Det sextonde året

Kim Liggettdet-sextonde-aret
B. Wahlströms 2020
392 sidor

”Vi talar inte om nådeåret” berättar Tierney. Ingen av de flickor som sitt sextonde levnadsår skickas iväg att överleva i grupp i skogen vet exakt vad som väntar dem. Bara att deras farliga magi ska kanaliseras ut i naturen så att de sedan kan komma hem och bli lydiga hustrur och mödrar. Dessutom vet de allt om de tjuvjägare som jagar flickor som flyr lägret och vilka bestraffningar de familjer får vars döttrar inte kommer tillbaka, levande eller döda. I ett samhälle där kvinnor är mäns ägodelar är detta ett sätt att kontrollera deras krafter och viljor.

Tierney tror att hon är annorlunda, hon vill ändå inte bli en lydig hustru. Hon ska hålla sig för sig själv, ligga lågt. När hon kommer tillbaka ska hon bli en arbetare för att kunna leva ett visserligen hårt, men ändå förhållandevis självständigt liv.

Men hennes planer omkullkastas totalt när hon tvärt emot vad hon trodde ändå får en friare. En mycket attraktiv och åtråvärd sådan. Nu hamnar hon i skottlinjen för den mest intriganta och hämndlystna av nådeårsflickorna och snart går det upp för henne att hennes tid i lägret kommer att bli en blodig kamp på liv och död.

Detta är Tjänarinnans berättelse möter Flugornas herre för flickor. Men till skillnad från Atwoods dystopi finns här ingen förankring i en realistisk verklighet, ingen verklig förklaring till hur eller när den här världen blivit till eller finns. Romanvärlden håller inte ihop till hundra procent. Kontexten känns medeltida (till exempel inga skjutvapen, de dödar med knivar och yxor), men huvudpersonens tankar och känslor känns moderna. Det stör mig, men jag tycker ändå att det är en spännande berättelse. En annan sak som stör är att författarens tack finns först i boken som något slags förord eller programförklaring.

Till bokens förtjänster hör porträttet av Tierney som tillåts misslyckas och göra bort sig gång på gång, och som överlever snarare genom en slump (eller faktisk genom hennes pappas försorg) än på grund av sina fantastiska egenskaper. Hon är trots allt bara ett barn, som fortfarande är i behov av sina föräldrar. Men på slutet är det (spoiler alert!!) hennes blivande make som kliver fram och räddar henne, något som kan tolkas som att det ändå är männen som fixar biffen i romanen. Mina invändningar till trots är det en sträckläsarbok som kan passa i högstadiet.

Dömda kvinnor – förbryterskor i Sveriges historia

Elin Häggdomda-kvinnor---forbryterskor-i-sveriges-historia
OPAL 2020
uOe
83 sidor

Elin Hägg har precis som många andra inspirerats av Godnattsagor för rebelltjejer i skrivandet av sin bok. Men istället för att presentera fler och ännu mer fantastiska kvinnliga förebilder har hon tänkt tvärt om: alla andra då? De helt vanliga? De som inte var exceptionellt lyckade och som inte levde ett liv som kan inspirera andra? Om man drar den tanken till sin extrem hamnar man hos de dömda kvinnorna. De som kämpat med alla möjliga kanske helt normala saker i sina liv, men som på grund av tidens krav och konventioner förvandlades till förbryterskor.

Omslaget är suggestivt murrigt i svart och grått och i hela boken finns snygga och stämningsfulla illustrationer av författaren, etnologen Elin Hägg som här författardebuterar. Hon har valt 13 verkliga livsöden, från 1475 då Hustru Ärmgard åker fast för äktenskapsbrott till 1962 då Britt Wadner döms för att ha sänt piratradio.

Vissa brott är med nutidens glasögon helt harmlösa, som till exempel att klä sig i manskläder, vara lesbisk eller att sända reklamradio. Men även fasansfulla brott tas upp, som Hilda Nilsson, den kända änglamakerskan i Helsingborg. Gemensamt för alla berättelserna är att Hägg sätter in dem i tidens kontext och gör brotten, eller de i vissa fall påstådda och aldrig riktigt bevisade brotten, begripliga. Många brott är kopplade till den kvinnliga sexualiteten och flera berättelser skildrar naturligt nog upp barnamord eller fosterfördrivning.

Det finns en referensförteckning längst bak. Jag tycker att det hade varit trevligt med en innehållsförteckning också. Boken passar från femman och uppåt och kommer att utgöra en fin motvikt mot alla klämkäcka framgångssagor i genren.

Lev som du vill – tio svenska kvinnor visar vägen

Birgitta Ohlssonlev-som-du-vill-tio-svenska-kvinnor-visar-vagen
Illustrationer: Lina Bodén
Bonnier Carlsen 2020
uL
76 sidor

Birgitta Ohlsson har hakat på ”Godnattsagor för rebelltjejer-trenden” med en egen bok om tio svenska kvinnor att imponeras och inspireras av. Enligt förlaget ville hon erbjuda mer fördjupning än liknande böcker i genren. Lev som du vill erbjuder också ett svenskt perspektiv.

De tio utvalda levnadsbeskrivningarna är Ingrid Bergman, Drottning Kristina, Astrid Lindgren, Heliga Birgitta, Katarina Taikon, Fadime Sahindal, Elise Ottesen Jensen, Sonja Kovalevsky, Selma Lagerlöf och Greta Thunberg. Alla har fått 3-4 uppslag i färg med ett helsidesporträtt, väldigt fint tecknat av Lina Bodén. Texten är personligt berättande och avbryts av faktarutor med citat och tips som ”Lev som…” och ”Lär av…”.

Urvalet visar på bredd vad gäller tidsåldrar och fokusområden och alla de tio utvalda är verkligen värda att visa upp som förebilder för alla människor. Men jag tycker att det är betydligt roligare att läsa om mindre kända människoöden som exempelvis Ottesen Jensen och Kovalevsky än Lindgren och Lagerlöf som det redan finns mycket skrivet om för målgruppen. Trots att boken är ganska tunn hade det varit fint med en innehållsförteckning. Men i det stora hela är det en mycket vacker och inbjudande bok som både kommer att inspirera till läsning och bidra till nya kunskaper. I skolan passar den på mellan- och högstadiet.