Bra jobbat, mamma pingvin

Chris Haughton
Lilla piratförlaget 2022
Bilderbok

Chris Haugton har tagit svenska bibliotek med storm med sina färgglada, lite stiliserade djurbilderböcker. Jag har aldrig träffat en barnbibliotekarie som inte älskar de här böckerna. Det är krabbor, apor, hundar, fåglar och nu har det blivit dags för pingvinerna. Det är första gången jag djupdyker i en Chris Haughton-bilderbok och jag är väldigt nyfiken på vad det är som fascinerar så.

Berättelsen är rak och enkel: mamma Pingvin ska ut och fiska middag. På land står pappa Pingvin och pingvinbarnet och tittar på och kommenterar. Det blir ett litet motgångsmoment i mitten, men allt går så klart bra och lilla Pingvin får sin middagsfisk.

Boken inleds med en vacker tapet i blått med pingviner i siluett mot den Antarktiska kvällshimlen. Samma tapet återkommer i slutet. När berättelsen kommer igång slås man framför allt av de starka, nästan fluorerande, och kontrastrika färgerna. Stora vita fält av snövidder mot turkosblå himmel. Pingvinerna har fått lysande orangea bröst och rosa-röda näbbar. Haughton jobbar både med stora kontraster och många nyanser. Vattnet går till exempel i flera nyanser av blått. Texten är sparsmakad med inte mer än ett par-tre meningar per sida. Sidorna med mamman Pingvins jaktäventyr varvas med pappans och barnets dialog. Hela tiden upprepas: ”Bra jobbat, mamma Pingvin.” och ”‘Och sen kommer hon hem, eller hur?’ ‘Klart hon gör'”.

Det är stiligt genomfört: både enkelt, snyggt, gulligt, roligt, trösterikt och lite spännande. Jag förstår helt klart svenska barnbibliotekariers förtjusning i Haughton och sällar mig till hyllningskören. Passar förskolan och lågstadiet.

De överblivnas armé

Gustav Tegby
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor
Första delen i serien Bortbytingar

När Dorians syster dör tror han att det är hans fel. Hans sista ord till systern var riktigt elaka och nu är han full av ånger och sorg. Men snart får han även andra bekymmer. På begravningen börjar det regna tårar inne i kyrkan. När han störtar därifrån blir han upplockad av en extremt liten och deppig taxiförare som har ett minst sagt skumt förhållande till döden och presenterar sig som representant för ”Väsenverket”. Hon bjuder in Dorian till en obligatorisk grundkurs för bortbytingar.

Detta är alltså den första delen i en tänkt trilogi med namnet ”Bortbytingar”. Författaren Gustav Tegby är en ny bekantskap för mig. Han har tidigare medverkat i några antologier samt gav ut en ungdomsbok på Rabén & Sjögren förra året. I De överblivnas armé har han hittat en ton som närmst får mig att tänka på Rick Riordan. Även upplägget påminner om Riordans böcker: barn växer upp och känner sig annorlunda, i tonåren upptäcker han att han tillhör en mytologisk värld och kastas in i absurda äventyr. I Tegbys universum är det inte halvgudar, men väl olika varelser ur den nordiska mytologin vi möter. Dorian visar sig vara en älva, den truliga taxichaffisen en myling. Senare dyker även vittror (troll), rån och vättar upp.

Funkar det då? Japp, riktigt bra! Så bra att jag önskar att man spelat mer på ”en svensk Riordan” i formgivning och bindning. Det i och för sig i min smak snygga omslaget kunde varit tuffare och ett danskt band i stället för hårda pärmar hade förmodligen lockat fler läsare. Jag önskar också att man vågat strunta i listan över väsen i början av boken och litat på att läsarna lite mer istället.

Det här är en bok för alla som vill ha en fantasifull och rolig bok med actionspäckade äventyr. För de som skulle ha uppskattat Riordan men inte riktigt är där läsmässigt ännu. Berättelsen slutar med en rejäl cliff hanger som genast gör läsaren sugen på nästa del. Den får man vänta på tills i maj 2023, men det är det värt!

Anno & Issa

Linnea Lundborg
Illustrationer: Ylva Oknelid
Alfabeta 2022
Hcg
199 sidor

Vi träffar Anno den första skatedagen på våren, när gatorna är sopade från grus och hon och bästisen Jakob äntligen är på väg till skateparken. Det finns inget mer magiskt än att skejta, tänker Anno på väg till parken. Men det visar sig att det kan bli mer magiskt. För just den dagen träffar hon Issa som också hänger i skejtparken. Anno blir nästan omedelbart intresserad av Issa. Men Issa hänger med en äldre tjej, vill de verkligen vara med Anno och Jacob?

Det är början på den här berättelsen om vänskap, kärlek, skejt, jobbiga föräldrar, lögner, besvikelse och lycka. Språket är enkelt och rakt. Formatet på boken är lite större än gängse kapitelböcker för att kunna ge plats och rättvisa år Ylva Oknelids illustrationer som avbryter det löpande textberättandet med bildberättande i serieformat med pratbubblor, i härliga färger.

Det här är en bok som kan passa den som går i trean, fyran, femman, kanske till och med sexan-sjuan (men Anno och Jacob går i femman, det nämns onödigt nog i texten), beroende på var man själv befinner sig i livet. Kanske är man nyfiken på den första förvirrande men underbara kärleken? Kanske har man en kompis som blivit kär och jättejobbig? Eller är man intresserad av skejt? Eller vill man ha en bok med både text och bilder?

En familj av lögnare

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.”

Så skriver Cadence i inledningen av Kanske är det allt du behöver veta (nu även utgiven med titeln Vi var lögnare). Nu låter E. Lockhart oss återbesöka familjens ö Beechwood Island utanför kusten i Massachusetts. Vi får följa Cadence moster Carrie, vars son Jonny är död men kommer till henne som ett spöke. För Johnny berättar hon vad som hände på ön nästan 30 år innan den sommar vi möter Cadence där. Vi får veta exakt hur viktig den markerade käklinjen är för en Sinclaire, att ond bråd död drabbat Beechwood långt tidigare och att familjen alltid sluter upp, finner en väg igenom och bevarar varandras hemligheter. Det är en berättelse om gamla pengar – smutsiga pengar – om traditioner, kärlek och svek, att vara ”en tillgång för familjen” och om att alltid, alltid bevara ytan intakt. Oavsett om ens ”inre är gjort av saltvatten, skevt trä och rostiga spikar”, som Carrie skriver.

Detta är alltså en prequel till Kanske är det allt du behöver veta / Vi var lögnare, men En familj av lögnare läses ändå bäst efter att man läst den. För premissen är ett Johnny är död, det är för att Carrie förlorat sin son som hon rotar i sitt förflutna, för att hon är skyldig honom en förklaring, en chans att förstå sin familj bättre. Och det vill man helst inte veta när man läser Kanske är det allt du behöver veta.

Som vanligt berättar Lockhart skickligt, ger oss en bok vi inte vill släppa förrän vi läst klart. Hon är en mästare på att bevara spänningen hela vägen, på att inte avslöja hemligheterna förrän på slutet, att ge oss en chock men samtidigt få oss att inse att hon lagt ut ledtrådar hela vägen.

Det jag inte tycker om med boken är de sagor som författaren lägger in i form av berättelser som Carrie läser för sin döda syster Rosemary och som hon refererar till på olika sätt. De blir ett sätt för Carrie att visa att det finns olika sätt att se på hjälten eller skurken i en saga. Att man kan vara både och samtidigt. Men jag tror att läsaren är – hade varit – smart nog att fatta det ändå. Men det är en liten anmärkning i en i övrigt mycket bra roman. Läs den! Men om du fortfarande inte läst Kanske är det allt du behöver veta, unna dig att läsa den först.

Passar åttan och uppåt.

Rekord i att misslyckas

Jenny Pearson
Illustratör: Erica Salcedo
Berghs 2022
Hcg
539 sidor

Lucy kan laga nästan vad som helst. Tillsammans med moster Sheila (som inte är en riktig moster utan Lucys mammas bästa vän) brukar hon åka på bakluckeloppisar och soptippar, laga och fixa gamla och kasserade grejer.

Lucys mamma faller emellanåt ned i djupa depressioner och när det händer får Lucy bo hos moster Sheila. Nu är det dags igen. En retsam kille i skolan säger att Lucy som är så bra på att laga saker borde kunna fixa sin mamma, vilket gör Lucy besatt av idén att det är hon som ska göra mamma frisk. Hjälp kommer från oväntat håll. Hennes klasskompis Sandesh bor tillfälligt hos sina morföräldrar som bor granne med moster Sheila. Han är besatt av rekord och tillsammans kokar de ihop en plan som innehåller en popstjärna från åttiotalet, rekord, en tv-show och ett indiskt bröllop. Samtidigt har Sandesh köpt en begagnad mobiltelefon på en bakluckeloppis. Som läsare förstår man genast att det är något skumt med mobilen. Det kommer hotfulla samtal och kryptiska sms, det blir inbrott hos Sandesh morföräldrar och skummisar smyger runt utanför huset. Lucy och Sandesh är å sin sida full upptagna med att försöka slå olika livsfarliga eller hopplösa rekord att de inte uppfattar signalerna förrän det är för sent.

Roligt och varmt med en sorglig grundton. Passar mellanstadiet.

Jordängel

Pascale Vallin Johansson
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
215 sidor

Barn-tvingas-flytta-och-mystiska-saker-händer är ett väl beprövat tema i barnlitteraturen. I Pascale Vallin Johanssons nya mellanåldersbok är det riktigt bra genomfört och kan absolut tålas att läsas ännu en gång.

Det är Solveig som flyttar från Söder i Stockholm till Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset som nu är omgjort till bostäder. Det är sommar, varmt och öde. De flesta är bortresta, men Solveig, mamma och Antonio kan inte resa någonstans, för mamma har tvillingar i magen och eftersom de ofta kommer för tidigt måste de hålla sig hemma.

I tristessen önskar sig Solveig något spännande, kanske ett spöke. “Var försiktig med vad du önskar”, säger mormor, för ibland får man det man ber om. Först är det mest måsar som dyker upp. I drömmen, ovanför gården, vid ingången till badhuset. Solveig går i sömnen, och en gång vaknar hon upp utomhus mitt i natten. Men sen är det faktiskt någon som söker kontakt från andra sidan. Någon som vill ha Solveigs hjälp att få någon slags upprättelse. Hon vågar inte berätta för mamma. Tur att hon träffar Daniel utanför simhallen och kan berätta för honom.

Så ligger mamma plötsligt på hallgolvet och blöder. Var det spöket som Solveig manade fram som gjorde det? Är det hennes fel? Mamma och Antonio hamnar på sjukhuset, helt uppslukade av två för tidigt födda lillebrorsor och Solveig får bo med mormor. Mormor som inte alltid är så lätt att förstå och som verkar bära på en stor hemlighet.

Ännu en Hcg som passar bäst för det övre segmentet, kanske femman till åttan. Solveig är en intressant karaktär att följa, både snabbtänkt och rolig, klok och ologisk, snäll och egoistisk, som de flesta människor. Hon drar en lögn när hon behöver det och skäms lagom mycket. Vi får följa hennes berättelse i jag-form. De historiska inslagen om Beckomberga passar också bättre för lite äldre läsare.

Varför är det ett så ofta valt tema, detta med den påtvingade flytten (alternativt ofrivillig semester i skruttig stuga) i kombination med det övernaturliga, i synnerhet i Hcg? Jag har bara de senaste veckorna läst två böcker på det temat (Glasfågelns grav och Disablotet på Valborg), men man skulle verkligen kunna räkna upp hur många titlar som helst. Det kunde tänkas att det är svårt att göra något nytt eller vara spännande och angelägen när man som författare slår in på den vältrampade vägen. Är det barnets utsatthet i de vuxnas beslut som manifesteras? Eller är det bara en berättartekniskt oemotståndligt tacksam situation att placera sin protagonist i? Den frågan låter jag vara obesvarad, men kan konstatera att det trots allt är ett tema som håller i den här boken.

Vi ska ju bara cykla förbi

Ellen Strömberg
Rabén & Sjögren 2022
uHc
248 sidor

Manda och Malin är bästisar. De bor på en liten ort någonstans norrut i Finland. Vi får följa dem från påsklov till sommarlov sista terminen i grundskolan.

Rösten som berättar är Amandas, eller Manda, som hon föredrar att bli kallad. Hon är den som följer, Malin är den som leder. I skolan är de lite udda fåglar. De enda som alltid cyklar istället för att köra moppe och de som inte bryr sin om att vara de tuffa gängen till lags, utan vill något annat. Manda drömmer om livet i New York, efter studenten. Malin vill bli punkare som Pugg som hon har spanat in. I övrigt försöker de bli bjudna på fester, smygsuper och gör upp konstiga planer om hur de ska få de killar de vill, samtidigt som Manda råkar hångla med helt fel kille och Pugg mest verkar tycka att Malin är liten och gullig.

Det är en härlig berättelse med både humor, vemod och allvar. På många sätt känner jag igen min egen högstadietid och det är just där jag blir tveksam: hur mång av dagens barn kommer att känna igen sin högstadietid? Visserligen finns mobiltelefoner och sociala medier i den här skildringen, men det känns lite som något författaren lagt till för att få en skildring av tonåren som de var för henne, att passa in i den tid som är nu. Å andra sidan är författaren väldigt mycket yngre än jag, så kanske ligger det snarare en skillnad i lagsbyggd-stad och spökar här. Det jag dock verkligen gillar med boken är Mandas tilltal som känns ärligt och rakt.

Passar högstadiet.

H som i Harriet

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2022
Hcg
247 sidor

Att skriva fram en alldeles speciell stämning är något Cecilia Lidbeck förfinat till expertnivå i sin senaste mellanåldersbok H som i Harriet. Vi möter Harriet som lever ett flackande liv med sin mamma och den kombinerade hushållerskan och barnflickan Daisy. Ömsom bor de i “huset vid havet”, ömsom på Rivieran. På vintrarna bor de i Madrid där Harriet går i skolan. De reser också kring mellan storstäder där Harriet ställer upp i olika pianotävlingar. Det är så hon har träffat Moira, hennes bästa och enda vän. Nu är det sommar. Mamma och Harriet spenderar dagarna vid poolen eller åker på lyxiga utflykter.

I den här lättjefulla tillvaron är det något som skaver. Mamma kan tala om Harriet, och hur hon var när hon var liten, på ett sätt som Harriet inte känner igen sig i. “Du log jämt.” ”Du älskade konst” säger mamma. Eller: “Du älskar ju musik”. Det gör inte Harriet. Hon spelar piano flinkt men lite mekaniskt, för att hon kan det snarare än för att hon älskar det. Därför är det aldrig hon som vinner någon av pianotävlingarna. Det gör däremot Moira ibland, hon älskar pianospelandet på riktigt. Men om Harriet frågar något om det förgångna tiger mamma som muren.

Vad är det som mamma döljer? När Daisy plötsligt skickas bort efter en olycka och försvinner ur Harriets liv utan att ens säga hejdå, vänds Harriets tillvaro upp och ner. Plötsligt måste hon veta vilka familjehemligheter som mamma ruvar på.

Detta är så sjukt bra! Alla måste läsa! Varje ord känns som vägt på guldvåg och stämningen är bitvis så tät att man kippar efter andan. Passar nog bäst för den övre delen av Hcg-spannet och uppåt. Harriet fyller 12 i boken om man bara kan bortse från den åldersmarkören kan den läsas på högstadiet och gymnasiet också. Och även av vuxna!

Om du lämnar mig här

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Sagan om Isa

Annika Meijer
Illustrationer: John Holmvall
Bonnier Carlsen 2022
Hcf
155 sidor

Isa bor på gården Vindelälv med mamma Tuva, pappa Orvar och farmor Hulda. Hon är hittebarn. Orvar fann henne en sen höstkväll på väg hem från arbete i skogen. Trots att de söker efter flickans biologiska föräldrar hittar de dem inte och Isa växer upp som en mycket efterlängtad dotter i huset.

Isa är lycklig på Vindelälv. Hon leker i skogen och har en förmåga att tala med djur och ett speciellt band till naturen. Men liven på gården blir allt hårdare eftersom årstiderna beter sig märkligt, vintern blir allt längre och sjön fryser innan löven har hunnit falla av träden.

Det är då farmor Hulda berättar för Isa om årstidernas rike. Kanske är det inte bara en saga? Isa förstår att hon måste ge sig av för att rädda världen, ensam och med det mystiska klot som fanns i samma näverkont när hon låg när hon hittades, med sig.

Som tur är är hon inte helt själv. Hennes bästa vän hermelinen Irmelin har gömt sig i konten. Och så småningom får de även sällskap av en konstant fisande fjälllämmel, Gamle Finn.

Johan Holmvall är en mästare på sago-romantiska illustrationer och hans gulliga bilder av Isa och djuren, älvor och vinterkungen och sommarens drottning, som de så småningom möter, förhöjer läsningen. Berättelsen är tydligt inspirerad av animerad film, med de lite anakronistiska och komiska uttryck, lämmelns fisande och annat som bryter av allvaret i historien på det sätt som vi vant oss att se i disney- och pixarfilmer.

Författaren har tidigare verkat som översättare, samt gett ut en del faktaböcker, till exempel i serien ”Vår blodiga historia”.

Väldigt duktiga läsare från ettan kan läsa den här gulliga och lagom spännande berättelsen själva. Den kan också fungera som lättsam högläsning på lågstadiet.