Högläsning

Ovetenskapliga studier : Nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Emma Karinsdotter
Illustrationer: Marcus Gunnar Pettersson
Bonnier Carlsen 2023
153 sidor

Vad sägs om en pappa vars fingrar förvandlas till den smaskigaste varmkorv? Eller en actiondockas hår som växer som sjögräs och översvämmar hela källaren? Eller varför inte en farmor med väldigt god aptit på sina supersöta barnbarn, ”livets efterrätt”? Detta, och sex andra knasiga eller hårresande historier får vi möta i Karinsdotters och Petterssons novellsamling för låg- och mellanstadiet.

Det klagas mycket på nutida barnlitteraturutgivning emellanåt. Oftast, när en sådan våg kommer, får man som uthållig läsare och följare av utgivningen, intrycket att de som skriver om detta inte precis har koll på det som faktiskt kommer ut. Barnlitteraturen nu för tiden ska vara ängslig, mainstream, inte lika fantastisk och fantasifull som förr. Detta är så klart inte sant. Men vill man ha ett något i handen att dänga i huvudet på okunniga debattörer kan man utmärkt väl välja Ovetenskapliga studier : Nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt.

Här finns nonsensabsurdismen i hela sin glans. Fåniga infall samsas med knäppa hämnddrömmar och sjuka fantasier. Humorn är både grotesk och helt fri, det blir ärligt talat ganska äckligt emellanåt.

Boken är inte så mycket illustrerad som samskapad av författare och illustratör. Ibland leder texten bilderna, ibland bilderna orden. På vissa sidor dansar texten omkring i takt med bilden och på några uppslag integreras Petterssons teckningar i textraderna. Mellan varje novell finns en illustration över ett helt uppslag som skickar oss vidare mellan tankeuniversumen. Och tapeterna i svart med gnetiga spretiga vita anteckningar är en hel liten värld att upptäcka i sig.

Silvermannen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Extra allt!

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
207 sidor

I Extra allt! får vi träffa Bea som bor med sin pappa, en avdankad rocker. Ibland dyker det upp flickvänner hemma, den ena värre än den andra. Just nu är det Karin – eller var det Kajsa?- som tar över pappas liv. Beas mamma bor i Berlin och är en berömd konstnär. Henne längtar Bea efter hela tiden och nu kanske kanske hon ska få åka dit och hälsa på över påsk.

Bea hänger med bästisarna Immanuel och Lykke. De är sinsemellan ganska olika och ibland kan det vara svårt att kombinera de två vännerna. Med Immanuel kan Bea drömma om hundarna de ska ha när de blir vuxna och paxa supersöta hundkläder de ska köpa till dem. Med Lykke kollar hon på realityserier om världens värsta fängelser, äter glass till mellis och får nästan helt nya kläder som Lykke inte längre vill ha eftersom hon hela tiden får nytt.

Jag har skrivit det förut, men Cecilia Lidbeck är expert på att hitta den där alldeles egna tonen åt sina huvudpersoner. Bea är rapp och rolig, en som kan klä av vuxenvärlden dess poser med en enda blick. I alla fall när det gäller alla utom mamma, mamma finns på avstånd, är saknad och spännande.

Konstnärsmamman har en historia av att lova mer än hon håller, inte komma till skott eller få andra planer i sista minuten. Men nu verkar det äntligen som att det ska bli av att Bea får åka helt själv och hälsa på mamma. Så trots att Bes liv blir rätt tillkrånglar när Kajsakarins lillebror helt plötsligt flyttar i hos henne och pappa, och att Bea dessutom råkar svika Immanuel, ser allt ganska ljust ut.

Vuxenvärldens svek, i synnerhet genom en opålitlig mamma, är ett tema Lidbeck ofta tagit upp tidigare, och som återkommer här. Det lite klatschiga omslaget kanske signalerar mer ”rolig bok” än vad det här egentligen är. Missförstå mig inte, det ÄR roligt, jag skrattade högt flera gånger, men det är också en mörk botten, om än inte så mörk som i De försvunna eller Familjen.

Även om påskresan blir av, så blir den så klart inte alls som Bea tänkt sig. Och då visar det sig vara bra att ha trogna bästisar.

Passar trean-sexan.

Allomorferna

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Sara Lövestam
Illustratör: Marcus-Gunnar Pettersson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
188 sidor

Det är inte så många som vet vad en allomorf är. Själv har jag nu lärt mig att det är ett grammatiskt begrepp som beskriver ”varianter av samma morfem”, men ärligt talat förstår jag det inte helt och fullt ändå. För allt vad jag vet kunde det lika väl vara en lurvig liten fantasivarelse som bor i en tall. Och det är det faktiskt också.

Sara Lövestam är författare och grammatiknörd som skrivit böcker för både barn och vuxna. Att skriva sagor om grammatiska begrepp har hon ägnat sig åt tidigare, till exempel i Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Här har sagan blivit en hel högläsningsbok om en sjuk pojke, en mamma som pluggar svenska på universitetet och ett magiskt äventyr.

Att allomorfer egentligen är lingvistiska termer blir inte mer en en upptakt här. Det är Bojans äventyr i tallen där han träffar allomorferna Lilla N, Ar och Er som är huvudsaken. Allomorfernas vän Or har blivit fångad av en kråka som kräver verb som lösen för att de ska få tillbaka hen. Innan äventyret är slut har kråkan hunnit kräva både substantiv och adjektiv också och Bojan hjälper sina nya vänner med hjälp av kända grammatikramsor som ”Verb är saker som man gör, till exempel tutar, kör…”, så visst får läsaren lära sig lite grammatik också på vägen, men det är äventyret som står i centrum.

Marcus-Gunnar Petterssons färgillustrationer av de underliga varelserna Bojan möter i tallen, de spännande interiörerna och Bojans och mammas vardag i Farsta kommer ungefär på var femte sida och lyfter berättelsen på ett fint sätt.

Passar som högläsning på lågstadiet eller egen läsning från tvåan och uppåt.

Monsteriet

klaraonnerfaltLämna en kommentar

junaida
Bokförlaget trasten 2022
Hcf
Bilderbok

Peter Pan-pristagaren junaidas bok Monsteriet är en fest för ögat och en hyllning till leken. Det finns blinkningar både till Det levande slottet och Till vildingarnas land, men framförallt känner vi igen den alldeles speciella japanska demon- och monstervärld som vi möter i till exempel Min granne Totoro eller Spirited away.

När monstren som bor i Monsteriet plötslig kommer lös i staden kan ingen längre gå ut. Barnen som är instängda i sin lägenhet är uttråkade. Men sedan ger de sig ut på en resa i fantasin men hjälp av en tom kartong. Detta är ett klassiskt motiv som vi mött i barnlitteraturen från till exempel Fröken ensam hemma åker gungstol till Nu är du en höna via Aja baja Alfons Åberg. Här är det genomfört i en explosion av klara färger och vackra och fantasifulla detaljer.

I Japan är junaida en välkänd illustratör och författare som också driver ett eget förlag. Detta är den första bok av honom som översatts till svenska. När jag läser den är jag färgad av världsläget så klart och tänker på alla barn som inte kan gå ut, inte får göra det de brukar göra på grund av väpnade konflikter och därför är hänvisade till det mest grundläggande: den egna fantasin och en enkel kartong.

I junaidas saga blir barnens fantasiresa lösningen, när dagen åter gryr är staden befriad. Boken i sig blir en paus från verkligheten i, technicolor, full med regnbågar och blommor. Efter den injektionen står vi alla starkare inför nya utmaningar.

Pärlbäraren

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Maria Hellbom
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
354 sidor

Maria Hellbom är tillbaka med en andra bok i serien om Klara och Älgkungen och alla andra i Vidås. Om detta ska vara ”den besvärliga andra boken”, så märks det verkligen inte. Tvärt om! Hellbom har lyckat skriva en uppföljare som håller på alla sätt. Den är en bra bit tjockare än ettan, men det gör inget. Berättelsen är spännande hela vägen.

Precis som i Älgkungen vävs den Värmländska mytologin samman med sagoinslag och nutida problem. I förra boken var det skogarna som brann, i den här är det främlingsfientlighet och rasism som stör livet i Vidås, dit nu både Klara och Aron flyttat permanent. Älgkungen är inte lika närvarande i den här boken. Det blir höst och så småningom vinter och Älgkungen drar upp i skogarna där älgar hålls på vintern. Men Aud kommer tillbaka och så klart Sara, som nu är installerad i Björngården som faster Sunees fru. Dessutom dyker det upp en ny präst och Anna, en flera hundra år gammal vette som båda spelar en avgörande roll i den här boken.

Hellbom lyckas vidmakthålla den där tonen som jag gillade så mycket med den andra boken. På grund av tjockleken kan den kanske passa bäst som högläsning, men liksom den förra kan den också slukas av goda läsare från trean till sexan.

Vintersång

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jean-Claud Mourlevat
Gilla böcker 2022
uHce
396 sidor

Jag måste erkänna att jag, när jag läst Jefferson, hade lite svårt att förstå den då nya ALMA-mottagarens storhet. Visst, det var en originell berättelse och inte minst starka scener av den typen som här målades upp inifrån ett slakteri, är något man sällan ser i barnlitteratur, men i övrigt kändes den småputtrig och lite bagatellartad.

Mourlevats senaste bok på svenska erbjuder något helt annat, och här kan man se att han kan vara en berättare av den dignitet som belönas med världens finaste pris ALMA.

I ett auktoritärt samhälle bor Helen på ett flickinternat. Reglerna är hårda, men flickorna är obrottsligt lojala med varandra. Detta utnyttjas av systemet. Om en flicka avviker, sätts en annan flicka i en fängelsehåla tills hon återvänder. Men var händer om hon aldrig gör det?

En kväll redan i oktober känner Helen att hon inte står ut en sekund till, hon bara måste få besöka sin trösterska. På vägen möter Helena och hennes följeslagare och bästa vän Milena två pojkar från det närbelägna pojkinternatet. Det blir ett möte som förändrar allt och som blir upptakten på ett äventyr som innehåller flykt, revolution, kamp på liv och död, livsfarliga hundmänniskor och trofasta hästmänniskor, överjordiskt vacker sång, kärlek och trofast vänskap.

Det är en berättelse med doft av saga, men med stråk av brutal verklighet inunder. Landet där Helen bor har tagits över av de hårdföra Falangisterna. De är maktlystna, föraktar svaghet och hyllar våld. Hur kunde de komma till makten? Folk var rädda, förklarar Milenas pojkvän Bart. Dessutom: ”trodde de att Falangen inte var så farlig, att de skulle skapa ordning och reda i landet, att man fick vänta och se.” Och nu har de väntat och sett och det är dags att göra motstånd.

Kanske är Vintersång en otidsenlig ungdomsroman, men den ligger ändå mitt i prick i vår samtid. Vi måste stanna upp och fundera på vem vi ger makten till i vår längtan efter ordning och reda, helst innan det går så långt att det behövs en revolution för att ta tillbaka den.

Passar högstadier och gymnasiet. Fin som högläsning.

Uppdrag i Gasklockorna

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Illustratör: Lisa Medin
Bonnier Carlsén 2022
Hcg
137 sidor
andra boken om Dogstars

Anna har precis hunnit inse att hundar kan tala, brumerna vill värma uppvärlden, att hon själv kan flyga och är en Dogstar och att hon har en tvillingbror, Sandro, som också han är en Dogstar med den magiska gåvan att kunna göra sig osynlig. Nu är det redan dags att kasta sig in i nästa äventyr: deras första gemensamma uppdrag.

Mårten Sandéns nya mellanåldersserie fortsätter precis som den började: med fart, spänning, fantasifulla lösningar och humor. Anna och Sandro måste bege sig till Gasklockorna, stans farligaste område, för att få information om Rimfrost, brumernas ondskefulle ledare. På vägen får de med sig Rufus, alltiallo på Centralen (hundarnas högkvarter) och Atjo, Annas explikator i form av en liten hamster som hon har i fickan. Explikatorn kommer väl till pass när Anna (eller läsaren) behöver få obegripliga saker i sitt nya liv förklarat för sig. Tyvärr är Atjo ofta urladdad när man behöver den som bäst, eller lägger sig i helt i onödan när man vill det som minst. På vägen får Anna också några ledtrådar till sin egen historia.

Dogstars passar alla slukarläsare från trean och uppåt. Språket och berättelsen är tillräckligt avancerade för att locka även lite äldre läsare, eller för att funka fint som högläsning. Precisa som den förra boken utspelar sig den här berättelsen under en enda dag i Annas liv.

Buktalarens docka

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
189 sidor

Vi har kommit till tredje delen i Lundberg Hahns fantastiska serie ”Rymlingarna” (Tankeläsarna och Cirkusbjörnen). Det börjar våras och Alba och Elio ska efter att ha spenderat vintern i Altevall bege sig ut på sin första turné med Cirkus Caselli. Direktören grumsar för att björnen är borta och ersatts med en tam kråka, de behöver något mer nummer, något som kan locka till skratt. Alba kommer att tänka på Skolläraren och hans buktalardocka, kanske kan de lockas med till cirkusen?

Första stoppet blir hamnstaden Greeborg där tvillingarnas rika släkting bor, han som tror att de är bedragare och avslöjade för Dunker var de fanns, något som nästan kostade dem livet.

Det är spännande, lättslukat och välskrivet. Det finns all potential för de här böckerna att bli lika populära som Martin Olczaks Jack-böcker, även om dessa innehåller färre magiska inslag än dem. Det jag framförallt gillar är världsbygget som Lundberg-Hahn snickrat ihop så oerhört väl. Och jag tycker verkligen att det är synd att det är sista boken, det finns mycket potential och mycket kvar att utforska i Greeborg och Dymmelmark med omnejd.

Passar för mellanstadiet och är också en utmärkt högläsningsbok.

Antropocen : mitt betyg är fem stjärnor 

klaraonnerfaltLämna en kommentar

John Green
Bonnier Carlsen 2022
Essäer
363 sidor

När jag har läst böcker av John Green tidigare, till exempel Katherineteorin, har en av behållningarna varit att hänga med huvudpersonerna, lyssna på deras samtal. Att läsa den här boken är lite som att istället få hänga med John Green, lyssna på hans resonemang och fortsätta dem med egna funderingar. Man känner igen typen av tankegångar, till exempel Azas från existentiella grubbel i Sköldpaddor hela vägen ner.

Green skriver i ett förord att han tidigare har skrivit om dig själv, sina tankar och sitt liv, men gjort det ”i kod” och att han inte vill skriva i kod längre. Istället har han gett sig i kast med detta ganska ovanliga ungdomsboksprojekt, som jag inte hittar något annat sätt att beskriva än som en essäsamling. Den författaren gör är att han ger sig i kast med att recensera olika saker i vår tidsålder, i antropocen. Det kan vara mer konventionella föremål för recensioner som låtar eller filmer. Men oftare är det saker som kanske inte så ofta recenseras, som till exempel Halleys komet (får fyra och en halv stjärna), att googla främlingar, (fyra stjärnor) viral meningit (en stjärna) eller snöblandat regn (fyra stjärnor).

Tanken på att allt ska recenseras och betygsättas stämmer väl överens med hur vi lever våra liv idag. Vi erbjuds betygsatta allt från biblioteksböcker till olika typer av produkter, upplevelser och tjänster. Knappt har posten levererat ett paket innan vi ombeds lämna ett omdöme på vad vi tyckte om leveransen. Det är lätt att känna en matthet inför detta eviga betygsättande och kanske leder det till att vi vi gör vårt omdöme slentrianmässigt och dåligt. Det gör dock inte John Green. Han vänder och vrider på det som ska granskas och ser det ur många olika perspektiv. Precis som en bra recension ska vara skriven så jämför han med andra liknande företeelser eller drar historiska paralleller och gör det tydligt att omdömet han sätter först och främst är ett personligt sådant.

En del bibliotek placerar den här boken på uHce, vilket är fullt förståeligt, för var skulle de annars göra av den? Avdelningen med essäer för tonåringar är inte uppfunnen än. Men risken är att läsaren som väntar sig en ny Förr eller senare exploderar jag blir rejält besviken. Jag tror att den här boken har många potentiella läsare, men vi måste nog hjälpa dem att hitta den. Framför allt tror jag att den är en guldgruva som högläsning på högstadiet. Att inleda dagen eller lektionen med att läsa en av de här kloka essäerna, pepprade med referenser av alla de slag, är som att ge eleverna en injektion med fritt och lärt tänkande.

Jag ger Antropocen : mitt betyg är fem stjärnor fyra och en halv stjärna.