Vinter

Djurskepnad

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Måns Gahrton & Johan Unenge
Illustrationer: Johan Unenge
Natur & Kultir 2026
Hcg
125 sidor

I Djurskepnad, den första delen i serien ”Lightborn”, ger sig radarparet Måns Gahrton och Johan Unenge in på en för dem helt ny genre: fantasy. Vi får möta Aurora som är döpt efter norrskenet som sprakade natten då hon föddes. Hon bor med sin mormor och morfar efter det att bägge hennes föräldrar, som arbetade som fjällräddare, omkommit i en lavin. Till familjen hör också storebror Mattias, men nu har han flyttat iväg till Umeå för att plugga. Eftersom snön var det som dödade Auroras föräldrar gillar hon inte snö något vidare. Att åka skidor gör hon motvilligt på idrottsdagen, annars aldrig. Däremot tränar hon innebandy med bästisen Hedda och hänger med grannpojken Mikko och hans hund Sisu.

Det som sätter igång händelsekedjan i den här väldigt spännande mellanåldersromanen är dels norrskenet som lyser precis som den natten Aurora föddes. Aurora börjar känna en konstig dragning till djur och detta händer i några akuta situationer som uppstår. Sen är det Hedda och Mikko, som bägge är Auroras kompisar, men på olika håll så att säga. Plötsligt börjar de hänga ihop, de två, och Aurora känner sig utanför. Dessutom är det årsdagen som närmar sig, årsdagen av olyckan då föräldrarna dog.

Språket är enkelt och klart utan att för den skulle vara helt avskalat och det väjer inte heller för en del svåra ord. Det som verkligen lyfter denna fina fantasybok ett extra snäpp är Johan Unenges svartvita illustrationer som bryter textflödet med helsidor på varannan – var femte sida. De är gjorda helt i svart och vitt, inga gråskalor, bara skarpa kontraster. Unenge är expert på att fångar ljus, mörker, snö och skuggor på ett sätt som passar fantastiskt fint i denna historia som utspelar sig i midnattsmörkrets land. Några få (tillsynes enkla) streck, samt ett skickligt utnyttjande av olika perspektiv skapar stor dramatik i bildspråket.

På baksidan står att Djurskepnad är den förstadelen av tre som ska handla om tre barn som föds under samma norrskensnatt. Jag ser mycket fram emot fortsättningarna!

Passar duktiga läsare från trean och hela mellanstadiet.

Dödskallen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jon Klassen
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
105 sidor

En folksaga ska berättas och återberättas, förändras av den som traderar den, utvecklas och på så sätt leva vidare generation efter generation. Det är exakt det den kanadensiske illustratören och författaren Jon Klassen gör när han plockar upp en gammal folksaga från Tyrolen, som han av en slump snubblat på i ett bibliotek vid ett författarbesök.

Dödskallen är berättelsen om Ottilia som springer hemifrån, äntligen, mitt i den mörka natten. Hon springer och springer och hittar ett övergivet hus, nästan ett slott, mitt i skogen. I huset bor en dödskalle och den låter Ottilia övernatta. På natten kommer ett huvudlöst skelett fram och vill jaga dödskallen.

Det här är ju en illustrerad saga och inte en bilderbok, som annars är den genre vi mest mött Klassen i tidigare. Men ändå spelar hans geniala bilder en huvudroll. Varje uppslag är illustrerat. Ibland löper illustrationen tvärs över nederdelen av uppslaget, ibland står en helsidesillustration mot en sida med bara text och på en del uppslag samsas texten med illustrationerna. Färgerna är sparsamma, skuggor och kontraster skarpa. Jon Klassen är en illustratör som briljerar när det gäller linjer, skuggor och blickar vilket gör bilderna dramatiska. Allt är sjukt vackert, men också lagom läskigt.

Det är kanske en svårplacerad bok: formatet är en kapitelboks men den är bildsatt som en bilderbok. Bäst passar den nog som högläsning i liten grupp. Eftersom den är ganska enkel i språket fungerar den utmärkt för barn att högläsa för varandra. Men den kan också vara bra som egen läsning på lågstadiet eller för de som behöver lätt text på mellanstadiet.

Mörkret

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mia Öström
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
252 sidor

Vid världens ände, i det som kallas Plåtstaden, bor Nita med morfar och lillasyster Vo. Morfar jobbar i gruvan. Nita och Vo håller sig inomhus. Det är middagsmörker och bitande kallt. En dag kommer inte Morfar ur sängen. Han hostar blod och läkaren på hospitalet säger att det finns svarta fläcka på hans lungor och inget att göra.

Så kommer fler och fler in på hospitalet med svarta fläckar på lungorna och de som kommer gråter och gråter otröstligt. Läkaren tycker att de kan skärpa sig, vuxna människorna. Men Nita får höra någon tala om Mörkret, inte det vanliga mörkret, som finns överallt vid världen ände hela vinterhalvåret, utan en annan sort. En som äter sig in i folk och gör dem sjuka. Alla som bor i plåtstaden ska evakueras, men Nita och Vo tror att de har en lösning. Något som kan rädda morfar. Därför rymmer de iväg och ger sig ut på en väldigt farlig expedition. Rakt in i berget och det helt okända för att hitta motsatsen till mörker, det riktiga ljuset.

Två mellanåldersböcker om föräldralösa barn i en gruvby på samma läslov, vad är oddsen för det? Kertsin Lundbarg Hahns Tankeläsarna som jag skrev om innan idag är en klassisk äventyrsberättelse. Mörkret är mer av ett äventyr i sagostil, där de små överlistar makten, möter prövningar och trotsar faror. Den är också riktigt bra, med snyggt omslag. Passar mellanstadiet.