Camilla Sten
Rabén & Sjögren 2020
uHc
381 sidor
Järvhöga är en håla mitt i skogen som är känt för inget. Den kunde varit känt för att Sveriges äldsta internatskola ligger där. Det kunde varit ökänt för att unga män då och då går ut i skogen och bara försvinner i Järvhöga. Men man gör inget väsen av det där, varken i Järvhöga eller någon annanstans. Utredningar läggs ner. Man accepterar. Det är bara så det är.
När Emils rumskamrat Markus går rakt ut i skogen från skolan en sen kväll och försvinner känner sig Emil skyldig. Det har hänt en sak mellan dem som gör att han tror att det är hans fel.
Samtidigt skriver Julia ett gymnasiearbete om Järvhögas historia. Ständigt dyker Läroverket upp i hennes efterforskningar, det går inte att kringgå. Det och familjen Erlander, de som grundade och en gång i tiden ägde allt i Järvhöga. Men det mesa är myter och oskarpa berättelse, det finns inte så mycket att ta på.
En sen kväll snubblar Emil ut från en rum på hotellet där Julia jobbar extra i receptionen. Han har ätit en förfärlig middag med Markus föräldrar. De har frågat ut honom och anklagat honom och hans hemlighet har blivit för mycket att bära på. Han öppnar sig för Julia och Julia inser hur ensam han är. Emil har ingen som står på hans sida. Eftersom Julia redan har påbörjar vissa efterforskningar på grund av gymnasiearbetet känns det lätt att fortsätta. Och hon känner igen Markus utsatthet och vill så gärna hjälpa honom.
Kylan och skogen är genomgående teman i romanen. Vänskapen mellan Julia och bästisen Astrid är viktig och fint skildrad. Jag tycker att det var en ganska spännande berättelse.
Camilla Sten har tidigare skrivit mysrysare för mellanåldern tillsammans med Viveca Sten och några böcker för vuxna. Detta är hennes första ungdomsbok, som är tänkt som den första i delen i ”Järvhögatrilogin”. Den kan läsas på högstadiet och gymnasiet. Några svar får vi inte i denna första del, nästan bara fler frågor, och dessutom ett riktigt clifhangerslut.
Klara pratar böcker 