Keedie

Elle McNicoll
Lilla Pirat 2025
Hcg
195 sidor

Keedie är en preequell till Som en gnista som kom ut på svenska förra året. Här får vi möta Addies ena storasyster Keedie som redan i första scenen är på krigsstigen mot ett gäng översittare. Uppflugen i ett träd skjuter hon på dem med ett stort vattengevär, som hämnd för att de mobbat hennes bästis Bonnie. Keedie, som börjat läsa på universitet i Som en gnista, och hennes tvillingsyster Nina är tretton i den här boken. Den där besvärliga åldern, skildrad i så många mellanåldesböcker, då gränslinjer mellan barndom och tonår ska dras, och vägen in i vuxenlivet börjar stakas ut. Tvillingarna, som tidigare varit sammansvetsade i lek, har börjat glida isär. Nina väljer andra vänner, vänner som inte är snälla mot Keedie. Men Keedie, som har autism precis som lillasyster Addie ska visa sig ha, är en krigare. Hon kämpar emot. Hon beskriver det som att hon styr en båt över ett stormigt hav, hon tänker inte tappa rodret.

I den här boken får vi följa ett barn som är högljutt och annorlunda. Besvärligt, tycker nog många vuxna. Men det finns också flera bra vuxna på skolan, som skjuter in en stötta här och där, så Keedie behöver inte kämpa alldeles ensam.

Trots att den här boken utspelar sig innan Som en gnista, är det bättre att läsa den efter. Det är så den är skriven, och vissa av de upplevelser och känslor som Keedie och Addie har skildras på ett mer lättförståeligt vis i Som en gnista, så det är ett stöd att ha läst den innan. Den är Hcg-klassad, men inte helt lätt att läsa på grund av att det kräver lite att hänga med i Keedies tankevärld. Jag skulle rekommendera den för duktiga läsare i femman med framförallt för sexan-sjuan.

Återigen blir man sorgsen och arg när man läser hur vissa barn tilldelas diagnoser som sedan förklaras för dem som problem, som nedsättningar i deras funktion. Och visst, i det strömlinjeformade neuronormativa samhället, där förståelsen ibland är låg och toleransen för olikheter obefintlig, kan det vara det. Men egentligen är det bara ett annat sätt att fungera på. Inte fel eller sämre, bara annorlunda. Det är det Keedie slutligen slåss för att visa omvärlden: hon vill försöka vara en förebild för alla som bara vill våga vara sig själva.

Som en gnista

Elle McNicoll
Lilla Pirat 2024
Hcg
196 sidor

Addie har fått en ny lärare, miss Murphy, som är av den typen som har noll förståelse för barn som inte är normativa, som inte uppför sig på ett sätt som passar in i just deras mall för hur barn ska vara för att göra just deras undervisning enkel och deras klassrum lugnt. Alla vi som själva har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller har barn eller vänner som har det känner igen typen. Och det gör ont att läsa om hur Addies lärare trycker ner henne i skorna genom att bara se allt hon inte lyckas med, istället för allt det hon är briljant på.

Elle McNicoll, som själv har autism, har nog lånat mycket av sig själv till sin huvudperson i den här boken. Och hon har omgivit henne med annat som stöttar henne: en fin familj, inte minst storasyster Keedie som också har autism och som är Addies stora idol och förebild och en insiktsfull skolbibliotekarie (helt baserad på McNicholls riktiga bibliotekarie från skoltiden, berättade hon på Litteralund!).

I skolan ger miss Murphy eleverna i uppgift att skriva om häxprocesserna. Byn där Addie bor var en av de som avrättade flest kvinnor för häxeri och när Addie börjar läsa på om dem inser hon att vad dessa kvinnor framförallt var, var annorlunda, kanske på samma sätt som hon och hon blir filterlöst berörd av deras öde.

Samtidigt pågår andra saker i Addies liv: hennes bästis överger henne, men det börjar en ny tjej i klassen som kanske kan bli en vän och Keedie som läser på universitetet börjar bete sig märkligt, men vägrar berätta vad som är fel.

Det är en spännande berättelse där vi för följa Addie och hennes kamp för att byn de bor i ska upprätta ett minnesmärke över häxprocesserna och de orättfärdigt avrättade kvinnorna, men det är också en pedagogisk berättelse, på allra bästa sätt. Vi får vara inne i Addies huvud, vandra i en stund i hennes skor och få förståelse för hur hennes värld fungerar och förklaringar till olika beteenden som utan förståelse kan ses som märkliga och främmande.

Det finns en tv-serie på svt play som är baserad på Elle McNicholls bok. Där har man lagt till lite övernaturliga inslag och låter häxorna framträda på ett sätt som de inte gör i boken. Själv tyckte jag inte om serien, faktiskt gjorde den att jag inte var så sugen på att läsa boken, men nu är jag glad att jag gjorde det i alla fall, för den var riktigt bra. Spännande läsning för både de som behöver speglar och för neuronormativa som behöver fönster att kika in igenom. Passar mellanstadiet och tidiga högstadiet.

Mina brott, utbrott och sammanbrott

Åsa Stenholm
Rabén & Sjögren 2023
uHc
202 sidor

Sebastian och hans kompis Axel är ett radarpar. De har känt varandra sedan de var små och är bästa vänner. Sebastian messar Axel varje morgon och påminner honom att få med sig rycksäcken till skolan och ser till att han har rätt böcker med sig till lektionerna. Axel å sin sida hjälper Sebastian att läsa omgivningen och de sociala sammanhangen i skolan och kommunicerar via tecken när det är dags att vara tyst eller gå därifrån för att inte hamna i situationer som leder till sammanbrott eller våldsamma utbrott.

Enligt Sebastian behöver de två inga andra vänner, men Axel blir intresserad av en tjej och där börjar den härva som är berättelsen i Åsa Stenolms debut.

Stenholm har liksom till huvudperson Sebastian autism. Hon låter honom berätta sin egen historia i form av dagboksanteckningar som innehåller alla de detaljerade resonemang som han för i sitt huvud. Som neurotypisk läsare kan man ibland uppfatta den här mångordigheten som lite långrandig, men det är lite av poängen, att verkligen vandra i Sebastians skor. Att inse att han verkligen behöver reda ut alla orsaker och klargöra alla samband för att gå vidare. Och att få hans blick på den neurotypiska världen.

Axel som också har en neuropsykiatrisk diagnos, adhd, vill bli vän med Max, för Max kan kanske fixa in dem på en fest där tjejen han är intresserad av ska vara. Att bli vän med Max innefattar att ge honom av sin narkotikaklassade adhd-medicin, något både Sebastian och Axel vet är galet olaglig. Därför tänker de (eller mest Sebastian) ut en komplicerad plan som ska lösa deras problem. På vägen får vi följa de båda niondeklassarna genom utbrott, sammanbrott, LAN, utegångsförbud, spelförbud, samtal hos kurator och rektor och en hel del annat. Både underhållande och upplysande läsning!
Passar högstadiet.

Tolv

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
172 sidor

Tolv tolvåringar, hälften av en klass i sexan på Frejaskolan i Gnesta, får komma till tals i ”Fula-tjejer-trions” nya bokprojekt Tolv. Varje berättelse cirkulerar kring ett särskilt problem: att ha ett syskon med särskilda behov, puberteten, kärlek, att vilja andra saker än sin kompis, att ha skilda föräldrar och så vidare. Alla saker som kan vara stora saker i livet när som helst, men kanske i synnerhet när man är tolv, denna jobbiga ålder i brytpunkten mellan barndom och ungdom. Det innebär att man kan läsa berättelserna var för sig, som ingång i olika typer av diskussioner om livet, skolan, vänner, värdegrund. Men det går också fint att läsa boken i ett flöde som en helt vanligt roman, om än med ovanligt många berättare.

Precis som med trilogin om högstadiet på Frejaskolan lyckas Bjärbo, Lindbäck och Ohlsson skriva lätt och ledigt om stora problem. De har bra tonträff och språket flyter motståndslöst. Det här är kanske ingen bok man läser för att få en omvälvande läsupplevelse, men det finns gott om igenkänning och genomförandet är proffsigt. Resultatet är mer av en bruksbok, men inget fel i det, sådana behövs också.

Till boken finns en gedigen lärarhandledning att ladda ner gratis från förlaget. Passar åk 5-6.

Tankeläsarna

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
208 sidor

I en by där det mesta kretsar kring gruvan bor tvillingarna Alba och Elio hos sin ilske och brutale styvfar Dunker. Deras pappa är sedan länge död i en gruvolycka och deras mamma dog i barnsäng efter att hon gift sig med Dunker. Nu sköter Elio matlagningen åt Dunker medan Alba försöker dra in pengar genom att sälja slevar och andra träsniderier.

En dag kommer ett brev adresserat till barnens döds mor. Det är skrivet med så snirklig och fin skrivstil att Alba och Elio, som bara gått ett par år i skolan, inte kan läsa det. När de visar det för Dunker läser han bara början, lägger sedan hastigt undan det och säger att det var någon släkting som ville beklaga sorgen. Som (vuxen) läsare undrar man så klart genast varför någon som vill beklaga sorgen adresserar brevet till den döda, och även Alba blir så småningom misstänksam. Hon upptäcker att Dunker har långtgående planer på att göra sig av med Elio, som är född med kortare armar och ben och tar sig fram med hjälp av en hemsnickrad kärra. Han vill sätta ”missfostret” på barnhem. De bägge barnen börjar drömma om att rymma med cirkusen som är på besök i grannbyn. Dunker spärrar in dem för att förhindra att de ger sig av, trots att han vill bli av med Elio. Då upptäcker tvillingarna, som alltid haft en förmåga att känna av varandras känslolägen och följa varandras tankar, att de blivit ännu bättre på att läsa varandras tankar vilket visar sig vara till stor hjälp.

Det här är så spännande och bra! Kerstin Lundberg Hahn skriver alltid bra och här har hon dessutom lyckats skapa en mycket fantasieggande och spännande värld som fond för sin berättelse. Miljöerna, som påminner om ett Sverige brytpunkten till den industriella eran, är sitt helt egna universum med helt egna ortsnamn och topografi. Förutom det snygga omslaget har boken tapeter som är fint illustrerade med en karta över Gruvbyn där äventyret börjar och världen runt omkring där det så småningom fortsätter. Tankeläsarna är den första delen i trilogin ”Tankeläsarna”. Jag ser verkligen fram emot kommande delar!

Detta är typisk mellanåldersläsning, men på grund av att äventyret är så spännande och att Alba och Elio faktisk är 13 år, skulle jag tro att läsning upp i åtminstone sjuan funkar fint.

Skiter i

Hanna de Canesie
Natur & Kultur 2021
uHc
172 sidor

Det där om att alla ungdomsböcker handlar om ungdomar med problem är en gammal sanning som blivit både dammig och osann. Nu förtiden, i den magra utgivning som finns av ungdomsböcker på svenska, är det visserligen vanligt med skildringar av psykisk ohälsa, men oftast är karaktärerna från hyfsat stabila familjer. Föräldrarna kan ha skilt sig, men mycket mer misär än så är det sällan. De Canesies nya ungdomsbok bjuder på en dos riktigt nattsvart svenskt foklhemsmörker och landar helt rätt i den just nu väldigt aktuella debatten om mäns våld mot kvinnor. Jag associerar till berättelser som Bryta om och Isdraken, visst var det ett tag sedan vi såg den typen av böcker?

Mira bor med sin mamma och sin lillebror som har downs syndrom. Till och från bor också lillebroderns pappa i lägenheten. Han misshandlar mamman och försvinner i perioder, för att sedan rutinmässigt förlåtas och komma tillbaka, för nu ska allt bli bättre. Boken inleds med att Mira och hennes bästis Em beger sig till en annan skola där Mira slår en kille på käften, för att han betett sig illa mot den tredje kompisen i deras trio, Jasmina.

Själv har jag inte läst författarens debut Helt seriöst från 2019, så för mig är detta författarskap en ny bekantskap. De Canesie skriver ungdomsnära, med dialoger som känns äkta och hur tungt ämnet än är, är det lätt att vara med Mira och förstå henne.

När mamman ännu en gång blir utan jobb, styvppan kommer hem igen och i en förfärlig scen tvingar Miras mamma att misshandla sin dotter, drivs Mira ännu längre ut på kanten av tillvaron. Hon gör val som gör henne omöjlig i skola, för vännerna och till slut även för sig själv.

Passar högstadiet.