David Renklint
B. Wahlströms 2020
Hcg
280 sidor
David Renklint har tidigare skrivit skräck för vuxna och Blixtbarn är hans barnboksdebut. Den handlar om Eli som vaknat upp efter att hela hennes hus brunnit ner som följd av ett blixtnedslag. Bägge föräldrarna dog i branden men själv har hon blivit räddad till livet med en förkolnad armstump och brännskador i ansiktet. Nu blir hon inlämnad på stadens barnhem, komplett med überelak, sadistisk föreståndare, grymma barn, svält och hårt arbete. Hon väntar och längtar efter moster Glispa, äventyraren, ska komma tillbaka och rädda henne. Samtidigt hopar sig marorna, en samling zombielika spöken, kring byn och fler och fler flyr norrut för att söka skydd.
Det är en habil äventyrsfantasy för den lite mer vana läsaren som Renklint har skrivit ihop. Den innehåller klassiska ingredienser som ett utvalt (föräldralöst) barn, en farofylld resa, kampen mellan ont och gott och glömda myter och legender. Men den har liksom inget extra, inget av den skimrande magi som finns i till exempel Karin Erlandssons Pärlfiskarserie eller för den delen (eftersom de arktiska miljöerna uppmuntrar till jämförelsen) Pullmans Den mörka materian.
Berättelsen slutar innan äventyret är klart, så uppföljare borde vara att vänta. Passar duktiga läsare på mellanstadiet.
En reaktion på ”Blixtbarn”