Jean-Claud Mourlevat
Lilla Piratförlaget 2024
uHce
345 sidor
I Förbjudet att andas möter vi Anne som liftar och blir upplockad av den äldre herren monsieur Virgil, en författare som känner sig slut och misslyckad. Anne ber att bli avsläppt vid avtaget mot ”Campagne”. Men när Virgil återvänder dit kan han inte hitta avtagsvägen. Vägen till Campange finns inte, Campagne finns inte på kartan. Ändå dyker Anne upp nästa vecka igen och ber att få bli avsläppt på samma ställe.
Det visar sig att Annes äldre syster försvunnit. Hon har blivit bortrövad till en annan värld. En kall, steril värld där diktatur, repression och övervakning råder och där människorna inte andas. För att hitta och befria sin syster måste hon bege sig dit. Där måste hon prata och röra sig försiktigt, för om någon ser att hon andas, att hon är från Jorden, kommer hon omedelbart att bli tillfångatagen och avrättad.
Det här är en märklig berättelse som jag inte kan läsa som något annat än en allegori över ängslan för det moderna samhället, världen av idag och vart den är på väg. Annes syster Gabrielle blir bortrövad, neddrogad och hålls som sexslav. Varför ”människorna” i den andra världen vill röva bort jord-kvinnor framgår inte riktigt, då de upplever folk från jorden som motbjudande. Men det sterila repressiva samhället där fantasi och känslor verkar utraderade och befolkningen förlorat förmågan att andas och njuta, representerar på ett mörkt vis en framtid där vi lever våra liv i en förstörd värld, ständigt uppkopplade och oförmögna att roa oss på egen hand.
Författaren, monsieur Virgils, roll i det hela är också svår att förstå. Han är den som öppnar romanen, första meningen handlar om honom: ”Etienne Virgil mådde inte bra när han i början av hösten träffade den unga flickan som hette Anne Collodi”. Läsaren leds att tro att han ska vara en central gestalt. Sedan, knappt halvvägs in i romanen, blir han kallblodigt mördad genom att kastas ut genom ett fönster. Anne, blir skakad så klart, men inte mer, Hon fortsätter ändå, hans död sätter inte mycket spår.
Jag avslutar läsningen av ALMA-mottagaren Jean Claud Mourlevats roman med känslan av att inte ha förstått. Så många lösa trådar fladdrar i mitt medvetande, inte bara vad den andra världen ska ha de kidnappade kvinnorna till (Annes syster är bara en i en lång rad, men övrigas öden förblir okänt). Även betydelsen av författaren, hans roll och hur hans död kan passera så pass obemärkt. Och inte minst vad Mourlevat vill ha sagt med den skalbagge som pryder omslaget och som Anne bär i fickan första gången hon träffar författare och som senare räddar henne, är en av de många frågor som blir kvar hos mig.
Det är svårt att säga för vem den här boken skulle vara perfekt. Huvudpersonen Anne är en ung vuxen men berättelsen i sig kanske passar bättre på högstadiet än gymnasiet, för läsare som gillar lite konstiga och udda berättelser.
Klara pratar böcker 