Jefferson

Jean-Claude Mourlevat
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
261 sidor

Så har jag äntligen lyckats lägga tassarna på en bok av årets ALMA-mottagare. Lilla Piratförlaget var snabbt ute och översatte hans bok Jefferson från 2018 till svenska och nu, när reservationsköerna lugnat sig något, var det äntligen dags för mig att få läsa denna vackra lilla bok.

Huvudperson är igelkotten Jefferson, som också pryder bokens omslag. Han råkar genom ett ödesdigert misstag bli oskyldigt huvudmisstänkt för ett mord på en grävling, tillika hans frisör. För att han ska bli fri från anklagelserna bestämmer han sig, påhejad av sin vän grisen Gilbert, att de tillsammans ska hitta den riktiga mördaren.

Spåren leder dem till människornas värld, som i den här berättelsen existerar parallellt med djurvärlden. För att ta sig dit obemärkt ansluter de sig till en gruppbussresa. Ledtrådarna pekar mot ett litet hyresrum som grävlingen hyrt under falska namn. Vad kan den stillsamme frisören haft för skumma saker för sig?

Det som gör Jefferson till så trevlig läsning är att inget förenklas. Det är en gullig historia, ja visst, så blir det lätt när huvudpersonerna är charmiga små djur. Men samtidigt är detaljerna ibland väldigt våldsamma, det är blod, mord och äventyr på liv och död. Språk och ordval är heller inte på något sätt anpassat efter en barnslig målgrupp. Tvärt om kommer den här boken ge upphov till många förklarande diskussioner för den som vill och många nya lärdomar för den som är på det humöret.

Illustrationerna i svartvitt är effektfulla, både detaljerade och stämningsfulla tar de inte fasta på det mest fasanfulla i berättelsen utan hjälper till att göra det lagom otäckt.

Som högläsning kan den passa från tvåan, om man är beredd på att diskutera och förklara en del. Och var beredd på en klass med nyblivna vegetarianer när läsningen är över.

Järnulven

Siri Pettersen
B. Wahlströms 2021
uHce
516 sidor

Det finns en sak som är extremt irriterande med Siri Pettersens böcker. Och det är att man vill ha fortsättningen omedelbums. Att vänta ett år eller mer på en uppföljare känns omöjligt när man varit inne i hennes spännande världar under några hetsigt intensiva läsdagar. För mig blir det sådana dagar när jag likt en junkie lever för nästa lässtund och funderar över när jag nästa gång ska kunna smyga mig undan för att öppna boken utan att familjen eller jobbet blir allt för åsidosatt.

På baksidan till Järnulven står det att den ”utspelar sig i samma universum” som Korpringarna. Det är ju en lite komplicerad sak att påstå, eftersom Korpringarna, Pettersens förra fantasytrilogi, utspelar sig i olika världar. Den börjar i Ymslanden men gör också en utflykt till vår värld. Pettersen svingar sig mellan fantasyns olika undergenrer, vad man tar för high fantasy i första boken blir urban fantasy i den andra.

Här är vi i staden Náklar. Vi träffar Juva som är jägare, vargjägare mer bestämt. Hon har funnit sin familj i jaktlaget och gör allt för att komma så långt som möjligt från sin mors familj som är blodläsare. I blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg, hon har plågats av hjärtklappning och oro. Blodläsarna är högt hållna i Náklar och tjänar stora pengar på att läsa folks blod och förutspå deras framtid. Juva ger inte fem öre för de förmågorna, hon har sett tillräckligt under sin uppväxt för att veta att det är påhitt, myter och lögner.

I Náklars centrum finns Náklaringen, portarna som drivs av vargblod och som gör att man snabbt kan resa mellan olika delar av riket. Det är därför vargjägarna behövs. Men en del av vargblodet verkar komma på avvägar och säljs till de som brukar och missbrukar det och i värsta fall drabbas av ulvsjukan och måste dödas. Juva vill ta reda på hur och stoppa det.

När Juvas mamma dör ställs det mesta på ända för henne. Mamman vill att Juva ska ta över, en sanning som Juva försöker mörka, och Juvas lillasyster vill väldig gärna axla maktpositionen som blodläsare. Så ett tag verkar det som att Juva ska få fortsätta med sitt jägarliv som hon så gärna vill. Men ödet vill annorlunda, hennes värld vänds uppochner ner en gång till och hon får veta saker som ändrar vilka val hon kan göra.

Kopplingen till Korpringarna då? Ja, dels börjar den här boken med att kraften börjar strömma in i Juvas värld igen, efter att ha varit borta i århundraden. Något som vi kan misstänka att Hirka är ansvarig för. Dessutom finns en central person, en varelse, som läsare av Korpringarna kommer att känna igen.

Oupphörligt spännande, välskrivet och ett så fint spunnet universum där varje detalj känns trovärdig. Det är en ganska våldsam historia, så allt för unga eller känsliga läsare kanske ska tänka sig för, men jag tycker den kan passa högstadiet och uppåt. Hoppas att den även hittar många vuxenläsare.

För att vi hör ihop

Klara Krantz
Alfabeta 2021
Hcg
220 sidor

Klara Kranz debuterade 2013 med ungdomsboken Ge mig arsenik, men fick sitt egentliga genombrott 2017 med Under odjurspälsen, också det en ungdomsbok. Nu har hon skrivit en berättelse för de lite yngre.

För att vi hör ihop berör de tidiga tonårens problematik, oviljan inför kroppens förvandling och den första sexualiteten och kärleken, men också en mycket tyngre fråga: den nattsvarta sorgen efter en nära väns död. Här finns teman som vi känner igen från Krantz tidigare böcker: vem vi är i förhållande till andra, sex och kärlek.

För att vi hör ihop utspelar sig på på Månas sommarö, Skälmö, och på två tidsplan. ”Nu” och ”Ett annat nu”, som kapitelrubrikerna heter och som i vart annat kapitel utspelar sig förra sommaren, då Måna och bästisen Alice som vanligt var tillsammans på ön. Och nu, då Måna tvingats åka tillbaka, trots att Alice inte längre finns, trots att Skälmö är Månas och Alices ö och att det känns omöjligt att vara där utan henne.

Det är en bok som inte riktigt låter sig placeras in i något fack och som kan behöva lite hjälp för att nå sina läsare. Ämnet är relativt krävande, samtidigt som omslaget signalerar en bekymmersfri Saltkråkantillvaro. De två tidsplanen, som bara skiljs åt av en rubrik och en liten vinjettbild, kan också vara kluriga att hålla isär för vissa läsare. Lotsas läsaren förbi de hindren kan detta vara en prefekt bok för de som vill läsa allvarliga, sorgliga böcker om verkliga ämnen. Passar femman till sjuan.

Välj mig

Christina Lindström
B. Wahlströms 2019
uHc

Silje har haft en mardrömssommar och när skolan börjar för hösten hoppas hon på att allt ska börja om. Eller bli som förr. Mia kommer äntligen tillbaka från sin semester i Värmland, och Mia vet inget om Siljes helvetessommar, hon är garanten för att allt ska vara som vanligt. Men i en en kommun med knappt sextusen invånare vet alla nästan allt och det dröjer inte länge innan även Mia vet. Varför har inte Silje berättat? Och sen visar det sig att det finns saker som ”alla” vet som inte Silje vet. Visste Mia? Varför har hon inte berättat?

Och mitt i detta, när livet är som skörast och allting vacklar, dyker Alvin upp. Eller dyker upp och dyker upp, han har väl alltid funnits där, men Silje har nog aldrig sett honom ur den här vinkeln förut. Ögonen har något i sig som gör att världen stannar upp lite och Silje måste hålla andan.

Det här är en bok med en känsla och en tonträff som man läser max en om året, utan tvekan den bästa svenska ungdomsboken i år. För mig går den in på tio i topp bästa böcker alla kategorier jag läst i år. Silje går i nian men det är närmast ett sidospår i boken. Vissa saker som är centrala i en niondeklassares liv, som till exempel gymnasievalet vävs in i berättelsen, men huvudpersonens ålder har faktiskt inte så stor betydelse när litteratur är så här bra. Det är en bok om livet och döden, vänskapen och kärleken, de stora, ålderslösa frågorna. Det är också en berättelse om att bo på en liten ort där alla ”vet” allt om ”alla” och vad det kan föra med sig för en familj i kris.

Jag hoppas att Välj mig får riktigt många läsare, även utanför det gäng som vanligtvis läser ungdomsböcker. Christina Lindström går verkligen från klarhet till klarhet som författare. Detta är hennes första bok för äldre barn med en tjej i huvudperson och det går lik bra det. Man älskar Silje med hennes fel och brister, humor och slagfärdighet och sorgsenhet lika mycket som man älskat Fille, Jack, Hugo och Kevin.

Det hemliga riket

Philip Pullmandet-hemliga-riket
Natur & Kultur 2020
uHce
692 sidor

Den efterlängtade andra delen av Pullmans ”equal” till ”Den mörka materien”, ”Boken om stoft” har nu kommit på svenska. Nu har tiden hoppat till efter Lyras äventyr i Norden och några år till. Hon är i tjugoårsåldern och läser vid S:ta Sophias College i Oxford. Hennes hem är fortfarande Jordan där hon har kvar sitt rum och sin ställföreträdande familj, även om hon bor på S:ta Sophia som är ett college för flickor, under veckorna.

Livet rullar på. Men Lyra är inte lycklig. Hon och Pantalaimon har kommit på kant med varandra. Lyra har blivit påverkad av några tänkare/författare på modet och Pan kan inte tåla det. Sen kommer det två dråpslag: först tvingar den nya rektorn på Jordan Lyra och Pan att lämnas sitt rum. Sen ser sig Pan tvungen att ge sig av (han och Lyra har förmågan att dela på sig sedan besöket i De dödas rike i ”Den mörka materien”). Dessutom har Pan under en nattlig expedition blivit vittne till ett mord, något som drar in dem i skumma händelser med anknytning till rosenodling.

Lyra är vår huvudsakliga hjältinna i den här boken. Men vi får också följa Pan, nu som en lite mer ”egen person” än tidigare. Malcolm från Lyras färd, nu kring 35 år och fullskalig agent för Oakly Street, är också en viktig person i berättelsen. Men vi får också följa två av historiens skurkar, Marcel Delamare och Olivier Bonneville som bägge två på olika sätt är släkt med personer vi träffat tidigare i Lyras universum.

När man läser Pullman vilar man helt tryggt i berättarens händer. Det finns inga sprickor i världsbygget, allt flyter smidigt och är trovärdigt från alla håll. Det är som en gåva att få resa iväg på Pullmans äventyr, som den här gången tar oss genom Europa och bort mot Asien. Det enda riktigt dåliga med den här boken är att den verkligen slutar mitt i. I Lyras färd knyter Pullman samman en del av historien, men Det hemliga riket kräver att vi läser vidare i nästa del. Och väntan på den känns just nu lång.

Det här är en bok som passar som högläsning eller för duktiga läsare från femman och uppåt. Jag tycker att den kräver att man läst de tidigare böckerna för att man ska hänga med, den blir i alla fall så mycket bättre om man har dem med sig, annars får man nog gissa mycket.

Humlan Hanssons hemligheter

Kristina Sigunsdotterhumlan-hanssons-hemligheter
Illustrationer: Ester Eriksson
Natur & Kultur 2020
Hcg
108 sidor

Jag blir både chockad, fnissig och sorgsen av att läsa Sigunsdotters Augustprisnominerade mellanåldersbok. Jag slök den på en kväll. Texten är luftig och varvas rikligt med illustrationer, men innehållet är blytungt. Och roligt, som sagt.

Grundplotten är enkel. Humlan är sjuk i ett par veckor. När hon kommer tillbaka har hennes bästis Nour lierat sig med de ondskefulla (och också lite galna) hästtjejerna. Humlan blir helt ensam, förutom den svettluktande och ganska konstiga Vanten, som uppvaktar henne men som hon helst inte vill ha något att göra med. Hemma berättar hon inget. Inte heller något om att hon i smyg besöker sin faster Fanny på psyket där hon är intagen för depression. Och hon har fler hemligheter, Humlan. Som att hon ibland går ut mitt i natten och gör dåliga saker, som att sparka på lyktstolpar till de slocknar.

Boken genomforsas av en kärlek till den förlorade Nour. Allt hon är bra på, och allt roligt de brukade göra tillsammans. Alla hemligheter som bara Nour vet. Nu kanske de är inte längre säkra, när Nour är med hästtjejerna som ”…galloperade över skolgården i bara trosorna, skrattade och gnäggade”. Men då kan jag inte låta bli att lite chockat beundra de där farliga tjejerna. Gjorde de verkligen det? I bara trosorna? Inget är entydigt i den här boken. Det är ju Humlans dagbok vi läser. Hon kan skriva vad hon vill.

Den här berättelsen rymmer trots sitt ganska ringa omfång så mycket. Vi får små spår av en förälders olyckliga kärlekshistoria, svärtan som tar faster Fanny från Humlan, hierarkierna i skolan. Och vi får trots tyngden och mörkret ett ljust och sagolikt slut.

Det här är en svårplacerad bok, eftersom den är lättillgänglig textmässigt men inte innehållsmässigt. De svartvita illustrationerna är gjorda så att de ska kunna var Humlans egna, men de är också krävande i sin spretiga naivism. Humlan själv går i femman, så mogna läsare från trean och uppåt kan läsa. Men ännu hellre som gruppläsningsbok, för här finns hur mycket som helst att diskutera.

Grön zon

Magnus Nordingron-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc

Grön zon fortsätter science fiction-äventyret som började med Röd zon (Berghs 2020). Vi återfinner Joel, Zahra och Hugo där vi lämnade dem, i den underjordiska organisationen Följarnas gömställe i Gamla stan. Men Joel som är van att klara sig själv har svårt att lita på Magda och de andra Följarna, han ger sig snart av för att återvända hem, til den röda zonen. När Zahra upptäcker att han är borta vill hon leta efter honom. men gamla stan är full av ”svalor”, spiondrönare laddade med giftpilar, AI-väktare och Domarens lojala medborgare. Snart är en jakt på liv och död igång.

Jag tycker kanske att denna boken tappar lite i spänning gentemot den första. Barnen ger sig hela tiden av, blir infångade eller avbrutna eller räddade. På ett sätt realistiskt, att de som barn inte klarar sig själva i den här extremt fientliga miljön, men de framstår samtidigt som lite klantiga. Det är också något mer spretigt med tre berättare istället för två (Hugo kom inte in som berättare förrän precis i slutet av den förra boken). Sen kan jag inte låta bli att bli störd av de oändliga konversationer de hela tiden har mitt under jakter eller när fienden närmar sig i sporrsträck. Håll käften och spring nu, vill jag ropa. Men det är ju å andra sidan ett tecken på att jag blir engagerad.

Kan läsas från fyran och uppåt och passar bra som lättläst på högstadiet.

Vardagshjältarna och trollkarlen Tyst

Elaine Eksvärdvardagshjaltarna-och-trollkarlen-tyst
Illustratör: Emily Ryan
Bonnier Carlsen 2020
100 sidor

Maya blir retad i skolan och storebror Max vågar inte ingripa. Lillasyster Monique känner att stämningen är dålig men ingen vill berätta för henne. På kvällen är föräldrarna stressade och inte lyhörda för sina barn och när de sedan sitter var och en på sina rum önskar de att föräldrarna ska försvinna eftersom de ändå inte bryr sig om sina barn. Just den här kvällen puffar Trollkarlen Tyst omkring i skogen bakom deras hus och hör deras önskemål. Trollkarlen Tyst avskyr när man talar med varandra så han tar tillfället i akt och trollar bort föräldrarna. Nu måste barnen ge sig ut på jakt för att få tillbaka dem i trollkarlens sagoskog där de vinner insikter och mod, befriar föräldrarna och kommer tillbaka som bättre människor.

Detta är en bok med ett ärende. Eksvärd, som tillvardags är retoriker, gör här barnboksdebut. Fem kronor per bok går till organisationen Tre ska bli noll, en ideell förening vars ansikte utåt Eksvärd är och som jobbar för att motverka sexuella övergrepp mot barn. I slutet av boken finns förslag på diskussionsfrågor som ska hjälpa till att bryta tystnaden och hjälpa barn att prata om sånt som är svårt och på förlagets hemsida finns en lärarhandledning till boken.

Jag tyckte att boken var rörig i handlingen och hade ett tråkigt språk. Men för de som vill använda den som ett pedagogiskt verktyg eller diskussionsunderlag kan den säkert vara till nytta i vissa situationer. Passar lågstadiet.

Sånger från hjärtat

Kasie WestSanger_fran_hjartat_omslag_plano-1000x1462
Lavender Lit 2020
uHce
340 sidor

Lily avskyr kemi och älskar musik. För att fördriva tiden på kemilektionen klottar hon en sångtext på bänken och nästa gång hon kommer dit har någon fortsatt där hon slutade. Lilly, som inte trodde att någon på skolan hade samma udda musiksmak som hon känner att hon fått en själsfrände. Från klotter på bänken växer utbytandet av tankar mellan henne och den anonyma skolkamraten till en brev som de fäster under bänken.

Parallellt med brevväxlingen får vi följa Lilys liv i en stor stökig familj och som en lite udda fågel på sin High School, där hennes bästis Isabel försöker fixa ihop henne med en kille och hon själv drömmer om att ställa upp i en låtskrivartävling.

Detta är småputtrig highschool-feelgood, enligt förlaget ”för alla som gillar Jenny Han och Sarah Dessen”. Jag kan hålla med även om jag håller framförallt Jenny Han högre. Jag hade personligen svårt att komma in i boken men den växte under läsningens gång och bjöd i alla fall på någon lite oväntad vändning. Passar högstadiet.

Gudars like

Meg Rosoffgudars-like
Gilla böcker 2020
uHce
183 sidor

Meg Rosoffs nya ungdomsroman ger känslan av ett kammarspel, trots att skådeplatsen är betydligt generösare än kammarspelets i tid och rum. Det är två hus på stranden, ett större och ett mindre, och sex sommarlovsveckor. Men stämningen är förtätad och känslorna är stora och karaktärerna är skimrande och storartade.

I centrum står den äldsta dottern i en syskonskara på fyra i en familj med gott om ”Sorglös excentricitet”. Huset vid havet har familjen besuttit i generationer och där är de varje sommar. Med utemiddagar som fortsätter långt in på natten, långsammas slöa dagar, segling, tennismatcher och uråldriga traditioner.

Men den här sommaren erbjuder något nytt. Mal och Hope, de yngre släktingarna som bebor det mindre huset, annonserar sitt bröllop i slutet av sommaren. Och dessutom väntar de gäster. Sönerna till Hopes gudmor, en berömd lätt bedagad skådespelerska, ska spendera sommaren med dem.

Och in på scenen träder Kit. Hans bror Hugo knappt synlig i hans skugga. Han glöder inifrån, genomborrar alla med sin charm och förvandlar sommarens sorglöshet till ett passionsdrama. Men han är en orm i paradiset.

Det finns inget att inte tycka om med den här boken. Likt många ALMA-mottagares böcker är det en allåldersbok, eller i alla fall en bok från åttan och uppåt. Alla som någon gång inom sig burit drömmar om ändlösa somrar, kärlek, den stora stökiga excentriska familjen, dagar som blir till nätter med bad under stjärnorna, bråda bröllopsplaner och vackra främlingar ska läsa den.