David Renklint
B.Wahlströms 2022
Hcg
220 sidor
David Renklint debuterade med Blixtbarn 2020, en bok som följdes upp av Blixtregn 2021. Nu är han tillbaka med en äventyrsfantasy i samma universum, men något mer lättläst.
I Järnhanden får vi möta Embla som drömmer om att bli pirat, en omöjlig dröm eftersom hon är flicka. Hon bor på Almön där man jobbar med trä från de väldiga och snabbväxande almarna. Hennes mamma är specialiserad på träben.
Redan i första kapitlet drar en hemsk storm in över ön, en storm som drar med sig askvindar. Embla och mamma fastnar mitt i stormens öga och när stormen dragit förbi är inte mamma sig lik. Byn läkekvinna Harga berättar att askan kom från döda maror som dött i en stor strid långt borta. Det som Emblas mamma drabbats av verkar vara dimfeber och det finns bara en sak som kan bota det: vatten från dimman. Men att ge sig ut i dimman och skaffa vattnet är förenat med livsfara. Få som ger sig in där kommer tillbaka. Samtidigt vet Embla att det bara finns en som kan hjälpa mamma och det är hon.
Som om inte mammas dimfeber vore nog hittar Embla en mystisk dolk i ett skrin i strandkanten. Det har flutit i land efter att två piratskepp gått i kvav efter en strid precis utanför Almön. Det visar sig att dolken är bärare av en förbannelse och nu när Embla har dolken är förbannelsen hennes.
Detta blir början på ett livsfarligt äventyr, en resa med pirater och strid på liv och död. Men också inledningen på ett nytt kapitel i Emblas liv, och nya vänner. Kanske är drömmen om att en gång bli pirat ändå inte så orealistisk.
Passar gode läsare från tvåan. Renklints universum är inte helt lätt att ta sig in i. Det finns många svåra ord och namn på väsen, ställen och funktioner som är lite snåriga att förstå och hålla reda på. En liten ordlista och kanske en hederlig fantasykarta hade underlättat för den lite svagare läsaren. Ändå tycker jag bättre om den här än jag gjorde om Blixtbarn. Den innerliga vänskapen och de spännande äventyren ger berättelsen lite extra kraft.
Klara pratar böcker 