Låt skogen leva!

Nora Dåsnes
Alfabeta 2023
uHci
grafisk roman

Nora Dåsnes är tillbaka med en grafisk roman där vi återser gänget från Vita lögner, röda hjärtan. Här är det Bao, den av kompisarna som var mest för att röja runt i skogen, som står i centrum. Tuva som var huvudperson i den förra boken är fortfarande tillsammans med Miriam och Linnéa är den som är mer intresserad av annat, som killar och sociala medier. Men de har hittat någon sorts balans där man kan få vara både och.

Det är dock fortfarande Bao som är mest dedikerad lekarna i skogen, och nu kommer annat till. Det regnar väldigt mycket, bäcken svämmar över och Bao, som vill engagera sig, sitter med i elevrådet. Då får hon veta att skolan vill röja bort en del av skogen för att bygga en ny parkering. Bao kan inte fatta att de som bestämmer inte ser sambandet mellan ökat bilkörande och extremväder och hon blir vansinnig när vuxenvärlden inte lyssnar.

Det talas ju en del om ungas klimatångest och om hur barn kan påverka. Den här boken blir ett exempel på hur man kan gå till väga för att göra en civilt motstånd på ett fredligt sätt. Den avslutas också med några uppslag med tips för den som vill påverka och engagera sig på riktigt.

Dåsnes visar på ett fint sätt hur det för Bao blir både ett hinder och en tillgång att ha ett hetsigt humör. Hennes envishet gör att hon inte släpper taget, utan orkar kämpa vidare. Men samtidigt skrämmer hennes ilska iväg folk och hindrar henne att lyssna på andra. Dessutom visar berättelsen hur fint det är att ha många olika förmågor i gruppen, Tuvas skills på sociala medier kommer till exempel väl till pass under deras aktion.

Precis som förra boken är det driv i berättandet, snyggt tecknat och naturbilderna är härliga. Den passar trean till sexan.

De tar allt ifrån mig

Linda Jones
Bonnier Carlsen 2023
uHc
307 sidor

Jag älskar inledningsvis Linda Jones nya ungdomsbok. Den tar oss till en gudsförgäten håla någonstans i Norrlands inland. Där är allt utom affären och äldreboendet nedlagt. Jones skildrar effektivt, med precis formuleringar läget på orten. Norr om byn bor ”de som är lite för glada i spriten”, mitt i byn är husen övergivna och söder om bor ”de som försöker”. Till dem hör Frida och hennes mamma Jorun. Årets höjdpunkt är den årliga älgjakten. I år har Frida äntligen åldern inne och ska få vara med för första gången. Boken inleds med att hon och Jorun, som också är ledare för jaktlaget, skjutövar och Frida är riktigt bra.

Det är inget finlir här. Dialogen är rapp och grov, jargongen mellan Frida och hennes bästis Emmy är rå men hjärtlig. Allt rullar på som det brukar, för som Frida noterar: ”har det en gång blivit på ett viss sätt kommer det vara så för evigt, amen.”

Men inte i år, tydligen. För folk som Länsstyrelsen dyker upp. De har noterat något i skogen, en ovanlig art, de kallar den ”korsningen” och de ställer in älgjakten. Sen dyker det upp i en ny kille i klassen, Frej. Han bor norr på byn. Och dessutom blir det lite för mycket fylla och väldigt fel på en fest. Alla tre sakerna sätter samhället i gungning rejält.

Det är här jag inte riktigt älskar boken lika mycket. Jag tycker att det blir lite för många problem som ska redas ut på en gång. Den inställda älgjakten är, för den här byn, drama nog. Boken behöver inte utförsäkrade pappor och sexuella övergrepp också. Jag är inte heller helt förtjust i det fantastiska inslaget. (Korsningen är ett närmast mytologiskt djur, med vilket Frida för en särskild kontakt.) Jag hade föredragit en med realistisk anledning till inställd älgjakt. En ovanlig fågel, eller utrotningshotad mossa som Länsstyrelsen vill värna, det hade blivit mer effektivt i mina ögon.

Men med detta sagt är Linda Jones andra roman ändå en underbar glesbygdsskildring, väl värd att läsa för de mustiga karaktärsskildringarna och den underhållande dialogen.

Passar högstadiet och eventuellt etta på gymnasiet (Frida och Emmy går i nian).