Klara pratar böcker

Lisen Adbåge
Bild: Emma Adbåge
Bilderbok
Rabén & Sjögren 2024

Lisen och Emma Adbåges nya gemensamma projekt kretsar kring minnen, tillbakablickande och att återuppleva. Vi möter ett barn i ett rum, ett stort luftigt vardagsrum. Här finns matbord, soffa och fåtöljer. Det är sparsamt möblerat med få växter och prydnadssaker på sidobord och i fönsterkarmar. Här rör sig barnet – som jag tolkar som en flicka – ensamt mellan sittplatserna och minns kvällen innan.

Kvällen innan var en spelkväll. En riktig myskväll, med en vuxen som jag tänker är flickans mamma. De har lika svart hår och likadana ögon.

Det är nästan ett kammarspel. Tiden vi finns med flickan i rummet kan vara fem minuter. Det kan också vara timmar. Det flickan minns varvas med uppslagen då hon är själv. Tillbakablickandet på den lyckliga kvällen, i kombination med det ensamma barnet i det stora rummet, skapar en ödesmättad stämning. Vad har hänt? undrar jag. Är mamman död? Borta? Sjuk?

Alla bilderna, som går i jordiga färger med färggranna inredningsdetaljer som bryter av, sträcker sig över hela uppslaget. Jag tänker mig att det är en utmaning tryck- och bindningstekniskt, men det fungerar fint utom på ett uppslag där en bit av rummet blivit kapat. Att skapa så många bilder av ett och samma rum ur olika vinklar måste vara en övning i tålamod och noggrannhet. Emma Adbåge brukar briljera med små, pilliga detaljer, så även här. Jag roar mig med att bläddra fram och tillbaka och studera dem. Ligger den där fia-pjäsen på samma ställe? När uppstår kaffefläcken? Har den där växten verkligen lika många blad på alla bilder (det har den inte, men jag bestämmer mig för att det beror på att man kan se olika många ur olika vinklar).

Lisen Adbåges text är fåordig, låter bilderna berätta i fred. Det är barnets egen röst som talar till den saknade vuxna, som påminner om och återberättar hur de spelar spel, fikar, busar i soffan. Och som hittar äpplena, dem som de glömde äta.

Och slutligen kommer mamman hem, helt vardagligt. Inget allvarligt har hänt, hon har nog bara varit ett ärende eller kanske på jobbet. Men i den här bilderboken blir det lilla det stora, precis som det kan vara i ett barns liv. En myskväll hemma kan vara mist lika minnesvärd som en utflykt till Tivoli. Känslan av äpplen och närhet kan stanna lika länge i magen som minnen av utflykter och äventyr.

(Texten har tidigare varit publicerad i Bazar Masarin)