Kate di Camillo
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor
Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.
Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.
Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.
Precis som i Tigern är spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.
Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.
Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!
Klara pratar böcker 