Stella har varit och campat med familjen och inte träffat sin häst Vigge på hela sommaren. Nu längtar hon jättemycket! Kanske är det därför hon tar ut Vigge på en ridtur trots att det är mörka moln vid horisonten och muller ekar på avstånd. Och kanske skulle hon ha låtit bli, för ridturen håller på att ta en ände med förskräckelse när Stella och Viggo överraskas av både skyfall och åska.
Detta är en del i en tematisk serie från Nypon som kombinerar en berättelse med en faktadel om olika naturvetenskapliga fenomen. De tidigare tar upp norrsken och tromber.
Den här boken passar från lågstadiet och hela vägen upp till högstadiet för de som behöver lättläst. Utmärkt för de som är intresserade av fakta men också behöver träna på att läsa en berättelse.
Tobias Gard Illustrationer: Peter Snejbjerg Hegas 2022 Hcf 44 sidor
Rysliga resor är en bokserie med Scooby Doo-känsla om en pappa och två barn, Oscar och Eli, som åker runt i en talande minibuss för att samla ihop stoff till en bok om ”mystiska varelser”. Nu har turen kommit till Visslaren. Visslaren är en lång kvinnoliknande gestalt utan ansikte, med långt svart hår och grön klänning. Monstret uppträder vid lekplatser där det kidnappar barn som det tar till sin grotta.
Det blir ett riktigt rysligt äventyr. Eli och Oscar hjälper till att förminska pappan för att använda honom som lockbete när Visslaren kommer och visslar sin vemodiga melodi. Det är viktigt att pappan verkligen blir kidnappad, så att han får veta vad som händer i grottan.
Tyvärr är Visslaren riktigt farlig, pappan behöver hjälp från sina barn, och även från bussen Kristin.
De snygga svartvita illustrationerna förekommer på nästan varje uppslag. Tidigare delar i serien är Röda kappan och Getmannen. De går att läsa helt fristående. Kul och lite lagom läskigt! Passar låg- och mellanstadiet.
Det här är tredje boken om Spökbyrån som inleddes med Fallet med den rysliga skuggan 2021. Precis om tidigare delar inleds den med en karta över Dimdalen, en liten ”faktaruta” om Spökbyrån och porträtt av de som förekommer i boken. Allt i flödiga färgillustrationer av Moa Wallin. Inbjudande och läsvänligt.
Elsa och Kalle driver Spökbyrån i det Gula Slottet i Dimdalen, handledda av morfar Nikodemus som i övrigt mest steker hamburgare och serverar milkshakes, går runt i morgonrock och vill lägga sig tidigt. Den här gången ringer Roberto från Regngården. Hans häst är utsatt för spökerier. Varje gång det är dimma är det någon (eller något?) som tar ut henne ur hagen hagen och rider henne i full fart upp till ett vattenfall i skogen. Ett klart fall för Spökbyrån!
Kristina Ohlsson är Sveriges mesta mysrysdrottning vid sidan av Ingelin Angerborn. Det är kul att se henne skriva för en lite yngre målgrupp och också roligt att berättelserna är så snyggt och lockande förpackade. Den här serie kommer att bli en succé på lågstadiet i alla skolbibliotek. Delarna kan läsas i vilken ordning som helst.
Katie Schenke Illustrationer: Juan Calle Nypon 2022 uHci 44 sidor
För inte så länge sedan var slime allt barn i lågstadieåldern kunde tänka på. Helst att göra eget för hutlöst dyra ingredienser enligt olika Youtube-tutorials. Jenna som är huvudperson i den är korta och lättlästa serien från Nypon, är överlycklig, för hennes pappor har köpt allt som behövdes för att göra precis lika läskigt slime som Andy. Det är bara ett aber. Först måste hon städa.
I underbara färger och med ett effektivt bildberättande skildrar Schenke och Calle med tre-fyra rutor per sida, hur Jenna, efter att ha städat lite, bestämmer sig för att strunta i vad papporna säger och göra sitt slime i halvtid, så att säga. Det är bara ett problem: papporna har tagit receptet i beslag, det får hon först när hon är klar. Så istället googlar hon upp ett annat recept, det finns ju massor. Men tyvärr är inte detta slimet som andra…
Det är spännande och fartfyllt, men inte för otäckt. Förlagets rekommendation är 9-12, men min gissning är att den kommer att roa serieläsare från ettan och uppåt.
Ryktet är andra delen i serie ”Skolbloggen” som inleddes med Hajpen (2021). Den handlar om Lea som skriver på en hemlig skvallerblogg tillsammans med sin granne Affe. På skolbloggen skriver de inga namn, utan bara om rykten de hört och om sånt de tycker är fel på skolan. Även om Lea och Affe är grannar och vänner sedan länge är det inte så många från skolan som vet att de är det, och det tycker de är bra eftersom de vill hålla det hemligt att det är de två som ligger bakom skobloggen.
I skolan är det sociala spelet krångligt att navigera i. Lea har börjat hänga med Xia efter att Elsa ”tagit” hennes bästis Ayla. Nu börja Emma intressera sig för Affe, och Lea blir rädd: ska Emma intrigera så att Affe också slutar vara hennes vän? Samtidigt som Lea och Affe diskret samlar in material till en ny omgång blogginlägg planerar Leas klass ett disco med maskerad, Xia har börjar spela innebandy med Lea och Lea börjar spela fotboll på rasterna för att göra Affe avundsjuk.
Emma Askling är en ny författare för mig. Jag tycker att hon är bra på att beskriva alla våndor vänskap (eller bris på densamma) kan ställa till med på mellanstadiet. Skolbloggen är en bra arvtagare till Linn Hallbergs Bästis-boken-serie. Ryktet passar goda läsare från trean.
Vilde har absolut ingen lust att flytta, men nu har mamma bestämt att de ska det. Mammas poliskompis Magnus kommer och hjälper till och när Vilde får åka polisbil till den nya lägenheten känns det bättre. Det gör det också när bland det första hon ser på den nya gården är två tjejer som rider på käpphästar – Vildes största intresse! Hon som inte trodde att hon behövde några nya vänner eftersom hon ska gå kvar i samma skola, där hon har Leya och Hanna, som precis som hon älskar käpphästar.
Det här är en småputtrig berättelse om kompisar, familjen, lite kärlek och det stora intresset käpphästridning som genomsyrar allt. I den här boken får Vilde till och med gå på käpphäst-ridskola. Texten är luftig och bryts då och då av med helsidesillustrationer i färg.
Författaren debuterade 2021 med Vilde och käpphästen Winner, tätt följd av Vilde och sommaren med Cleo. Denna tredje del går att läsa utan att ha läst de tidigare delarna, även om behållningen kanske blir lite större av att läsa dem i ordning. Passar på lågstadiet.
Agnes bor i ett bostadskomplex som kallas för ”Familjehotellet”, en kvarleva från en tid när man ville underlätta för familjer genom att samla alla bekvämligheter under ett tak: affär, matsal, bibliotek, snickarverkstad med mera. Nu finns i alla fall affären kvar. Och en stor källare med skyddsrum och verkstad och en massa långa gångar. Agnes kompis Miranda älskar att vara hemma hos Agnes. Det är lugnt jämfört med hos henne med alla stökiga syskon, och så tycker hon om källaren. Miranda gillar nämligen, till skillnad från Agnes, att bli skrämd, och försöker jämt lura med sig Agnes ner i källaren.
Men nu börjar det hända riktigt konstiga saker i Familjehotellet. Det kommer svart sörja ur kranarna, växter växer okontrollerat och i källaren, dit Miriam än en gång får med sig Agnes, möter de Noah, en kille som de inte känner så bra men som går i samma skola, och han beter sig väldigt konstigt. Pratar nästan robotaktigt och visar dem ner i ett skyddsrum under det vanliga, ”Skyddsrum nr 2”, där märkliga experiment ska ha ägt rum en gång i tiden.
Det går undan och det är gott om makabra inslag i Dan och Lotta Höjers nya mellanåldersbok: En parallell värld, experiment på människor, människokloner, svällande stinkande puppor som växer inne i källarväggarna, en svart stinkande sörja som stiger genom huset och en onding som vill ha världsherravälde. Själv får jag inte helt ihop alla trådar, men när slutstriden mellan zombieklonerna och barnen står blir det ändå spännande.
Detta är en helt fristående bok som layout- och temamässigt hänger ihop med Laboratorium nr 4 : Hemligt område och Kvarter nr 3 av samma författarduo. Jag rekommenderar den från trean och uppåt.
Tvillingarna Lucia och Albin tvingas flytta från Stockholm till den lilla orten Disaberg. Medan Albin är glad att får börja om är Lucia förtvivlad över att lämna sina vänner. Men Mamma Carmen har fått ett nytt bra jobb på kommunen och mamma Ella som är konstnär ska äntligen få en egen stor ateljé.
Det börjar inte heller bra i Disaberg. Deras granne verkar jättekonstig, jag rent ut sagt läskig, och folk beter sig allmänt konstigt kring den stundande valborgshögtiden. Medan Albin genast får vänner i skolan går det dåligt även där för Lucia.
Madeleine Bäck har tidigare skrivit en skräckserie för tonåringar, en trilogi som inleddes med Vattnet drar (2016). Och det utvecklar sig raskt åt skräckhållet även här. Den här boken är en del ett i en lättläst serie, ”De seende”, och det visar sig att Lucia och Albin, är just ”seende”. De kan se väsen och övernaturligheter, vilket man gör extra lätt i Disaberg, där gränsen mellan världarna är ovanligt tunn. Enligt baksidestexten ska serien kretsa kring de svenska högtiderna, så kanske blir nästa del om midsommar.
Passar från trean upp tillhögstadiet för de som behöver lättläst.
Skolnatten är första delen i en ny serie, ”Bims värld”, av författaren bakom Augustprisade Humlan Hansson-böckerna. Bim-böckerna vänder sig till en yngre publik, är mer lättillgängliga med mycket illustrationer och korta kapitel, men mycket känner man ändå igen.
När Bim börjar skolan efter sommaren har hon glömt hur man är normal. Hennes mamma har köpt en lite kobbe i Danmark där de tillbringat sommaren i total isolering, så Bim vet inte längre hur man gör. Dessutom ska hon börja mellanstadiet och där är det andra regler för att räknas som normal. Bims bästis sen alltid, Stella, har börjat hänga med Joy, klassens rikaste tjej, som av någon anledning verkar avsky Bim. För att vara på den säkra sidan väljer Bim helgrå kläder till sin första dag i skolan, trots att hon egentligen gillar färger.
Första dagen i skolan har Stella och Joy märkeskläders, Bim hamnar bredvid Su Yinn som har tics men är snäll och har ett fint pennskrin. Tyvärr börjar det dåligt med att vara normal för Bim när hon råkar säga ”Voff!” istället för ”Ja!” som svar vid uppropet. Kanske göra hon det för att Emon fått en så fin, lite hes röst under sommaren, en röst som får det att pirra i Bim.
Det är fler saker som inte är helt som vanligt i skolan. Mattant nummer 1 har försvunnit. Klassen misstänker ett mord och beslutar sig för att utreda saken.
Någon annan som inte heller är helt normal är Bims mamman det har hon aldrig varit. Hon är konstnär, och om det fanns en OS-gren i att vara onormal skulle hon vinna guld, tror Bim. Hon glömmer ofta att hon har barn, glömmer att handla och tvätta och på vintern går hon i ide och lämnar inte lägenheten.
Som ni förstår är detta likt Humlan-böckerna en rolig bok om en viljestark tjej, men med en skugga av psykisk ohälsa och ensamhet i botten. Temat med bästisen som lämnar går också igen.
Jag rekommenderar den från tvåan till fyran. Den fungerar också fint som högläsning, även om den luftiga sättningen gör den lätt att läsa själv. Nästa bok om Bim, Skolspöket, kommer i september 2022.
Björn F. Rörvik Illustrationer: Alice Lima de Faria Lilla Piratförlaget 2022 Hcf Bilderbok
En ny bok av Björn F. Rörvik, i Sverige främst känd för de knasiga bilderböckerna om Bockarna Bruse och trollet, dessutom illustrerad av den begåvade Alice Lima de Faria (Det var inte jag sa Robin Hund och Fågelfesten) borde vara en fest. Därför är det med extrema förväntningar jag öppnar Två små riddare. Och ni vet ju hur det är med extrema förväntningar. De är alltid svåra att leva upp till och bäddar nästan alltid för besvikelse.
I Rörviks nya bok, ”Fritt efter en idé av Jacob Lima de Farida Loe”, får vi möta två små riddare som inte är riktigt som de andra riddarna, och en prinsessa som inte lever upp till förväntningarna på den traditionella prinsessrollen och en drake som kanske inte är så hemsk som en sagodrake brukar vara. Riddarna blir kvar i borgen när alla andra åker iväg på riddarturnering. Därför blir det de som får uppdraget att hämta hem den bortsprungna prinsessan, även om de inte är så lämpade. Prinsessan å sin sida vill inte bli räddad. Hon är på rockkonsert i drakens håla i tuffa kläder och har hur kul som helst.
Det finns två problem här. För det första litar inte texten på bilderna. Vid upprepade tillfällen berättar den sånt som redan finns i bilderna. Det gör denna ovanligt tjocka bilderbok till en illustrerad berättelse snarare än en bilderbok. Det andra är att vi alla har hört den här berättelsen, eller varianter av den, förut. Både roligare och mer originellt berättat.
Det är en fin bok med fina illustrationer, men kanske att betrakta som en mellanbok från två barnbokskreatörer som jag hade förväntat mig ännu mer av. Den passar f-klass och lågstadiet.
Klara pratar böcker 