Pojkar

Yani

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Nora Khalil
uHc
Natur & Kultur 2022
189 sidor

Det tar mig tjugo sidor in i Nora Khalils Yani innan jag förstår att huvudpersonen är en kille. Korkat av mig så klart, det är tre killar på omslaget, Ryan, Caspian och Amir, som står i centrum av berättelsen. Men jag luras av att det är en kvinnlig författare.

I första kapitlet får Amir chockbeskedet: hans ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och han ska utvisas till Irak. Rayan, Caspian och fritidsledaren Sebbe startat en kampanj för att stoppa utvisningen. De gör ett instagramkonto, samlar in namnunderskrifter och målar banderoller.

Samtidigt pågår livet som vanligt. Skolan, familjen, kompisar. Stora och små bekymmer samsas i den här verklighetsnära berättelsen. När Raynas vän Wahidas, hon som alltid drar igång feministiska diskussioner vid varje möjligt tillfälle, bror blir skjuten är det totalt mörker, men livet går vidare också då. Det hängs på fritidsgården, drivs med en soctant, tjafsas om det ena och det andra. Vi får följa gänget kring Rayan under vårterminen, fram till skolavslutningen i nian, genom vardag och sorg.

Nora Khalil är poet och författare och detta är hennes debut. Hon lyckas skapa det där man älskar i en ungdomsbok: ett gäng som det är gött att hänga med. Trots att boken har ett tungt innehåll har jag roligt när jag läser och jag lär mig en massa nya ord och uttryck. I år kommer uppföljaren, Abow, då vi får följa Rayans väg in på gymnasiet. Yani passar högstadiet.

Allomorferna

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Sara Lövestam
Illustratör: Marcus-Gunnar Pettersson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
188 sidor

Det är inte så många som vet vad en allomorf är. Själv har jag nu lärt mig att det är ett grammatiskt begrepp som beskriver ”varianter av samma morfem”, men ärligt talat förstår jag det inte helt och fullt ändå. För allt vad jag vet kunde det lika väl vara en lurvig liten fantasivarelse som bor i en tall. Och det är det faktiskt också.

Sara Lövestam är författare och grammatiknörd som skrivit böcker för både barn och vuxna. Att skriva sagor om grammatiska begrepp har hon ägnat sig åt tidigare, till exempel i Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Här har sagan blivit en hel högläsningsbok om en sjuk pojke, en mamma som pluggar svenska på universitetet och ett magiskt äventyr.

Att allomorfer egentligen är lingvistiska termer blir inte mer en en upptakt här. Det är Bojans äventyr i tallen där han träffar allomorferna Lilla N, Ar och Er som är huvudsaken. Allomorfernas vän Or har blivit fångad av en kråka som kräver verb som lösen för att de ska få tillbaka hen. Innan äventyret är slut har kråkan hunnit kräva både substantiv och adjektiv också och Bojan hjälper sina nya vänner med hjälp av kända grammatikramsor som ”Verb är saker som man gör, till exempel tutar, kör…”, så visst får läsaren lära sig lite grammatik också på vägen, men det är äventyret som står i centrum.

Marcus-Gunnar Petterssons färgillustrationer av de underliga varelserna Bojan möter i tallen, de spännande interiörerna och Bojans och mammas vardag i Farsta kommer ungefär på var femte sida och lyfter berättelsen på ett fint sätt.

Passar som högläsning på lågstadiet eller egen läsning från tvåan och uppåt.

Planen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Camilla Lagerqvist
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
170 sidor

Det är tidigt 1900-tal och Adam tjänar som dräng på en bondgård. Som föräldralös har han bott på barnhem, varit utsatt för barnauktion och bott på fattigstuga, slitit hårt, svultit och blivit misshandlad. Som dräng är livet lite bättre, men fortfarande hårt. Arbetet är tungt och han är de äldre drängarnas hackkyckling. En dag kommer en fin herre i en vacker vagn och ber att få tala med Adam. Han berättar att Adam är hans hittills okända sonson och ber Adam att komma och bo med honom på hans gods.

Nu vänds Adams liv över ända. Men till det bättre så klart. Plötsligt har han egen bankbok, ett arv att vänta och, inte minst, ett sommarhus som hans pappa som är död lämnat åt honom. En plan börjar ta form i Adam. Han ska försöka hjälpa andra barn som har det som han haft det, han ska skapa ett hem för de som har det svårast.

Camilla Lagerqvist har skrivit många böcker i historisk miljö sedan hon kom ut med Cirkusflickan 2010. Då var det ganska ovanligt med barnböcker i historisk miljö, den genren har vuxit sig större nu. Men Lagerqvist är fortfarande en av de bästa. Researchen är noggrann och detaljerna fina. Karaktärerna är engagerande och trovärdiga. I vissa av hennes böcker finns också ett stråk av något magiskt invävt, men inte i denna. Andra delen i serien ”Hemmet för bortrövade barn” heter Pojke 265 och kom ut tidigare i vår.

Boken är ganska tunn, men innehållsmässigt passar den femman till åttan. Perfekt och mycket spännande sommarläsning och plus för att tvåan redan är ute så att man inte behöver vänta på den.

Rädda sköldpaddorna!

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jen Marlin
Illustrationer: Izzy Burton
Berghs 2022
Hcf
105 sidor

Max ska iväg och fiska med sin farfar. På väg ut till båten på bryggan ser Max en tjej som får sin glass stulen av en fiskmås. Eftersom Max har glass i frysväskan ger han henne en ny. Tjejen heter Sofia och tillsammans upptäcker de att måsen som snodde glassen har fiskelina som fastnat i foten. När de ska hjälpa fågeln, hittar de ett skeppsvrak som visar sig ha magiska egenskaper och plötsligt seglar iväg med dem till Hawaii där de gör en aktion för att rädda nykläckta havssköldpaddsungar.

Det här är en bok i svartvitt och isglassgrönt med ungefär lika mycket substans som sockervadd. Underhållande för stunden – ja visst, och med sitt miljöaktivistiska budskap kanske behjärtansvärd – men inte mer än så. Boken ingår i serien ”Stormseglarna”.

Passar lågstadiet.

Bästisar på plan

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Anders Blentare
Illustrationer: Sara Israelsson
Hegas 2022
Hcf
31 sidor

Miro, som är huvudpersonen i Blentares lättlästa fotbollsserie ”City BoIS”, har övertalat sin bästis Vidar att gå med i hans fotbollsklubb. Nu ska de få spela ihop tänker Miro. Men när de har match på träningen hamnar de i olika lag. Och Vidar spelar tufft, till och med fult. Miro blir sur och arg. Kanske var det en dålig idé att ta med Vidar till laget.

Detta är en snabbläst berättelse om svårigheter med att vara kompisar och om nödvändigheten om att vara juste, både på och utanför plan. Fina och färgglada illustrationer förhöjer läsningen.

Passar lågstadiet.

Ingen kommer levande härifrån

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Så nära att det bränns

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Christina Lindström
B Wahlströms 2021
uHc

Max har gått vidare i livet. De snabba kickarna och buset med Jasons gäng har han lämnat bakom sig. Nu sköter han skolan och hänger med Sören och Elmer, två udda men sköna figurer med intressen som datorspel, matlagning, nagellack och boxning. Men så ser han av en slump Alice, och det är magnetiskt, magiskt. Och när han inser att Alice finns i Jasons närhet blir frestelsen för stor. För det är ju också så med kickarna: det händer grejer, det är kul, adrenalinet flödar. Dessutom är Jason ingen man säger nej till.

Alice är Jasons flickvän, åtminstone när det passar honom. Hon känner att det är skevt. Hur han tilltalar henne ibland på ett sätt som får henne att skämmas. Hur han inte hör av sig och hur hon faktiskt inte vet något om honom. Men samtidigt dras hon helt obevekligt till honom. Han är så snygg. Och när han väl vill ha henne, vill dela med sig av sitt innersta till henne, då känner hon sig så utvald.

När saker och ting sedan spårar ur, då gör de det rejält. En misshandel går överstyr och även om Max inte slog så var han där, han stoppade inget. Nu är en människa död, Jason har skaffat sig ett alibi och de andra pekar på Max. Ska han bli dömd för mord? Och ska Alice lyckas göra sig fri från det destruktiva förhållandet med Jason?

Jag har invändningar mot vissa saker i den här boken, till exempel: det är en människa som dör, blir ihjälslagen rått och brutalt. Max har en del ångest över detta, men hans största ångest är att han kan bli oskyldigt dömd och sedan sipprar dödsfallet liksom bara ut i sanden. Att bli vittne till, och att på sätt och vis vara medskyldigt till, en dödsmisshandel borde sätta mer spår än så.

Men invändningar till trots: Christina Lindström är så fruktansvärt bra. Hon kan som få författare i Sverige idag skriva fram de där helt underbara karaktärerna. De som man vill hänga med lite till. De vars dialoger man skulle vilja vara delaktig i. Hon skildrar också, samtidigt som ovanstående draman äger rum, ungdomarnas liv i sina familjer på ett väldigt fint sätt. Max och Alices respektive förhållanden (eller icke-förhållanden) till sina föräldrar beskrivs så att det ömsom värmer och isar.
Passar högstadiet och gymnasiet.

Ensamvargar

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Underjordingen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Peder Nääs Sundemyr
B. Wahlströms 2021
Hcg
186 sidor

2019 debuterade Peder Nääs Sundemyr med Den svarta boken och nu är han tillbaka med ännu en rysare för mellanåldern. Den här berättelsen bygger på ett klassiskt barnbokstema: ensamt barn tvingas med till halvsunkig sommarstuga, sen börjar mystiska saker hända. Även i den här boken väver Nääs Sundemyr in övernaturliga inslag i en annars socialrealistisk omgivning. Skillnaden från debuten är att i Den svarta boken var det magin, det övernaturliga, som gjorde det hela riktigt läskigt. I Underjordingen är det människorna som faran. Det övernaturliga här är ett kanske opålitligt, men i det stora hela snällt väsen.

Rufus och hans mamma har lånat en fritidsstuga i en sommaröde skidort i norra Sverige av en kollega till mamman. Redan på vägen dit blir det konstigt, bilen skakas av en kraftig jordbävning. Sen uppträder djuren i den omkringliggande naturen på ett otäckt, övernaturligt sätt. I trakten finns ett gruvbolag som prospekterar gruvdrift. Kusligt lika, kostymklädda män dyker upp i byn och ställer frågor på ett obehagligt sätt. Men det mest otäcka i mitt tycke är att i allt detta osäkra, är Rufus mamma en opålitlig vuxen. Hon får inte oroas, hon vill inte att Rufus lämnar henne ensam, hon sover halva dagarna, klagar sedan när Rufus träffar några nya vänner han börjar umgås med och beter sig på det hela taget oberäkneligt.

Det visar sig att gruvbolagsmännen är undercover. Det de verkligen är ute efter är ett mystiskt underjordiskt väsen, en ”gnom” Och just denna gnom, eller ”underjordingen” som Rufus kallar den, har Rufus mött och i hastigt mod räddat från kostymmännen.

Nu blir även Rufus föremål för gruvbolagsmännens jakt. Dessutom dyker en anonym chattare upp i Rufus telefon, någon som också känner till underjordingen och som verkar veta lite väl mycket om Rufus.

Spännande, bra driv och krypande obehagligt. Lite för många konstiga varv i själva upplösningen för min smak, men den kommer att vara perfekt sommarlovsläsning i den hyrda sommarstugan för rastlösa sommarlediga barn i mellanstadieåldern.

Spöksomrar

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Melin
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
239 sidor

Ett rum i ett sommarhus där man hör ödslig gråt och ser saker som inte finns genom fönstret. En gammal säng som invaderar ett rum och ger de värsta mardrömmar. En ö där ett spöke som tar besökarna i besittning regerar.

Allt detta kan man läsa om i Mårten Melins senaste mellanåldersbok från Rabén & Sjögren. Boken är lite ovanlig i sin form. Den innehåller tre fristående, lite längre spökhistorier. Berättelserna, ”Romanetter” kallar Melin dem själv, hålls samman av att de alla utspelar sig under sommaren. Men det finns också fler teman som går igen. Vuxna som inte riktigt lyssnar är ett, kråkfåglar som dyker upp i avgörande ögonblick är ett annat.

Boken och berättelserna är inramade av Lina Neidestams fantastiskt snygga, fantasieggande illustrationer som ger dem extra doft och färg. Det är snyggt och bjussigt genomarbetat från omslag, till läckra tapeter och en dubbelsidig teckning som inledning till varje avsnitt.

Själv tycker jag att den mellersta berättelsen, Vintage är absolut obehagligast. Om Sebastian vars mamma är galen i gamla saker och driver en antikvitetsblogg. När hon köper en säng till sin son får han genast de mest verkliga och obehagliga mardrömmar, och inte nog med det. Det finns en närvaro i hans rum och det spökar till och med i hans Minecraftvärld.

Sängen! Det ska ju liksom vara ens trygga hamn, även om det finns något otäckt under sägen är man trygg om man bara drar täcker tätt omkring sig. Och ännu mer otäckt blir det när mamma bryr sig mer om snygga bilder till sin bok om vintage än om att Sebastian klagar på sängen.

I alla berättelserna finns det i alla fall någon som lyssnar och hjälper huvudpersonen. Det kan vara en granne eller en kompis. Och alla berättelserna slutar med att gåtan löses.

Trots titeln ska boken inte förväxlas med Melins populära ”Spöksystrar”-serie för nybörjarläsare. Den här passar trean till femman.