i den kupolliknande byggnad där hon befinner sig liknar inte svensk. Och all teknologi som finns i Eden, hur kan hon inte ha känt till att den fanns? Det är som att vakna i ett framtidssamhälle, hur länge har hon egentligen legat nersövd? Och vad är egentligen syftet med allt, varför har hon blivit placerad i Lustgården, hon är varken speciellt överintelligent eller fysisk, som de andra eleverna som är där verkar vara. Vad är egentligen felet med Eden?

Inte förrän i sista kapitlet får vi som läsare de svar som Ava Famlar efter, fram till dess är vi lika frågande som hon. Jag får lite associationer till Ursula Poznanskis fantasytrilogi Sveket, Sammansvärjningen och Slutet, även om jag inte tycker att Felet med Eden håller riktigt samma mått. Men liksom där är mänskligheten förpassad till artificiella samhällen där man fostrar en meritokratisk elit.

Felet med Eden är tänkt som första delen i en serie. Det är spännande läsning som passar högstadiet.

Förvildade

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.

Önskebrunnen

bokomslag önskebrunnen


Frances Hardinge
B. Wahlström 2019
uHce

Vad händer när man glider över ut över kanten på sin egen skala, en kant man inte har lagt märke till förut? Det utforskar Frances Hardinge i Önskebrunnen.

Som vanligt blandar Hardinge ett realistiskt universum med fantastiska inslag. Miljön ett någorlunda nutida England som befolkas av hotfulla kringdrivande kundvagnar och hotas av en eskalerande översvämning.

Men berättelsen börjar vid den gamla önskebrunnen i Magwhite. Ryans kompis Josh kommer på den geniala idén att plocka upp några mynt ur den för att få pengar till bussen hem till sig, Ryan och Chelle. Men önskningar, och önskebrunnar, är inget man ska ta lätt på och snart märker de tre barnen en förändring. De har fått speciella förmågor, som alla ligger i förlängningen av deras normala förmågor. Vad de ska göra med dessa förmågor förstår de snart: de måste betala tillbaka till Brunnshäxan för de mynt de har tagit i form av uppfyllda önskningar. Det verkar som en lek först, ett spännande äventyr. Men ju mer de tre barnen förstår om önskningar, ju mer inser de hur komplicerade de är. Dessutom har de alla tre sina egna hemliga önskningar som stökar till det och de börjar dra åt helt olika håll.

Frances Hardinge använder effektivt genren urban fantasy som en spegel av inre hot i de unga protagonisternas familjer, som på olika sätt verkar vara på väg att splittras. Samtidigt förändras leken till ett farligt äventyr på liv och död där Ryans blick, sättet han ser på världen, sina föräldrar, kompisar och viljor, måste förändras flera gånger om.

Så är exempelvis Josh hjälten i deras lilla trio, både Ryan och Chelle beundrar honom för hans mod och påhittighet. De litar på att han ska kunna lösa alla situationer. Men en hjälte är också någon som går nära den där kanten på skalan, gränsen för det normala, och vad händer om han går över den? I finalen ser vi en översvämning av bibliska mått, lik den i Philip Pullmans Lyras färd. Kanske är det något i vår klimatupphettade samtid som gör det effektivt att skrämmas med stigande vatten.

Jämfört med Hardinges tidigare böcker på svenska, Lögnernas träd och Gökungen, känns målgruppen för den här boken något yngre. Den passar goda läsare från mellanstadiet och uppåt. Bäst läser man den som ett gemensamt högläsningsäventyr både vuxna och barn tillsammans.

Det svarta regnet

Stina Nilssondet-svarta-regnet
Bonnier Carlsen 2020
Hcg
190 sidor

I en framtid inte alls långt ifrån oss är naturen sjuk och människorna har flytt eller är döda. Kvar i en stuga utan för Falun (gissar jag) finns Liv, hennes lillasyster Frida, mamma och pappa. Det är ett hårt liv. I synnerhet sedan pappa blev sjuk och ligger inlåst i sovrummet måste Liv hjälpa till mycket. Mjölka det sista geten har att ge, sköta grönsakslandet, hämta vatten ur brunnen. När Livs väns familj ger sig av i en gammal ombyggd bil dragen av två hästar, är hennes familj den sista kvar. Liv börjar också längta bort. Bara en sista viner, sedan ska de väl också ge sig av? För att bara överleva är inte att leva.

Detta är vinnaren i Bonnier Carlsens stora manustävling och det är en spännande dystopi debutanten Stina Nilsson fått ihop. Men. För det finns ett men. Eller rättare sagt väldigt många. Minst en gång på varje sida inleder Nilsson en mening med ”Men,”. Ofta två eller tre gånger. Det blir så irriterande att jag har svårt att ta till mig berättelsen. Hur har det kunnat gå igenom på ett rutinerat förlag som Bonnier Carlsen?

Berättelsen är mörk men slutar med en strimma ljus, som kanske kanske kan leda vidare till en uppföljare. Men, ska jag ta mig igen om den krävs en tuffare redaktör. Passar mellanstadiet.

Grön zon

Magnus Nordingron-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc

Grön zon fortsätter science fiction-äventyret som började med Röd zon (Berghs 2020). Vi återfinner Joel, Zahra och Hugo där vi lämnade dem, i den underjordiska organisationen Följarnas gömställe i Gamla stan. Men Joel som är van att klara sig själv har svårt att lita på Magda och de andra Följarna, han ger sig snart av för att återvända hem, til den röda zonen. När Zahra upptäcker att han är borta vill hon leta efter honom. men gamla stan är full av ”svalor”, spiondrönare laddade med giftpilar, AI-väktare och Domarens lojala medborgare. Snart är en jakt på liv och död igång.

Jag tycker kanske att denna boken tappar lite i spänning gentemot den första. Barnen ger sig hela tiden av, blir infångade eller avbrutna eller räddade. På ett sätt realistiskt, att de som barn inte klarar sig själva i den här extremt fientliga miljön, men de framstår samtidigt som lite klantiga. Det är också något mer spretigt med tre berättare istället för två (Hugo kom inte in som berättare förrän precis i slutet av den förra boken). Sen kan jag inte låta bli att bli störd av de oändliga konversationer de hela tiden har mitt under jakter eller när fienden närmar sig i sporrsträck. Håll käften och spring nu, vill jag ropa. Men det är ju å andra sidan ett tecken på att jag blir engagerad.

Kan läsas från fyran och uppåt och passar bra som lättläst på högstadiet.

Röd zon

Magnus Nordinrod-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc
119 sidor

Så spännande det blir när Varelserna-duon Nordin och Gabel återigen slår sina påsar ihop för att skriva dystopi. Och hur rätt i tiden landar den inte, mitt i pågående pandemi! Precis som Familjen av Cecilia Lidbeck som jag skrev om för ett tag sedan är detta en bok som plötsligt fått en helt ny och skrämmande aktualitet.

Jag tror att böcker om pandemier kan fungera på två sätt nu. Dels som ett sätt att förstå samtiden, men också som ett sätt att relativisera eländet. Och med Röd zon blir det som i det senare fallet, för så illa som Joel har vi det trots allt inte. Han är ensam överlevande kvar i den karantänzon som kallas Zon B och som består av Vasastan och Norrmalm. För allt han vet kan han vara den enda överlevande i hela Stockholm eller i hela världen och i snart ett år har han klarat sig själv på de övergivna affärernas varulager och den oändliga boksamlingen i stadsbiblioteket på Sveavägen.

Men en dag förändras allt. En röd ballong svävar överbarriären från Zon B, Östermalm och Gärdet. Det finns någon mer som lever.

Särskilt spännande är boken att läsa för mig eftersom den utspelar sig i mina nya hemkvarter. Joel bor i ett ”studenthotell”, jag föreställer mig att det är Generator i närheten av stationen där jag själv bott. Han hänger Vanadislunden som ligger ett stenkast från min arbetsplats Matteusskolan. Han bunkrar Stephen King-böcker i ”Vasa bookstore” som inte finns än, men i framtiden.

Jag tror dock inte att man behöver bo i Stockholm för att roas av denna nya serie där Röd zon är första delen. Allt talar för att den kommer att bli minst lika populär som föregångaren Varelserna, som älskades av läsare långt utanför skådeplatsen Gotland. Den är, åtminstone denna första bok, betydligt mindre splatterblodig än Varelserna. Precis som Varelserna är den nya serien tonårsklassad men jag tror att den kan läsas från fyran och uppåt. Den kommer också att vara ett fint tillskott som lättläst på högstadiet.

Familjen

Cecilia Lidbeckfamiljen
Lilla piratförlaget 2020
Hcg
189 sidor

Många böcker får en aktualitet i dessa coronatokiga tider som kanske ingen tänkte på att de hade när de skrevs.  En sån bok är Cecilia Lidbecks nya mellanåldersbok Familjen. Den utspelar sig i sekt/prepper-miljö och berättas av Ella.

Ella är 12 år och lever i Familjen, hennes hem är Gården, hon är tredje barnet av de barn som bor där. Hon lever ett enkelt och lyckligt liv, men också ganska hårt och arbetsamt. Dessutom oroar sig Ella en hel del. Hon är rädd för alla de faror som finns utanför Gården, där de förlorade håller på att förstöra jorden, skolorna är stängda och alla människor kommer att gå under. De på Gården, Familjen, ledda av Far, är de som har förstått och som kommer att klara sig efter Kollapsen.

Lidbeck lyckas hitta en berättarton åt Ella som är helt trovärdig. Hennes sätt att beskriva sitt liv med ett avskalat språk och korta meningar gör att man helt ser världen med Ellas ögon. När det så småningom slås in en kil i Ellas värld och verklighetsuppfattning är det genom något som är helt förbjudet i Familjen: en kontakt utifrån. För plötsligt en dag står han där, på andra sidan staketet, Pojken. En av de förlorade. Fast han ser inte så särskilt förlorad ut, han ser ganska mycket ut som barnen på Gården. Inte sjuk eller förgiftad som hon fött höra att människorna på utsidan är. Och fastän hon vet att det är förbjudet börjar hon prata med honom, för hon vill så gärna rädda honom, låta honom också få komma till dem i tryggheten i Familjen.

Det är en berättelse helt ur barnets perspektiv men också en berättelse om hur utlämnade barn är åt vuxnas beslut. Cecilia Lidbeck tillhör de där författarna som inte fegar för att skildra hur barn dör, därför är det här inte en helt lätt bok att läsa även om den är enkel rent språkligt. Den passar åk 4 – 6 och kommer att sträckläsas av många.

Den sista människan

Lee Baconden-sista-manniskan
B. Wahlströms 2020
Hcg
186 sidor

I en framtid där robotarna sett sig tvungna att utrota alla människor för att de förstörde planeten växer XR_935 upp i en familjeenhet tillsammans med Förälder_1 och Förälder_2.

XR_935’s syfte är att montera solcellspaneler tillsammans med två robotmedarbetare. Alla tre är de specialbyggda för att klara olika delar i arbetsprocessen och de monterar glatt paneler dagarna i ända. Tills en dag då allt förändras, då dyker en paradox upp. Paradoxen är en människa. Människorna som skulle vara utrotade från jorden yta. Människorna som är onda, giriga och fåfänga och tar dåliga beslut och därigenom är livsfarliga för planeten.

Människan är ett barn som heter Emma och hon visar sig inte vara varken utrotad eller ond, därför är hon en paradox. Och Emma behöver hjälp. Ska XR_935 och dess medarbetarrobotar hjälpa Emma?

Det här är en lite ovanlig berättelse om vänskap och mod. Eftersom robotar bara kan tänka logiskt framstår de som något fyrkantiga, vilket förser boken med en slags torr humor. Om man jämför med en annan rolig bok om framtiden för samma åldersspann, De sista barnen på jorden, är denna en bok som lockar till stillsam reflektion snarare än flabb.

Jag tror att den här berättelsen passar utmärkt som högläsning i årskurs 2-4 eller som egen läsning för elever från årskurs 3-6.

De sista barnen på jorden

Max Brallierde-sista-barnen-pa-jorden
Illustratör: Douglas Holgate
HarperCollins Nordic 2019
Hcg
235 sidor

Det har gått 37 dagar sen apokalypsen och Jack Sullivan är ensam kvar bland zombies och monster. Någon familj att sörja har han inte, han är ett oälskat faniljehemsplacerat barn, men i det mesta annat en helt vanlig trettonåring. Nu har han barrikaderat sig i en trädkoja och försöker överleva genom att spelifiera sin tillvaro. Han hittar på coola uppdrag åt sig själv och utnämner sig till superhjälte med fantastiska vapen. När vi kommer in i historien har han precis vågat livet för att ta sig till ett köpcentrum för att få tag i en pyttelitet skruvmejsel. Detta för att kunna laga en walki talki och genom den kanske få kontakt med sin bästis. Om han har överlevt.

Boken, som finns som film på Netflix, är en mix av Dagbok för alla mina fans, Trädkojaböckerna och Zombieworld. Grundtonen är tramshumor, de är rikt illustrerade och pepprade med infall och oneliners. Sedan första boken kom i september i fjol har ytterligare två böcker kommit,  De sista barnen på jorden och zombieparaden och De sista barnen på jorden och mardrömskungen. De passar från tvåan och uppåt beroende på läsförmåga och kommer definitivt att gå ham blad de som uppskattar de ovan nämnda serierna.