Aaron Ehasz och Melanie McGanney Ehasz
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
285 sidor
När jag läser första boken om ”The Dragon Prince” tänker jag hela tiden att det känns som att någon har försökt skriva som en tecknad film. Berättandet känns stolpigt och i dialogerna riktigt hör jag hur detta hade låtit med de lätt gapiga dubbade röster vi vant oss vid i just teckande filmer och tv-serier. Så jag känner mig lite dum när jag först vid efterordet fattar att det faktiskt är precis det jag har läst. Dragon Prince är en tv-serie på Netflix som boken följer ganska noga, första boken återger den första säsongen på nio avsnitt.
Jag vet att den här typen av böcker kan vara utmärkta för att locka barn till läsning, men någon stor litteratur är det inte. Äventyret i sig är det inget alls fel på. Vi följer två bröder och en alvflicka som försöker rädda ett drakägg och på så sätt skapa fred mellan folken i världen Xandia. Mot sig har de den maktlystna övermagikern Viren som skickar sina två barn efter dem.
Men, och detta känns ju bittert att konstatera för en som vill förespråka läsning, i det här fallet är filmen bättre än boken. Det är sällan lyckat att överföra en berättelse direkt från ett medium till ett annat. Boken är sin konstform, filmen ett annat. Bra adaptioner tar hänsyn till mediets specifika egenskaper, istället för att göra en direkt avskrift. Risken är att böcker som denna ger läsningen dåligt rykte, filmen är ju bättre. Eller så är det det enda vi kan få någon unga människa att läsa och den exakta igenkänningen från tv-serien kommer att hjälpa barnet att ta sig igenom texten med framgång och då har den ju ändå gjort lite nytta. Passar åk 4-6.
Klara pratar böcker 