De överblivnas armé

Gustav Tegby
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor
Första delen i serien Bortbytingar

När Dorians syster dör tror han att det är hans fel. Hans sista ord till systern var riktigt elaka och nu är han full av ånger och sorg. Men snart får han även andra bekymmer. På begravningen börjar det regna tårar inne i kyrkan. När han störtar därifrån blir han upplockad av en extremt liten och deppig taxiförare som har ett minst sagt skumt förhållande till döden och presenterar sig som representant för ”Väsenverket”. Hon bjuder in Dorian till en obligatorisk grundkurs för bortbytingar.

Detta är alltså den första delen i en tänkt trilogi med namnet ”Bortbytingar”. Författaren Gustav Tegby är en ny bekantskap för mig. Han har tidigare medverkat i några antologier samt gav ut en ungdomsbok på Rabén & Sjögren förra året. I De överblivnas armé har han hittat en ton som närmst får mig att tänka på Rick Riordan. Även upplägget påminner om Riordans böcker: barn växer upp och känner sig annorlunda, i tonåren upptäcker han att han tillhör en mytologisk värld och kastas in i absurda äventyr. I Tegbys universum är det inte halvgudar, men väl olika varelser ur den nordiska mytologin vi möter. Dorian visar sig vara en älva, den truliga taxichaffisen en myling. Senare dyker även vittror (troll), rån och vättar upp.

Funkar det då? Japp, riktigt bra! Så bra att jag önskar att man spelat mer på ”en svensk Riordan” i formgivning och bindning. Det i och för sig i min smak snygga omslaget kunde varit tuffare och ett danskt band i stället för hårda pärmar hade förmodligen lockat fler läsare. Jag önskar också att man vågat strunta i listan över väsen i början av boken och litat på att läsarna lite mer istället.

Det här är en bok för alla som vill ha en fantasifull och rolig bok med actionspäckade äventyr. För de som skulle ha uppskattat Riordan men inte riktigt är där läsmässigt ännu. Berättelsen slutar med en rejäl cliff hanger som genast gör läsaren sugen på nästa del. Den får man vänta på tills i maj 2023, men det är det värt!

Den andra staden

Helena Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
306 sidor

Man måste bara älska premisserna för den här boken, i synnerhet om man som jag älskar Malmö. I Den andra staden besöker vi ett Malmö som är nästan som vårt. Men det finns magi, på mobiltelefoner går det bara att ringa, på Hipp härska spöken, stadsbiblioteket är låst och vaktas av uråldriga bibliotekarier eftersom böcker är så starkt magiska och om natten kommer stadens statyer till liv inför dem som, likt vår huvudperson Lux, har magi.

Den andra staden är ”vårt” Malmö, en stad som finns bortom portalerna. Lux, som plågas svårt av mardrömmar och är besatt av att få veta vem som mördade hennes farmor, letar efter dessa portaler. Det är så hon hittar Dimo, i en kista hon gräver upp på Östra kyrkogården. Allt tyder på att kistan är en portal och att Dimo kommer från det andra Malmö. Kommer han att kunna hjälpa henne i letandet efter farmorns baneman?

Det är svårt att inte dra paralleller till Nene Ormes underbara, och oavslutade, serie om Udda, ”De sära”, där tredje (avslutande?) delen fortfarande är efterlängtad. Förutom att bägge serierna har ett lite mörkare, magiskt Malmö som spelplats, finns parallellen med mardrömmar, en ensam huvudpersons sökande i staden och olika väsen som tagit sin bostad i ikoniska Malmöbyggnader såsom Torson eller Hipp.

Jag har lite svårt att komma in i den här boken. Bitar av information saknas inledningsvis, jag måste bläddra tillbaka flera gånger gånger för att se om jag missat något. Men det har jag nog inte, stället får jag som läsare får pussla ihop hur personer och situationer hänger ihop själv. Kanske är det ett sätt för Ekeroth att lita på sin läsare, men för mig blir det lite rörigt. Detta till trots är det spännande läsning och jag ser fram emot nästa del, som är den avslutande i serien om ”Silverringarna”. Den femte ringen ska komma till hösten.

Helen Ekeroth har tidigare skrivit Hcg-serien ”Drakberidaren” som inleddes med Skuggan 2019. Den här boken passar fantasyläsare på högstadiet.