Klara pratar böcker

Anna Woltz
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
212 sidor

Skolan börjar och vi får följa två elever i den nya högstadieklassen. Båda är barn mitt i en livskris. Det är Parker, vars familj har utsatts för ett väpnat rån som hon också var vittne till och som dessutom blivit tvingad att skiljas från sin älskade hund Alaska, nu när hon behövt henne som bäst. Och det är Sven, som nyligen fått en mycket svår form av epilepsi och nu måste vänja sig vid att vara den som när som helst kan braka i golvet och få kramper, att ständigt vara övervakad av oroliga föräldrar, att sluta med sin favoritsport, simning. Och dessutom måste han vänja sig vid sin nya assistanshund, Alaska.

De två protagonisterna kommer på kant med varandra redan första dagen. Sven försöker positionera sig genom att reta Parker och när parker lite senare upptäcker att den i hennes ögon elake Sven är den som fått ta över Alaska bestämmer hon sig för att göra något åt saken.

Det här är en bok som kommer smärtsamt nära känslan av att vara annorlunda och utsatt. Monstret, miffot, den som inte är som alla de andra. Men den erbjuder också en slags försoning till slut: även om vi har olika stora plågor att bära så är vi alla någon gång miffot från mars, den som är konstigast av alla. Jag tyckte mycket om den och jag tyckte också om att läsa en bok från Holland eftersom vi inte får så mycket böcker översatta därifrån.

Den passar goda läsare från fyran och är även utmärkt som högläsning.