Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall
Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.
Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.
Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.
Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.
Klara pratar böcker 