
Elisabeth Östnäs
Illsutratör: Lina Nejdestam
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
289 sidor
Andra delen i serien Asynja
Äntligen har jag läst andra delen av den spännande berättelsen om Disa, i sin tvillingbror Odds skepnad och hennes äventyr på Björkö under vikingatiden. Första delen, Kungens grav, kan ni läsa om här.
Den här berättelsen börjar med att Sunna, Iskungens dotter som var medberättare i förra boken, drömmer en märklig dröm, skildrad enbart i Neidestams snygga, otäcka och skickliga bilder. Sen är det dags för höstblot. Det är Sunna som genomför det eftersom völvan Heid är försvunnen. Under blotet ser Disa en grupp gamlingar som glor konstigt på henne. På natten efter blotet blir hon bortförd, kidnappad.
Som vanligt med Östnäs är det effektivt berättat utan något som helst slarv med detaljerna. Vikingatidens färger, kyla, mat, traditioner och vanor träder tydligt fram. I den här boken är det Idris, Disa/Odds pojksoldatkompis, som är medberättare. Idris och Odd kom varandra nära i den förra boken och kallar varandra bröder. Idris och de andra rävungarna ska iväg på en övning, men han vill också ta reda på vad som hänt Odd. En sak som gör mig förbryllad är att Disa, som berättar sina kapitel i första person, gör det i förfluten tid. Idris kapitel berättas i andra person, vilket inte är så konstigt, detta är ju Disas berättelse, men också i presens. Varför?
Jag älskar de snygga omslagen, de coola och lite otäcka illustrationerna och det generösa formatet. Enda tråkiga är att det ju bara är en del kvar i denna spännande vikingaskröna. I den här berättelsen fick man lära känna Idris lite mer, det ska bli intressant att se vem vi får veta mer i i nästa del. Som jag skrev i boktipset om Kungens grav fattas det inte intressanta karaktärer att spinna vidare på. Den här passar precis som ettan övre delen av mellanstadiet och uppåt.