Annelie Adamsdotter
Bonnier Carlsen 2024
uHc
291 sidor

När vi möter Hilda första gången är det just när hon befinner sig med knäppta händer på Pressbyråns kundtoalett. Där sitter hon med stickan hon precis kissat på och ber till Gud – som hon faktiskt tror på – att testet ska visa sig vara negativt. Det är det ju inte så klart.

Det som rör till det hela lite extra mycket för Tilda jämfört med andra tonåringar som råkar bli med barn är är tre saker. För det första det där med Gud då. Hon tror, anser livet vara heligt och abort är inte existerande alternativ för henne. För det andra har hon ställt till det lite för sig genom att i rask takt ha sex med tre olika personer. Först sin pojkvän sedan två år, som gör slut med henne direkt efter. Sedan brorsans kompis som hon raggar upp för lite tröstsex. Och sist – men absolut inte minst – sin SO-lärare, den hete (men uppenbarligen också helt gränslöse) Andreas.

Det tredje som gör livet extra jobbigt för Hilda är att hon är ganska ensam. Två års förhållande med Benjamin, som inte bara var pojkvän utan också bästa vän, har gjort att hon inte har några riktigt nära tjejkompisar kvar. Och sina föräldrar, i synnerhet sin mamma, har hon ett riktigt dåligt förhållande med. De har nog också tagit för givet att hon som en god kristen skulle ”spara på sig” tills efter bröllopet. Så att överraska dem med nyheten att hon inte bara haft sex, utan även gått och blivit gravid, är ett väldigt långt steg.

Boken är skriven som Hildas dialog med Gud, den enda hon kan vända sig till och resonera med i sig vånda. Han ger inte så många svar, men Han lyssnar storsint.

Hilda döljer sitt tillstånd och bidar sin tid medan hon försöker fundera ut vem som skulle vara den bästa, mest lämpade pappan åt hennes barn. Hon hinner bli både störtförälskad, övergiven och heart broken, förvånad, överraskad och sviken flera gånger under de nio månader som ett litet liv växer i henne.

Detta är riktigt bra och snabbslukad svensk ungdomsbok. Att ämnet är ovanligt för vår svenska kontext gör den inte sämre, tvärt om. Hilda är en riktigt trevlig bekantskap, en sådan där huvudperson som man gärna hänger med. Och tonträffen känns helt rätt. Författaren Annelie Adamsdotter, som till vardags är gymnasielärare, känner uppenbarligen sin målgrupp.

Ja till fler svenska ungdomsböcker! Jag hyllar alla förlag som strävar vidare i denna nedåtgående trend. Med knäppta händer på Pressbyråns kundtoalett passar högstadiet och uppåt. Plus för härligt omslag som också det känns helt rätt i tiden.