Jag är ju död

Karl Modig
Vox 2026
uHc
253 sidor

En ung man hör ljudet av kyrkklockor, han dras mot kyrkan. Allt känns lite konstigt, det känns som om osynlig hand, ett grått täcke, ligger över honom. Snart förstår han. Begravning är hans egen. Det gråa diset, det är döden. Pojken heter Milo och det är han själv som berättar i större delen av boken. Han rör sig som en osynlig skugga mellan begravningsgästerna. Hans föräldrar, hans bror och brorsans kompis, hans flickvän. Det var en olycka säger de, en hemsk olycka. Men Milo känner något annat. Det var inte en olycka. Men vad hände egentligen? Först minns han inget, så han hänger kvar, besöker lägenheten där föräldrarna sörjer, flickvännen som tröstas av sin syster, brorsan som bedövar sig med träning och substanser. Sakta tonar minne efter minne fram.

Detta är en lite ovanlig variant på deckargåta, där utredaren är offret självt. Berättelsen tenderar den populära genren ”Dark Akademia” med sina inslag av hemliga sällskap och mörka riter, alkohol, droger och ond bråd död. Den är snyggt förpackad i danskt band och gråtonade kanter på boksidorna. Karl Modig beskriver en dysfunktionell familj i samhällets toppskikt utan att gå djupare in på karaktärerna, det är snarare de destruktiva handlingarna, lögnerna och mordgåtan som står i centrum. Mot slutet, när Milo gått vidare, skiftar berättarperspektivet till hans bror. Passar högstadiet

Lämna en kommentar