Välj mig

Christina Lindström
B. Wahlströms 2019
uHc

Silje har haft en mardrömssommar och när skolan börjar för hösten hoppas hon på att allt ska börja om. Eller bli som förr. Mia kommer äntligen tillbaka från sin semester i Värmland, och Mia vet inget om Siljes helvetessommar, hon är garanten för att allt ska vara som vanligt. Men i en en kommun med knappt sextusen invånare vet alla nästan allt och det dröjer inte länge innan även Mia vet. Varför har inte Silje berättat? Och sen visar det sig att det finns saker som ”alla” vet som inte Silje vet. Visste Mia? Varför har hon inte berättat?

Och mitt i detta, när livet är som skörast och allting vacklar, dyker Alvin upp. Eller dyker upp och dyker upp, han har väl alltid funnits där, men Silje har nog aldrig sett honom ur den här vinkeln förut. Ögonen har något i sig som gör att världen stannar upp lite och Silje måste hålla andan.

Det här är en bok med en känsla och en tonträff som man läser max en om året, utan tvekan den bästa svenska ungdomsboken i år. För mig går den in på tio i topp bästa böcker alla kategorier jag läst i år. Silje går i nian men det är närmast ett sidospår i boken. Vissa saker som är centrala i en niondeklassares liv, som till exempel gymnasievalet vävs in i berättelsen, men huvudpersonens ålder har faktiskt inte så stor betydelse när litteratur är så här bra. Det är en bok om livet och döden, vänskapen och kärleken, de stora, ålderslösa frågorna. Det är också en berättelse om att bo på en liten ort där alla ”vet” allt om ”alla” och vad det kan föra med sig för en familj i kris.

Jag hoppas att Välj mig får riktigt många läsare, även utanför det gäng som vanligtvis läser ungdomsböcker. Christina Lindström går verkligen från klarhet till klarhet som författare. Detta är hennes första bok för äldre barn med en tjej i huvudperson och det går lik bra det. Man älskar Silje med hennes fel och brister, humor och slagfärdighet och sorgsenhet lika mycket som man älskat Fille, Jack, Hugo och Kevin.

Kråkorna

Anders Fagerkrakorna
Illustrationer: Peter Bergting
Natur & Kultur
Hci

Någon återvänder genom skogen till ett övergivet hus. Där vilar en historia av misstro och lögner. Över platsen vakar fåglarna. Inne i huset är det fullt av lappar med budskap. Varningar, uppmaningar. Den som återvänder har ärvt huset, historian, sorgen och mörkret som ruvar där. Men varför vill hen återvända?

Det är en dunkel, snårig och sårig berättelse Anders Fager ger oss. Om en relation byggd på svek och familjeband av sorg och hat. Peter Bergtings illustrationer är ödesmättade, vackra och dolska. Man tingas tyda en smal, otillgänglig skrift, som hemliga budskap krafsade i marginalen, på samma sätt som huvudpersonen försöker förstå vad som hänt, vilka minnen platsen döljer och varför hen blev den hen blev.

Förlagets rekommendation på 12-15 år tycker jag är ganska rimlig, men även en äldre målgrupp kan ha stort utbyte av den hr berättelsen som tar upp mycket svåra ämnen som utanförskap och rasism.

Spökjägare

Martin Jernspokjagare
Lilla piratförlaget 2019
Hcg
253 sidor

Letar du efter en mysrysare med både humor och action? Då är det här boken för dig. Marin Jern har tidigare skrivit för vuxna och ungdomar, bland annat den fantastiska Svensk synd från 2015. Han har också varit aktiv som manusförfattare för film, bland annat för filmatiseringen av Ingelin Angerborns kioskvältare Rum 213. Kanske var det då lusten att själv skriva något om spöken för mellanåldern rann till, och det var bra, för detta är riktigt bra!

Holly och hennes lillebror Elvir skickas till sin faster i hålan Vilaholm, där deras pappa växt upp och fastern nu bor i föräldrahemmet. Anledningen är att deras pappa är ”sjuk i huvudet. Fast det får man ju inte säga. Även om det är så.”

Vilaholm har en mörk och något dolsk historia. 1991 har många människor flyttat därifrån på grund av okänd anledning. Barn har försvunnit. Och nu har de börjat försvinna igen.

Det första som möter Holly och Elvir på stationen ett anslag om en försvunnen flicka och två killar som har en spökklubb. Elvir gillar att skrämma upp sig själv med spökhistorier, men Holly tror inte på spöken och försöker få sin lillebror att hålla båda fötterna på jorden.  Mellan raderna förstår man att Holly har fått ta ett ovanligt stort ansvar för sin bror på grund av pappans psykiska ohälsa. I Vilaholm händer det dock saker som är svåra att förklara på annat sätt än att spöken faktiskt finns. Snart är Elvir också försvunnen och Holly i desperat behov av någon som kan hjälpa henne att leta. Någon som kan tro på att spöken ligger bakom.

Eftersom det är svårt att inte jämföra mellanåldersrysare med Ingelin Angerborn så skulle jag beskriva detta som snäppet läskigare än hennes böcker. Spökena är inte snälla andar som bara vill ha hjälp med något och försvinner sen. De är onda och vill ont. Men med likhet med till exempel Jenny Jägerfeldt och Petter Lidbeck, tillhör Jern de författare som kan skriva humoristiskt och samtidigt behålla en allvarlig underton, så detta är också en ganska rolig bok.

Andra boken i serien, Vänner att dö för kommer i april, så skynda att läsa denna så du är redo för uppföljaren. Passar alla som gillat Ingelin Angerborns böcker och är redo för nästa level.