Bad girls

Jennifer Mathieu
Gilla böcker 2022
uHce
350 sidor

Bad girls är en tonårsroman extra allt: ett drama om vänskap, kärlek, hemligheter, mord och ond bråd död. Det är en Romeo-Julia-berättelse och en berättelse om klass. En bok om sociala skillnader, om att våga gå sin egen väg och att vilja välja sitt eget liv.

När Evies syster flyttar hemifrån för att gifta sig med en kille som hon knappt känner för att hon råkat bli med barn, händer något med Evie. Hon ifrågasätter det liv hennes mamma och mormor stakat ut åt henne, som i stort sätt går ut på att hitta en man “som inte sticker” att gifta sig med. Hon börjar umgås med områdets “bad girls”. De som sminkar sig och har lite för korta kjolar. De som områdets mammor varnar sina döttrar för: “bli inte som hon”. De som områdets pojkar drömmer om och deras mammor fruktar. De som skolkar och använder fula ord.

Och man kan kanske tro att det handlar om smink, coola kläder och attityd. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att få vara vem man vill. Om vänskap och benhård lojalitet. Om att stå upp för sin rätt även om man är från fel sida stan.

Jennifer Mathieu, som är känd i verdigris för Moxie – dags att slå tillbaka , en bok som också blivit en Netflix-film, är tillbaka med en riktig fullträff. Tematiskt finns vissa gemensam drag, till exempel tjejers frigörelse och styrkan i att tillhöra en grupp och dessutom utspelar sig båda i Texas, USA, men Bad girls är förlagd till 60-talet medan Moxie är nutid.

En underbar bladvändare som passar högstadiet och gymnasiet.

Om du lämnar mig här

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Skiter i

Hanna de Canesie
Natur & Kultur 2021
uHc
172 sidor

Det där om att alla ungdomsböcker handlar om ungdomar med problem är en gammal sanning som blivit både dammig och osann. Nu förtiden, i den magra utgivning som finns av ungdomsböcker på svenska, är det visserligen vanligt med skildringar av psykisk ohälsa, men oftast är karaktärerna från hyfsat stabila familjer. Föräldrarna kan ha skilt sig, men mycket mer misär än så är det sällan. De Canesies nya ungdomsbok bjuder på en dos riktigt nattsvart svenskt foklhemsmörker och landar helt rätt i den just nu väldigt aktuella debatten om mäns våld mot kvinnor. Jag associerar till berättelser som Bryta om och Isdraken, visst var det ett tag sedan vi såg den typen av böcker?

Mira bor med sin mamma och sin lillebror som har downs syndrom. Till och från bor också lillebroderns pappa i lägenheten. Han misshandlar mamman och försvinner i perioder, för att sedan rutinmässigt förlåtas och komma tillbaka, för nu ska allt bli bättre. Boken inleds med att Mira och hennes bästis Em beger sig till en annan skola där Mira slår en kille på käften, för att han betett sig illa mot den tredje kompisen i deras trio, Jasmina.

Själv har jag inte läst författarens debut Helt seriöst från 2019, så för mig är detta författarskap en ny bekantskap. De Canesie skriver ungdomsnära, med dialoger som känns äkta och hur tungt ämnet än är, är det lätt att vara med Mira och förstå henne.

När mamman ännu en gång blir utan jobb, styvppan kommer hem igen och i en förfärlig scen tvingar Miras mamma att misshandla sin dotter, drivs Mira ännu längre ut på kanten av tillvaron. Hon gör val som gör henne omöjlig i skola, för vännerna och till slut även för sig själv.

Passar högstadiet.

Vem har sagt något om kärlek? – att bryta sig fri från hedersförtryck

Elaf Ali
Rabén & Sjögren 2021
uHc
234 sidor

Elaf Ali kommer till Sverige med sin familj som fyraåring. De landar i Fjälkinge strax utanför Kristianstad. Hon har två äldre bröder och det ska bli två systrar till innan familjen är komplett. Hennes föräldrar har samma yrken som mina: mamman lärare, pappan läkare. Skillnaden är att de aldrig får praktisera de yrkena i Sverige.

I Fjälkinge finns ingen annan med utländsk bakgrund. Ändå har den lilla Elaf det ganska bra. Hon har en bästis, klarar sig bra i skolan. Men när hon redan som tioåring får sin första mens förvandlas hennes verklighet i ett slag. Nu räknas hon som kvinna och hennes liv begränsas och kontrolleras ner till minsta minut enligt de hedersnormer som är viktiga för hennes föräldrar.

Alis berättelse om uppväxten och ungdomen, då hon långsamt, myrsteg för myrsteg, gör sig fri från familjens krav och lyckas välja sin egen väg, är varvad med faktainslag om hedersnormer och intervjuer med pappan och andra släktingar. Det gör den till en bok både för identifikation och för hjälp.

Elaf är i tioårsåldern när mordet på Fadime Sahindal skakar Sverige. Hon läser allt hon kommer över om Fadime. Hon har aldrig tidigare hört om någon i Sverige som levt så som hon gör, men att Fadime är så gammal, 26 år, och ändå inte får leva som hon själv vill, kan hon inte släppa. Fadimes död påverkar Elaf. Hon blir mer försiktig. Mer listig kanske. Hon väljer sina strider för att spara krutet tills när det verkligen behövs. Men det gör henne också mer rädd. Skulle verkligen hennes pappa också vara beredd att mörda?

Men detta är en saga med lyckligt slut. Eller i alla fall halvlyckligt. För Alis pappa lyssnar på sin dotter och förstår att han måste anpassa sig efter det som gäller i det samhälle han lever i och han tar till sist kraftigt avstånd från hedersnormerna. Mamman däremot blir allt mer religiös och släpper inte sina strävanden efter att hålla uppe fasaden inför släktingarna i hemlandet och att försöka hitta en bra make åt sin dotter.

Det här är så klart en oerhört viktig bok. Ali skriver att det här är boken hon önskar hade funnits när hon själv växte upp. Om den kan hjälpa andra, både barn och föräldrar, att komma vidare så kan den rädda liv, för ”hedersnormer är inget annat än gift som långsamt suger livslusten ur en”.

Elaf Ali är journalist och kan sitt skrivarhantverk. Språket flyter klart och rakt och berättelsen om flickan Elafs uppväxt är spännande läsning. Både mamman och pappan spelar av naturliga skäl viktiga roller i berättelsen, men om syskonen är det förhållandevis tyst. Systrarna nämns lite i slutet av boken, inte minst i termer av att Elafs kamp sopat vägen för dem. Bröderna figurerar knappt alls, utom vid ett tillfälle när den äldsta brodern rycker ut och med en improviserad lögn räddar sin syster när en kille ringt henne hem. Kanske är det av hänsyn till deras integritet, men man kan inte låta bli att undra var de varit, om de varit blinda för Elafs kamp, fört sin egen eller varit föräldrarnas lydiga redskap?

Boken är klassad som ungdomsbok, alltså skönlitteratur, men strängt taget är det ju en biografi och faktainslagen gör också att den närmar sig facklitteratur. Den passar för goda läsare från femman och uppåt och även för vuxna samt på gymnasiet.

I god tro

Christina Wahldén
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
140 sidor

I tredje boken om Hawas Hemliga Detektivbyrå (läs om första boken, Falaffelflickorna här) är det dags för Hawa att ha praktik. Det blir på Bosses bilar där hon får sitta i receptionen och svara i telefon och göra bokningar. Ganska snart upptäcker Hawa att en av de anställda beter sig skumt. Det är Zac som lånar firmans största skåpbil om nätterna för att han ska hjälpa sin bror att flytta, lite för ofta. Firmans ägare, den snälle Amir (nej, han heter inte Bosse), misstänker inget. Men Hawa börjar nysta.

Med biblioteket som bas och bibliotekarien Barbro och hennes assistent Nettan som medhjälpare vid behov blir inte läskigheterna inte allt för hemska, även om brotten som begås är allvarliga.

Det här är en bok för alla som vill ha ett lagom mysigt och hjärtevärmande mysterium som utspelar sig i Sverige, idag. En ”Damernas detektivbyrå” för mellanstadiet.