Okategoriserade – Klara pratar böcker

Skilsmössan

14 oktober, 202019 februari, 2021klaraonnerfaltLämna en kommentar

Måns Gahrton
Illustrationer: Johan Unenge
Bonnier Carlsen 2020
Bilderbok

Sonjas föräldrar har flyttat isär. Hos pappa är kartongbergen fortfarande höga ouppackade berg. Och plötsligt har hösten kommit. Vinden drar i pappas halsduk och i Sonjas hår i Johan Unenges fantastiska akvareller, som breder ut sig över uppslagen. Löven speglar sig i den regnvåta marken och det är tydligt att Sonja behöver en mössa. Pappa gräver i kartongerna och hittar en. En som mamma stickat. För länge sedan, i en lyckligare tid. Sonja vill ha den och pappa blir glad, för honom väcker den fina minnen.

Så blir det mammavecka. Hos mamma är kartongerna uppackade, hemmet redan stylat och hemtrevligt. Hon har gått vidare, vill inte bli påmind om det gamla. Hon köper en ny mössa åt Sonja.

Till en början fogar sig Sonja, så som barn gör, i varannanveckasboende och annat deras föräldrar hittar på. Randig mössa när det är pappavecka, ny mössa när det är mammavecka. Tills det bara inte går längre.

I den här berättelsen säger bilderna så mycket att orden gott kunde ha varit färre. Johan Unenge firar helt nya triumfer i lövens alla färger, i hösthimlen som börjar skymma när pappa hämtar på eftermiddagen, i skuggorna över den nyfallna snön, utan att för den skull förlora den känsla av snabbhet i penna och pensel som skvallrar om hans bakgrund som serietecknare.

Rekommenderas till alla förskolor!

Rick

23 augusti, 202026 november, 2020klaraonnerfaltLämna en kommentar

Alex Gino
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
206 sidor

Rick börjar sexan, ny skola och lite grann ett nytt skede i livet. Han är fortfarande bästis med Jeff, men något med hans gamla vän börjar skava. Eftersom hans storasyster givit sig av till college är han enda barnet kvar hemma, och det blir hans uppgift att ta över söndagsträffarna med farfar, något som han inte alls ser fram emot eftersom han inte känner sin farfar speciellt väl.

Rick är uppföljaren till George, som handlar om en transtjej. Och Ricks bästis Jeff är ingen mindre än den elake mobbaren i George. I den här boken hamnar Melissa (som inte använder namnet George längre) och Rick i samma klass och Rick börjar, utan att våga säga något till Jeff, hänga med på tisdagsmötena på Regnbågen, en elevförening för hbtqia+ -rättigheter. Han börjar fundera på var han själv står och står för, vem han själv är och identifierar sig som.

Det här är en bok med ett ärende, en som man läser mer för att öka förståelsen för sin och andra människors livssituation och för värdegrundsdiskussioner än för dess litterära värde, och inget ont om det. Själv blir jag lite villrådig över alla dessa tolvåringar med så tvärsäkra övertygelser om sin sexuella identitet. En del barn är säkert väldigt säkra, så tidigt, men är alla det? I den här boken uttrycker Alex en del tvivel och hans farfar förklarar att nu är det så här, senare kan det vara på ett annat sätt, saker förändras, identiteter kan skifta. Det är en bra motvikt mot de säkra barnen i Regnbågsklubben. Jag har själv inte läst George, den här boken går bra att läsa helt fristående. Den passar för mellanstadiet och fungerar fint som högläsning.

Allas vän

23 augusti, 202026 november, 2020klaraonnerfaltLämna en kommentar

Emi Guner
Illustratör: Maja Säfström
Natur & Kultur
Hcg
152 sidor

Den första boken om Paola Persson Peroni är en väldigt trösterik vardagsberättelse om det förvirrande livet på mellanstadiet. När makten och populariteten obegripligt nog hamnar hos den mest otrevliga. När man av oklara skäl glider ifrån sin bästis. När man har så mycket funderingar på hjärtat men bara inte kan prata med sin mamma. När situationer är pinsamma utan att man riktigt vet varför. När man gillar svåra ord, men får höra att man är ”lillgammal” och önskar att skolan var bara lektioner, för det där emellan är så himla krångligt.

Maja Säfströms illustrationer förhöjer berättelsen på ett lågmält humoristiskt sätt. Den passar för tvåan till femman och gärna som högläsning.

Säg nåt då!

23 maj, 202026 november, 2020klaraonnerfaltLämna en kommentar

Ida Ömalm Ronvall
B. Wahlströms 2020
uHc

Kan man göra slut med en kompis? Om man känner att kompisen är en belastning, ett hinder i vägen för andra vänner? Frågan har problematiserats tidigare i ungdomslitteraturen till exempel i Åsa Asptjärns Konsten att ha sjukt låga förväntningar där huvudpersonen Emanuel försöker ta en paus från sin bästis Tore. Här kommer en skildring från andra hållet, från den som blir dumpad,

Ida Ömalm Ronvall debuterade förra året tillsammans med Johanna Schreiber med ungdomsromanen Inte som du som fick fin kritik. Nu är hon tillbaka med en ny ungdomsbok på egen hand. Här är skådeplatsen Örnsköldsvik och högstadieskolan med den klaustrofobiska känslan där alla har sina givna roller. Adrian, som berättar historien, har rollen av den konstige, den utstötte. Men nu är det ju bara ett år kvar, sen kommer gymnasiet. Det kan bli en nystart. Och bakom sig har Adrian en sommar med språkresa då han och han enda vän Emma varit helt vanliga ungdomar. Umgåtts som två i gänget, utan att vara retade eller utanför. Det är som en försmak på hur det skulle kunna bli.

Men då, precis innan skolan ska börja, dumpar Emma Adrian. Hon säger att ”det kanske är bäst” om de två inte hänger så mycket.

Och Emma lyckas ta sig in bland de normala, men Adrian faller. Djupt ner i ensamhet, självförakt och tystnad. Han inser med stigande panik att det inte finns några som helst garantier för att gymnasiet blir något annat. Varför skulle det bli det? Ö-vik är litet, det är samma ungdomar.

Vändpunkten blir ett besök hon morfar i Luleå dit Adrian åkt underförevändning att spendera tid med morfar sedan mormor nyligen dött. Men egentligen är det bara för att slippa hänga ensam i Ö-vik hela höstlovet. Då dyker Vega upp. En annan ensam, men mycket modigare person.

Jag tycker att detta var en mycket bra ungdomsbok. Passar perfekt för högstadiet, som tröst för alla ensamma eller för alla som vill fundera kring detta med roller, de vi väljer eller tilldelas och hur vi är mot varandra. Boken utvecklas också till en väldigt fin kärlekshistoria och ger även några, om inte tips så kanske modeller, för hur man kan ta eget ansvar för att kliva ur eller ta avstånd från pålagda roller och inkörda hjulspår.

Det sextonde året

18 mars, 202026 november, 2020klaraonnerfalt1 kommentar

Kim Liggett
B. Wahlströms 2020
392 sidor

”Vi talar inte om nådeåret” berättar Tierney. Ingen av de flickor som sitt sextonde levnadsår skickas iväg att överleva i grupp i skogen vet exakt vad som väntar dem. Bara att deras farliga magi ska kanaliseras ut i naturen så att de sedan kan komma hem och bli lydiga hustrur och mödrar. Dessutom vet de allt om de tjuvjägare som jagar flickor som flyr lägret och vilka bestraffningar de familjer får vars döttrar inte kommer tillbaka, levande eller döda. I ett samhälle där kvinnor är mäns ägodelar är detta ett sätt att kontrollera deras krafter och viljor.

Tierney tror att hon är annorlunda, hon vill ändå inte bli en lydig hustru. Hon ska hålla sig för sig själv, ligga lågt. När hon kommer tillbaka ska hon bli en arbetare för att kunna leva ett visserligen hårt, men ändå förhållandevis självständigt liv.

Men hennes planer omkullkastas totalt när hon tvärt emot vad hon trodde ändå får en friare. En mycket attraktiv och åtråvärd sådan. Nu hamnar hon i skottlinjen för den mest intriganta och hämndlystna av nådeårsflickorna och snart går det upp för henne att hennes tid i lägret kommer att bli en blodig kamp på liv och död.

Detta är Tjänarinnans berättelse möter Flugornas herre för flickor. Men till skillnad från Atwoods dystopi finns här ingen förankring i en realistisk verklighet, ingen verklig förklaring till hur eller när den här världen blivit till eller finns. Romanvärlden håller inte ihop till hundra procent. Kontexten känns medeltida (till exempel inga skjutvapen, de dödar med knivar och yxor), men huvudpersonens tankar och känslor känns moderna. Det stör mig, men jag tycker ändå att det är en spännande berättelse. En annan sak som stör är att författarens tack finns först i boken som något slags förord eller programförklaring.

Till bokens förtjänster hör porträttet av Tierney som tillåts misslyckas och göra bort sig gång på gång, och som överlever snarare genom en slump (eller faktisk genom hennes pappas försorg) än på grund av sina fantastiska egenskaper. Hon är trots allt bara ett barn, som fortfarande är i behov av sina föräldrar. Men på slutet är det (spoiler alert!!) hennes blivande make som kliver fram och räddar henne, något som kan tolkas som att det ändå är männen som fixar biffen i romanen. Mina invändningar till trots är det en sträckläsarbok som kan passa i högstadiet.