De överblivnas armé

Gustav Tegby
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor
Första delen i serien Bortbytingar

När Dorians syster dör tror han att det är hans fel. Hans sista ord till systern var riktigt elaka och nu är han full av ånger och sorg. Men snart får han även andra bekymmer. På begravningen börjar det regna tårar inne i kyrkan. När han störtar därifrån blir han upplockad av en extremt liten och deppig taxiförare som har ett minst sagt skumt förhållande till döden och presenterar sig som representant för ”Väsenverket”. Hon bjuder in Dorian till en obligatorisk grundkurs för bortbytingar.

Detta är alltså den första delen i en tänkt trilogi med namnet ”Bortbytingar”. Författaren Gustav Tegby är en ny bekantskap för mig. Han har tidigare medverkat i några antologier samt gav ut en ungdomsbok på Rabén & Sjögren förra året. I De överblivnas armé har han hittat en ton som närmst får mig att tänka på Rick Riordan. Även upplägget påminner om Riordans böcker: barn växer upp och känner sig annorlunda, i tonåren upptäcker han att han tillhör en mytologisk värld och kastas in i absurda äventyr. I Tegbys universum är det inte halvgudar, men väl olika varelser ur den nordiska mytologin vi möter. Dorian visar sig vara en älva, den truliga taxichaffisen en myling. Senare dyker även vittror (troll), rån och vättar upp.

Funkar det då? Japp, riktigt bra! Så bra att jag önskar att man spelat mer på ”en svensk Riordan” i formgivning och bindning. Det i och för sig i min smak snygga omslaget kunde varit tuffare och ett danskt band i stället för hårda pärmar hade förmodligen lockat fler läsare. Jag önskar också att man vågat strunta i listan över väsen i början av boken och litat på att läsarna lite mer istället.

Det här är en bok för alla som vill ha en fantasifull och rolig bok med actionspäckade äventyr. För de som skulle ha uppskattat Riordan men inte riktigt är där läsmässigt ännu. Berättelsen slutar med en rejäl cliff hanger som genast gör läsaren sugen på nästa del. Den får man vänta på tills i maj 2023, men det är det värt!

Rekord i att misslyckas

Jenny Pearson
Illustratör: Erica Salcedo
Berghs 2022
Hcg
539 sidor

Lucy kan laga nästan vad som helst. Tillsammans med moster Sheila (som inte är en riktig moster utan Lucys mammas bästa vän) brukar hon åka på bakluckeloppisar och soptippar, laga och fixa gamla och kasserade grejer.

Lucys mamma faller emellanåt ned i djupa depressioner och när det händer får Lucy bo hos moster Sheila. Nu är det dags igen. En retsam kille i skolan säger att Lucy som är så bra på att laga saker borde kunna fixa sin mamma, vilket gör Lucy besatt av idén att det är hon som ska göra mamma frisk. Hjälp kommer från oväntat håll. Hennes klasskompis Sandesh bor tillfälligt hos sina morföräldrar som bor granne med moster Sheila. Han är besatt av rekord och tillsammans kokar de ihop en plan som innehåller en popstjärna från åttiotalet, rekord, en tv-show och ett indiskt bröllop. Samtidigt har Sandesh köpt en begagnad mobiltelefon på en bakluckeloppis. Som läsare förstår man genast att det är något skumt med mobilen. Det kommer hotfulla samtal och kryptiska sms, det blir inbrott hos Sandesh morföräldrar och skummisar smyger runt utanför huset. Lucy och Sandesh är å sin sida full upptagna med att försöka slå olika livsfarliga eller hopplösa rekord att de inte uppfattar signalerna förrän det är för sent.

Roligt och varmt med en sorglig grundton. Passar mellanstadiet.

Glasskampen

Lena Arro
Illustrationer: Anna Westin
Opal 2022
Hcf
59 sidor

Detta är en berättelse i serien om Hermera Nattdotter som är konsult. Hon flyger runt i sin animakopter som drivs av ”tusen döda fåglars själar” och försöker tjäna en slant på vad som kommer i hennes väg. Med sig har hon Vendela och Tore som är praktikanter. I Glasskampen tar de på sig ett uppdrag som går ut på att få ut tre stycken väldigt ondsinta snögubbar ur IsKalles glassbil.

Hermera är lite av en Karlsson på taket-typ, övertygad om sin egen förträfflighet och inte sen att ta åt sig äran av andras idéer. Hon tycker inte att det gör något om de hemska snögubbarna, som verkligen är otäcka, de bits och kastar jättehårda snöbollar, smälter bort. Men hennes praktikanter vill hellre hitta en lite snällare lösning.

Jag gillar den gränslösa fantasin i den här boken. Att Hermeras luftskepp drivs av döda fåglar är både läskigt och fantasieggande. Och riktigt stygga snögubbar är det inte ofta man stöter på i barnlitteraturen. Vad jag inte är helt förtjust i är de murriga illustrationerna, men det är bara en smaksak i en annars skojig berättelse.

Texten är inte helt lätt även om boken är tunn, men jag tror att den kan passa duktiga läsare från tvåan.

Mulle och tårtkalasen

Lena Furberg
Story house Egmont 2022
Hcf
109 sidor

Den busiga ponnyn Mulle är sedan åratal tillbaka en känd karaktär för häst- och serieälskare. Sedan 2018 finns berättelserna om honom även som kapitelbok, skrivna och illustrerade av Lena Furberg, som ”Mulles dagbok”. Mulle och tårtkalasen är om jag räknar rätt den nionde boken i serien. Men som de tidigare delarna kan man läsa den helt fristående.

I den här boken lånar Molly, som Mulles människa heter, ut honom till en ridskola för små barn. Tråkigt, tänker Mulle, att gå runt i ett ridhus. Men sen kommer han på att han kommer att få mycket godis när han är där och då verkar det kul tycker han. Ännu roligare blir det när han upptäcker att ridskoleeleverna måste bjuda på tårta när de har ramlat av under en lektion. Mulle älskar tårta! Inte för att han skulle låta något litet barn ramla av med flit, men ändå…

Vid sin sida har Mulle kaninen Tulpanöra som skriver ner hans dagbok åt honom. Tulpanöra hänger som tur är med till ridskolan så att Mulle kan föra dagbok även där. Med friskt humör berättar han om alla tokigheter människorna kring honom har för sig.

Med luft mellan raderna och Furbergs karakteristiska illustrationer i svartvitt passar denna roliga berättelse låg- och mellanstadiet. Inte bara för hästfrälsta, utan även för alla som vill ha roliga böcker och läsa om djur.

Skolnatten

Kristina Sigunsdotter
Illustrationer: Jenny Jordahl
Natur & Kultur 2022
Hcf
168 sidor

Skolnatten är första delen i en ny serie, ”Bims värld”, av författaren bakom Augustprisade Humlan Hansson-böckerna. Bim-böckerna vänder sig till en yngre publik, är mer lättillgängliga med mycket illustrationer och korta kapitel, men mycket känner man ändå igen.

När Bim börjar skolan efter sommaren har hon glömt hur man är normal. Hennes mamma har köpt en lite kobbe i Danmark där de tillbringat sommaren i total isolering, så Bim vet inte längre hur man gör. Dessutom ska hon börja mellanstadiet och där är det andra regler för att räknas som normal. Bims bästis sen alltid, Stella, har börjat hänga med Joy, klassens rikaste tjej, som av någon anledning verkar avsky Bim. För att vara på den säkra sidan väljer Bim helgrå kläder till sin första dag i skolan, trots att hon egentligen gillar färger.

Första dagen i skolan har Stella och Joy märkeskläders, Bim hamnar bredvid Su Yinn som har tics men är snäll och har ett fint pennskrin. Tyvärr börjar det dåligt med att vara normal för Bim när hon råkar säga ”Voff!” istället för ”Ja!” som svar vid uppropet. Kanske göra hon det för att Emon fått en så fin, lite hes röst under sommaren, en röst som får det att pirra i Bim.

Det är fler saker som inte är helt som vanligt i skolan. Mattant nummer 1 har försvunnit. Klassen misstänker ett mord och beslutar sig för att utreda saken.

Någon annan som inte heller är helt normal är Bims mamman det har hon aldrig varit. Hon är konstnär, och om det fanns en OS-gren i att vara onormal skulle hon vinna guld, tror Bim. Hon glömmer ofta att hon har barn, glömmer att handla och tvätta och på vintern går hon i ide och lämnar inte lägenheten.

Som ni förstår är detta likt Humlan-böckerna en rolig bok om en viljestark tjej, men med en skugga av psykisk ohälsa och ensamhet i botten. Temat med bästisen som lämnar går också igen.

Jag rekommenderar den från tvåan till fyran. Den fungerar också fint som högläsning, även om den luftiga sättningen gör den lätt att läsa själv. Nästa bok om Bim, Skolspöket, kommer i september 2022.

Snor och slem i djurens värld

Paul Mason
Illustrationer: Tony De Saulles
Berghs 2022
Faktabilderbok

Efter att marknaden mättats på böcker om bajs och fisar kommer här nu istället en bok om snor och slem. Snor och slem är egentligen samma sak, det är bara vi människor som kallar det slemmet som kommer från näsan för snor. I djurens värld kan slem användas till alla möjliga fiffiga saker: fånga mat, skydda sig, ta sig fram snabbare, ta sig fram på trots mot tyngdlagen, läka sår, kommunicera och bygga hus.

Boken bygger på korta textavsnitt, med en inte alldeles lättläst text, varvade med många humoristiska illustrationer, både av illustratören De Saulles och fotografier. Dessutom finns pratbubblor som ger en extra dimension med små humoristiskt framförda fakta. Eftersom människor också är djur finns ett avsnitt även om mänskligt snor.

Detta är en bok i en genre man skulle kunna kalla infotainment, bra fakta framförda på ett underhållande sätt. Dessutom fyller den en lucka i utgivningen eftersom Bengt-Erik Engholms bok i samma ämne från 2015 inte går att köpa längre. Den har både innehållsförteckning och ett register, precis som en riktig faktabok ska ha. Dessutom får vi en en ordlista med svåra ord längst bak. Av författaren finns sedan innan Kissa och pinka in revir i djurens värld och Bajs och prutt i djurens värld. Den passar från förskoleklass och hela lågstadiet.

Ingen kommer levande härifrån

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Den där Jonny Jonsson Johnson

bokomsla den där jonny

Elin Lindell
Alfabeta 2018
Hcg

– Och vad är det för fel på dig då? sa hon.
Ja, det var en bra fråga. Ungefär allt är ju fel på mig. Men åsna är väl ingen diagnos? /…/
På väggen mittemot satt en affisch. ”Lider du av analinkontinens?” stod det.
– Jag liter av analinkontinens, sa jag.
– Oj då, sa tanten /…/

Elin Lindell debuterade tillsammans med Lisa Bjärbo med Stora syndboken 2006 och har sedan dess skrivit flera fina fackböcker för mellanstadiet i samarbete med bland andra Bjärbo och Jennie Persson. Mest framgång har hon dock haft med böckerna om Jördis som inleddes med Borttappat: katt, kompis, kalsong 2014. I Den där Jonny Jonsson Johnson, som lanseras som den första boken om Jonny, försöker hon sig på ett liknande koncept fast för lite äldre läsare.

Jonny går i sjuan, bor växelvis hon mamma och pappa, har en kompis – Elias som är lite egen – och har en liten tendens att röra ihop saker för sig. Att den störigaste killen i klassen, Nicolai, berättar för Jonny att han kommer att bli kriminell på grund av sitt namn (namn som slutar på y är överrepresenterade i svenska fängelser) hjälper inte precis till. Nu får Jonny dessutom för sig att hans föräldrar är på väg att flytta ihop igen, något som han inte tycker verkar vara en bra ide, de två har aldrig kunnat komma överens om någonting, inte ens om vad Jonny ska heta in efternamn.

Det här är en bok med temat förvecklingskomedi. Lindell låter oss läsare får vara steget före Jonny så att vi anar vilka gropar han är på väg att rasa ner i innan det händer. Det blir också riktigt roligt flera gånger när Jonny försöker ta sig ur situationer och säger helt fel saker. Dialogerna är träffsäkra och får mig att skratta högt. Letar man efter en rolig högläsningsbok för mellanstadiet är det här ett säkert val.

Kom igen Jonny!

Elin Lindell kom-igen-jonny
Alfabeta 2020
Hcg
189 sidor

Kom igen Jonny! är fortsättningen på Den där Jonny Jonsson Johnson (2019). Nu är det vårtermin, Jonny går fortfarande i sjuan och Krister Pettersson verkar vara på väg att flytta in hos mamma. Jonnys bästis Elias är fortfarande tillsammans med Melissa. Både Melissa och Elias tycker att det vore väldigt bra om Jonny och Melissas bästis Naima också blev tillsammans. Och perfekt också, för de är varandras motsatser och motsatser dras till varandra menar Elias, som vet fakta om det mesta. Dessutom är det dags för prao. De flesta får hjälp att hitta praoplats av sina föräldrar, men det är inte så enkelt om man som Jonny har en mamma som jobbar i äldrevården och en pappa som jobbar i skolmatsalen. Och apropå pappa, han verkar inte riktigt vara sig själv och Jonny börjar oroa sig.

Det är allvarliga ämnen, kanske lite allvarligare än i den förra Jonny-boken. Men eftersom det är Elin Lindell är det ändå roligt. Jonnys förmåga att säga saker han egentligen bara hade tänkt tänka, att ”ha otur när han skämtar” eller att göra saker utan riktigt ha tänkt sig för får mig att skratta högt flera gånger, även om det också blir hemskt ibland. Vänskapen med Elias, som trots sin fyrkantighet är en väldigt fin vän, är så fint skildrad. Den första spirande kärleken, lyckan i att hitta någon som skrattar åt samma saker som en själv är också fin att läsa om, liksom relationen till de vuxna, som utan större åthävor finns runt omkring Jonny när det behövs.

Det är mycket dialog och texten flyter lätt. Passar från femman till sjuan.

Humlan Hanssons hemligheter

Kristina Sigunsdotterhumlan-hanssons-hemligheter
Illustrationer: Ester Eriksson
Natur & Kultur 2020
Hcg
108 sidor

Jag blir både chockad, fnissig och sorgsen av att läsa Sigunsdotters Augustprisnominerade mellanåldersbok. Jag slök den på en kväll. Texten är luftig och varvas rikligt med illustrationer, men innehållet är blytungt. Och roligt, som sagt.

Grundplotten är enkel. Humlan är sjuk i ett par veckor. När hon kommer tillbaka har hennes bästis Nour lierat sig med de ondskefulla (och också lite galna) hästtjejerna. Humlan blir helt ensam, förutom den svettluktande och ganska konstiga Vanten, som uppvaktar henne men som hon helst inte vill ha något att göra med. Hemma berättar hon inget. Inte heller något om att hon i smyg besöker sin faster Fanny på psyket där hon är intagen för depression. Och hon har fler hemligheter, Humlan. Som att hon ibland går ut mitt i natten och gör dåliga saker, som att sparka på lyktstolpar till de slocknar.

Boken genomforsas av en kärlek till den förlorade Nour. Allt hon är bra på, och allt roligt de brukade göra tillsammans. Alla hemligheter som bara Nour vet. Nu kanske de är inte längre säkra, när Nour är med hästtjejerna som ”…galloperade över skolgården i bara trosorna, skrattade och gnäggade”. Men då kan jag inte låta bli att lite chockat beundra de där farliga tjejerna. Gjorde de verkligen det? I bara trosorna? Inget är entydigt i den här boken. Det är ju Humlans dagbok vi läser. Hon kan skriva vad hon vill.

Den här berättelsen rymmer trots sitt ganska ringa omfång så mycket. Vi får små spår av en förälders olyckliga kärlekshistoria, svärtan som tar faster Fanny från Humlan, hierarkierna i skolan. Och vi får trots tyngden och mörkret ett ljust och sagolikt slut.

Det här är en svårplacerad bok, eftersom den är lättillgänglig textmässigt men inte innehållsmässigt. De svartvita illustrationerna är gjorda så att de ska kunna var Humlans egna, men de är också krävande i sin spretiga naivism. Humlan själv går i femman, så mogna läsare från trean och uppåt kan läsa. Men ännu hellre som gruppläsningsbok, för här finns hur mycket som helst att diskutera.